Januari -02

Jag har haft bättre månader... farsan på sjukhus med lunginflammation, bilkrångel och ett par felsatsningar på börsen.

Året började som vanligt med att svenska folket bokstavligt talat eldade upp sina pengar i fyrverkeripjäser. Därigenom borde man kunna dra slutsatsen att lågkonjunkturen är över och att folk har så gott om pengar att de inte ser annan råd än att bränna dem på ren skit, men jag är rädd att det inte är så enkelt.

Årets första vecka hade jag ett riktigt skojigt ståupp-jobb på Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Att uppträda utan sex- och spritskämt kändes inte som någon större utmaning, men att uppträda helt utan svordomar innebar ångest. Att dessutom göra första giget efter juluppehållet för nykter och kristen publik gjorde att det knöt sig i magen, men de lät sig fördomsfritt underhållas av min hedniska humor och vi hade en riktig trevlig kväll ihop. Det här jobbet fick jag av Mackan Andersson (som inte fick åka för sin fru... toffel), så det känns inte mer än rätt att länka till hans hemsida som tack.

En annan kul grej denna månad var Åkersbergarevyn. De hade köpt en text av mig, så jag åkte dit för att se om de gjorde något bra av den. Det gjorde de.

Jobbar för övrigt hårt just nu med att skriva revymässiga texter på Dramatiska Institutet. Fick äntligen ordning på datorn. Enkelt förklarat trycktes två hårddiskar in i en och samma dator (minst lika komplicerat som ett hjärtbyte). Resultatet blev en piggare dator med större plats (hur man nu kan få större plats av att trycka in mer elektronik i en redan överfull plåtlåda).

Och så dog Astrid Lindgren. Först och främst vill jag säga att jag verkligen tycker att hon var en jätteduktig författarinna, men måste man verkligen sända minnesprogram hela tiden på samtliga radio- och tv-kanaler? Samma dag som hon dog strök 600 personer med vid en katastrof i Nigeria. Jag förstår att Astrid Lindgrens död får mer publicitet i svenska medier, men när 600 personer dör i en tragisk olycka och knappt omnämns är det något som är fel. Det är faktiskt inget större nyhetsvärde i att en tant på 94 år viker in kepsen efter ett antal års sjukdom.

Februari -02

Februari 2002 kommer knappast bli ihågkommen för några revolutionerande milstolpar, varken i globalt perspektiv eller i mitt patetiska liv.

Antar att OS har viss betydelse för någon. Själv är jag helt ointresserad av sport. Fast man undrar ju hur Tommy Salo klarade dopingkontrollen efter kvartsfinalen mot Vitryssland. Någon form av jazztobak eller kemiska substanser måste han väl ha fått i sig för att lyckas med bragden att skarvnicka en puck som petades iväg på måfå från mittplan. Det är nästan så att jag hade klarat det bättre. Med tanke på min skridskoskicklighet hade jag förmodligen ramlat och då hade pucken med största sannolikhet gått över målburen. Jag skrattade hejdlöst åt nicken och nästan lika mycket åt sportkommentatorernas förtvivlan efter matchen. Begriper inte hur folk orkar engagera sig. I Expressen publicerades bilder på samtliga svenska spelare och rubriken löd: "De har svikit sitt land". För mig är det ett större svek när vår nationella suveränitet som generation efter generation försvarat med livet som insats skänks bort av våra politiker på en "pisskvart". Salo och hans lagkamrater gjorde nog så gått de kunde. Fast man undrar ju hur han klarade dopingkontrollen...

Jag stördes inte så mycket av OS den här gången. Som sann sporthatare brukar jag irriteras av att alla diskussioner helt plötsligt bara handlar om sport. Har jobbat mycket och i övrigt umgåtts med människor som inte helller är intresserade eller haft tid att följa detta evenemang. Skönt! Hockey verkar de ju spela året runt, men det är i alla fall fyra år till nästa gång man drabbas av snowboard, rodel och curling.

Deklaration är inte skojigt, men som så mycket annat som inte är det måste den göras. Det känns så fruktansvärt meningslöst att tillbringa halva nätterna framför datorn utan att ens tjäna pengar på det. Inte ens kaffet är avdragsgillt (och det borde det vara eftersom kaffe är en förutsättning för själva deklarationsarbetet).

I sammanhanget vill jag passa på att göra lite statlig reklam. Mycket på Internet är ju ren skit (visste du det inte förr, så vet du det nu när du hamnat på denna sida), men en sida jag använder och uppskattar är Riksskatteverket. Sedan kan svenska börsföretag gnälla hur mycket de vill över statens tungroddhet, men exempelvis Ericsson och Volvo har otroligt mycket att lära när det gäller att sätta samman en användbar hemsida. Till skillnad från väldigt många företag besvarar Riksskatteverket dessutom e-post snabbt och har i regel raka besked. Detta säger jag inte för att skaffa en förmildrande omständighet när nyss nämnda verk ska sätta tänderna i min deklaration (men det skulle ju kunna bli en positiv bieffekt...).

I övrigt har jag ägnat månaden åt ståuppkomik och annat skrivande. Det senaste uppträdandet var Testpiloterna på Norra Brunn i söndags. Testpiloterna är ett projekt som inrättades för något år sedan och vanligtvis äger rum sista söndagen varje månad. Ett tiotal komiker kör helt otestat material för en publik som p.g.a. materialets osäkra humorfaktor slipper betala inträde.

Gillar egentligen inte upplägget utan föredrar att blanda in nytt material på lämpliga ställen i den befintliga akten, men någon gång då och då kan det vara kul. Om inte annat tvingas man ju skriva nytt material när man bokat in sig på Testpiloterna vid något svagt ögonblick långt tidigare och så är det ju roligt att träffa andra komiker. Vi äter lunch i lite organiserad form ibland och så springer man ju ihop med enstaka humorister, men det är alltför sällan man träffar tio stycken på en gång.

På hemsidan har det inte hänt mycket på rätt länge, men jag hoppas inom kort kunna slänga in några ljudfiler. Har försökt lära mig att banka in ljud i datorer och nu saknas bara en sladd och några timmars engagemang, så ska det kunna bli verklighet... vilket år som helst, med andra ord. Lite nya bilder borde det bli också... och länklistan vore kul att utvidga. Som sagt var, vilket år som helst.

Mars -02

Så tog kursen på DI slut. Lite trist faktiskt för det var en bra kurs, ett kul gäng och det kändes som att vi precis kommit igång. Nu gäller lobbyverksamhet för att få till en fortsättning, men det blir väl ingenting. Om inte annat kommer säkert många av kursdeltagarna hålla kontakten. Jag skulle verkligen vilja utveckla mitt skrivande. Måste ta mig i kragen och avsätta tid till det.

Denna månad fick jag mitt första återbud på ett klubbgig. Trist. Det var Gillestugan i Göteborg som ställde in eftersom biljetterna sålde för dåligt. Så istället fick jag åka ut till Hindås Promenadförening (ja, fråga mig inte om deras verksamhet). Där bedriver några glada entusiaster en slags klubbverksamhet. Tyvärr finns det inte mycket ekonomi i det hela, så det blev en lågbudgetsatsning. Sömn intogs hos göteborgskomikern Eric Löwenthal. Han visade sig dessutom vara en alldeles lysande vegetarisk kock (jag vet att det blev ett syftningsfel här, men man fattar ju...).

Det har blivit en liten uppfräschning av min hemsida. Trogna besökare (om det finns sådana) lägger märke till att knapparna till vänster i bild bytts ut och att länkarna blivit fler och delats upp på sex underrubriker.

Den årliga bilbesiktningen blev som vanligt ett sorgligt kapitel. Visserligen fick biljäv... inget nedslag den inte förtjänade, men det slog mig att detta är min femtonde bil, så genom åren har det blivit en och annan besiktning och hittills har jag ALDRIG sluppit ombesiktning.

Apropå resor skulle jag vilja slå ett slag för tåg som fortskaffningsmedel. SJ:s slogan för X2000 att det går snabbare än bilen och är billigare än flyget stämmer ju faktiskt. Åtminstone på sträckor söder om Dalälven är det inte så mycket långsammare än flyget heller om man till flygtiden lägger tiden det tar att ta sig från flygplatsen till staden (flygbussarna är ju inte direkt billiga heller). Tåget är dessutom miljövänligt.

Fast om någon retar sig på höga tågpriser har jag ett litet tips till snåla resenärer bosatta i förorter med fjärrtågsanslutning: På fjärrtåg som exempelvis kommer söderifrån och stannar i Södertälje kontrolleras aldrig biljetterna på sista sträckan för ingen köper ju X2000-biljett från Södertälje till Stockholm. Så om man vill åka billigt låter man bli pendeltåget och åker X2000 istället.

I övrigt vet jag inte vad jag ska skriva om. Ja, just det! Deklarationen är äntligen inlämnad. Eller rättare sagt inskickad. Dyrt blev det också, tur att åtminstone portot är avdragsgillt. Helst skulle jag vilja dra av arbetstiden jag lagt ner på den och räntan på min del av statsskulden m.m. Fast egentligen tycker jag om att betala skatt (det är nog det enda jag och Mona Sahlin har gemensamt). Visst skulle jag både vilja ha och behöva pengarna, men om man ser till den välfärd vi trots allt har kvar i Sverige förstår man att den inte är gratis. Kalla mig liknöjd, men de flesta av oss har det trots allt väldigt bra... fast det kan alltid bli värre.

April -02

Det blev vår, det blev sommar, det blev höst... april alltså.

Ett par fester blev höjdpunkterna denna månad. Först träffade jag min gamla grundskoleklass. En del av dem har jag inte träffat på femton år, så det var hur skojigt som helst. Ett par lärare hade också hittat dit. Har fortfarande inte sett Herngrens och Holms film och vet inte om jag kommer känna igen mig. Hade lite ångest innan och var inte upplagd för att partaja med ett gäng människor jag ju faktiskt inte längre känner. Dessutom hade jag ett jobb precis innan, så jag var inte helt säker på att jag ens skulle hinna till detta evenemang. I Gardells En komikers uppväxt funderar huvudpersonen över om hans gamla klasskompisar fortfarande är kvar på samma ställe, är tolv år och har cyklar med rocketstyre. Så var inte fallet. Några såg ut att ha blivit fyrtio och andra verkade vara i tjugoårsåldern. Själv känns det som att jag sett ut som sextio hela mitt liv, men denna klass splittrades efter högstadiet 1987, så jag har väl förändrat mig, jag också. När man är femton undrar man (har jag för mig) vilka som ska växa upp till vettiga människor och vilka som ska knarka ihjäl sig eller i bästa fall fortsätta att vara idioter. Det gläder mig att jag hade fel om de flesta för det bevisar ju att man oavsett förutsättningar har något slags personligt val.

Så sammanstrålade jag med gänget från senaste DI-kursen. De träffade jag allihop för mindre än två månader sedan, så de hade inte förändrat sig särskilt mycket. Det behövdes å andra sidan inte heller för de är bra som de är. Vi har till skillnad från grundskoleklassen en fysisk åldersskillnad på tjugo år, men det är liksom inget problem. Skulle verkligen vilja jobba ihop med samtliga deltagare på den kursen (och magister Palmaer).

Har skrivit en hel del ny ståuppkomik. Det bör man göra hela tiden, men det är lätt att bli bekväm med material som funkar och finns. Fast nu har jag fått ett par gig med teman som kräver förarbete. Och så ska jag på Testpiloterna på Norra Brunn i sista söndagen i maj.

Ett annat offentligt gig som blivit klart är festivalen Skrattstock 2002 som äger rum på Långholmen 8/6. Trettio komiker uppträder. Ryktet går att David Letterman kommer kopplas upp via satellit (med lite tur blir det nästan som att se honom på ZTV...).

Så att det inte ska verka som att jag tappat stilen vill jag avsluta med ett allmänt klagomål rätt ut i rymden. Ni som känner er träffade ombedes vänligen men bestämt att skärpa er! Det är det här med e-post. På många sätt skiljer sig detta kommunikationsmedel från andra, men om man skickar en vänlig fråga till en person eller företag anser jag att denna bör besvaras snarast. Om man istället använder telefon, telefax eller brev får man i regel svar. Är jag den enda i hela världen som anser att det inte borde vara någon skillnad med e-post?! Företag eller föreningar med hemsida, som inte besvarar e-post tycker jag ska lägga ner hemsidan eller helst hela verksamheten. Har man inte tid kan man maila tillbaka att svaret kommer dröja. Det köper jag helt och fullt och använder metoden själv ibland, men även om e-posten är obegriplig eller oönskad kan man väl inte bara strunta i den?! Skärpning världen, för i detta fall är det jag som har rätt och ni som har fel... som vanligt.

Maj -02

Det blev vår, det blev sommar, det blev höst och sommar igen. Om än lite skakigt, så fick vi värme till slut. Maj blev en picnic-månad.

Bl.a. brännboll på Djurgården med ett tiotal ståuppkomiker. Från detta evenemang finns det bildbevis, som jag ska försöka lägga upp på hemsidan så småningom. Höll på att inte ta mig dit eftersom maj inte bara är picnic-månad utan också demonstrationsmånad. Denna dag hade en Israel-vänlig skara samlats på Raoul Wallenbergs torg och en kille med mitt skägg kan inte utan vidare traska igenom polisens avspärrningar till ett dylikt evenemang. Nåväl, eftersom det handlade om morgontrötta artister var jag först på plats i alla fall.

Bill Gates fantastiska slumpgenerator Windows beslöt sig denna månad för att på eget initiativ hindra mig från att komma ut på Internet. Till slut fick jag (givetvis med supporthjälp) formatera om hårddisken. Trist och tidskrävande. Tankar finns på att byta operativsystem (och även i övrigt tömma burken från Bills grejer), men det tar ju också tid.

De senaste dagarna har jag tillbringat hos tandläkaren. Efter att ha borrat upp käften, så att jag såg ut som en schweizerost blev det dags för tandhygienisten att "spränga" bort tandsten. Börjar långsamt bli människa igen, men jag har fortfarande ont och undrar om och när blödandet ska sluta. Jag är less på att all mat smakar blodpudding. 

Tänkte införa något nytt på hemsidan. Varje tidning, tv-kanal och hemsida med självaktning (men även utan) betygsätter ju allt möjligt. Det är flipp och flopp, getingar, plustecken o.s.v. Varför ska jag ha högre journalistiska ambitioner, tänkte jag. Med början nu riskerar människor, organisationer, företag och företeelser att granskas. Till att börja med slänger jag in detta i månadsbrevet. Vi får se om det blir en egen avdelning så småningom. Betygssystemet ser ut som följer:

En skäggboll:  Varför ska denna person/företeelse/pryl finnas överhuvudtaget?

Två skäggbollar:  Står i valet och kvalet... egentligen skulle man väl bara ignorera detta, men trots att jag är en positiv människa kan jag inte låta bli att bli arg.

Tre skäggbollar:  Inte dåligt, men inte särskilt bra heller. Som norrbottningarna skulle säga - det är som eljest.

Fyra skäggbollar:  Där satt den! Det här vill jag se mer av.

Fem skäggbollar:  Nu blir jag riktigt glad. I ett perfekt samhälle finns det fler sådana här.

Dags att dra igång. Det som irriterar mig mest med åsiktsmaskiner är att de nästan alltid saknar självkritik. För att föregå med gott exempel ska jag börja med att recensera mig själv.

Min kanske bästa egenskap är att jag är ambitiös och till varje pris försöker hålla det jag lovar. Går jag in för något gör jag det stenhårt, så när det går åt helvete ska ingen kunna säga att jag inte försökte. På minussidan får jag tillstå att jag ibland förväntar mig för mycket av min omgivning och inte i tid ser att andra människor har andra behov, men i grund och botten är jag en god människa. Försöker behandla andra som jag vill bli behandlad själv. Det får bli fyra skäggbollar.

Micke Larsson: 

Tågvärden Niclas Storm protesterade häromveckan mot etikettsreglerna hos Connex. Tåg kan kännas varma när man tvingas ha yllebyxor och trots kritiken har arbetsgivaren inte tagit fram ett svalare alternativ, exempelvis kortbyxor. Kjol är däremot tillåtet, men Connex hade inte räknat med att manliga tågvärdar skulle välja denna lösning. Således bar Niclas (som är en stor och skäggig kille) kjol en dag på jobbet. Den typen av civilkurage uppskattar jag. Alldeles för många är alldeles för fega när arbetsgivare sätter hårt mot hårt. Tilltag som detta kan göra fler uppmärksamma på att människor bygger välfärd, inte företagen.

Niclas Storm: 

För att inte slå rekord i positiva tillrop ska jag sänka nivån. Som ni märkt på löjliga underhållningsprogram i TV är det valår, så politikerna gör vad som helst för att inte hamna i dålig dager. Årets politiska modeord är feminist och nu har retorikkungen Alf Svensson bestämt att hans parti inte ska förespråka vanlig (tråkig) feminism utan "etisk feminism". Tyvärr kan varken han eller partikollegorna förklara vad det betyder, men det lät ju bra. Hur skulle det vara om Alf i handling visade att hans parti inte är tvåtusen år efter sin tid istället för att dribbla med snygga formuleringar?

Alf Svensson:

Nu får det räcka för den här gången. Om någon har förslag på grejer som bör utsättas för en opartisk granskning ur skäggperspektiv är jag idel öra.

Juni -02

Sista rycket för standup-säsongen. Skrattstock-festivalen blev en gigantisk succé för den svenska ståuppkomiken. 29 komiker uppträdde på Långholmens utomhusscen i sammanlagt åtta timmar inför en entusiastisk publik som aldrig understeg 500 personer. Att ståuppkomik inte skulle fungera utomhus motbevisades för alla som tvivlade. Visst, förutsättningarna blir inte idealiska, men det funkar. Mediabevakningen bestod i att tidningen Metro (med beteckningen Oberoende värdelös) gjorde en halvsida där de spekulerade i om huruvida David Letterman skulle medverka. Att svenska kända komiker och kommande stjärnor skulle delta var tydligen knappt värt att nämna. Måste Peter Wahlbeck bita fler skådisar i armen för att svensk ståuppkomik ska bli nyhetsvärdig? I så fall föreslår jag Janne "Loffe" Carlsson.

Annars brukar det ju vara lugnt på nyhetsredaktionerna den här tiden på året. Juni 2002 har inte varit något undantag. Lasse Berghagens nypremiär på Skansen fyllde upp 3-4 sidor i kvällstidningarna under en veckas tid.

Baren-Meral följde Tommy Körbergs exempel och körde bil berusad förra veckan. För att garantera sig om en plats i tidningarna använde hon en avställd bil och saknade svenskt körkort. Märkligt att hon inte drog upp sin gamla BMW i 170 km/timmen, körde naken och skrek rasistiska slagord också... när hon ändå var i gång.

Fotbolls-VM är äntligen över. För oss som är helt ointresserade av dylika idrottsevenemang är det obegripligt varför alla matcher, med eller utan betydelse för det svenska laget, måste visas två gånger samma dygn och sedan diskuteras till leda. 

Inte för att någon bryr sig, men om mindre än tre månader är det val. Allt tyder på att valdeltagandet slår nya bottenrekord och ur demokratisk synvinkel är det naturligtvis inte bra att våra folkvalda politiker väljs av allt färre. Å andra sidan läste jag en tänkvärd insändare i ämnet. I huvudsak gick den ut på att det är bättre att oinsatta människor är hemma på valdagen än att de slänger iväg sin röst på måfå. Jag tycker visserligen att det stora problemet (som ingen politiker verkar bry sig om) är att folk skiter i politiken, men jag kan inte låta bli att hålla med insändarskribenten om att det inte är ens en kortsiktig lösning att folk röstar för röstandets skull.

Nu följer en månad helt utan gig. Vårterminens sista jobb blev inställt. Känns symptomatiskt för denna säsong för jag har haft flera konstiga och irriterande avbokningar hela våren. Sommaren brukar ju alltid vara seg eftersom folk av någon anledning inte vill sitta inne och lyssna på komik när man för omväxlings skull kan hänga på uteserveringar och badstränder, men något strögig hade jag både i juli och augusti förra året. Som det ser ut nu startar hösten upp i Norrköping i mitten av augusti. Fram till dess ska "akten" uppdateras och så ska jag sätta tänderna i ett par tunga skrivprojekt. Skulle det bli tid över ska även jag försöka hänga på uteserveringar och stränder. Oavsett om det hinns med ser jag fram emot sex veckor med en betydligt friare planeringskalender.

I min serie "Den som inte kan använda nätet kan med fördel låta bli" har jag nu kommit till ämnet hemsidor. En del människor tycks tro att bara för att det är billigt att skaffa hemsida måste man enligt lag göra det. Ibland verkar de också tro att det enligt samma lag är förbjudet att uppdatera sin hemsida. Tänk, vad lättnavigerat det skulle bli om man år 2002 slapp få information av typen "Återkommer med mer information under hösten -98. Annars kan du ju alltid klicka på någon av de icke fungerande länkarna till höger och få upp texten Sidan kan inte visas".

Jag har inte världens vackraste eller mest intressanta hemsida (vilket beror på att jag själv inte har tid eller lust att jobba med den och inte några stora pengar att betala för utfört arbete), men det hinner i alla fall inte gå år emellan uppdateringarna. 

Efter denna urladdning har det blivit dags för lite organiserad kritik i form av skäggbollar.

Det fanns en tid då jag såg fram emot att Sverige skulle få reklamradio. I Stockholm får man nu in ett tiotal kanaler med "den bästa mixen" av väldigt nya och ännu nyare låtar. Samtliga har "tio låtar i streck" eller "45 minuter non-stop-musik". Efter två minuter avbryts sedan musiken av en snabbtalande programledare som bara måste berätta att man just nu lyssnar på Radio Likrikts musikmaraton utan avbrott. Det gör han hela tiden. Sedan lottar han ut meningslösa reklamprylar till samtal nummer nio. Om något politiskt parti lovar att införa kvalitetskrav på radiokanalerna får de utan tvekan min röst.

Reklamradio:

Nu har det blivit klart att ingen polisman ställs till svars efter göteborgskravallerna förra sommaren. Trots att det finns bilder på polismän som kastar gatsten och att det också är ställt utom allt rimligt tvivel att polisens egna videoupptagningar förvanskats genom att ljud och bild inte överensstämmer. Ändå har alltså ingen gjort något fel?!

Vid hovrättsförhandlingarna mot Christer Pettersson efter Palme-mordet motsatte sig Lisbeth Palme att hennes vittnesmål skulle spelas in och helt emot gängse praxis bifölls hennes önskan. Dessa två händelser har en sak gemensamt - det gör det omöjligt för oss "vanliga" människor att inte grubbla över rättsväsendets handlande. Inför lagen är vi alla lika, men en del verkar onekligen mer lika än andra.

Sveriges rättsväsende:

Sommaren är ett utmärkt tillfälle att konsumera böcker och då är det ju fantastiskt att vi slipper köpa böckerna utan istället kan låna dem helt gratis på bibliotek. Förutom tillgången till ett fantastiskt stort utbud kan man också utnyttja de oftast kunniga och tillmötesgående bibliotekarierna. Varje bibliotek med självaktning har dessutom numera sitt bokförråd utlagt på Internet där man kan leta rätt på böcker och se om de för ögonblicket finns inne eller är utlånade.

Bakom bibliotekens existens finns en väldigt vacker demokratisk tanke. Då och då höjs röster för att avgiftsbelägga boklån. De som kräver detta är antingen korkade (och då kan de med fördel själva nyttja bibliotekens tjänster) eller också väldigt trångsynta och egoistiska.

Bibliotek:

Ha nu en bra sommar befriad från idrott och andra trista aktiviteter. Sola, bada, odla skägg, ta det lugnt...

Juli -02

Ännu en månad färdig att summera. Mår ganska bra faktiskt. Lite trött, men annars är det finfint. Har tagit tag i sådant jag skulle och som alla vet ger ett väl utfört arbete en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar. Har t.o.m. kommit igång med lite motion. Tvättbrädemagen sitter fortfarande en bit in i kroppen, men den går att ana och det var säkert tjugo år sedan detta senast inträffade.

Sålde min gamla Mazda och har ingen som helst separationsångest.

Har fixat lite med hemsidan. Uppmärksamma besökare har kanske sett att jag gjort bildsidan lite snabbare och även lagt in nya bilder. Länkarna har också fräschats upp. Och ett bokningsformulär. 

Om två veckor har jag säsongspremiär för ståuppkomiken. Det ska bli kul att få stå på scen igen. Har städat i materialet och skrivit nya friska skämt, men standup blir liksom inte levande förrän man får testa det på en publik.

Norra Brunn och S.U.C.K. Vet inte vad detta får för konsekvenser för branschen. Förmodligen inga stora förändringar såvida det inte innebär nya visioner och ökat mediaintresse. Vad som saknas är ett tv-program med ståuppkomik, så att folk förstår att denna geniala underhållningsform på intet sätt är död utan tvärtom starkare än någonsin. Så länge kundunderlaget är konstant är marknaden för komikerna också det.

En ny klubb i Stockholm drar igång i höst. Det är anrika Nalen som kommer köra standup på torsdagar. Själv ska jag dit 26:e september.

Vad har hänt i Sverige under sommaren då? Jo, i en opinionsundersökning framgår att en majoritet av svenska ungdomar vill legalisera "lättare" droger. Det är så urbota dumt att det egentligen inte behöver kommenteras, men jag kan inte låta bli. Lättare (jag orkar inte använda citattecken varenda gång) narkotika är inkörsporten till grövre missbruk. Hasch är en starkt hallucinogen drog och dessutom betydligt mer cancerframkallande än exempelvis tobak. Således är den inte lätt. Att andra europeiska länder legaliserat både det ena och det andra är inget argument för att göra samma misstag i Sverige. Hur svårt ska detta vara att begripa?

Min egen narkotiska erfarenhet sträcker sig till att skolläkaren kom till min klass i femman med en "droglåda" och förevisade preparaten. När lektionen var slut glömde han lådan på hatthyllan. Egentligen förstår jag inte varför det blev ett fasligt liv om detta - efter några veckor var ju allt som vanligt igen. Nej, men skämt åsido undrar jag om lådan skulle fått stå kvar om det hade inträffat i en femteklass idag.

En annan undersökning denna månad visar att svenska folket nu är mer EMU-positiva än någonsin. Ytterligare ett bevis på att folk är idioter. Då kan det kännas tryggt att veta att det finns en kille med järnkoll på vad som är bra och dåligt i vårt samhälle. Det är med andra ord dags för skäggbollsutdelning: 

Jag börjar väl bli gammal, men allvarligt talat... rapmusik, vad ska vi med den till? Massa tuffa snorungar i tuffa förorter som satsat sin sista hundralapp på ett rimlexikon. Sedan dess tar de sig själva på ett fruktansvärt stort allvar och framför sina alster på någon slags hemsnickrad Rinkeby-svenska. Missförstå mig inte, jag har ingenting emot varken invandrare eller bruten svenska, men många av dessa s.k. artister har ju bott i Sverige hela livet och pratar alldeles utmärkt svenska när de inte har en mikrofon i handen. Fånigt är bara förnamnet. Nu finns det säkert en och annan som hävdar att man inte på detta sätt kan såga en hel musikgenre. Till dessa personer kan jag bara säga: Ni har fel. En viss humorfaktor tack vare den totala bristen på självkritik eller självironi räddar betyget till två skäggbollar.

Rapmusik:

Allemansrätt är en fantastisk förordning, som vi kanske borde uppskatta mer än vad vi gör. Framförallt nu på sommaren är det ju perfekt att man faktiskt kan ta del av vacker natur utan att fråga markägaren om lov. Merparten av svenska skogsområden ägs ju av privata företag som säkert inte skulle tillåta camping och dagdriveri om det stod i deras makt att välja.

Det här skulle kunna bli maximala fem skäggbollar, men klena resurser att bekämpa maktgalna tyskars vanor att exempelvis hugga ner träd för att grilla sin medhavda tyska bratwurst över öppen eld sänker betyget.

Allemansrätt: 

Den verkställande direktören för LM Ericsson Telefonaktiebolag, Kurt Hellström har gjort det igen. D.v.s. lämnat ytterligare en kvartalsrapport med miljardförluster. Fast det gör ju många företag. Vad som skiljer Kurtan från andra företagsledare är att han gång på gång springer in i samma betongvägg genom att ge ett fullständigt förvirrat intryck vid presskonferensen där han med stirrig blick harklar sig bakom mikrofonen och stöter fram något svengelskt som "We don´t see any positive signs in the future". Lägg därtill att han aldrig tycks lära sig att vinstvarna istället för att släppa dåliga nyheter i samband med kvartalsrapporterna. Detta gäller alltså inte något litet handelsbolag i flyttbranschen utan Sveriges största företag (ja, det var faktiskt det innan Hellström började julgransplundringen).

Det borde ha hänt för länge sedan, men bättre sent än aldrig - skicka Kurt Hellström tillbaka till Vindeln! Trots sin totala inkompetens tror jag nog att han kan få loss någon liten extra bonus så att han klarar sig fram till pensionen. 

Kurt Hellström: 

Nu får det räcka för den här gången. Simma lugnt...

Augusti -02

Jag vet att man inte ska klaga på värmen, men det är inte lätt att få hjärnan att fungera i denna temperatur. Får man be om lite höst?

Jan Stenbeck vek in kepsen i augusti och återigen bekräftas den gamla devisen att ingen är så bra som när man just har dött. Den enda kommentaren som inte helgonförklarar honom kom från Jan Guillou: "Han var mest originell genom att han medvetet åt ihjäl sig. Självmord med hjälp av mat är ovanligt." Som vanligt lika smidig som en bulldozer på barnkalas.

Ståupp-säsongen tickar igång. I höst kommer man kunna se mig bl.a. på Norra Brunn, Nalen och Camarillo i Stockholm och på Gillestugan i Göteborg. Skönt att stå på scen igen! Ganska skönt att inte stå på scen ibland också. Jag är inte en människa med "titta-på-mig"-komplex, men att någon halvtimme i stöten häva sig upp på en scen och få människor att lyssna till vad jag har att säga är en jättekul/skrämmande/underlig situation som jag inte skulle vilja vara utan.

Apropå att synas visade SVT dokumentären Se mig! i repris häromveckan. För er som inte sett den kan jag berätta att det är ett skrämmande reportage om människor, vars enda mål i livet är att vilja bli kända. Få av dem hade ens någon tanke på hur de skulle bli kända eller för vad. De ville bara bli kända, helt enkelt. Dokusåpa verkade vara den gängse metoden.

Ska faktiskt göra ännu mer reklam för SVT. Samhällsprogrammet Tredje makten är stundtals både intressant och underhållande. Har man sett den amerikanske satirikern Michael Moore inser man att de flesta formatidéer är stulna, men det gäller ju nästan allt på TV och då får man ändå uppskatta när de stjäl bra grejer.

Ett sista tips, men då gäller det böcker (ni-na-ni-na-ni-na-na...): För den som är 25-40 och vill frossa i aha-upplevelser och glädjas åt att skolgången är över vill jag rekommendera Ett ufo gör entré, Jonas Gardell (Norstedts 2001). Har du inte läst den - gör det! Ett par smakprov om du fortfarande är osäker: "'Livet är en fest', sjunger Nationalteatern, och så är det säkert, men vad ska man göra om man inte är bjuden?" eller "Han vet inte vilka de är, de som vänder sig om, men han hör hur de viskar. För de vet vem han är. Det är bra att de vet eftersom han själv är osäker."

För att få ut så mycket som möjligt av boken bör man kanske ha läst En komikers uppväxt (Norstedts 1992) för den är också väldigt läsvärd. Den late kan se den på video, men handlingen är inte identisk. 

Dags att dela ut skäggbollar och kommer du inte ihåg vad du ska tycka om tidigare avhandlade företeelser finns numera en sammanställning som du hittar under rubriken Facit till vänster.

Av outgrundlig anledning har makten bestämt att vägar i bostadsområden i möjligaste mån ska hastighetsbegränsas till 30 km/timmen. Detta trots att det ger högre avgasutsläpp än 50 km/timmen - en nollvision i taget. För att understryka hastighetsbegränsningen utrustas dessa vägar med vägbulor, kullersten och blomlådelabyrinter. Resultatet blir frustration bland bilisterna som istället för att respektera lagen penetrerar dessa områden i högsta körbara hastighet som om det vore en bilbana. Om man istället sänkte hastighetsbegränsningen enbart på vägar där det är befogat och inte försöker tvinga bilisterna att följa idiotiska regler med hjälp av idiotiska påtryckningsmedel skulle vi få större förtroende för trafikreglerna och bättre trafikmiljö. Kan det vara så att våra makthavares villor stiger i värde med hjälp av nuvarande lagstiftningstrend?

Vägbulor:

"SJ, SJ, gamle vän - Festligt att du lever än..." skaldade Stefan Demert i den väldigt kritiska balladen Till SJ, där han förutspådde dess sista tjut inom kort. Jag har inte varit imponerad av vårt statliga tågbolag, men måste erkänna att de börjar bättra sig. Det är billigt, miljövänligt och tack vare SJ:s proffsiga hemsida också väldigt lättbokat.

Statens Järnvägar:

Om två veckor är det val. Visserligen är inte politik jättekul jämt, men för oss väljare som bestämmer oss sista dagen vore det väl bra om åtminstone några åsikter läcker ut före valet. Än så länge vet jag att Bo Lundgren till varje pris vill lätta på skattetrycket och att han kanske inte bara är Sveriges, utan hela världens, tråkigaste människa. Vidare vet jag att Leijonborg vill införa språkkrav för svenskt medborgarskap (valfläsk - skojar du?) och att Göran Persson redan innan valet bestämt sig för att oavsett hur många svenskar som vill öka Vänsterpartiets makt, tänker han inte regera med dem. Det rimmer lika bra med demokrati som när han berättade att folkomröstning i EMU-frågan ska ske så fort man kan vara säker på att det blir ett positivt resultat. Inte blir man klokare av TV:s valprogram heller. Alice Bah är säkert både trevlig och folklig, men jag undrar hur man tänkte när man satte henne att fråga ut politikerna. Får vi inte reda på mer snart kan mandaten lika gärna fördelas efter hur många gånger partiledarna kan säga vård-skola-omsorg på en minut. 

Valrörelsen:

Nu får det räcka för den här gången. Simma lugnt...

September -02

Så blev det äntligen höst. Jag gillar hösten. Det är bra luft och ändå slipper man känna dåligt samvete om man tillbringar fritiden framför datorn eller en god bok istället för att vara utomhus hela tiden. OK, jag är vuxen och kan bestämma själv, men jag tyckte hela barndomen gick ut på att man skulle tvingas till utomhusaktiviteter och det är svårt att släppa. Enda nackdelen med hösten är att jag fyller år, vilket fyller kroppen med ångest. Nu är det i alla fall över för den här gången.

Något annat som är över för den här gången är valet. Lyckades uppbringa energi för att gå och rösta när jag väl bestämt mig. Det känns svårt att välja mellan partier som verkar tycka lika om det mesta. Nu när man ska kryssa på valsedlarna också känns det alltmer som stryktips - man gör det väldigt sällan och det blir aldrig vinst. Hur jag röstade får ni gissa själva. Den som kommer närmast vinner en åsikt.

Valrörelsen har jag kommenterat under rubriken Tankar, men innan jag lämnar ämnet helt ska jag berätta att jag hann se en valdebatt. Det var Grönköpings veckoblad som en vecka före valet kallade till debatt på temat humor i samband med tidningens hundraårsjubileum. Varje parti fick möjlighet att skicka (en) valfri representant. Mest avancerat skämtlynne hade utan tvivel Centern och Moderaterna genom att skicka Bertil "Jag var åttio när jag gick i pension och det är tio år sedan" Fiskesjö och, hör och häpna, Carl "Sveriges drygaste människa" Cederschiöld. En rätt tam debatt och ett rätt tamt jubileum. Fem talare lyckades i sina föredrag beröra frågan "Kan man skämta om vad som helst?" Det enda de lyckades bevisa var att de själva inte kunde skämta om någonting.

En ny standup-klubb har kommit till huvudstaden, Nalen Comedy Klubb. Själv uppträdde jag där i torsdags och ska inte göra det igen i år. Inte för att det gick dåligt (för det gjorde det inte) utan för att programmet är fullbokat med andra komiker. Hoppas få komma dit nästa år om klubben får finnas kvar och det borde den få göra. Stockholm (och Sverige) behöver fler proffsigt drivna comedy-klubbar.

En annan sak som behövs fler av är åsikter. Har du åsiktsunderskott och lyckades inte vinna en åsikt högre upp på sidan får du nu en chans till gratis-åsikter i månadens skäggbollsutdelning.

Hur gick det till? Samlades landets skarpaste hjärnor för att komma fram till vad som saknas allra mest i samhället? Hur kunde svaret bli bärbar mjölk? Nu kan man på försök i några städer köpa mjölk i tredecilitersflaskor. Naturligtvis dyrare än enliters pappkartonger. Åtminstone är det naturligt att literpriset blir högre, men om man inte kan producera en tredecilitersflaska mjölk ens tillnärmelsevis lika billigt som en liter mjölk i kartong kan väl rimligen ingen behöva denna produkt?! Det sägs att allt går att sälja med mördande reklam, men det återstår att se om man kan sälja smörja med skitreklam. Antar att ingen missat den misslyckade byfånen med byxorna vid knäna som Arla använder i reklamfilmen. Visst är folk i allmänhet idioter, men här går väl ändå gränsen?

Svindyr mjölk i plastflaska:

Varför ska alla laga mat i TV? Någon gång trodde man att botten var nådd. Själv såg jag botten i Staffan Lings Kockduellen, men trots detta lågvattenmärke fortsätter de flesta kanaler fylla tablåerna med klämkäcka kockar. Det är Mat och Köket och Nakne kocken (är det någon som fattar varför han kallas för det) och inget morgon- eller kaféprogram klarar sig utan matlagning. Förra veckan gick Peter Wahlbeck ut och tyckte till (nu igen...) om Tina Nordströms kokkonster i SVT. Hans invändning var att maten är för fet. Det uppenbara felet med programmet är ju inte att maträtterna är för feta utan att programledarna är för dryga. Visst är det bra om folkbildarna på TV kan lära folk att laga mat, men är det verkligen någon som lagar mat framför TV:n? Lägg ner!

Matlagningsprogram:

Apropå mat... Vill du må bättre, vara sjuk mer sällan, få mer pengar över (eller mindre pengar under) och renare samvete? Ät vegetariskt. Är du inte på stående fot beredd att för all framtid sluta konsumera djur, men ändå minska risken att få i dig galna-ko-sjukan, antibiotika och annat elände, så kan du ju testa att åtminstone låta bli att äta lik ibland. Lite hjälp på traven kan du få om du klickar dig fram genom den nyligen uppfräschade länksamlingen på denna sida. Det är ett krångligt ord, ändå blir det maximala fem skäggbollar.

Vegetarianismen: 

Det var vad jag hade att säga för stunden. Nu kan du antingen surfa runt på FulMenKul en stund eller stänga av datorn och göra något vettigt.

Själv ska jag skriva lite humor och sedan bär det ut på vägarna. På fredag uppträder jag på Norra Brunn. Månadens höjdpunkt lär annars bli Komikerfestivalen i Skara den 26:e.

Oktober -02

Ibland har jag inte riktigt tid med hemsidan. Nu är ju inte det här den mest omfattande och innehållsrika sidan i rymden, men trots det kan den innehålla en hel del dåligt samvete när den riktiga världen trycker på. Jag har, som sig bör, en hel del jobb den här tiden på året. Det är naturligtvis kul och ett litet månadsbrev ska jag väl i alla fall klara av att få fram.

I lördags var det komikerfestival i Skara och det mesta annat som hänt under månaden bleknar i jämförelse. Jättekul att träffa alla igen. Det kan verka konstigt, men stå-upp-komik är på många sätt ett ganska asocialt jobb. De flesta arbetsdagar tillbringas framför datorn eller ute på en restaurang där man visserligen träffar krogpersonal och publik och kommunikation är A och O i det här jobbet, men när man går av scen sätter man sig i ett hörn i köket och dricker en kopp kaffe, medan folk runtomkring är fullt upptagna med sina jobb. Sedan går man iväg till hotellet. I det läget är klockan för mycket för att ringa kompisar som ska upp klockan sju, så man sätter sig istället och glor på TV. Och det avslutade jobbet kan man ändå inte prata med någon om. De som inte håller på med komik fattar inte och kollegor har ju inte sett min föreställning utan är upptagna med att fundera över sina egna nyss avslutade gig. Enda undantagen är klubbgigen, men då är det ändå bara 2-3 kollegor.

Skara är en helt annan grej. I år träffades 21 kollegor på statshotellet i Skara. Där har vi varsitt kort uppträdande inför en entusiastisk publik. Därefter följer efterfest. Den pågår större delen av natten och på förmiddagen samlas ett gäng slitna humorister för att intaga en gemensam frukost. Sedan skiljs vi åt och en del kommer det dröja ett helt år tills nästa gång man ser. Tänk er en firmafest där man inte redan innan festen är less på de andra. Hur kul som helst.

Allt annat bleknar, som sagt, i jämförelse och det har mest varit jobb hela månaden. I världen bortom min egen horisont har George Bush med hjälp av opinionsundersökningar av det amerikanska folket försökt ta reda på om han ska dra igång några krig där tusentals människor kommer dö. Huruvida de är oskyldiga eller inte är inte så viktigt så länge det stärker Bushs ställning. Jag kanske låter cynisk, men tyvärr handlar det mesta i världen inte om rätt eller fel. Det viktigaste är att vinna kriget i media och jag har sedan länge gett upp om att amerikanerna ska se igenom myten att USA:s krigande utförs med kirurgisk precision.

Björn Rosengren avgick och den enda som verkar ledsen över det är Göran Persson. Fast även mediabeskrivningarna av den avgående näringsministern är ändå långt ifrån porrklubbsbesök och munhoppande grodor.

Göran Kropp valde sitt sätt att avgå. För även om det inte var självmord utan en olyckshändelse, så ökar risken att dö i förtid om man väljer spektakulära äventyr som yrke. Många komiker, däribland jag, har skämtat om hans bravader och även om det inte var chockartat oväntat, så känns det fel när livsbejakande människor på 35 kolar vippen.

Nog med faktabeskrivningar, nu är det dags för åsikter värderade med skäggbollar.

Reklamen för posten är kul. Dels för att den kompromisslösa gubben som gormar om "en riktig post" är en lustig karaktär, men också för att det är festligt att se postens desperata försök att upprätthålla skenet av att vara konkurrenskraftiga med hjälp av bensinmackar och matbutiker som samarbetspartners. Verkligheten är ju att det kungliga postverket får stryk av faxar och e-postmeddelanden och numera också av konkurrenter på brevutbärning genom att göra ett sämre och sämre jobb till ett allt högre pris. Portot på vanliga inrikesbrev har stigit mångdubbelt snabbare än konsumentprisindex och det är mer och mer osäkert när, eller ens om, breven kommer fram. På brevlådorna står det att breven "normalt delas ut nästkommande vardag" och alla som kontrollerat detta vet att så inte är fallet. En extra skäggboll får de för humorn i den egna personalens totala okunskap om sin inkompetens.

Posten:

Apropå humor skulle jag vilja slå ett slag för ståuppkomiken i Sverige. Alla som någon gång talat inför folk i grupp vet att det är en svår konst. Om man därtill lägger förutsättningarna att folk ska ha roligt hela tiden och att en del av dem p.g.a. ett alltför stort alkoholintag har svårt att tillgodogöra sig intryck överhuvudtaget inser man att ståuppkomik är svårt. Trots det finns i Sverige ett trettiotal personer som i varierande grad behärskar konsten. Uppmärksammas de (eller "vi" eftersom jag räknar in mig själv) medialt är det sällan för sin komik utan för helt andra saker, alltifrån författarskap till krogslagsmål och oavsett vad en del hävdar är det få svenska komiker som blir rika utan bisysslor. Människor har i alla tider haft ett behov av skratt och när standup är som bäst är det västvärldens kanske mest sofistikerade underhållningsform. Att det inte blir maximala fem skäggbollar beror på branschens oförmåga till självinsikt. Bokare och standup-klubbar väljer i hög utsträckning att prioritera kortsiktiga vinster framför kvalitet och även vi komiker väljer alltför ofta att undvika konflikter genom att "jamsa" med. En självsanering av den svenska komiken skulle höja kvaliteten ytterligare och är åtminstone långsiktigt det säkraste sättet att få den uppskattning som branschen faktiskt förtjänar.

Svensk ståuppkomik:

Är Håkan Hellström Sveriges mest överskattade människa? Trots att han snott både fram- och baksida på nya singeln (nej, jag vet att CD-skivor inte har baksida) och har större delen av landets låtskrivare efter sig, så fortsätter radio och TV att vräka ut hans dynga. Själv erkänner han glatt alla musik- och textstölder och säger att han "låtit sig influeras" av redan skriven musik. Gud, vad jag hatar folk som först gör fel och sedan är för dumma för att begripa det när de ertappas. Jag har för länge, länge sedan försökt mig på att skapa musik, men numera är mitt skapande begränsat till ord. Bägge hantverken, liksom förmodligen all kreativ verksamhet, kräver hårt arbete och mental fokusering. Att sedan någon (utan att ens känna skuld) stjäl ens verk är vidrigt. Om inte skivbolaget och media tar sitt ansvar utan juridisk inblandning hoppas jag att konsumenterna genom bojkott manifesterar sin avsky. När det gäller just hr Hellström tycker jag att det hade varit en ganska liten uppoffring även om han skapat skiten själv.

Håkan Hellström: 

Nästa vecka ska jag bl.a. till Gillestugan i Göteborg. Sedan rullar det på. Någon gång i januari ska jag sova ut.

November -02

Månaden dominerades, som sig bör, av jobb, jobb och jobb. Några riktigt roliga och några mindre roliga. Att förutsättningarna för bra standup varierar mellan olika arbetsplatser är en av anledningarna till att det är ett så roligt arbete, men ibland begränsas möjligheterna av att teknik eller andra förutsättningar slarvats med från arrangörens sida och det finns inget roligt i detta. Det är svårt nog ändå utan att behöva kämpa emot en arrangör som inte vill eller kan ta in goda råd från artisten eller bokningsfirman. På det hela taget är jag nöjd med novembergigen, men jag ser ändå fram emot juluppehåll och en av erfarenhet lugnare säsong efter nyår.

Nyhetsrubrikerna har handlat mycket om fallskärmar och löner som vida överstiger "vanliga" människors förutsättningar.

Postens koncernchef Lennart Grabe fick sparken vid rätt tillfälle. Ingen orkar bry sig om hans ynka miljoner i fallskärm. Inte så tätt inpå migrationsminister Jan O Karlsson oförståelse inför klådan i våra ögon när han vid sidan om den frikostiga ministerlönen också fick ett vederlag från EU på 80 000 kronor per månad efter skatt. Denna avgångslön får han för att man ska våga ta i med hårdhandskarna när man jobbar med revisionsrätt inom EU och inte vara rädd för att göra sig så omöjlig att man efter EU-jobbet inte ska få någon ny tjänst. Det där är säkert bra även om jag tvivlar på att det är ett stort problem för avpolletterade EU-pampar, åtminstone inte i Sverige där allmänhetens politiska närminne är ganska kort. Nu har i alla fall Karlsson fått ett nytt välbetalt jobb och borde naturligtvis avstå från sin gamla lön, men det gör han inte. Istället avstår han ifrån ministerlönen på 44 000 kronor efter skatt och det nöjer sig de svenska sillmjölkesjournalisterna med!

Så framkom det att han trots månadslön på 124 000 kronor netto försökte få samhället att betala en privat kräftskiva som kostade ungefär en dags lön. Det fascinerar mig att den politiska adeln kan bli så extremt girig och fartblind. Tanken på att dessa människor ska sätta sig in i hur vi andra har det och göra beslut baserade på detta skrämmer mig.

Undrar vad O:et i hans namn står för. Ofattbart korkad? Antar att initialen lades till för att han skulle slippa bli ihopblandad med den gamle SAS-chefen Jan Carlzon och skådespelaren Janne "Loffe" Carlsson. Just nu tror jag dessa tvenne herrar skulle ha mest att förlora på en dylik sammanblandning. Loffe har visserligen en larvig mustasch och för den förtjänar han möjligen förakt, men inte hat.

Margareta Winberg till attack mot kvinnosynen hos Evert Taube. Så bra att hon tar i på skarpen. Efter det här lär han knappast skriva fler alster som inte genomsyras av jämställdhet. Fast det hade han nog inte gjort ändå med tanke på att han är död. Kan ingen berätta det för Margareta? Jämställdheten hade inte samma prioritering på hans tid. Därför är det inte så konstigt om kvinnorna i Taubes visor inte nått upp till dagens jämställdhetsnivå. Av detta skäl är det ännu sämre ställt med jämställdheten exempelvis hos Bellman. Om Margareta Winberg vill ge sig på sångtexter med skev kvinnosyn finns ännu tydligare exempel där upphovsmännen dessutom är i livet.

Ulf Schenkmanis får "sparken" av SVT. Karln är 68 år och borde pensionerats för länge sedan. Varför ska ungdomar gå arbetslösa bara för att pensionärerna vill jobba kvar? Mycket kan man säga om SVT (och tyvärr inte mycket positivt), men att pensionera såväl Schenkmanis som Livslust är det bästa de gjort på länge. Bara namnet, Livslust... När jag tvingats se programmet har jag mest känt dödslängtan.

Dags för skäggbollar.

Den gamle ligisten Paolo Roberto slogs på Åland häromveckan. Detta för att proffsboxning inte är tillåtet i Sverige. Nej, tacka för det! En sport som går ut på att ge motståndaren hjärnskakning borde ha förbjudits i hela världen för hundra år sedan och även om Sverige vore det enda landet som höll fast vid förbud, så ser jag ingen anledning att ändra på det. Inte helt oväntat ger sig Mona Sahlin in på fel sida i debatten. Hennes argument tycks vara att "något som varit förbjudet i 35 år är det hög tid att resonera om". Det blir många resonemang i regeringen nu alltså. Mord, stöld och kannibalism är andra grejer som varit förbjudna i över 35 år. Alf Svensson är en annan politisk boxningsförespråkare. Är det någon som är förvånad? Pastor Alf brukar ju gilla företeelser som är ur tiden (eller åtminstone borde vara det). Robertos favoritargument är att det är minst lika mycket skador i fotboll och ishockey. Visst, men där är inte syftet att ge motståndaren hjärnskador. Amatörboxning då? Där har de visserligen mjukare handskar och kortare tid på sig, men visst är målet att förvandla motståndarens huvud till fruktsallad? Ja, för all del... jag kan tänka mig att förbjuda även amatörformen av denna barbariska lek.

Proffsboxning:

Varje gång någon anställs, väljs eller anlitas med kön, hudfärg eller sexuell läggning som en av parametrarna, s.k. kvotering, finns det någon annan med mer kompetens eller längre kötid som får stå tillbaka. Om personen som går före i kön vore den avgjort mest lämpliga skulle det ju inte vara kvotering utan istället vanlig enkel matematik. När människor inkvoteras sker alltså alltid en orättvisa. Varför anses då kvotering så fint i vårt i övrigt förhållandevis demokratiska land? Jag är den förste att stämma in i kravet på lika lön för lika arbete och tycker att det är fel om invandrare p.g.a. sitt namn inte ens får komma på anställningsintervju, men kvotering är inte lösningen på alla problem. En orättvisa blir inte rättvis med hjälp av en annan orättvisa. Det finns tillfällen då kvotering är en god idé. T.ex. är det viktigt att få in fler män i barnomsorgen och vården överhuvudtaget, men kvotering bör aldrig användas mer än som kortsiktig punktinsats.

Kvotering:

Ovannämnda Mona Sahlin tycker att det är häftigt att betala skatt. Åtminstone påstår hon det, men eftersom hon flera gånger glömt bort att deklarera och dessutom haft skatteskulder hos kronofogden kan man ju undra hur mycket sanning det låg i uttalandet. Själv ser jag inte det roliga, men inser att vi måste betala skatt för att inte samhället ska braka ihop ännu mer. Därför är det tur att Riksskatteverket förmodligen är Sveriges bästa statliga verk (OK, konkurrensen är inte stenhård). De svarar på e-post och telefon och försöker verkligen hjälpa till när jag som egenföretagande skatte-lekman kommer med mina idiotfrågor. Fast för det mesta finns svaret på deras hemsida, som är väldigt omfattande och därigenom ibland i rörigaste laget. Om resten av samhället fungerade lika bra som RSV skulle posten dela ut brev, polisen lösa brott och CSN svara i telefon.

Riksskatteverket:

Slutligen en uppmaning till alla som tänker fira jul. Det är ju nu länge sedan julen firades till åminnelse av kristi födelse, som Tage Danielsson formulerar sig i Karl-Bertil Jonssons julafton. Numera handlar det mest om presenter och TV, men jag skulle vilja föreslå att ni istället för att fira i mammons och Galne Gunnars kommersiella anda provar att faktiskt umgås. Själv tror jag varken på Kristus eller Galne Gunnar, men jag tror på möten med andra människor. Närmare meningen med livet än så vet jag inte om man kan komma. God jul!

December -02

Vad är det för fel på Göran Persson?! När man från början diskuterade tidplan för folkomröstning i EMU-frågan förklarade han att en sådan skulle ske så snart man kunde vara säker på att en majoritet av svenska folket skulle rösta ja. Nu har han deklarerat att om vi trots den massiva ja-kampanjen skulle få för oss att gå emot hans vilja ska samma fråga upprepas inom kort. Har han tänkt fortsätta som statsminister kanske han skulle ta och läsa på lite om vad demokrati verkligen betyder. Nog för att folk rent generellt är idioter, men denna kupp borde väl ändå genomskådas? Själv är jag villig att rösta nej hur många gånger som helst. Inte bara för att EMU är ett idiotiskt projekt utan också för att reta potentat Persson.

Ett annat av Perssons klavertramp som varit på tapeten under december är dokumentären om honom som var tänkt att SVT skulle sända efter hans avgång (måtte det ske snart!). Allt var frid och fröjd ända tills SVT hotade att visa programmet redan nu. Då gick statsministern i taket och hotade med rättsliga påföljder. Vågar man gissa att hans självgodhet framkommer med löjligt stor tydlighet i denna produktion? Ja, det vågar man.

Nåväl, det har hänt annat den här månaden. Det har varit en massa standup också. Vid sidan om gigen har vårsäsongen börjat ta sin form och det känns ju bra att jag till skillnad från landets grisar (nej, jag menar inte Göran Persson) tycks ha en framtid även efter jul.

Fast först ska jag skriva nytt material, vila, dricka kaffe, rymdsurfa och göra en massa andra grejer jag inte hunnit med den senaste tiden.

Läsa böcker t.ex. Dags för ett boktips, nämligen De ovanliga - människor som går mot strömmen, Åke Mokvist (Byggförlaget -00). En helt underbar dokumentär skildring av lodisar (eller original som man säger på landsbygden). Folk som valt att inte leva sina liv i inrutat 9-5-mönster med radhus och Bingolotto. De talar med stenar och bor i husvagnar utan el. Inte alla naturligtvis och det är lite det som är grejen med de här människorna. De har gjort, och gör, självständiga val i livet som får oss andra att kalla dem idioter. Fast de är inga idioter utan inte sällan väldigt intelligenta individer. Ofta har de svårt för myndigheter. Som en av dem säger: "Vi eldar med blanketterna i spisen. Där gör di bästa nyttan och ger så´n go´ värme." Inte för att de begriper blanketterna sämre än oss andra. De begriper bara inte vad de ska vara bra för. Läs boken och betänk att det bara är döda fiskar som flyter med strömmen.

Så är äntligen julen över. Inte för att den stör mig nämnvärt, känns mest som en axelryckning. Lyckligtvis har jag en familj som inte heller är julfanatiker. Vi brukar träffas och äta middag ihop och det är ju trevligt. Juldekorationer, tomtar och granar hoppar vi över.

Inte delar vi ut några julklappar heller, men däremot tänker jag dela ut skäggbollar och de kan vara nog så viktiga för åsiktslösa människor.

Jag har fått nog av USA. Jaha, tänker du, ska han såga ett helt land nu? På sätt och vis. Jag tror inte att det finns fler puckon per capita där än någon annanstans. Däremot finns det nog inget land med större självgodhet. Utan att veta speciellt mycket om världen utanför sitt eget lands gränser hejar amerikanerna mangrant på sin president när denne ska rensa upp i omvärlden och likrikta den efter amerikanska värderingar. Just nu är det Irak och Nordkorea som ska få på nöten. Senast var det Afghanistan. Jag tänkte undvika sakfrågorna, men anser att såväl Usama bin Ladin som Saddam Hussein förtjänar några bomber i skallen. Dock är det helt fel att USA ska vara bödeln. Dessa världskonflikter ska hanteras av FN. Även om krig är befogade innebär de alltid oskyldiga offer - krig är inte TV-spel. Kritiken mot USA när landet påtar sig världspolisrollen är alldeles för vek. Detta helt oberoende av vem som ska få en släng av sleven. Det kan vara Jugoslavien, Irak, Libyen, Grenada eller vilken region som helst. Inte sedan Vietnamkriget har rösterna mot denna världsordning varit särskilt högljudda. Ibland känns det som att det bara är jag som tvekar inför att lämna makten åt detta land som givit oss McDonald´s, Coca-Cola och allsköns annan skräpkultur. Numera har vi t.o.m. anammat särskrivning och tiggande uteliggare för att vi ska bli så amerikanska som möjligt. Naturligtvis har vi till stor del oss själva att skylla, men roten till det onda är ändå landet självt.

USA:

Så här runt nyår är det populärt att rannsaka sig själv. Jag tänkte härmed för omvärlden erkänna att jag gillar Bert Karlsson. Som politiker var han, trots att han inte var den värsta komponenten i Ian&Bert-konstellationen, en katastrof. Däremot visade han (till skillnad från de flesta av dagens politiker) mänskliga drag när han kritiserades. Vore jag anställd av Bert skulle jag förmodligen säga upp mig inom ett par minuter. Fast det verkar ändå vara en skön snubbe. Han är en skitstövel som står för det på ett trevligt sätt. Hans roll som företagsledare kan man inte låta bli att imponeras av. När melodifestivalen går av stapeln finns det en sak man vet med säkerhet - Bert kommer tjäna pengar på segraren. Är det inte en av hans artister/låtar redan innan köper han upp dem i efterhand. Om företagsledarna i de börsnoterade företagen hade åtminstone några drag av hans kyla och självsäkerhet kanske man skulle få pension när den tiden kommer. Respekt!

Bert Karlsson:

Nu går vi in i år 2003. Vad kan man då anse om att titeln för Sveriges statsöverhuvud ärvs av familjens förstfödde? Vi livnär en hel familj, vars uppgift är att representera landet. Känns det fräscht? Och när jag säger livnär, så snackar vi inte om existensminimum. Om jag föddes med en personlig förmögenhet på ett tiotal miljoner, skulle jag också kunna åta mig den tunga uppgiften att vara hertig av Värmland. Skulle alternativen till kung bli billigare? Antagligen, men det hör inte hit. Monarki är ett förlegat system som snarast bör avskaffas. Ge kungen ett vettigt jobb som passar hans kvalifikationer. Han skulle t.ex. kunna spika europapallar. Då får han äntligen ägna sig åt en verksamhet som på allvar är viktig för den svenska exporten. Det är möjligt att u-länderna känner broderskap med Sverige när de märker att vi också har analfabeter, men det räcker inte som argument för monarkins bevarande. Att sedan Silvia pratar fem språk flytande väger inte upp kungens pajas-status. Möjligen om svenska hade varit ett av dem.

Monarki: 

Nu tycker jag mig höra att kaffebryggaren puttrat färdigt. Gott nytt år!