Oktober -01

Förutsättningarna för denna månad var goda. Den sista september fyllde jag 30 och efter ett sådant lågvattenmärke kan det nog bara bli bättre. Nu visade sig 30-årsdagen bli rätt uthärdlig med en lyckad kväll på Norra Brunn, så helt otippat blev det den bästa födelsedagen på länge.

Oktober började nästan misstänkt bra. Den första oktober var det regionsfinal i Riksteaterns texttävling Replik, dit jag till stor personlig förvåning kvalificerat mig. Inte blev förvåningen mindre av att jag gick och vann. Tävlingen går i stora drag ut på att man skriver en text (sketch, dialog, monolog, sång eller i stort sett vad som helst) på max fem minuter innehållandes humor. I juryns motivering nämndes formuleringen "föredömligt kort" och även i mitt tycke verkade det som att några av finalisterna känt sig tvungna att fylla ut fem minuter istället för att komma till skott på kortast möjliga tid. Ett par av texterna lyckades inte ens klara femminutersgränsen och diskvalificerade sig säkert effektivt genom detta. Som stå-upp-komiker lär man sig (den hårda vägen genom publikens reaktioner) att skala bort allt onödigt i en text och det var säkert ingen slump att de tre bäst placerade texterna också var de tre kortaste. Huruvida våra texter var de tre roligaste är en helt annan sak. Åtminstone tyckte juryn det och vem är jag att protestera. Genom detta mirakel har jag kvalificerat mig till riksfinalen som går av stapeln på Södra teatern i Stockholm 10/12. Min inställning inför den är precis som inför regionsfinalen att jag är helt chanslös, men förstapriset på 25.000 kr skattefritt skulle onekligen sitta bra i hushållskassan.

Fast den här månaden har jag lyckats pricka in några lyckade aktieaffärer, så helt barskrapad är jag inte även om jag inte vinner Replik. Den enda riktiga felsatsningen var att tanka säljoptioner i Ericsson inför rapporten. Vem kunde ana att Kurt Hellström skulle klara en hel presskonferens utan uttalanden av typen "framtiden vet vi inte ett skit om, men det ser mörkt ut" (givetvis översatt till knagglig engelska) eller något annat som ger marknaden skrämselhicka. Det hade han ju inte lyckats med de senaste fem kvartalsrapporterna.

Ett par av månadens stå-upp-gig erbjöd riktigt usla förutsättningar. Jag tycker en av de stora fördelarna med ståuppkomik jämfört med andra underhållningsformer är att det inte krävs så avancerade förberedelser från arrangörens sida. Lyckas de bara plocka fram en scen med ett par decimeters höjd, en anständig ljudanläggning och skaplig belysning kan misslyckandena sedan i stor utsträckning skyllas på artisten. Därför känns det så hopplöst när man kommer till gig där man får stå på en europapall, helt utan scenljus, med ett haltande mikrofonstativ (eller inget alls), en glappande mikrofonsladd, rundgång o.s.v. Inget av månadens gig gick käpprätt åt skogen, men några av dem hade kunnat blivit så mycket bättre med rätt enkla medel.

Det allra sämsta var på Gamla Stans Bryggeri i TV3:s dokusåpa Baren. Var ytterst tveksam till att tacka ja till detta spektakel och med facit i hand hade det varit lika bra (eller möjligen bättre) om jag hoppat över detta. Började ana oråd när jag kom dit dagen innan för att kolla in lokalen. Där uppehöll sig ungefär tio personer förutom de stackars förvirrade dokusåpadeltagarna själva och med förvirrade menar jag verkligen total förvirring. Ingen hade koll på någonting och jag förstår faktiskt inte varför de bokar in artister när deras intellekt och simultankapacitet nätt och jämnt tycks räcka till att resa sig ur sängen på morgonen och möjligen borsta tänderna, men Strix vill väl ha det så. Eftersom mitt gage helt och hållet baserades på entréintäkter insåg jag redan då att förtjänsten skulle bli tämligen modest, men TV-tid är ju TV-tid och även om TV3:s tittarskara är begränsad (och antagligen alldeles för ung för att det ska ge något riktigt publicitetsvärde), så skadar det ju inte att synas.

När det så var dags för "den stora dagen" bekräftades alla mina fördomar om TV3, Strix Television, dokusåpor i allmänhet och Baren i synnerhet. Jag gjorde vad jag kunde, men i en skränig lokal där ingen är intresserad av stå-upp-komik kan det inte gå på så många olika sätt. Den sanslöst värdelösa presentationen gjorde mig antagligen inte bättre. 

Precis som tidigare års stå-upp-komik i Baren blev TV-inslaget fem sekunder och visade när jag sa "hej" till publiken, samt närbild av när jag greppar en flaska mineralvatten. Jag förstår att fokus i förnedrings-TV är deltagarna, men när de ändå hyr in en artist och gör ett inslag kan de väl göra något vettigare av det än att visa honom dricka vatten.

Nu låter jag som en cynisk och bitter människa och det är jag absolut inte. Tvärtom har jag förmåga att ta fasta på det positiva i tillvaron. I detta fall kan jag t.ex. glädjas åt att jag inte behöver se en enda sekund av Baren och andra lågbudget-idiot-program som kablas ut ur Stenbecks underhållningsfabrik.

Det är väl i stort sett det som hänt den här månaden. Jag har dragits med en förkylning hela oktober, men nu har den sista rethostan gett med sig. Fast jag ska inte klaga. Har varit förskonad från virus av allehanda slag i flera år innan detta. Inbillar mig att det beror på att jag inte äter kött (med antibiotika, tillsatsmedel och annan skit). Det får bli månadens budskap: Ät inte kött! Å andra sidan finns det ju vegetarianer (t.o.m. inom komiker-kåren) som inte verkar friska på en endaste fläck i hela huvudet, så helt säker från sjukdom går man inte för det.

November -01

Mörkt och kallt, men ändå fuktigt och blåsigt. November måste vara Guds straff till mänskligheten. Som om det inte räckte med doku-såpor (fast där är jag personligen tveksam till att Gud är inblandad). Strulet med Baren fortsatte denna månad. Inte nog med att man upplåter sig till detta värdelösa TV-program och gör sitt jobb trots obeskrivligt dålig planering från kundens sida, i detta fall en samling omogna kändisskapsfixerade idioter. Nej, sedan ska man behöva lägga ned tid på att få betalt också. Gagets storlek var beroende av entréintäkten och av någon anledning kunde man inte på kvällen fastställa hur många betalande gäster som kommit. Det är inte utan att jag funderar över om brandmyndigheterna är medvetna om att Gamla Stans Bryggeri vid en nödsituation inte skulle kunna berätta hur många människor som uppehållit sig i lokalen. Nåväl, eftersom jag inte hade någon större lust att hänga kvar där kom vi överens om att de skulle ringa mig följande dag med slutsumman jag skulle fakturera. Sedan dess har jag kontaktat Baren-deltagarna några gånger och till slut restaurangchefen. Tre veckor (!) efter utfört jobb hade de lyckats räkna ihop kassan, så att jag äntligen kunde fakturera. Att de sedan skulle betala fakturan i tid hade väl varit att begära för mycket. PR verkar ha lika hög prioritet på Gamla Stans Bryggeri som drogfrihet i Hells Angels.

Första helgen denna månad inträffade Komikerfestivalen i Skara. 23 svenska stå-upp-komiker och en finsk deltog i detta evenemang, som kom att bli en fantastisk uppvisning av en underbar konstform. Själv gick jag upp på scen som näst sista komiker. Publiken hade då suttit stilla och avnjutit nästan 90 minuter komik i ett streck, men trots det fick jag ett bra mottagande och om jag får säga det själv gick det väldigt bra för mig liksom för de flesta kollegorna. Stort tack till Magnus Betnér och Thomas Järvheden som arrangerade festivalen!

Och när jag ändå öser beröm över kollegor, denna månad uppträdde jag på Café Tivoli i Stockholm. Där startade Özz Nujen och Shan Atci en comedyklubb i höstas. De inledande problemen med ljudanläggningen etc. är nu undanröjda och detta har blivit en jättetrevlig klubb tack vare Özz och Shan, serviceinriktad personal, god mat och trevlig stämning. Ett besök på Café Tivolis standup-klubb rekommenderas härmed.

Allt går i vågor, men just nu tycker jag ståuppkomiken är hur kul som helst och alla jobb jag gör går bra eller bättre. Till skillnad (tror jag) mot de flesta andra komiker producerar jag minst nytt material när jag uppträder som mest och just nu ser jag faktiskt fram emot det obligatoriska humoruppehållet över jul och nyår eftersom jag skulle behöva lite lugn och ro att utveckla alla material-idéer som ligger och skräpar i min datamaskin.

Förstår (efter alla år som anställd) att det är ett privilegium att tjäna pengar på sådant man tycker är kul. Förutom att jag tycker det är roligare än någonsin att stå på scen har jag under hösten upptäckt en annan sida hos mig själv - börsabstinens. Ett fenomen som brukar inträffa i samband med att New York-börsen stänger på fredagskvällarna och som sedan håller i sig tills Stockholmsbörsen öppnar på måndag morgon. Även om det är ett slit att trycka kurvdiagram och nyheter genom huvudet är det också jättekul att upptäcka sätt att tjäna pengar på ekonomiska transaktioner. Huruvida det är samhällsekonomiskt nyttigt att folk byter riskkapital med varandra kan diskuteras, men det är en diskussion jag högaktningsfullt struntar i. Jag hycklar inte med att jag tycker om att tjäna pengar och visst känns det absurt att börshandel kan premieras högre än t.ex. vård av gamla, men det är faktiskt inte mitt fel.

En snabb sammanfattning av månaden: väldigt mycket jobb, väldigt lite sömn, väldigt roligt.

December -01

Till slut kom kylan och snön och i gammal god tradition står SJ och Storstockholms Lokaltrafik lika handfallna som vanligt. Om det inte vore för att de som planerar snöröjningen i Stockholmsområdet blev lika förvånade över vintern skulle detta vara dödsstöten för kollektivtrafiken. Själv vill jag gå i ide. Kombinationen snöstorm och skägg är inte rolig. Likt Thomas Wassberg efter femmilen har man att välja mellan att vänta på avfrostning eller slå istapparna ur skägget. Väder som detta får mig att undra över Göran Kropps mentala hälsa.

Månadens höjdpunkt var riksfinalen i Replik. Det var i alla fall tänkt så, men återigen har jag bevisat för mig själv att jag inte är någon tävlingsmänniska. Nåväl, det var väl en nyttig erfarenhet i alla fall. Och så kvalificerade det mig till Dramatiska Institutets skrivarutbildning december-mars. Förstår inte riktigt hur jag ska hinna med allting, men det måste gå. Trots min grava arbetsnarkomani känner jag alltid att jag ligger efter. När jag tänker efter är det kanske det som är arbetsnarkomani. Det är i alla fall kul att utbilda sig. Det tyckte jag aldrig när jag var heltidsstuderande, men jag håller nog på att bli vuxen. Skönt att bevisa för sig själv att man kan utvecklas. Förra gången jag gick på DI var standup-kursen som på ett dramatiskt sätt ändrade mitt liv. De ambitionerna har jag inte den här gången, men kunskaper är aldrig fel.

Julen är ingen viktig tradition för mig. Visst är det viktigt att umgås med släkten, men jag brukar försöka göra det resten av året också. De traditionella ingredienserna på julbordet är betydelselösa eftersom jag är vegetarian och julklappar avskaffade familjen Larsson redan på åttiotalet.

Många börsfria dagar i slutet av december har gett lite arbetsro att skapa stå-upp-komik och traditionsenligt inleddes årets deklaration redan på nyårsafton (jag sa ju att jag är arbetsnarkoman). Har några idéer till förändringar på hemsidan, men så långt tycks aldrig arbetsviljan sträcka sig. Någon gång ska väl det bli av också.

Vid nyår är det lätt att ödsla tid på att summera året som gått och dra upp en massa riktlinjer för framtiden. Åtminstone för mig är det en outtömlig ångestkälla. Nyårslöften håller jag inte på med. Ska man utfästa några tycker jag man ska sätta ribban högt, typ Rädda världen eller något sådant. Nyårslöften bryts ändå alltid framåt februari och därför kan man ju lika gärna ha lite ambitiösa visioner. Det känns så futtigt att misslyckas med att Äta nyttigt eller Motionera mera.

God fortsättning, som man säger. Jag vet inte varför man säger det eller ens vad det betyder, men jag säger det ändå för man vill ju inte sticka ut.