Januari -03

Nytt år - nya problem.

Gudrun Schyman gjorde en "Mona", d.v.s. först alla fel som går och sedan försöka förklara sitt handlande som logiskt på gränsen till riktigt. Orsaken till vänsterledarens kreativa bokföring var, enligt henne själv, tidsbrist. Verkar konstigt. Att samla kvitton över hela världen på resor och mat (som staten, partiet och privata företag betalat och därigenom rimligen behöver kvitton på) borde ha tagit längre tid än att bara samla och deklarera för sina egna utgifter. Vidare sa hon att hennes avsikt aldrig varit att fuska. Snacka om att hon misslyckades i så fall.

Samma dag detta blev offentligt framkom att förundersökningen mot Jan O Karlsson läggs ned. Att stjäla pengar av staten till en privat kräftskiva är alltså inte olagligt! Man lär så länge man lever. 

Kallt blev det. När det var 20 grader i Stockholm kom någon på att man kunde ställa upp några utrangerade tågvagnar för att ge uteliggarna lite värme och tak över huvudet. Krävdes bara ett politiskt beslut och det kommer att ta... två månader! Lagom till våren, alltså. Om någon skulle få för sig att invadera Sverige är jag säker på att det svenska försvaret kommer stå och titta på i väntan på ett politiskt beslut att försvara sig.

Är det bara jag som hatar danska TV-serier? Inte nog med att man inte fattar vad de säger utan är hänvisad till en värdelös textremsa. Det händer dessutom inte ett skit. Det var ett tag sedan jag var i Danmark, men lever alla där som bönderna i Hem till gården?

Det började med Matador, som sändes på bästa sändningstid för några år sedan. Klart att folk tittade, när alternativen var SVT1: Konstalmanackan, TV3: Förlåt mig, TV4: reklam-Dagens namn-reklam-nyheter-reklam-väder-reklam Kanal5: kom igen, nu! Kanal5 har väl aldrig haft några alternativ.

Den här gången sänds skiten i TV4, för SVT har hittat nya danska serier och filmer att visa. SLUTA!!

Fast det är kul att SVT köpt in Michael Moores dokumentär Roger & me och att de börjat sända The awful truth (fredagar 22.30). Den tycker jag att alla borde se. Vill ni veta vad jag tycker mer kommer här den månatliga skäggbollsutdelningen.

Lite taskig timing, men jag har en fråga: Varför skickas julkort? Då menar jag inte ett kort skrivet innan jul till en människa man tänkt höra av sig till. Nej, det jag talar om är människor som sitter och bokför exakt vilka de skickat julkort till och stämmer sedan av listan mot avsändarna på de mottagna korten. Ett julkort kostar ungefär fem spänn, samma med portot. Räkna med tio minuters arbete per kort i snitt (inköp av kort, skriva, frankera, bokföra enligt ovanstående modell, promenera till brevlådan). En intetsägande julhälsning från en person med normallön kostar då 25 spänn. Gör något vettigare för pengarna. Skicka dem till barnen i Afrika, köp träd i regnskogen eller köp glass - vad som helst är bättre än att slösa bort dem på hälsningsfrasen "God jul och gott nytt år önskar faster Majsan". 

Julkort:

Känner ni igen det här? Tåget ska gå 12.52. Klockan 12.53 får vi reda på att tåget inte kommer förrän 12.54. När klockan blivit 12.54 (även enligt klockorna på perrongen) är tåget på ingång. Samtidigt får vi reda på att tåget, som förmodligen inte ens kommer hinna stanna förrän 12.55, ska fortsätta två minuter tidigare för nu har man ändrat den förmodade avgångstiden till 12.53. SL, stönar vi i kör, SL... Nu tror jag att de flesta av oss kan leva med ett par minuters försening för anslutningsbussarna är säkert också försenade. Värre är det när bussar och tåg är försenade halvtimmesvis eller helt enkelt indragna. Ska det vara på det viset kan man ju inte åka kollektivt i stockholmsområdet, förutom när man inte har bråttom och kan dyka upp när som helst, men hur ofta händer det? Mest förvånad blir man av reaktionen hos företrädare för SL, företaget för vilket vinter är en oförutsedd händelse. Helt oförstående för försenade stockholmares irritation tar de istället fasta på det som blivit bättre och så blir det uttalanden av typen: "Vi beklagar förseningarna, men byter successivt ut sofforna i väntrummen". Alltså: "Skit detsamma att ni kommer försent, ni får i alla fall sitta bekvämt medan ni väntar". Priserna är visserligen humana, men om inte SL snart fattar att passagerarna är deras kunder och i slutändan de som betalar ut lön, kan de lika gärna lägga ner och bygga en Dennis-led genom hela Stockholms Län och inga trängselavgifter i världen kommer hindra oss från att ta bilen.

Storstockholms Lokaltrafik:

TV har inga spärrar, radio har inga spärrar, tidningarna har inga spärrar och tyvärr verkar hon inte ha det själv heller. Magdalena Forsberg alltså. Hon är ju överallt och då får man ändå betänka att hon slutat med skidskyttet. På SVT kan man nu se programmet "Mera Magdalena", min fråga är: Går det?! Hon är ju redan överallt. Kan ingen fixa henne en anställning någonstans för jag är less. 

Magdalena Forsberg: 

Fem skäggbollar på en månad är inte mycket, men det är ju inte mitt fel att världen ruttnar.

Februari -03

Jaha, det var februari. Förflöt med en gäspning. Mörk och kall som vanligt. Har ingen arbetslust alls och det är synd eftersom jag har en massa jobb. Får ta mig i kragen och bita ihop i väntan på vår.

Ståuppkomiken går alltid trögt i januari, men nu har den kommit igång på allvar efter nyårsstiltjen. Fast samma tryck som det kan vara på hösten blir det aldrig under vårsäsongen. Företagen bränner budgeten på julfesten och sedan får det vara bra. Klubbarna håller i alla fall igång som vanligt. Under februari var jag t.ex. på Café Tivoli på Mariatorget. Typ trevligt liksom...

Har fått en ny ekonomisk rådgivare. Sådana byter jag ut hela tiden och det kan möjligen bero på att jag inte betalar något utan bara utnyttjar vänner och bekanta tills de fått nog. Den senaste i raden har rett ut momsens underbara värld för mig och det tycker jag kan vara värt en länk. Såg förresten att hennes man länkat till mig, så då är det inte mer än rätt att jag länkar till honom också. "Snart är vi alla med i länkarna" sa en artistbokare till mig när han la upp en länk till mig på sin hemsida.

Jag har börjat jobba med Sveriges äldsta och upplagemässigt största satirtidning, Nya Söndagsnisse Strix. Vet inte varför, men jag har alltid undvikit satir. Jag tycker ju om att skriva och anser mig ha en viss fallenhet för humoristiskt författande. Åsikter saknas inte heller. Men satir har känts lite mossigt. Kanske beror det på att mycket av det som kallas satir inte är särskilt roligt. Jag märker på min egen ståuppkomik att när jag försöker behandla politiska ämnen, så går ofta humorn förlorad för ett ändlöst åsiktsmässande och jag verkar inte vara ensam om att uppleva detta fenomen (höll på att få in Snacka om nyheter i den meningen). Ordet satir används ibland som alibi för att rättfärdiga dålig humor. När humor inte är rolig hänvisar man till ett högre syfte. Som om det skulle vara OK då. Det främsta syftet med all humor (även satir) är att roa och humorlös komik är dålig komik. Så enkelt är det.

Det ska hur som helst bli väldigt roligt att skriva i Söndagsnisse. Mina första stapplande steg som satiriker gick att läsa i februarinumret.

Har ett par andra skrivprojekt på gång också, men de är typ hemliga än så länge.

Vad har hänt i den stora världen då? Ja, USA har inte börjat bomba Irak än, men det är väl bara en tidsfråga. Schlagerfestivalen blev en följetong även i år - det var bättre förr. Kurt Hellström (Sveriges sämsta VD genom tiderna?) fick äntligen lämna Ericsson. Visserligen kostar det aktieägarna sådär en hundra miljoner, men det tror jag är en god investering på sikt. Och Vänsterpartiet fick en ny partiledare, fast med ett nödrop. Det enda som skulle kunna vara sämre än att ta fram en okänd ersättare till Gudrun Schyman är att ta fram en okänd ersättare som redan från början redovisas som en tillfällig lösning. Hur svårt ska det vara att plocka fram en kandidat som kan accepteras av medlemmarna och själv vill ha jobbet? Fortsätter de på det här viset undrar jag om det finns något parti att bli ledare för. Åtminstone inte på riksdagsnivå. Fru Schyman var ingen klippa på bokföring, men under hennes ledning tredubblades väljarstödet. De två tredjedelar som valt Schymans vänsterparti kan mycket väl vända ryggen åt Ulla Hoffmans vänsterparti och då balanserar de runt 4 % igen. Hur Ulla Hoffman är som politiker har jag ingen aning om, men klart är att man inte slås till marken av hennes fantastiska karisma.

Kampen om månadens citat står mellan "Det är små marginaler som avgör" - skidlandslagets Jenny Olsson efter att det kvinnliga stafettlaget masat sig i mål en halv dag efter de andra och "Big Brother har ju en hög nivå på det som sägs och görs" - Mathias Barnekow, Kanal5.

Apropå hög nivå är det dags för skäggbollar.

När man trodde att botten var nådd blev kvällspressen ännu sämre. En gång i världen var åtminstone målsättningen för kvällstidningarna att de skulle vara nyhetsmedier. Det var då. Nu har man gett upp alla journalistiska intentioner. Istället redovisar man i detalj vad dokusåpadeltagare och hobbymusiker hade för sig för flera år sedan. Undrar om "journalisterna" på Aftonbladet och Expressen känner sig stolta när tidningen går till tryck med "nyheter" som att Robinson-Mirre var med om en flygolycka 1992 och att sångaren i Brandsta City Släckers körde rattfull i början av åttiotalet. Är det något aktuellt som avhandlas så ligger nyhetsvärdet vanligen kring nollstrecket. Kul för Göran Persson att han hittat en ny kvinna (bara ett par veckor efter brytningen med frugan), men jag vill inte se ett bildreportage på åtta sidor som visar en promenad på Harpsund. Är heller inte särskilt intresserad av Marie Fredrikssons hjärntumörer. Jag fattar att de skriver ett par spalter, men när tidningen är lika utförlig som läkarjournalen får de väl ändå ge sig. Se&Hör leder kräkligan, men Expressen är dem hack i häl tätt följda av Aftonbladet.

Kvällspressen:

Så länge det finns narkomaner finns det förbättringar att göra i narkotikapolitiken, men det finns åtminstone en röd tråd. I Sverige har vi (som sig bör) alltid tagit avstånd ifrån knark. Det är förbjudet att handla med och att inneha droger och straffen är åtminstone förhållandevis höga. Sedan vi gick med i EU har det visserligen blivit svårare att kontrollera gränserna, men till skillnad ifrån många andra länder i unionen har Sverige i alla fall viljan. Hela tiden finns en liberaliseringspress från EU, senast från EU-kommissionen som vill att varje land ska erbjuda distribution av nålar och sprutor och det är viktigt att Sverige tar avstånd ifrån och vägrar anpassa sig i denna fråga. Naturligtvis blir inte folk narkomaner bara för att staten tillhandahåller rena sprutor och frågan är inte helt enkel, men det är viktigt att Sverige tillvaratar varje möjlighet att säga nej till alla former av narkotika. Om Holland och Belgien vill låta sina befolkningar knarka ihjäl sig, så ska de inte få ta med sig Sverige i fallet.

Svensk narkotikapolitik:

Har ni tänkt på att det finns vägar som alltid byggs? E18 mellan Stockholm och Danderyd t.ex. Där har det nog pågått minst ett vägarbete hela tiden de senaste tio åren. Och det viktiga med vägarbeten verkar inte vara att få dem klara utan att få upp en skylt där det står "Här bygger Vägverket och Skanska en ny bro över järnvägen, beräknas vara klart 2004" och att spärra av och korka igen så mycket som möjligt. Sedan behöver man inte ens jobba tio timmar i veckan där (och givetvis bara under rusningstrafik). Jag tillhör inte de som skriker efter privatisering i tid och otid, men det vore nog inte fel om Vägverket åtminstone sneglade lite åt näringslivet beträffande planering och verksamhetsmål. 

Vägverket: 

Inget mer att säga just nu. Klicka dig vidare eller börja om från början högst upp på sidan.

Mars -03

Av någon anledning ska alla gamla återförenade skitband återförenas. De två senaste är Style och GES (Glennmark, Eriksson och Strömstedt... märkligt att de inte kallar sig SEG istället) anslutit sig. Vad är nästa steg - Solstollarna på folkparksturné? Jag vill inte ens tänka på det här.

Utvecklingen i Irak vill jag inte heller tänka på, men det är svårt att låta bli. Blä för Blair och usch för Bush! Och mer av Moore längre ner på sidan.

Betydligt roligare då att marsnumret av Nya Söndagsnisse STRIX är fullt av mina texter. Ibland är det lätt att vara satiriker. T.ex. när Expressen (med beteckningen Oberoende värdelös) bestämde sig för att köpa kändisar till ett upprop för ett svenskt EMU-medlemskap. De hittade på en stiftelse och skrev ihop ett upprop fullt av sakfel för att se om någon skulle reagera. Att Paolo Roberto och Dr Alban inte fattar när någon driver med dem chockar knappast någon. Då är det märkligare att Theodor Kallifatides gick på det. Fast det berodde väl mest på att han inte ville läsa uppropet han skulle skriva på. "Nej, det behövs inte. Jag skriver på ändå." Bara de skickade honoraret på femtusen spänn, så var han nöjd. Snacka om att steka sin egen trovärdighet.

En annan som skrev på uppropet var Charlotte Nilsson. Hur tänkte ja-sidan när de anlitade Charlotte Nilsson och Pernilla Wahlgren som affischnamn? De är skickliga sångerskor, men ingen av dem är väl direkt hjärnkirurg i huvudet...

Pernilla Wiberg (ytterligare en Pernilla som inte är hjärnkirurg) kan inte för sitt liv förstå varför hon ska behöva betala skatt för de inkomster hon fick innan hon skrev sig i Monaco. Hon har ju skänkt svenska folket så mycket glädje genom åren att vi borde efterskänka de sex miljoner hon är skyldig oss - inte en chans! Jag anser att större bedrifter gjorts för mänskligheten och jag kan inte begripa varför hon inte ska betala skatt som alla andra. Så skattefinansierad som idrotten är i Sverige är idrottsstjärnornas ovilja att betala skatt mycket märklig tycker jag. Det tycker inte idrottsminister Sahlin (som själv har väldigt svårt att betala skatt och att deklarera överhuvudtaget). Hon har lovat att agera för att idrottsstjärnorna ska få periodisera skatten. Om Wiberg åtminstone bott kvar i Sverige hade jag kunnat känna någon sympati, men sex miljoner är förmodligen mindre skatt än vad jag kommer betala under min livstid och jag förväntar mig inte medlidande av Mona Sahlin för det. Trams!

Andres Lokko har skrivit en krönika om nya Jackass-filmen där han hyllar driften med oskyldiga människor. Han skriver att jakten på meningslösheten är den enda sanna vägen framåt och själv vill han inte bli beskylld för att "syssla med något så omodernt som politisk satir". Detta förändrar min syn på Lokko. Jag har alltid tyckt att han varit en meningslös människa som ständigt misslyckas med att slå uppåt (eller att få in några poänger överhuvudtaget), men efter denna information inser jag att han inte misslyckats eftersom meningslösheten varit hans mål hela tiden. Varför finns han?

Nu blev jag så upprörd att jag bestämde mig för att genast gå på månadens skäggbollsutdelning.

Vad är det för bra med digital-TV? Jag ska inte försöka inbilla någon att jag förstår skillnaden egentligen. Jag vet vad som skiljer en analog och en digital klocka, men skillnaden mellan digital och analog TV är mer diffus. Marita Ulvskog däremot, hon fattar skillnaden. Så till den milda grad att hon tänker släcka ner det analoga nätet 2007 och tvinga oss tittare att anamma den nya tekniken. Ja, det skulle hon väl ha fått göra om det varit gratis, men det är det inte. Tvärtom blir övergången skitdyr för oss konsumenter som då tvingas vi investera i digitalboxar (en per TV) och som redan nu tvingas betala för två digitala kanaler, som nästan ingen tittar på. Vid sidan om detta ska vi betala för 3G-telefoni, fastän vi knappt använder funktionerna i "2G". När ska politikerna sluta tvinga på oss helt meningslösa tekniska förändringar?

Digital-TV:

En gång i tiden fick ett gäng uttråkade danska filmregissörer en idé. De skulle göra film utan rekvisita, utan ljus, utan pålagd musik, utan... en hel massa saker som gör film sevärd. Genren döptes till dogma och ett manifest författades där man fastslog vilka tekniska framsteg man skulle låta bli att använda. Resultatet är skakiga handkamerafilmade skitfilmer som mest påminner om de skolfilmsprojekt jag och mina klasskamrater gjorde i mitten av åttiotalet utan att geniförklaras. Jag är övertygad om att Lars von Trier, Thomas Vinterberg och de andra dogma-idioterna kan göra riktig film (för det kunde de ju tidigare) och jag hoppas att de gör det snart också för jag vill inte se fler inzoomade öron och skakiga promenader.

Dogma-film:

Roger & me, TV Nation, The awful truth, Bowling for Columbine... Michael Moore är ett geni och inte föll han i aktning när han använde sitt tal på Oscarsgalan till att fördöma Irakkriget: "Vi lever i en tid då ett fiktivt valresultat väljer en fiktiv president. Vi lever i en tid där en man skickar oss att kriga av fiktiva skäl." Lysande! I Sverige är det många som tvångsmässigt kallar alla sina skämtförsök för satir. Dessa människor (och alla andra) borde ta lärdom av Michael Moore när han på ett effektivt sätt använder humor som vapen genom att ödmjukt och vänligt rikta slagen där de gör mest skada.

Michael Moore: 

I april ska jag bl.a. uppträda på ett seminarium för byråkrater, men först ska jag sitta här och sörja den havererade våren. Som Kjell Bergkvist sa i Den bästa sommaren, så ska man "passa på att ha skojigt för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång."

April -03

Så fort USA tagit kontroll över Bagdad började Bush och hans anhang skylla allt ont i världen på Syrien. Sanningen är naturligtvis att de har en massa soldater och militär utrustning i området och gärna vill rensa fler länder när de ändå håller på. Eller också är det CNN som blivit lovade ett längre krig och har sålt reklamtider utan täckning. Inget förvånar mig längre.

Jo, möjligen att Kjell-Henry "Vasakronan" Dahlberg dömdes för att ha mordhotat sin granne. Försökte han gosa ihjäl tanten? Nej, det är inget aprilskämt.

Annars tycker jag det blir svårare och svårare att utröna vilka nyheter som är aprilskämt. Det tycker tydligen journalisterna också. I år skämtade Svenska Dagbladet om att en svensk tennisspelare slitit av hälsenan (festligt!) strax före Davis Cup. Aftonbladet köpte nyheten med hull och hår och i gammal god kvällstidningsanda skrev man av SvD och publicerade samma nyhet den andra april, samma dag som SvD berättade att hela historien varit ett aprilskämt. Starkt jobbat!

Apropå taskig journalistik - är det ett självändamål att fylla Sveriges Radio med så mycket inkompetens som möjligt? Den avgående radiochefen Lisa Söderberg fick jobbet efter sina idiotiska uttalanden om att P3 (som hon var chef för dessförinnan) i första hand vände sig till människor upp till 37 år. Sedan tänkte styrelsen ersätta henne med Joachim Berner. Inte den Joachim Berner som drog ner Expressen till en bottennivå såväl upplage- som kvalitetsmässigt och till råga på allt dömdes för sin osmakliga löpsedel om Schyman, tänker ni. Jo, just han. Efter att de anställda, facket, partiledarna och en massa andra gått i taket drog styrelsen tillbaka förslaget. Undrar vem de lanserar härnäst - Thomas Qvick?

Strix Television manipulerade omröstningen i Fröken Sverige-tävlingen så att de snygga kandidaterna skulle gå vidare, eftersom kanalen vill göra "snygg-tv". Jag är inte säker på vad snygg-TV är, men jag hade inte gissat på Robert Aschberg och Gert Fylking.

Månadens bortförklaring stod Carl-Henric Svanberg för när han skyllde osäkerheten kring Ericsson på virussjukdomen sars. Måste erkänna att den kopplingen inte är glasklar för mig.

Försökte undvika "Carin 21:30" på SVT, men råkade se programmet när ämnet var bristen på kvinnor i filmbranschen. Programledaren Carin Hjulström-Livh försökte som vanligt styra sina gäster till de åsikter hon bestämt att de borde ha och sedan fullständigt strunta i vad de egentligen tycker och säger. Denna gång var det Sara Heldt (manus till bl.a. Grabben i graven bredvid) som skulle förmås att säga något bra om könskvotering, men hon vägrade. Trots Hjulström-Livhs (varför kan folk inte bestämma sig för ett efternamn) tjat vidhöll hon att det visserligen vore bra med fler kvinnliga filmskapare, men att det kommer lösa sig med tiden och att det allra viktigaste är att angelägen och bra film görs, inte vem som gör den. Precis min egen åsikt. Här följer fler av mina åsikter:

Siewert Öholm visade prov på bristande känsla för timing när han försvarade Sigvard Marjasins kvittoklippande, men nu har han sprängt alla gränser. Först attackerade han Melodifestivalen för att de hade två homosexuella programledare. Vad är det med det då? Ingenting är ju mer gay än schlager. Öholms senaste attack riktade sig mot kvinnliga präster. Nog för att kyrkan är konservativ, men Siewerts åsikter i detta århundrade skulle nog passa bäst i en egen församling, förslagsvis i Waco, Texas.

Siewert Öholm:

En uppfinning i huvudsak framforskad av militärer och universitetsfolk borde inte bli en stor grej, men det blev det. Och utvecklingen går fort. Det var faktiskt så sent som 1996 som Ines Uusmann släppte klassikern om att Internet är en övergående fluga. Hon hade inte många rätt under sin tid som kommunikationsminister (!), men detta uttalande tog priset. Inte undra på att de gjorde generaldirektör av henne. Hursomhelst är det tur att hon hade fel. Hela mitt liv och alla mina inkomster är beroende av surfande och e-post och jag sitter säkert uppkopplad närmare hundra timmar i veckan. Trots allt pubertalt snusk och värdelös e-postreklam får det bli fem skäggbollar.

Internet:

Sätt ihop ett gäng väldigt olika länder såväl historiskt, som geografiskt och kulturellt. Ge dem samma valuta, likrikta den ekonomiska politiken och invänta sammanbrottet... Har inte detta testats tillräckligt? Har vi inte kommit längre? Jo, jag har det. Tänk att Sverige klarat sig undan krig och förblivit ett självständigt land i alla dessa år och nu ska vi skänka bort vår suveränitet bara för att några maktgalna politiker vill bygga monument över sig själva eller göra internationell karriär. Självklart finns det fördelar med en ekonomisk union och räntan och arbetslösheten kan ju tvärvända neråt så fort vi går med, trots att vi ligger bättre till nu. Så skulle det bli när vi gick med i EG också, men det blev ju inget av med det. Ni vet, i den där omröstningen som inte alls på något sätt skulle tvinga in oss i en valutaunion. Så sa de politiker som nu påstår att vi genom EG-omröstningen egentligen redan sagt ja till EMU. Hade det hängt på Göran Persson, den demokratiska härdsmältan, så hade det inte blivit någon ny folkomröstning överhuvudtaget. Och skulle vi tycka "fel" vill han ha en ny omröstning. Om jag så ska rösta nej varenda dag resten av mitt liv är jag villig att göra det för att reta Göran Persson och samtidigt hindra Sveriges medverkan i detta kamikaze-projekt. 

EMU: 

Sådärja, nu har jag spytt galla igen. Och då har jag ändå inte nämnt ishockey-VM. Jo, det har jag. Mors!

Maj -03

Snart sommaruppehåll i ståuppkomiken och som vanligt känns det lite skönt, men samtidigt så vet jag att abstinensen kommer som ett brev på posten. Skrattstockfestivalen på Långholmen i Stockholm 14 juni blir det sista offentliga giget på ett tag. Festivalen börjar klockan 14.00 och håller på till 22.00. Och skulle det inte räcka med att 30 professionella komiker uppträder, så är det dessutom gratis. Själv kliver jag upp på scenen någon gång vid 15-16. Kom dit! Förra året var det över tusen personer som hittat till Långholmens amfiteater (vilket inte är det lättaste...).

Apropå festligheter har jag varit på fest hos Ordfront, inbjuden eftersom jag skriver åt dem. Stötte bl.a. ihop med min gamla lärare Carsten Palmaer, Strix redaktör Peter Norrbohm och minst fem personer med längre skägg än jag själv. Det har aldrig hänt! Tältprojektet på Gärdet var ju lite före min tid.

Ingen har väl missat att SVT spelar in Expedition: Robinson just nu. Jag kanske verkar gnällig, men hur stor nyhet är det egentligen? När man läser tidningarna verkar det som att hälften av landets journalister är på plats för att rapportera varje händelse, hur liten som helst. Jag misstänker att de kommer att rapportera alltihop en gång till när programmet visas i TV om några månader. Finns det inga riktiga nyheter att rapportera?

Jo, eller... jag vet inte om det handlar om riktiga människor eller seriefigurer, men Cirkus Sveriges Radio fortsätter. Till slut fick Marika Ehrenkrona sparken som styrelseordförande. Inte en dag för tidigt. Undrar bara vad hon får i fallskärm. Med tanke på att Berner fick tjugofyra månadslöner efter att ha jobbat i företaget hela noll dagar, så får väl Ehrenkrona fyrtio årslöner och två miljarder skattefritt vid sidan om. Hon ersätts av Ove Joanson, som fick 12,5 miljoner när han slutade som vd för samma företag 1996.

Och Storstockholms Lokaltrafik vd Gunnar Schön valde att avgå när det framkom att hans fru hängt med till Island till en kostnad av 40 000 kronor för skattebetalarna. Själv säger Schön att han inte förstår hur det gått till. Inte?! Det var helt enkelt så att Gunnar Schön med 110 000 kronor i månadslön valde att ta en chansning för att få en billig semester. Apropå billig semester, så trodde Thomas Bodström och Jan O Karlsson att ett jetplan med fyra personers besättning kostade noll kronor per dygn i hyra. Nej, det är klart att de inte trodde, men de tycks tro att de kan lura oss att de trodde det. Vilken planet bor de här människorna på?

Moderaterna sparkar en buktalardocka och tar in en kille som ser ut som en tumme. Åsiktsmässigt verkar de identiska och ingen av dem tycks ha humor eller ens en gnutta utstrålning. Det kanske kan bli ett nej till EMU i alla fall.

Claire Wikholm syns i TV samtidigt som Lina Englund debuterar som radioteaterskådis. Hur tänkte Gud här...?

Nu ska jag sätta skäggbollar på andra grejer jag funderar över.

Kvällstidningarna gör vad de kan för att slå nya kvalitetsmässiga bottenrekord, men än så länge har de inte kommit ikapp Se & Hör. Man får vara rätt hjärndöd för att köpa denna tidning. Sida upp och sida ner av vinpimplande "kändisar", mestadels från dokusåpor. Och har de inget att skriva om kan de alltid hitta på. Nu senast var det Lasse Berghagen som fick läsa på tidningens löpsedel att han skulle skilja sig och det hade han ingen aning om. Inte hans fru heller. Fast det var inte henne han skulle skilja sig ifrån, han skulle istället skilja sig ifrån Allsång på Skansen. Fast det sålde ju inte tillräckligt bra för att framgå på löpet. Tryckfrihet är viktigt, men om alla som köper denna tidning kopplar på hjärnan, så slipper vi skiten ändå.

Se & Hör:

I begynnelsen bokade man tid och plats: "...utanför norra entrén halv tre." Det sprack ungefär en gång av tre. Sedan kom de - mobiltelefonerna. Stora, klumpiga och dyra. Jag hade en 450-lur. Fast på den tiden var det ju inte bara en lur. Det var ett batteri på fyra kilo och så själva telefonen. Bara sladden mellan lur och telefon var större och tyngre än dagens mobiltelefoner och det var faktiskt bara tio år sedan. Om priserna hängt med i utvecklingen, så hade mobila samtal idag åtminstone inte varit dyrare än de stationära. En sak till drar ner betyget - att en del människor envisas med att bära runt avslagna telefoner. Jag kan ju inte bestämma när de ska vara igång, men lämna då inte ut numret som att det skulle gå att använda!

Mobiltelefoni:

Men allt är inte bra med mobilerna. Någon illvillig individ uppfann nämligen SMS, Short Message Service. Undrar hur det namnet kom till. Speciellt "short" är det ju inte, åtminstone inte tidsmässigt, och jag skulle inte använda ordet "service" i sammanhanget heller. Jag skulle hellre kalla det Irriterande MeddelandeSystem... eller Idiotiskt. Dyrt är det också. Eftersom jag är en artig människa besvarar jag naturligtvis SMS, men jag svär hela tiden. Efter en kvart har jag lyckats trycka fram de tjugo tecken som krävs för att göra mig förstådd. Samma meddelande i ett telefonsamtal hade tagit tre sekunder och kostat hälften så mycket. Vad lär oss detta? Jo, att all teknik inte är av godo. Nu är det bara att invänta att ytterligare sex miljoner svenska mobiltelefonanvändare ska komma fram till samma sak. 

SMS: 

Ha nu en god sommar, kära rymdläsare. Och kom ihåg att om det blir alltför långtråkigt med sol, bad och pilsner kan du alltid återvända hit till Sveriges skäggigaste hemsida.

Juni -03

"Stoppa pressarna! Big Brother-Linda ska förstora läpparna!" skrek Aftonbladets redaktionschef. Det måste ha varit så det gick till. En så stor och fantastisk nyhet fick man naturligtvis inte missa. En reporter och en fotograf skickades ut för att bevaka händelsen och för den som är intresserad kan man i efterhand följa "läppingreppet" på tidningens hemsida. Där skriver den stolte reportern Daniel Nyhlén att Aftonbladet minsann var där "som enda tidning". Det är inget att vara stolt över. Istället för att gå omkring och vara stolta skulle Nyhlén och hans chefer ställt sig frågan - behöver våra läsare detta? Nej, det är klart att vi inte gör. Linda påstår sig i alla fall vara nöjd med operationen. Så bra då, men om man funderat över vad i Lindas huvud som skulle behöva vara större, så inte var det väl läpparna...

Nu lovar jag att undvika ordet dokusåpa i återstoden av denna månadsrapport. Över till intressantare och verkligare händelser.

Standup-säsongen avslutades på ett värdigt sätt på Långholmens amfiteater i årets upplaga av Skrattstock. Tvåtusen personer hade dykt upp i år! OK, det var gratis och det var (åtminstone från början) bra väder, men att människor trots en sparsam reklamsatsning vallfärdar i tusental till en komikerfestival på Långholmen vittnar om att stå-upp-komik är populärt. Jag tror faktiskt inte ens att de stora affischnamnen var huvudorsaken till den stora uppslutningen. Nej, jag tror att folk lärt sig att svensk standup håller en generellt hög klass. För det gör den.

Har det hänt något annat skojigt jobbrelaterat under det första halvåret? Ja, några riktigt roliga gig blev det. Och naturligtvis några mindre roliga, men jag har inte behövt skämmas för mina arbetsinsatser. Tvärtom lyckades jag några gånger bjuda på bra underhållning med riktigt dålig förutsättningar. T.ex. gjorde jag ett bra uppträdande inför hundra bilmekaniker i en helt upplyst mässlokal utan ljudanläggning. Konstigt nog kan sådana jobb bli så bra, där man går upp för att göra det bästa möjliga av situationen trots att allt pekar på fiasko. Antagligen beror det på att nerven finns där och publiken märker hur glad man blir av deras positiva reaktioner. Hur det än är "bombar" man sällan på klubbgig. Dels är scentiderna kortare och dels kan man i trygghet över de optimala förutsättningarna i fråga om ljud, ljus, scen och kunnig personal (med få undantag på alla punkter) alltid ta sig ur krångliga situationer utan att tappa för mycket ansikte.

Därför gillar jag på något sätt företagsjobben bättre. De kan vara extremt dåligt planerade, så att vad som helst kan hända. För det mesta blir det bra, ibland blir det strålande och någon gång blir det misslyckat, men det blir aldrig "ännu en dag på jobbet". Därför är det kul att jag hade extra många företagsgig under våren. Många av dem bokades via denna hemsida, så därigenom har jag fått bekräftat att den fyller sin funktion. Jag har lite dåligt samvete för att det inte händer mer här, men inte sämre samvete att jag kan leva med det ett tag till.

Mitt i sommaren vill man jobba så lite som möjligt. Vad sägs om ett boktips istället? Läs Snabbmatslandet av Eric Schlosser om du vill få dina värsta fördomar om USA bekräftade. USA fick förresten två skäggbollar i mitt snillrika och uppskattade (nej, jag har ingen självkritik) betygssystem för ett halvår sedan. Nu kommer några åsikter jag fått sedan dess.

Så här på sommaren drabbas vi ännu mer än vanligt av väderrapporter i alla medier. Jag behöver knappast berätta att de sällan stämmer. Det enda som spikas på pricken är presentationen av vilket väder det har varit. Den delen tar också i stort sett halva rapporteringstiden. Till vilken nytta? Vem vill veta vad det var för väder på Mallorca igår? Jag kan förstå att det finns människor som är beroende av vilket väder det ska bli, men de kan väl kolla på nätet. För oss andra skulle bilden/etern i alla fall lika gärna kunna fyllas med veckans pausfågel. 

Väderrapporter:

Är det bara jag som inte fattar?! Över två miljoner svenskar offrar en timme i veckan på ett allsångsprogram i TV. Sitter folk och sjunger framför TV:n eller skäms de å den ditresta publikens vägnar? Jag har nog inte tillräckligt bra kontakt med mitt "barn-jag" för att begripa storheten. Lasse Berghagen är säkert en duktig programledare, men han är inte Gud. Eller? 

Allsång på Skansen:

Vi killar har (grovt generaliserat) högre lön, bättre karriärmöjligheter och större muskler, men om man som tjej väljer att vara bitter och avundsjuk på oss, så finns en större anledning. Givetvis talar jag om skägg. Det är snyggt, luktar gott och har en nästan onödigt stor mysfaktor. Lennie Norman får driva hur mycket han vill med bockskägg - han har fel. Jag vill inte sträcka mig så långt som att säga att ansiktsbehåring är meningen med livet, men närapå.

Skägg: 

Och med dessa visdomsord får det räcka för den här gången.

Juli -03

Äckligt varmt och luften full av irriterande insekter. OK, jag ska erkänna att det inte hänt så mycket i mitt liv på sistone. För övrigt ett fenomen som verkar ha drabbat hela Sverige. Häromdagen läste jag i Expressen att Britney Spears inte är oskuld. Kunde de inte ha lämnat en tom sida med texten "nyhetstorka" högst upp i hörnet istället?

Och Lasse Berghagen tycks man alltid kunna skriva om. Hans sista allsångsprogram med tillhörande inför-program, eftersnack och presskonferens krävde naturligtvis full mediabevakning. Därefter följde hans tackbrev till nationen. Fattas väl bara att han åker runt på någon slags eriksgata genom landet. När Anders Lundin tagit över allsången fylldes tidningarna med informationen att Fame-Jessica blivit getingstungen efter programmet. Dog hon? Var hon ens allergisk? Nej, men "det gjorde ont". Och...??!!

Man kan bli deprimerad för mindre och det är inte lätt att skriva satir när världen tycks stå still, men nu gör sig vardagen påmind i form av deadlines, inbokade möten, standup-jobb och andra uppgifter i allmanackan som utan tvivel måste kallas arbete. Känns rätt bra faktiskt. Bara man slapp insekter och badjävlar. För dem av er som har "hängmattstid" kvar ska jag kasta ur mig ett par boktips.

Korkade vita män av Michael Moore bör läsas av alla som tycker om text med hjärna och innehåll. Kan man engelska bör man läsa den på orginalspråket då den som sig bör heter Stupid white men. Därefter ger man sig på hans böcker Adventures in a TV nation och Downsize this! i valfri ordning. Det är möjligt att Ordfront Förlag tänker översätta dem, men det vet jag inget om.

Däremot vet jag att Ordfront också står bakom Carsten Palmaers Liten ordlista för nusvenskar. Den ska man läsa för att den är intelligent och rolig liksom författaren, som dessutom är en trevlig prick.

Vakna läsare kanske märker att även förra månadens boktips kom ifrån Ordfront och att jag själv skriver i Nya Söndagsnisse STRIX som är en Ordfront-publikation. Detta är ingen slump och beror inte heller på att jag är köpt utan på att det är det förlag i Sverige som ger ut det mesta som är bra i fråga om politiskt relaterade böcker.

Nu ska jag betygsätta några saker jag funderat över. Sedan ska både jag och datorn vila en stund innan hösten kommer igång på allvar. 

Förr fanns det askfat utanför alla offentliga byggnader, på tågstationer och liknande. Det gör det inte längre. Visserligen röker inte lika många nu som tidigare, men det är ju fortfarande någon miljon svenskar som då och då behöver aska och fimpa och inte sällan just utanför offentliga byggnader eller när de väntat på tåget eller bussen. Så istället för askfat ligger det därför på dylika ställen en drös med fimpar på marken. Jag röker inte själv, men det hör inte hit. En gång frågade jag på den lokala vårdcentralen om de tror att rökare låter bli att röka utanför deras vårdinrättning nu när de tagit bort askfatet. Ja, det trodde de. I alla fall sa dem det, men det lät uppriktigt. De tror alltså att en rökare som går ut från vårdcentralen för att röka ändrar sig och låter bli när han/hon ser att det inte finns något askfat där. Folk är inte kloka, men det är inget nytt. Ställ tillbaka askfaten! Det påverkar inte folkhälsan, men jag är less på fimphögarna och vill att min kommunalskatt ska gå till vettigare grejer än städning av dessa.

Offentliga askfat:

På sommaren ska man grilla. Man måste nästan grilla. Jag är inte mycket för grillad mat. Dels för att jag är vegetarian, men också för att det är ett krångligt sätt att tillreda livsmedel. Fast människor är ju olika och om andra vill grilla ska de naturligtvis få göra det. Tro dock inte att det inte märks! Halvvägs förkolnade djurkadaver osar och stinker, men det hindrar naturligtvis ingen ifrån att grilla. På tomten, stranden, balkongen eller var man har lust. Jag kan inte stoppa grillmaffian, men jag kan gnälla.

Grillterror:

Svensk Filmindustri har börjat att ta ut ett "serviceavgift" på fem kronor när man bokar biobiljetter på nätet och de är inte ensamma med att försöka avgiftsbelägga värdelösa nättjänster. En del avgifter på Internet kan man acceptera, men mycket som erbjuds är ju bara skit. Om man underlättar jobbet för de anställda på t.ex. biografer och banker ska det väl inte kosta pengar?! I så fall får det vara. 

Internetavgifter: 

Nu ska jag gå. Hörde ett rykte att det pågår något som kallas liv här utanför. Värt att kolla upp.

Augusti -03

Så blev det månadsskifte igen. Kan inte påstå att det hänt några revolutionerande saker på hemsidan (eller i mitt liv), men några små uppdateringar har det blivit. Under rubriken Kontakt till vänster har man kunnat boka min standup comedy sedan urminnes tider, men fr.o.m. nu kan man också boka och informera sig om Korsord, en temaföreställning jag gör tillsammans med min vän och kollega Mackan Andersson - en kul kille.

Månaden började med tandvärk. Inte vanlig, irriterande tandvärk utan snälla-gud-låt-mig-dö-värk. Efter ett dygn av värk och feber lyckades jag få en tid hos Folktandvården. De bände en stund och kom sedan fram till att tandens storhetstid var över. Den drogs ut med mejslar och tänger. Efter ett par dagar släppte värken och efter ytterligare en vecka kunde jag öppna munnen. En vidrig upplevelse rätt igenom, men jag är djupt imponerad av Folktandvården. Trots att det var mitt under semesterrushen fick jag en tid efter 24 timmar, proffsig behandling och ett par timmar efter operationen ringde de mig för att kolla att jag mådde bra. Jag har haft privata tandläkare tidigare och aldrig mött ett lika hängivet engagemang. En liten berättelse värd att fundera över för alla papegojor som tjatar om att vården måste privatiseras.

Därmed inte sagt att alla samhällsägda företag fungerar. Jag heter Larsson. Inte Lennartsson eller Berglund - Larsson!!! Hur svårt kan det vara? Ja, för min brevbärare tycks uppgiften övermäktig.

Grön Ungdom, Miljöpartiets ungdomdsförbund, har utformat nej-affischer inför folkomröstningen. Ett av motiven föreställer en giljotin och texten "Varför inte prova?" Jag tycker att denna bild symboliserar mycket av EMU-problematiken, men det tycker inte Christofer Fjellner i MUF. Han kallar affischerna smaklösa och pinsamma. Detta är alltså samma Fjellner som ledde runt en emu som reklampelare i Almedalen. Snacka om pinsamt! Detta tilltag förklarades med att strutsen är känd för att aldrig backa, men mest känd är den väl för att stoppa huvudet i sanden istället för att lära sig av sina misstag med sin pingisbollsstora hjärna. Alltså exakt samma egenskaper som utmärker ungmoderater.

Hederstedt... vad kan man säga? Ännu ett UFO i maktposition. Jag blir så less på alla galningar som först leker bort medborgarnas eller aktieägarnas pengar och sedan inte fattar det olämpliga i sitt beteende.

SR fick sin vd till slut. Riksteaterchefen Peter Örn tar över efter Lisa Söderberg (och Berner...). Olyckskorparna tycker att det är en belastning att han inte jobbat med media eller journalistik tidigare. Jag förstår inte varför detta skulle vara en nackdel, men jag vill inte ha någon åsikt om hans chanser att bli en bra chef. Enda gången jag träffat honom var på Södra Teaterns pissoar för något år sedan och jag kan inte säga att han gav ett bestående intryck.

Apropå radio och pissoarer har det blivit dags för skäggbollar, betygssystemet som sedan länge konkurrerat ut kvällstidningarnas inne- och utelistor. 

Sveriges Radio har världens största skivarkiv. Alltså borde P3, som i stort sett är till för att spela musik, ha det mest varierande innehållet bland Sveriges alla musikkanaler. Med tanke på räckvidden och prestigen borde de dessutom ha kunnigare medarbetare än sina konkurrenter och därigenom de bästa programmen. Är det så? Nej, P3 har ända sedan de reklamfinansierade konkurrenterna dök upp anpassat sig mer och mer efter de kommersiella kanalerna. Helt utan egna visioner har de satt slätstrukna programledare att presentera de tjugo mest populära låtarna för tillfället. Allra sämst blir det när de mest hjärndöda nollorna låtsas göra grävande journalistik när de i själva verket letat upp en text på Internet som de sedan för licensfinansierade pengar läser upp utan att ens begripa vad det är de läser. Det finns några lysande undantag, främst inom humorgenren, men alltför mycket låter som Mix Megapol, NRJ och alla andra kanaler som påstår sig ha den bästa blandningen av nya och gamla mixar nonstop utan reklamavbrott. Om man inte snabbt skakar fram en programchef eller redaktionschef med mod och friska idéer kommer kanalen att självdö.

P3: 

Willys, Lidl, Hemköp... Överallt startar nya stormarknader med lågprisprofil. Kritikerna menar att detta försämrar för pensionärer och andra som inte kan ta sig till de nya affärerna utan istället hänvisas till allt mindre butiker med allt högre priser. Javisst, detta kallas konkurrens. Vad är alternativet? Ska man förbjuda företag som erbjuder billigare mat? Jag tycker istället att samhället borde subventionera marken för nya kedjor som vill etablera sig. Min lokala ICA-butik har Seven Eleven-priser i kombination med urusel service. Jag spenderar inte femtio spänn om året där ens. Marken och byggnaden ägs av det kommunala bostadsbolaget. Alltså hyr kommunen, d.v.s. vi, ut en lokal till en butik som lurar oss på pengar. Chockhöj hyran, kasta ut dem och överlåt lokalen till någon som vill sälja billig mat. Halleluja! 

Lågpriskedjor:

Tvåhundratusen svenskar har köpt Per Gessles soloalbum Mazarin. Själv är jag övertygad om att skivan är ett skämt från början till slut. Jag tror anledningen att han spelade in den för egna pengar utan inblandning från skivbolaget var att han visste att detta var genomuselt och bara ville se hur långt han kunde driva det hela. Och även om Per Gessle inte gör någonting utan att tjäna pengar trodde nog inte ens han att denna grötrimssmörja skulle sälja så bra. Håll med om att det är svårt att fatta att samma kille som rimmar "eeeeeeeen och samma gång" med balkong och ballong en gång skrev Billy och När alla vännerna gått hem. Per Gessle har gått vidare, men artisten Gessle är död för länge sedan.

Per Gessle:

Två veckor kvar till folkomröstningen. Nej! Nej! Nej! Och åter Nej!

September -03

Grattis Sverige! Trots ja-sidans massiva kampanj och det tragiska attentatet mot Anna Lindh, valde svenska folket att behålla kronan. Jag tror att vi kommer att trivas med "utanförskapet".

Jag fyller år idag och det trivs jag däremot inget vidare med. Det var säkert tio år sedan jag firade mina födelsedagar. Helt obegripligt varför man ska fira en dag bara för att det var jämnt antal år sedan man föddes. Jag firar mer än gärna uppfyllda mål och bedrifter, en ny bostad eller guldbröllop, men inte födelsedagar och namnsdagar - usch och fy.

Och ovannämnda mord känns inte heller något vidare. Samma dag som Anna Lindh mördades blev en femåring dödad av en psykpatient på permis. Och en sextonåring som varit försvunnen ett par dagar hittades även hon mördad. I skrivande stund pekar allt på att pojkvännen valde att ta livet av henne när hon ville göra slut. Det kanske var en slump med tre brutala mord inom loppet av ett par dagar, men antalet galna knivmördare, järnspettsmän och radiostyrda bilförare ökar dramatiskt och denna utveckling kommer inte att avta av sig själv.

I SVT:s Carin 21.30 berättade den rabiata feministen Hanne-Vibeke Holst att mordet med all sannolikhet utfördes av en kvinnohatande man. Ja, hon verkar ju veta hur det är att urskillningslöst hata det motsatta könet. Lustigt förresten att Carin Hjulström-Livh fortsätter att tjata om hur svårt det är att skörda framgångar som kvinna när hon själv är ett så tydligt exempel på misslyckad könskvotering.

En annan tragisk händelse, om än av mindre format än Lindh-mordet, var att Kicki Danielsson bröt armen när hon "halkade i badrummet på en våt fläck". Försök inte inbilla mig att det var vatten. Jag tror snarare att det här finns en ny slogan för Systembolaget. Vad sägs om "Det blir alltid glatt med Baileys"?

Ja, det finns allt de som har det värre. Fast även jag har haft en nära-döden-upplevelse. Jag tvingades häromveckan uppträda med 38,5 graders feber och det var ingen lek. Funderade länge på att passa över jobbet till någon frisk kollega, men jag har aldrig ställt in ett gig p.g.a. sjukdom så det tog emot. Till slut hade klockan blivit så mycket att det bara var att bita i det sura äpplet (och ett par alvedon) och ge sig iväg. Det är i de lägena jag längtar tillbaka till kontorsjobben. Lyckligtvis är jag inte sjuk särskilt ofta.

Dags för skäggbollar och där är det svårt att bortse från den fantastiska folkomröstningen.

56,1 % sa nej! Detta trots att staten och kapitalet gjorde gemensam sak och pumpade ut mer eller mindre påhittade hot och löften. Ett ja skulle innebära hundratusen nya jobb och trettiotusen kronor i plånboken för en barnfamilj och ett nej skulle ge skenande räntor och finanskris. Ja, vi får väl se om de svenska företagen flyttar utomlands och svenskarna blir frånsprungna av baltiska benrangel. Jag tvivlar. Vanligtvis vinner vi VM i foglighet, men den här gången tänkte vi själva och lät oss inte luras. Hoppas att detta fortsätter. I så fall finns all anledning att se framtiden an med tillförsikt.

EMU-omröstningen:

Någon fick en idé. Släng bort alla manus, skådespelare, regissörer och människor med åsikter eller budskap. Byt ut dem mot en handfull idioter beredda på att göra vad som helst bara de får vara med i TV. Jag talar om Farmen, Baren, Harem och råttan på repet... Tar det aldrig slut? Om något hade sagt för tio år sedan att vi skulle få TV-program som går ut på att kanalledningen super ner de medverkande i hopp om att de ska älska framför kameran hade jag sagt: glöm det! Men titta på exempelvis Big Brother och Temptation Island, så ser ni att jag hade fel. Det är lyteskomik i sin allra lägsta form. Betyget hjälps upp av att ett par av programmen har en slags handling. De övriga går enbart ut på att driva med hjärnsvaga stackare.

Dokusåpa: 

När vi "vanliga" människor ringer polisen får vi för det mesta höra att om ingen blivit skadad har de inte tid att åka ut. Frågan "Du hade väl försäkring?" är ett sätt att berätta för oss att samhället inte ens tänker försöka hitta inbrottstjuven eller rånaren. När Anna Lindh blivit knivhuggen dröjde det många dyrbara minuter innan polisen var på plats och över två timmar innan det gick ut rikslarm. Polisledningens kommentar på varför de handlat så långsamt var att det tog tid innan de visste att det var utrikesministern. OK, de trodde att det bara var en "vanlig" människa som hade blivit nedstucken. Leif G W Persson har sagt att 75 procent av alla poliser är idioter. Nu är han förvisso inte känd för sina balanserade uttalanden, men en sak han sagt som låter vettigt är att poliser av hävd kräver att få arbeta under kontorstid medan bovarna företrädesvis väljer kvällar och nätter. Man får lätt en känsla av att poliserna sitter och trycker inne på stationen i väntan på pensionen. Eller också sitter de i sina bilar på motorvägen där bevisligen väldigt lite av den grova brottsligheten sker. När såg du senast en patrullerande polis? Jag betvivlar inte att det är ett hårt jobb att vara polis, men jag ("och många med mig" som man brukar säga när man vill bevisa en tes) känner inget förtroende för denna yrkeskår som ska få oss att känna oss trygga i samhället och det är ett problem.

Polisen:

I morgon (1/10) uppträder jag på Norra Brunn tillsammans med Adde Malmberg och Pontus Enhörning. Kom dit, det kan bli skojigt.

Oktober -03

Återfallsläsare kanske märkt att denna hemsida flyttat. Det ska inte behöva märkas igen för nu har jag tagit in på ett webhotell. Det kändes som att det var dags för det. Fast den största anledningen till flytten beror på att sidan tidigare låg hos Bahnhof, ett företag jag rekommenderar alla att hålla sig långt ifrån. Då och då stöter man på företag som helt missuppfattat sin roll på marknaden. Ni fattar säkert vad jag menar, företag som inte förstår att de lever av kunderna och inte tvärtom. Företag vars kundserviceavdelning gör vad de kan för att undvika att ge service till kunderna. I en rättvis värld försvinner företag som Bahnhof, hur de klarar sig i denna återstår att se.

Annars trivs jag rätt bra med livet just nu. Lagom med jobb med lagom variation. En bra lunk, helt enkelt. Månadens konstigaste upplevelse var dock en tillställning där jag inte jobbade. Det var en fest i en lägenhet som dessförinnan hade "säkrats" av SÄPO eftersom en riksdagsman med "hotbild" skulle närvara. Annorlunda.

Apropå riksdagsmän har en miljöpartistisk sådan, Gustaf Fridolin, släppt en intressant tanke. I samband med årets traditionsenliga tokhöjning av riksdagslönerna föreslog Fridolin att riksdagsmännen skulle få kvittera ut samma lön som de hade innan de blev riksdagsmän. På så vis skulle man slippa politiker som tar jobbet för pengarna eller skvaller därom. Jag vet inte om det är rätt väg att gå eller praktiskt genomförbart, men helt klart är det ett problem att våra folkvalda sällan behöver ta konsekvenserna av sina beslut på samma sätt som "vanliga" människor.

Ett exempel på det är månadens ufo, den moderata riksdagskvinnan Anne-Marie Pålsson, som försökt dra av hundrasextiotusen kronor för sonens internatskoleavgift. Hon anser nämligen att en förutsättning för henne att kunna vara riksdagsledamot är att sonen har dygnet-runt-bevakning. Hur gammal är sonen, undrar ni kanske - sjutton år! Om en (mentalt frisk) sjuttonåring inte kan ta hand om sig själv när mamma är på jobbet, så är det knappast samhällets problem. Till saken hör att Pålsson sitter i skatteutskottet. Vi får väl vara glada att hon inte är partiets talesman i familjefrågor.

Linda Skugge brukar inte ha många rätt i sina Expressen-krönikor (och smälter därigenom så fint in i tidningen i övrigt), men när hon ondgör sig över att sobrilrockarna i Broder Daniel gör comeback med exakt samma dynga som för fem år sedan har hon helt rätt. De är precis lika medelålders som jag (och fru Skugge med för den delen) - acceptera det och gå vidare.

I nästa Skugge-krönika får vi läsare veta att hon precis bestämt sig för att sluta amma sin dotter. Känns inte det som lite mer information än vi ville veta? Lika ointressant som Skugges iakttagelser av Björn Ranelids utseende, faktiskt.

Det kändes ovant att attackera någon annan Expressen-krönikör än Andres Lokko, så jag ger mig på honom också när jag ändå är igång. Den surmulet trötte Lokko ägnar en hel krönika åt att kritisera krönikörer som inte skriver underhållande. Har denne legitimerade torrboll ingen som helst självkritik?! Hans främsta exempel är den ofta väldigt underhållande DN-krönikören Bengt Ohlsson. Ja du, Andres... det var länge sedan Nilecity...

En annan av mina favoritsmutskastningsobjekt, Sveriges Radios Lisa Söderberg, har utmärkt sig igen. Den här gången genom att mitt i företagets spariver köpa in fyra specialdesignade soffor till ett sammanlagt värde av en halv miljon. Smart, Lisa! Jag skulle inte alls bli förvånad om det framkommer att hennes fallskärm ger mer pengar om hon får sparken än om hon skulle hinna sluta själv.

Sveriges Television har det också knapert. De lägger ner nästan all verksamhet utanför Stockholm, Göteborg och Malmö eftersom man måste spara. Samtidigt satsas 300 miljoner friska kronor på digitalteknik. Heja SVT – vi har ingenting att sända, men vi gör det digitalt! Fast alla förändringar som läckt ut hittills känns helt rätt. Sven Melanders obegripligt trista Upp till bevis läggs ner. Bra - lägg ner Sven Melander helt och hållet. Cleo läggs ner och det var inte heller en dag för tidigt. Jag vet inte om manusförfattande Tre vänner borde sluta lägga ut avsnitten på frilansskribenter och börja skriva själva igen istället för att göra ICA-reklam eller vad det beror på, men Cleo gick från en bra serie till en helt värdelös. Och så koncentreras programtillverkningen till storstäderna. Tanken med att sända TV från småstäder var säkert god, men om såväl programledare som gäster flygs dit från Stockholm är det ju bättre att de lägger programmet i huvudstaden från början.

Det är min åsikt och nu kommer flera sådana.

När svenska skattemyndigheter kräver Björn Borg på pengar är han utfattig. Nu vill de att han ska betala skatt i Sverige eftersom han bor i en lägenhet på 275 kvadratmeter på Strandvägen i Stockholm (inte så utfattigt) tillsammans med fru och barn, men Borg säger sig bo i Monaco. Han har inte separerat, han tycker bara inte om att betala skatt i Sverige. Fast när han började spela tennis tränad av subventionerade tränare på kommunala banor och när barnen föddes på svenska sjukhus, så passade det jättebra att vara svensk. Jag kanske är inskränkt, men kan vi inte sälja Björn Borg till Baltikum? Han vill ju ändå inte bo här, så han har säkert inget att invända. Trots att jag inte ens nämnt ordet knark kan det inte bli tal om mer än en skäggboll.

Björn Borg: 

För att vara sosse och mångmiljonär är han riktigt mänsklig. Dessutom har han alltsomoftast rätt. Han hade rätt om EMU och han är den ende som vågar stå emot näringslivets höjdare när de beordrar politikerna att hoppa. Till och med Göran Persson med sin dåliga höft och stora mage hoppar precis så högt som Wallenberg och Ramqvist beordrar, men "Paggan" står stadigt med fötterna på jorden. Nu senast kritiserade han girigheten i chefskorridorerna och drog upp Skandia som ett skräckexempel. Sedan får han kritik för att han inte är lyhörd för näringslivets krav. Det är väl bra att det är någon i regeringen som försöker vara lite lyhörd för väljarnas åsikter också. Stå på dig, Leif! Annars gör Göran det och då dör du.

Leif Pagrotsky:

Sport är tråkigt i allmänhet, men varför all denna mediabevakning av fotboll?! Att titta på fotboll är lika kul som att se väggfärg torka. Nittio minuter och det händer absolut ingenting. Till råga på allt gick damlandslaget till final i VM, så nu måste alla tidningar, TV- och radiokanaler snacka damfotboll också. Jag förstår att damlaget vill ha lika mycket uppmärksamhet som de manliga spelarna och som jag ser det finns det bara ett sätt att skapa absolut rättvisa - rapportera ingenting! Låt folk som vill kicka boll kicka boll, men jag vill inte höra, se eller läsa om eländet.

Fotboll:

Nu vet ni vad ni ska tycka en månad till. Håll tillgodo och lev väl.

November -03

Lagom med jobb. Lite mycket kanske... men jag klagar inte. Eller gör jag det?

Månadens stora händelse måste ändå vara min farmors hundraårsdag. Tänk att gå varvet runt i personnumret - respekt!

Det finns människor som (med all rätt) kallat mig cynisk redan tidigare, men nu har det blivit värre. Anledningen är att det lagom till vintern blev klart att Frälsningsarmén backar ur den välgörenhetsgala de skulle arrangerat tillsammans med mig och min kollega Mackan Andersson i februari. Visserligen innebär det kanske att ytterligare några av de c:a tretusen människor som saknar tak över huvudet bara i Stockholm kommer att frysa ihjäl, men kalla vinterdagar kan vi i alla fall glädja oss åt att ingen frälsningsarméführer behövt kompromissa med sin maktposition.

Apropå rätt och fel, rättspraxis är ett underligt begrepp. Som "rättssamhälle" har vi lagar framklurade av tjänstemän och klubbade i riksdagen. Därefter tillämpade i domstolarna och det är här praxis kommer in. En del lagar blir aldrig prövade i rättsapparaten och ganska många brott har ett maxstraff som aldrig utdömts. Detta kallas rättspraxis. Såvida det handlar om domstolsväsendet, i andra sammanhang kallas det grupptryck. Och det är tack vare detta grupptryck hos ett gäng senila galningar i domstolarna som man inte tycks kunna dömas för våldtäkt längre. Åtminstone inte om det inte finns bildbevis. Det kanske inte heller räcker om förövarna säger att de uppfattat att offret varit med på det hela. Och det kan ju inte uteslutas att det finns kvinnor som frivilligt vill ligga med sex män fast de själva är så fulla att de knappt vet var de är, som fallet i Tumba. Eller att en tjugoårig kvinna vill ha sex med ett halvt ishockeylag, som fallet i Hässleholm. Nej, tydligen kan det inte uteslutas för i bägge fallen friades männen. Jag skäms. Jag skäms som svensk och jag skäms som man, men mest av allt skäms jag som människa.

Popgruppen Suede borde också skämmas, men nu ska de i alla fall lägga av. Hade de inte gjort det redan? Jo, förmodligen. Fast sedan kom deras manager på att om de går ut offentligt och lägger av med buller och bång kan de göra en avskedsturné och kränga en "best of"-platta. Vad ska man med värdighet till när man kan få pengar istället?

Ryktet säger att A-Teens också ska sluta spela och sjunga. Nej OK, de spelar ju inte själva. De sjunger inte så mycket heller, åtminstone inte mer än en gång i studion och sedan blir det playback på turnén. Å andra sidan antyder ju gruppnamnet att de skulle vara tonåringar och det är de inte heller längre, så de är i alla fall konsekventa.

Svensk humor i TV har varit ett sorgligt kapitel ganska länge. Just nu går t.ex. Parlamentet (mossig och väldigt manusbunden "improvisation"), Godafton Sverige (aktuell men tämligen uddlös satir i TV3) och Hemligstämplat (SVT:s guerillahumor där kompetenta manusförfattare och skådisar satt samman ett program som inte bara missar målet utan också planen och arenan). Det enda undantaget i öknen kommer jag betygsätta nu. Det är nämligen tid för skäggbollar.

Anders Johansson och Måns Nilsson gjorde en hel del skojigt i Wallraff i P3. Bl.a. stod de bakom Hans af Claes veckodagbok - lysande! Sedan fick de sin egen radioshow Så funkar det, en slags modern Sant & Sånt, som sedan överförts till TV under namnet Anders & Måns. Innan de fick göra TV blev de naturligtvis tvungna att odla skägg och detta bidrar självklart till succén, men det gör också deras underfundiga referens- och metahumor med repliker som: "Vad lär vi oss av det här? Det är inte mycket... nästan ingenting." Måns är en gammal (men han ser ut som fjorton) kurskamrat till mig och jag är inte ett dugg bitter för att han får göra TV medan jag själv kör standup för kaffepengar på ställen med namn som Dyngbränna Ungdomsgård. För det här är verkligen bra TV. Hade de haft längre skägg hade de kanske fått maxbetyg.

Anders & Måns: 

Förr skämtades det om hur svårt det var att sätta ihop IKEA-möbler och att det alltid fattades skruvar. Dessutom är det ju så typiskt tråkigt svenskt att handla på IKEA, eller...? Nej, så särdeles svenskt är det inte för människor över hela världen går ju dit och handlar. Jag vill dessutom avskaffa de andra fördomarna. Jag har bl.a. köpt ett helt kök på IKEA och det fattades inte en skruv, det har det aldrig gjort. Möjligen har jag själv en skruv lös, men det är en annan sak. Och inte sitter den lösare än att jag på egen hand alltid lyckats få ihop möblerna. Det finns människor som fnyser åt IKEA som billigt skit. Billigt - ja. Skit - nej. Tvärtom har de snygga, klassiska, moderna eller tidlösa bord, stolar, hyllor och skåp till väldigt bra priser. Om den f.d. nazistiske grundaren slutar exploatera barnarbetare i tredje världen, så kan man börja handla med gott samvete också. 

IKEA:

Aldrig trodde man att Göran Persson skulle hitta en livskamrat lika maktfullkomlig och självupptagen som han själv, men så blev det. När styrelsen för Stockholms universitet ifrågasatte om Anitra Steen möjligen kunde hamna i en jävsituation som ordförande för universitetet när en ny rektor skulle tillsättas p.g.a. sitt förhållande med statsministern lämnade hon mötet i vredesmod och skrek att hon minsann skulle avgå om styrelsen saknade förtroende för henne. Tydligen trodde hon trots det att förtroendet var på topp för avgick gjorde hon inte. Och hur kan någon ha mage att kritisera henne för att var femte butikschef inom Systembolaget misstänks för mutbrott? Det visste ju inte hon. Hon är ju bara chef för företaget (med därtill hörande miljonlön). Vad skönt det måste vara att kunna gå genom livet och aldrig någonsin göra fel. Men mig lurar hon inte.

Anitra Steen:

Tre veckor kvar till Kalle Anka, tomtar och annan dynga.

December -03

Så blev det nyår och då får det väl ändå vara sluttjafsat om julen? Om jag hör Last Christmas med Wham en enda gång de närmaste elva månaderna kommer jag att kräkas. I trots med julefriden är jag lika elak och bitter som vanligt. Hur ska man kunna vara något annat när storföretagens chefer fortsätter att festa upp våra pengar, politikerna festar upp skattepengarna, t.o.m. välgörenhetsorganisationerna blåser oss. Det är lätt att bli cynisk i en cynisk värld.

Jag läste en krönika av TV-producenten Peter Wennö. Han, liksom jag, hade ledsnat på nyhetsrubriker om dokusåpakändisar vars enda merit är att vara dumma i huvudet. Det är klart att tidningarna följer upp programmen när de sänds och när sedan Robinson-Pål gör en dokumentärfilm får de gärna skriva om det också, men vad finns det för nyhetsvärde i att Robinson-Robban och Big Brother-Linda supit ner sig och skämt ut sig på krogen? Det gör de ju hela tiden (och förmodligen gjorde de det långt innan de var med i TV, enda skillnaden är att de numera super med "artistbokaren" Brinkenstjärna och ett koppel av kvällstidningsmurvlar). Wennö berättade att han och en kompis konsekvent slutat köpa kvällstidningar med löpsedlar om dokusåpakändisar.

Jag läser om dessa missfoster. Jag t.o.m. skriver om dem. Jag tjänar pengar på dem, så vem är jag att döma? Förmodligen har jag tjänat mer pengar på Robinson-Robbans kändisskap än han själv gjort. Såvida man inte räknar in fri sprit och taxi hem. Men det betyder inte att jag tycker om företeelsen och genom att undvika tidningar med dokusåpalöp kan man ju göra någon slags markering.

Häromdagen kunde man t.ex. läsa att två deltagare i Robinson blivit inlåsta och drogade av TV-teamet. På löpet alltså. I artikeln framgår det att de fått varsin sömntablett och att det satt en vakt utanför deras bungalow eftersom de inte fick vara med på en fest för produktionsbolagets folk under pågående tävling.

Saddam Hussein har däremot blivit inlåst på riktigt och det första som hände var att man rakade av honom skägget. Snacka om brott mot de mänskliga rättigheterna! Nej, men skämt åsido är det bra att Saddam ställs till svars för vad han gjort (med och utan hjälp från USA), men jag tror inte att själva gripandet påverkar situationen för det irakiska folket nämnvärt.

En annan maktfullkomlig religiös fanatiker som kastat in handduken är ju Alf Svensson och det var väl det bästa han gjort på många år. Till media säger Alf att han "krattat manegen för sin efterträdare" och det om något är ju bevis för att han tappat greppet. Fråga hundra personer på gatan om de kan nämna en enda kristdemokrat förutom pastor Affe, så får ni se. OK, jag har inte frågat, men jag tror att säkert hälften skulle misslyckas.

I USA visade en liknande "mannen-på-gatan-undersökning" nyligen att amerikanska skolbarn inte fattar att kött i affärernas charkdiskar ursprungligen kommer från djur. Nu har USA fått sitt första fall av galna-ko-sjukan (åtminstone på djur) och det befaras att detta ska slå hårt mot köttindustrin, men enligt ovanstående undersökning kan det lika gärna sänka försäljningen av krukväxter. Heja USA!

Här hemma har vi fått ett lagförslag om användande av cykelhjälmar. Barn upp till femton ska tvingas bära hjälm när de cyklar. Jag kommer att tänka på Rolf Börjlinds Sauk-monolog från Lorry: "Heja Sverige, friskt humor - cykelhjälm och testat smör!" Det är väl bra med cykelhjälm, men att stifta lagar om hjälmanvändandet känns väldigt svenskt. Om vi hade poliser på gatorna kunde det kanske vara vettigt, men vem ska följa upp att lagen följs när polismännen sitter och jäser på stationen?

I december small det till med både snöstormar och köldknäppar. Jag har tak över huvudet och kläder på kroppen, så egentligen är det inget jätteproblem, men något som händer varje gång vintern slår till är att jag inte längre kan lita på att SL och Connex erbjuder buss- och tågresor enligt tidtabellen även om de gör vad de kan för att dölja det faktum att de har absolut noll koll. Nya "beräknade ankomsttider" kastas ut hela tiden och revideras efterhand som klockslagen passeras. Dessutom tycks de som jobbar med att ropa ut information på perrongerna ha gått kurs hos Killinggängets karaktär Lasse Kongo för i den mån man uppfattar några ord överhuvudtaget ger de inget som helst sammanhang. Nästa år höjer SL priserna med 20-45 % och säkert som amen i kyrkan är att det inte beror på att deras service blivit 20-45 % bättre.

Apropå urusel service berättade jag härom månaden att denna hemsida flyttats från Bahnhof till ett webhotell (hos Comnix). De senaste veckorna har jag försökt säga upp mitt internetavtal med Bahnhof, vilket skulle visa sig svårt. Uppsägning av abonnemang hos Bahnhof måste ske skriftligen, vilket egentligen inte är konstigt för i stort sett all kommunikation med Bahnhof måste ske skriftligen. Antagligen har de räknat ut att de på detta sätt slipper kommunicera. Jag skrev alltså ett brev till dem där jag berättade att jag ville säga upp avtalet vid nästa kvartalsskifte. Sedan väntade jag några dagar och ringde dem för att fråga varför jag inte fått någon bekräftelse (inte för att jag räknat med det, men vad skulle jag säga?). Efter en kvart i telefonkö fick jag veta att de inte tagit emot mitt brev. Denna procedur upprepades tre gånger och jag började ifrågasätta varför de regelmässigt slängde bort mina brev istället för att läsa dem. På fjärde försöket lyckades de dock förstå att jag valt att lämna deras "service" åt sitt öde. Må detta företag ruttna på historiens soptipp i stanken av förra årets mögliga julkorv från Galne Gunnar.

Skäggbollar är inte bara en livsstil och estetiskt tilltalande. Det är också ett betygssystem:

Först blev telefonerna så små att man knappt kunde använda dem, sedan blev de ännu mindre. Men trots allt undrar man hur vi klarade oss innan mobiltelefonerna kom. Min första vägde fyra kilo och hade "450 Röd"-abonnemang. Det har onekligen hänt en del i utvecklingen sedan dess. På den tiden fick man vara glad om man hade full mottagning i Stockholms innerstad. Numera är mobilmasterna lika vanliga som flaggstänger. En del master är flaggstänger eftersom flaggstångsliknande master inte kräver bygglov (heja Sverige!). Hursomhelst underlättar det mitt kontrollbehov att alltid kunna bli nådd. Jag är en kille med framförhållning, men vis av erfarenhet vet jag att nio av tio planer spricker och utan mobil hade man stått sig slätt för det mesta.  

Mobiltelefoner: 

Peter Althin är kristdemokrat och alltså självgod av naturen. Har överhuvudtaget en överlägsen mässande stil som verkar inspirerad av Siewert Öholm. Vid sidan av riksdagsjobbet knäcker han extra som advokat. Just nu är han juridiskt ombud för den 25-årige man som misstänks för mordet på Anna Lindh, för den svenske talibanen på Kuba och för familjen till fotbollshuliganen som dödades förra sommaren. Ska han fortsätta att lyfta en hög riksdagslön borde han gå till jobbet ibland också... fast han kanske avstår för landets bästa. 

Peter Althin:

Folkhälsominister Morgan Johansson har jobbat hårt för att få igenom ett rökförbud på krogen och eftersom det vore oerhört politiskt inkorrekt att gå emot kommer svenska krogar och restauranger vara rökfria från halvårsskiftet 2005. Jag är lite kluven. Å ena sidan kan man ju tycka att krogpersonalen borde få slippa att arbeta i rökig miljö. Å andra sidan är det ju ingen som tvingar dem att jobba på krogen. Jag menar, vad är nästa steg? Vägarbetare som protesterar mot avgaser? Dessutom finns det så otroligt många rökare bland serveringspersonalen att det säkert inte skulle vara svårt att bemanna en rökavdelning (med gigantiska fläktar). Och vart ska rökarna ta vägen? Att de går ut på gatan blir säkert impopulärt både hos polisen och grannarna. Fast rökförbudet på alla andra arbetsplatser och tåg, flyg och bussar är ju självklart och accepterat, så det här ska väl också funka. Jag röker inte själv och jobbar ju en del på krogen, så för min egen del har jag inga problem med totalförbud. Jag får avsluta året med tre veliga skäggbollar eftersom jag i grunden är en feg och inställsam människa - det är bara ingen som fattat det.

Rökförbud på krogen:

För ett år sedan bestämde jag att eftersom mina nyårslöften alltid spricker kan jag lika gärna lova omöjliga saker. Så då lovade jag att få bort familjen Timell ur TV-rutan. Mycket riktigt, det misslyckades. Visserligen försvann Anders, men då plockade Martin in sin son istället, så det blev jämnt skägg, liksom. I år sänker jag ribban igen, så nu lovar jag att under året göra en rejäl uppfräschning av hemsidan och att avskaffa alla krig.