Januari -05

I morse dog min pappa. De flesta läsare av detta månadsbrev är förmodligen rätt ointresserade av detta och därför tänker jag inte skriva så mycket mer om det. Fast för mig överskuggar händelsen naturligtvis allt annat just nu, så det skulle bli absurt att inte ens nämna det.

För i mitt liv var han en central person. Från honom har jag ärvt mycket av min snålhet, min humor, min verbala förmåga, min cyniska livssyn och min med tiden bristande hårväxt. Min stora skräck i livet är att jag också ska ha ärvt MS, den sjukdom han levde med i över 30 år och som till slut knäckte honom. Vid 72 års ålder och flaggan i topp vek han in kepsen när han insåg att han hade ännu en mulen dag att se fram emot.

- Lycklig resa, tack och hej! Jag saknar dig.

Till trevnad för alla läsare som nu håller på att kräkas av mitt gråtmilda trams ska jag försöka pressa sorgen åt sidan en stund och istället berätta om januari månads första 30 dagar.

Vardagen kom ju tillbaka efter den traditionella julhysterin. Nytt år betyder nytt bokslut och ny deklaration, så den har jag påtat med.

Annars har jag bland annat turnerat med Korsord. Januari brukar vara en näst intill scenfri månad och med det som jämförelse har det varit fullt upp. Och kalendern fylls på nu. Under våren blir det exempelvis två Skåneturnéer med både Korsord och klubbjobb i Malmö och Lund. Och så kom det en bokningsförfrågan för februari -06, ska se om det inte går att klämma in ett jobb då...

Korsord har hittills fått jättefin respons. Den enda som varit direkt kritisk var en förvirrad recensent i Ulricehamn. Alla har ju rätt till sin åsikt, men det känns lite trist att läsa en artikel som antyder fiasko när i själva verket alla var positiva med undantag för lokaltidningsreportern, som för övrigt lämnade föreställningen innan den var slut och sedan underlät att som utlovat skicka tidningen och bilderna till oss. Sedan hade det varit kul om han kontrollerat de mest grundläggande faktauppgifterna istället för att fabulera ihop en text bestående av lika delar fantasier och rödvinsrus. Det kanske låter som att min inställning till hans yrkeskunnande är lika fördömande som hans tilltro till mitt -  och det stämmer bra.

Månadens knäppaste arbetsdag bestod i att jag på Jan Guillous order dränkte en häxa på Värmdö. Detta evenemang filmades (ja, ingen trodde väl något annat) och ska visas på TV4 nästa år.

Jag hade faktiskt inte tänkt säga någonting om flodvågor. Det finns andra som gör det så mycket bättre. Och som dessutom vill prata om det. Redan innan vattnet hade runnit tillbaka gick Regina Lund ut och berättade att hennes bror hade kunnat vara i de drabbade områdena för han hade nämligen pratat om att kanske, eventuellt, möjligen åka dit i mellandagarna. Och?! Hon gör verkligen vad som helst för att sälja sin skiva. Och potentialen är enorm med tanke på att nästan ingen ännu köpt den.

Det är jättetragiskt när en kvarts miljon människor dör, samtidigt förstår jag faktiskt inte varför det måste ältas överallt hela tiden. På TV valde man flera veckor efteråt att ställa in diverse underhållningsprogram. Varför? Är det respektlöst mot de anhöriga att skratta och ha kul? De har nog annat att tänka på än om SVT visar Hipp Hipp. Jag var själv på Norra Brunn två dagar efter flodvågen och där hade 200 personer samlats för att ha kul. Gör det dem till sämre människor? Finns det i så fall något tillräckligt hårt straff för oss som stod på scenen? Jag anser tvärtom att i tider som dessa är det viktigare än någonsin att ha roligt. Var och en sörjer på sitt sätt. Förstår man inte detta, då är man respektlös.

Det sjukaste var ändå när korsordsmakaren i SKTF-tidningen fick skit för att han använt referenser till tsunamikatastrofen i ett korsord. En av medlemmarna var så upprörd att hon skulle byta fackförbund. Undrar om hon hittar ett fack där ord som Asien, Thailand, katastrof och vatten är förbjudna. Jag förstår att det skulle kännas bättre för många om det fanns en mänsklig syndabock för det som hänt, men det vore ändå önskvärt om folk använde hjärnan. Häng politiker och kritisera bristande hjälpinsatser, men skona korsordstillverkarna - de är helt oskyldiga den här gången.

Till slut gick USA med på att skänka en rejäl summa till hjälpinsatser i Asien, men det satt hårt inne och när de väl öppnade plånboken poängterade Colin Powell att detta kanske "kan få muslimska länder att se USA i ett bättre ljus". Så mycket var den välvilligheten värd, det var som vanligt när det gäller USA bara ett PR-trick. Vad mig anbelangar är det svårt att se USA i bättre ljus eftersom ljuset håller på att slockna.

Som exempel, advokat Guy Womack, försvarare för den förste tortyranklagade soldaten från Abu-Ghraib, gjorde i rättegången likheter mellan att stapla fångar i pyramider och att stapla hejaklacksledare. Vidare säger han att det var helt OK att hålla irakiska fångar i koppel, "i Texas använder vi lasso för att dra fram dem". I Texas, ja! Men i den riktiga världen utanför USA har vi kommit trehundra år längre. Här dödar vi inte ens våra fångar, till skillnad från Texas där man inte ens drar sig för att fylla utvecklingsstörda banditer med gift.

Apropå hjärnskador, Ingemar Johansson fick ett hederspris på Idrottsgalan, men han var inte själv på plats för att hämta ut sitt pris. Anledningen är att alla slag mot hjärnan gjort honom dum i huvudet. Vi lever i ett fritt land och det kanske är svårt att hindra folk från att ägna sig åt något så förlegat och primitivt som boxning, men man behöver åtminstone inte uppmuntra det. Skämmes juryn!

I nypremiären av SVT:s utmärkta Mediemagasinet sa Linda "vad är en hjärncell" Rosing att Expressenkrönikören Linda Skugge kallat henne "puckad" bara för att Skugge är avundsjuk på Rosings kändisskap. Det bär mig emot att ta Linda Skugge i försvar, men hon är rätt känd själv faktiskt. Och tittar man två år fram i tiden tror jag hennes kändisskap har större chans att överleva än Linda Rosings. Visserligen skriver Skugge stundtals otroligt usla krönikor, men hon gör ju något i alla fall. Att som Linda Rosing regelbundet gå till tidningarna och berätta vem hon för närvarande har sex med är inte en långsiktigt hållbar karriär. Åtminstone hoppas jag inte det.

SIBA-direktören Fabian Bengtsson kidnappades i mitten av januari. Efter en vecka av polisiär lekstuga tog hans pappa över förhandlandet och polisen fick nöja sig med att följa händelseförloppet via SIBA:s hemsida och utåt fortsätta att låtsas som att de är inblandade i ett eventuellt fritagande. Inte för att det lurar någon, men de måste väl kanske försöka hålla masken. Faktum är att de per omgående läckte uppgifter till pressen som bevisade att polisen var inkopplad (trots att man kan förmoda att kidnapparna uppmanat familjen Bengtsson att hålla dem utanför). Efter det fick de famla i blindo i några dagar innan Fabians pappa tog över. Vad lär sig polisen av detta? Antagligen ingenting, som vanligt.

Nu ska jag, som vanligt, ge omvärlden några åsikter betygssatta med skäggbollar.

En politiker bör vara påläst, kunnig, duktig, smart och ha sympatiska drag. Är det något av detta som passar in på Laila Freivalds? Även om så vore fallet borde hon vara bränd för all framtid i svensk politik efter att ha drivit igenom bostadsrättsförening av sin hyresbostad samtidigt som hon fördömde detta beteende som socialdemokratisk minister. Men alla tycks kunna återvinnas i regeringen. Det funkade ju för Sahlin och Rosengren, så Persson gjorde ett försök med Freivalds också. Först sjabblar hon till det genom att inte åka till UD när tusentals svenskar dör i Asien. Sedan försöker hon i efterhand skylla ifrån sig på tjänstemännen. Smart drag, då fick hon alla anställda emot sig också. Men mest minuspoäng får hon nog ändå på att hon verkar så otrevlig. Alla kan ju inte vara på topp jämt, men Freivalds beter som om hon alltid hatar hela världen. Det börjar bli ömsesidigt.

Laila Freivalds: 

Big Brother gör mig fysiskt illamående. De andra kopplerisåporna på femman orkar jag inte ens försöka se. TV4:s Paradise Hotel verkar vara helt i kanalens nya anda att producera så billig skit som möjligt. Därför är det kul att SVT med Riket faktiskt lyckats göra en ny dokusåpa som inte går ut på att fylla deltagarna med sprit och sedan få dem att ta av sig kläderna framför kameran. Det är inte så att jag bandar de avsnitt jag inte hinner se, men Riket är faktiskt klart sevärt. Framförallt Stefan Sauks överspelande programledarkaraktär med framtida klassiska repliker som "Sörru... stupstocken" och "Ja! Fotboja!" Om någon av deltagarna haft personlighet hade betyget blivit ännu högre.

Riket: 

Egentligen känner jag inte att jag kan döma ut någon annans arbete. Jag menar, vad är så samhällsnyttigt med mitt liv att jag har rätt att döma andra? Men det finns ett undantag - telemarketingförsäljare. Ibland blir jag uppringd av försäljare flera gånger i veckan, framförallt handlar det om dagstidningar och teleabonnemang. Nej, jag vill inte ha DN? Det är liksom ingen idé att de upprepar frågan tjugo gånger. Om man antar att minst två miljoner svenskar känner som jag, alltså störs regelbundet av "fantastiska erbjudanden", så tror jag att Sverige skulle bli ett bättre land med ett lyckligare och mer produktivt folk om telemarketing blev totalförbjudet. Jag vet att det finns dagstidningar! Jag vet att det går tretton teleoperatörer på dussinet. Vill jag ha deras skit, så hör jag av mig. Tills dess - lämna mig i fred!

Telemarketing: 

Då har jag fått skriva av mig igen och ska återvända till allas vår underliga dokusåpa kallad Livet. För min del ska februari bland annat handla om två begravningar och att skriva ny ståuppkomik. Tvära kast, som alltid.

Februari -05

Februari 2005 var inte den roligaste jag upplevt. Som att det inte räckte med begravning, jurister, bouppteckning och begravningsentreprenörer så åkte jag på en maginfluensa också. Man är inte stöddig efter två dagars kräksjuka. "Två begravningar och en maginfluensa" låter inte som grunden till något skojigt, så jag ska inte uppehålla mig vid egna erfarenheter i denna månadsrapport. Nu ligger farsan i alla fall i jorden.

Månaden började med att Sickan Carlsson fick årets hedersguldbagge för sin långa filmkarriär, en vecka senare fick Leonardo DiCaprio en Platinum Award för sin "livslånga gärning inom film". Han är 30 år! De har intressanta tidsperspektiv i det där landet.

Sickan och Leonardo i all ära, men de största löpsedelsrubrikerna i filmbranschen den senaste tiden har handlat om Mikael Persbrandt, som seglat upp som ett manligt svar på Kicki Danielsson, d.v.s. han pendlar mellan att enligt egen utsago ha kontroll över sitt alkoholintag och att köra rattfull (eller i hans fall t.o.m. roderfull vid ett tillfälle). Han har tidigare haft antabus inopererat, men så fick han den där vanföreställningen helt plötsligt att han har koll på läget. Kan man inte tvångsoperera in en antabusstav i sådana människor, eller tvinga i dem antabuspiller under övervakning av läkare? Den här gången gick det bra, men nästa gång blir det kanske slakt på en halv skolklass. Detta kan nämligen även hända kändisar. Ganska självklart, men inte för Persbrandt som vid upprepade tillfällen använt argumentet "Jag är skådespelare" när han ertappats med handen i syltburken.

Vid den här månadens rattfylla satt B-sångerskan/B-skådisen Josefin Nilsson i Persbrandts bil när han fyllstyrde hem från krogen halv fyra på morgonen. Hennes kommentar är: "Folk får tro vad de vill." Var bara lugn, det gör vi.

Prinsessan Madeleine har kört bil också. Och krockat igen. Den här gången pangade hennes stadsjeep in i en taxi och en gammal tant studsade runt i taxin, men hovets presschef hade full koll på att Madde bara "puffat till" bilen framför efter att ha släppt upp kopplingen för tidigt. Jag tror att vi kan ha förklaringen här, om Madeleine tror att hon släppt upp kopplingen i en automatväxlad bil, så kanske hon inte varit helt uppmärksam. Taxiföraren sa att vem som helst kan köra på en bil, "till och med en prinsessa". Ja, det är tydligt. Och igen och igen, som det verkar. Kanske Madde skulle åka taxi själv istället för mördarjeep. Hon har redan jobbat ihop 25 miljoner, så hon har ju råd.

Till slut publicerade även Sverige listorna på döda och saknade i Asien och det visade sig att flera av de "döda" i själva verket lever. Det märkliga är att båda de stora kvällstidningarna gjort reportage av typen: "Lisa har fått flera telefonsamtal från vänner som tror att hon är död." Varför ringer man upp en människa man tror är död? Folk är underliga.

Och underligast av alla är Laila Freivalds. Nu säger hon att orsaken till att hon inte reagerade tidigare var att hon inte visste vad Phuket var. Jag fattar inte riktigt hur det kan vara ett skäl att inte göra sitt jobb, men till nästa gång Lailas allmänbildning fallerar så har jag ett litet förslag: använd en sökmotor. För Laila, du har väl hört talas om internet...? Det är ett nätverk som finns i datorer, sådana där fyrkantiga lådor folk använder nu för tiden. Släpp hörnflaggan och kom in i matchen, du får ändå byta snart.

Pingstpastorn Åke Green dömdes i tingsrätten till fängelse för hets mot folkgrupp efter att ha sagt att homosexuella oftare än andra våldtar barn och djur samt att sexuella abnormiteter är en cancersvulst i samhället. Hovrätten kom tvärtom fram till att Green är oskyldig, och det är ju bra för då riskerar jag inget straff när jag skriver att abnorma pingstpastorer är en cancersvulst i samhället. Det gamla uttrycket att någon gör något som Fan läser bibeln borde uppdateras till "som Green läser bibeln". Och Åke Green är inte bara kunnig i teologi, han är också den enda i hela världen som vet hur AIDS-epidemin uppstod.

Själva grundfrågan då, är det sant att homosexuella oftare våldtar barn och djur? Ingen aning, tidelag finns väl knappt ens kvar i porrfilmer och pedofili verkar ju på senare tid vara särskilt populärt bland katolska... just det - präster.

Fast för människor med distans och humor kan jag rekommendera God hates Sweden, där pastor Phelps (som saknar både det ena och det andra och det mesta) tackar Gud för alla döda svenskar och hävdar att kungen ser bögig ut. Är det ingen som berättat för Phelps att han själv ser ut som en hittills okänd medlem av diskobögbandet Village People? Nej, men allvarligt talat, sådana här ultrakonservativa dårfinkar får mig nästan att skämmas för min heterosexualitet.

Några som inte skäms över sin sexualitet är deltagarna i Big Brother. Jag har inte sett en enda minut av årets spektakel, men jag läste i Expressen att en av deltagarna var rädd att uppfattas som "billig" efter att ha haft sex i TV efter tre dagar. Ja, risken finns väl...

Svenske André Myhrer kom tvåa i en världscuptävling i slalom och genast döps han i kvällstidningarna till "Den nye Stenmark". Är inte det att överdriva lite?

Anja Pärson låter efter VM meddela att hon är "slut i huvudet". Jag lyfter på hatten för denna självinsikt. Och nu ska jag berätta vad som ska hyllas och föraktas just nu.

När journalisten Peter Jihde fick frågan om han ville intervjua kungabarnen ställde han ett ultimatum - han krävde att få säga "du" till dem. Tarras-Tahlfel blev irriterad och Victoria berättade efteråt att hon helst vill kallas "Kronprinsessan". (Jag skulle kunna tänka mig andra tillmälen.) Av mig belönas tilltaget med fyra skäggbollar.

Peter Jihde: 

De är gratis att hämta, de är nyttiga och fulla av järn och vitaminer, men framförallt är de goda. Kanske speciellt nu mitt i vintern sex månader efter skörden.

Blåbär: 

Lamporna hann knappt tändas innan det kom mer snö och lika säkert som amen i kyrkan försvann elen igen. Sydkraft har varit värst den här gången, men jag är övertygad om att det skulle bli samma utfall även i andra delar av landet och då hade det varit Vattenfalls kunder som gnisslat tänder för att hålla sig varma. Samtidigt finns det väl inte ett elbolag i Sverige som inte redovisar rekordvinster och inte en elbolagschef som inte kvitterar ut rekordbonusar varenda år. Vad är det vi betalar för - driftsäkerhet eller tjänstebilar?

Sydkraft: 

Under mars ska jag turnera med Korsord i södra Sverige. Och så uppträder jag på Norra Brunn. Fast först av allt ska jag skämta loss på Victoria i Kungsträdgården i Stockholm på onsdag. Nu kör vi så det ryker!

Mars -05

Så fort jag blev frisk från maginfluensan ramlade jag på en förkylning istället och den har hängt med i stort sett hela månaden. Från början hade jag feber en vecka i streck. Under februari-mars har jag varit sjukare än de senaste tio åren totalt. Det får räcka nu.

Mellan febertopparna har jag dock uppträtt lite grann. Till exempel blev det en skånsk miniturné med Korsord, som avslutades på en kristen nattklubb. Det var oväntat. Men kul.

Så har jag gjort barn-TV (också det oväntat och kul). För er som missade det nionde avsnittet av Supersnällasilversara och Stålhenrik går reprisen på söndag (3 april) klockan åtta på morgonen. Ställ väckarklocka och upplev kulturen!

Den som varit uppmärksam har den senaste tiden också haft ett par möjligheter att se mig som seriefigur på TV. Detta tack vare att min kompis och personliga coach Jenny Holmlund ställt ut sin serie Malmö-Bea i just Malmö. Så "varumärket" Micke Larsson utvecklas ständigt (även om jag trots Jennys förmaningar fortfarande har svårt att se mig själv som ett varumärke).

Polis och kronofogdetjänstemän stormade internetleverantören Bahnhof i jakt på fildelare och piratkopierare. Jag vill ogärna försvara Bahnhof, men jag har haft ett abonnemang hos dem, så jag vet med säkerhet att uppkopplingen aldrig fungerar så länge att man kan ladda ner något från nätet.

Piratbyrån anser att kultur ska vara gratis. Hur ska kulturarbetare få betalt då? Och hur ska samhället se ut när något ljushuvud kommer på att mat ska vara gratis och går in på Konsum och stjäl sin middag? I princip är det samma sak om man tänker efter. Problemet är att arbetslösa anarkistslynglar aldrig någonsin tänkt en tanke. Därför behövs lagens långa arm till detta.

Två andra poliser (som däremot inte behövs) misshandlade en gammal gubbe framför en bevakningskamera och trots att hela händelseförloppet finns dokumenterat har de mage att kalla sig oskyldiga. De menar nämligen att de mellan filmsekvenserna blivit attackerade av den gamle mannen, så att det vi ser på bilderna (där den kvinnliga polisen rutinerat håller gubben så att hennes kollega kan göra långa svingar med sin batong) är rent självförsvar. Skulle inte förvåna mig om de blir frikända och får fortsätta att misshandla folk. Att svenska poliser alltid är oskyldiga fick vi se redan för tjugo år sedan.

Melodifestivalen är över för den här gången (i alla fall den svenska) och jag har varit lyckligt förskonad och nästan inte sett någonting. Däremot kan man ju inte låta bli att läsa de utslagna artisternas bittra kommentarer i tidningarna dagen efter. I år verkar temat vara att man berättar att man inte ska vara med igen. Shirley Clamp till exempel, hon kom fyra och sa efteråt att "nu får det räcka". Följdfrågan journalisterna aldrig ställer är givetvis: "Vad ska du göra istället?" Om Shirley Clamp inte är med i Melodifestivalen - finns hon då? Och vad gör hon, Nanne Grönvall, Alcazar och alla Fame Factory-föredettingar årets övriga 364 dagar? Jag har ingen aning. Annelie Rydé gick längst och sa att hon minsann skulle sluta som artist när hon åkte ur tävlingen i år igen. Har inte hon varit slut som artist i femton år?

Allas vår favoritalkis Kicki Danielsson åker på rehabiliteringsresa till Teneriffa och säger själv att hon kommer vara "livsfarlig" när hon kommer tillbaka. Det är ju lätt ordnat, bara att sätta sig i en bil med två promille. Igen och igen och igen...

Är det någon som kommer ihåg Ardis? Hon sjöng låten Shotgun för tio år sedan och förväntades en lysande karriär. Så blev det inte. Ändstationen (för hennes och alla andras musikkarriärer) blev på after-ski i Åre. Ryktet säger att hon blev väktare sedan. Undrar om vaktbolaget har en plats för Shirley Clamp om ett par år.

En människa som definitivt behöver ett jobb om ett par år är Olinda Borggren i Paradise Hotel. Jag har inte sett fem minuter av programmet, men den människan är ju överallt. Mest för att berätta att hon inte plastikopererat läpparna. I så fall måste minst en av hennes föräldrar vara en anka. Jag brukar inte förespråka plastikoperationer, men i det här fallet är det befogat. Låt en läkare såga bort anknäbben eller tappa ur några hekto av läpparnas "naturliga" silikon. Och när han ändå jobbar, låt honom sy igen dem också.

Själv har jag inte heller vett att hålla tyst och nu ska jag tycka till om några saker jag tänkt på den här månaden.

Om inte Skandias styrelse får igenom uppgörelsen med tidigare ordföranden Lars Ramqvist som går ut på att han får 2,2 miljoner kronor istället för ett kok stryk, så hotar de att avgå. Ursäkta, men jag uppfattade inte hotet. Låt idioterna inte bara gå, låt dem springa gatlopp längs E4:an genom hela Sverige och låt företagets samtliga aktieägare slå på dem med basebollträn samtidigt som de ropar "Bränd!" Jag vet att det är ett mesigt straff med tanke på vad de gjort, men jag är humanist.

Skandias styrelse: 

Det var väl inget större fel på video, men på en tunn DVD-skiva får det plats två stora tjocka videoband. Fortfarande inget stort problem, men hundra videoband tar oerhört mycket mer plats än femtio DVD-skivor. Och så slipper man spola. Det tråkiga med den nya digitala tekniken är att helt plötsligt står det "error" eller något liknande och då är det definitivt kört. Säga vad man vill om video- och kassettband, men man fick ofta en förvarning om att bandet höll på att balla ur. Fast är det viktigt får man göra en extra säkerhetskopia. Platsen finns ju i det gamla videoskåpet.

DVD: 

Hur kommer det sig att Agneta Sjödin har något att säga om allting? Och ännu konstigare, hur kommer det sig att hon släpps fram överallt? Det finns inte en tidning hon inte trätt fram i och inte ett ämne som hon inte pratat om. Nu senast var det en "öppenhjärtig" och "exklusiv" intervju i Aftonbladet. Vad är det för exklusivt med en Agneta Sjödin-intervju? Det har ju alla tidningar från Kamratposten till Slitz. Den här gången handlade det om Gud och Runar (undrar om hon vet skillnaden). Nästa gång blir det kanske trädgårdsskötsel eller budgetunderskott. Det enda man vet med säkerhet är att Agneta Sjödin snart kommer tillbaka och talar ut om någonting hon inte vet ett skit om.

Agneta Sjödin: 

April blir säkert minst lika stressig som mars. Fast utan feber. Ska förhoppningsvis sälja (och tömma) sommarstugan och jag har en ganska god uppfattning om vad jag ska göra av pengarna. Och så har jag lite skrivprojekt framför mig (men inget jag tänker avslöja just nu). I slutet av månaden blir det återigen en turné i Skåne med både klubb- och Korsordsjobb. Om jag fortsätter att ramla över jobb där nere finns risken att jag börjar begripa dialekten. Nu ska jag i alla fall ut och njuta av våren i förorten. Morsning!

April -05

Kommer precis hem från en miniturné i Skåne med fyra gig på lika många dagar.

Den engelska och olidligt fåniga popgruppen Oasis gick nyligen ut och sa att de tröttnat på jättearenor och nu vill spela på mindre ställen. Får man gissa att de inte längre lyckas lura fansen att de är unga och häftiga artister med fräscht material när de i själva verket är ett gäng trötta knarkare?

Jag får väl säga samma sak. Inte att jag är en gammal knarkare, utan att jag gillar att jobba i små lokaler. Fast jag hade nog inte sålt ut Globen ändå. För ett par månader sedan uppträdde jag för sju personer och det är ju inte så kul, men om de är 30-40 så blir det ofta en bra stämning där jag kan köra lite mer eftertänksamma grejer som inte funkar lika bra på ett fullsatt Norra Brunn. Fast det är kul med stor publik också, och i ett längre perspektiv så räcker det inte med att alla har kul om kunden inte får ihop pengar till gaget.

I torsdags uppträdde jag på MACK och för andra gången på raken visar de att de har Sveriges bästa standup-publik. Jobbade ihop med Martin Svensson, som jag inte sett på flera år. Han var kul. Allt var kul. Fyll en källare med femtio pers som gått dit för att ha roligt, så kommer ni också märka hur kul det är med ståuppkomik. Om ni tagit dit komiker alltså. Annars kommer ni antagligen märka att folk som betalat pengar för att trängas i en källare känner sig lite lurade.

Jag har tänkt på en grej. Nu har jag flera gånger på kort tid presenterats i reklammaterial som ståuppkomiker "från Stockholm". Jag undrar varför en arrangör (utanför Stockholm då alltså) vill poängtera detta. Tror han att det kommer mer publik? I så fall tror jag att han har fel. Den gängse uppfattningen (inte helt ogrundad) är väl att Stockholmare är stöddiga och dryga. Nu tycker jag visserligen att jag är en rätt schysst snubbe (hyvens liksom...) även om jag av praktiska skäl valt att bo där jag bor och självklart fattar alla att det finns trevliga och otrevliga människor överallt. Jag förstår bara inte hur någon kan tro att "från Stockholm" är ett försäljningsargument.

I morgon är det sista dagen att lämna in deklarationen och även i år tjatas om att vi kan deklarera på nätet eller via SMS. Poängen är att staten ska tjäna pengar som de ska använda till att kontrollera våra deklarationer ännu mer noggrant. Är det bara jag som inte förstår vitsen för oss deklaranter? Om jag fick reducerad skatt skulle jag ställa upp, men varför ska jag ladda ner e-legitimation och göra allt på nätet bara för att staten ska få en ekonomisk vinst som ska satsas på att minimera min? Dessutom är jag ändå enligt lag skyldig att spara en kopia på papper. Nej, bättre morot än så får de allt ge mig, men 1,5 miljoner svenskar väntas i år hjälpa staten med att ge dem stryk.

"En av TV4:s största profiler" slog sin flickvän, kunde man läsa i Expressen. Och genast var spekulationerna igång. Fler än jag hoppades på att Martin "Bullen" Timell skulle pekas ut, men alla insåg att Markoolio och ett gäng gladiatorer hade lägre odds. Döm om min förvåning när jag sedan får reda på att den misstänkte misshandlaren är Christian Gergils, Farmenvinnare, hästpsykolog och tidigare mest känd för att han som ung och arg nyliberal sålde sprit på Drottninggatan och hyllade Christiania. Att han skulle vara en stor TV4-profil är väl ungefär en lika stor överdrift som att kalla mig "internationellt berömd skådespelare" efter mitt inhopp i Bolibompa.

Godnatt Sverige med Christian Luuk fick trots massiv reklam sämre tittarsiffror än Paradise Hotel, som Luuk ersatte. Detta förklarar TV4 med att Paradise Hotel vände sig till "en större publik". Jag tror de har rätt, det vände sig till tittarsegmentet "idioter" som ju som vi alla vet är en mycket stor grupp i alla sammanhang.

Kanal5 erbjöd deltagarna i Big Brother läppförstoringar i direktsändning. Synd att de inte kunde ge dem hjärnor istället. Men det fanns väl inga på Kanal5.

Linda & Fadde (det enda paret där dörrvakten har den största hjärnan?) vill göra dokusåpa av sina bröllopsförberedelser, men alla TV-kanaler tackar nej, eftersom de inte bedömer att paret är tillräckligt intressant. Nej, vi vet väl redan allt om dem. Även vi som önskar att vi inte visste något. TV4 säger att de kan tänka om ifall programförslaget finns kvar 2006. Det är väl inte så stor chans ens att paret finns kvar 2006...

Noterar förresten att det nu tycks vara Expressen som är den kvällstidning som betalar bäst för Lindas och Faddes "nyheter". Det kanske förhåller sig så att när Aftonbladets hov- och skvallerreporter Daniel Nyhlén reser runt i världen och fjäskar för prinsessan Victoria, så finns det ingen kvar på redaktionen som förstår storheten i människor vars enda merit är att vara dumma i huvudet.

Apropå det kallar den gamla Baywatchbimbon Pamela Anderson sångerskan Jennifer Lopez för idiot. Anderson är sur för att Lopez använder päls. Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om Jennifer Lopez. Att bli kallad idiot av Pamela Anderson kan inte kännas något vidare. Ännu värre blir det ju av att hon har rätt.

Påven kolade vippen och ingen är ju som bekant så populär som när han dör, men eftersom katolicismen är en rätt stor rörelse i världen hade man hoppats på en efterträdare som inte är motståndare till kvinnliga präster, aborter och preventivmedel. Ibland undrar jag om den där roliga hatten påven bär egentligen är en dumstrut.

Till slut blev det ett feministiskt parti. Någonting säger mig att hotet om att starta partiet var mer skrämmande för de andra partierna än själva bildandet. För de verkar inte ha lyckats mobilisera landets skarpaste hjärnor i Feministiskt initiativ. Inte gör det mig något, jag är för humanism och jämställdhet och därigenom emot feminism. Om någon fått för sig att starta ett maskulinistiskt parti som kämpar för mäns rättigheter undrar jag om etablissemang och proffstyckare skulle uppfatta att de också kämpar för jämställdhet? Nej, det undrar jag egentligen inte. Se bara vad som hände när Wille Crafoord ifrågasatte varför barnbidraget per automatik betalas ut till mammorna när föräldrarna har delad vårdnad. Det är möjligt att svensk politik kan behöva en vitamininjektion i form av ett feministiskt parti, men att påstå att Schyman och Witt-Brattström skulle förespråka jämställdhet är rent nonsens.

Och vad är det för plantor de fått ihop? Susanne Linde till exempel, som varit sjukskriven på heltid i fem år och parallellt med full sjukpenning tjänat stora pengar på att föreläsa. När journalisterna börjar fråga om detta (och hade hon inte räknat ut att de skulle göra det har hon inget i politiken att göra) så svarar hon svävande att "det var länge sedan". Att hon tjänar dubbelt så mycket nu som när hon hade ett jobb kan hon inte förklara alls, men säger att "det känns som om jag har mindre pengar nu". Vill vi ge en sådan person ansvar för våra skattepengar? Jag avstår gärna.

Regeringens vårbudget har kommit och i den spås den öppna arbetslösheten gå ner från 5,5 till 4 % under nästa år. Samtidigt går nästan var femte svensk och fördriver sin tid i någon slags "åtgärd". När ska politiker och journalister sluta prata om den "öppna arbetslösheten". Den siffran är ungefär lika intressant som löneutvecklingen för dansintresserade diabetiker med sidbena.

Men regeringen gjorde i alla fall en god gärning genom att förbjuda taxibolagens tjejtaxa. Antagligen har väl Göran "Nivea" (både fet och dryg) Persson tagit intryck av mina argument från i somras när fenomenet tjejtaxa tilldelades en enda skäggboll. Nu blir det nya betyg:

Två mindre modiga män, Anders Johansson och Oscar Dronjak i rockgruppen Hammerfall, fick under en efterfest i samband med en spelning det märkliga infallet att hälla läsk i TV:n och därefter kasta ut den från hotellrummet. Johansson (som inte är 14, som man skulle kunna tro - han är 42!) kommenterar: "Det är sånt som händer på en turné." Märkligt, det har aldrig hänt när jag varit på turné. Min kommentar: Det är sånt som händer när man är dum i huvudet!

Hammerfall: 

Jag får en känsla av att Leif Pagrotsky är den enda minister som vet vad han snackar om, oavsett om det handlar om kultur, handel eller ekonomi. Han har den för regeringsmedlemmar ovanliga egenheten att tänka innan han talar. Det hårdnackade motståndet mot EMU visar att han dessutom är den enda ministern som vågar stå upp mot Persson. Visserligen är han lika lika stor när han sitter, men i alla fall. 

Leif Pagrotsky: 

Läste i Aftonbladet att majoriteten av de som drabbas av problem med sin intimpiercing drar sig för att söka läkarhjälp. En överläkare på KS säger: "Man känner sig nog dum." Det tyder i så fall på en viss sjukdomsinsikt. Man ska känna sig dum om man perforerar sin kropp med metall. De får kalla det piercing om de vill - jag kallar det idioti.

Piercing: 

Om du också vill håna och förolämpa folk på nätet, men inte orkar skaffa en hemsida kan du skicka digitala vykort med obscena gester på Sod off dot com. Annars får du vänta en månad, så kommer jag tillbaka.

Maj -05

Våren är här och fåglarna kvittrar. Trots rökförbudet ryker det om krogarna, men numera beror det på att krogarna brinner, vilket i sin tur beror på att de inte betalat avgiften till beskyddarligorna.

Själv har jag jobbat mycket ett tag nu. Bl a har det blivit en del marknadsföring (för jag får ju inte alla jobb genom denna hemsida... OK, jag vet att den är lika ful som jag själv) och höstens kalender börjar fyllas på.

Skönt att se att fler än jag har ålderskomplex. Johannes Brost har fått en musikalroll och sa i en intervju att han "kommit upp i den åldern när man får papparoller". Det borde stämma, han är 58 och blev rimligen könsmogen på femtiotalet. Tiden går fort när man har roligt...

Madonna vill bli mamma igen. Läste i tidningen att hon äter indiska naturmedel för att bli med barn. Hon måste ha missat lektionen om blommor och bin i skolan.

Britney Spears har lyckats bli drabbad (med eller utan indiska naturmedel) och hennes graviditetstest såldes för 36 700 kronor. Jag har sagt det förut och säger det igen - folk är inte kloka.

Big Brother-Linda talar ut (ja, den har vi hört) om senaste "skönhetsoperationen" och berättar att läpparna fyllts med fett från benet. Hon säger ingenting om att hon tänker med röven. Fast det vore i och för sig ingen nyhet.

Men ingen kan tala ut som Kicki Danielsson. I en intervju i TV4 säger hon att tidningar som skrivit om hennes rattfyllor "klätt av henne inför hela svenska folket" (usch, vilken bild). Det är fantastiskt med Kicki att det alltid är någon annans fel. Det är TV och tidningar och produktionsbolag och fan och hans moster. Jag har aldrig uppfattat att hon satt sig i bilen på fyllan under pistolhot. Lite personligt ansvar och ånger vore klädsamt.

Och Per Gahrton säger efter sin fyllstyrning att han aldrig mer ska köra bil dagen efter att han druckit sprit. Starkt jobbat, PG! Betyder inte det, i hans fall, att han aldrig mer ska köra bil? Han fastslår själv att han inte är periodare, vilket väl bara kan tolkas som att han är heltidsalkis.

När vi ändå är inne på Sveriges mest kända fyllon... Micke Persbrandt, nu har även länsrätten beslutat att hans svartbygge på Ingarö ska rivas. Ja, men riv nu då! Jag är spyless på den där kåken. Han har bygglov för ett hus på 60 kvadratmeter och ett på 40, men kom på den käcka idén att bygga ihop dem (vilket han aldrig skulle kunna få bygglov för och därför inte sökt). När huset annonserades ut på internet fattade myndigheterna att Persbrandt snickrat lite mer än vad reglerna medger. Tydligen tyckte inte heller länsrätten att "Jag är skådespelare" höll som argument. Torsk! Synd för honom, men ta och acceptera och gå vidare.

Och nu är han sur på Aftonbladet för att deras fotograf var den som ringde polisen efter den senaste (kända) rattfyllan. Om han är ångerfull, som han påstått, borde han väl vara glad för det samtalet?

De två poliser som sparkade ner en pensionär framför en övervakningskamera dömdes till tre månader var i tingsrätten. Fast de hävdar fortfarande att den gamle sjukpensionären gjorde våldsamma utfall mot dem som inte registrerats av kameran.

I Malmö har två män dömts för att ha misshandlat en hemlös. Först knuffade de honom ner för sex trappor, därefter slog de honom med basebollträ (de kanske hade varit ute och spelat baseboll...). Uteliggaren dog någon vecka senare, men det är inte klarlagt om det hade ett direkt samband med misshandeln. Hur som helst dömdes de misshandlande unga männen till samhällstjänst i 110 timmar. Detta motiveras med att den ene är ostraffad och att "båda accepterar samhällstjänst". Bäst att myndigheterna kollar, det kanske finns fler mördare i våra fängelser som också skulle acceptera samhällstjänst. I det här fallet gör däremot inte jag det.

Den hemlöse mannen kanske skulle ha ringt Skärgårdsstiftelsen. De hyr ut jättefina hus i Stockholms skärgård till extremt låga hyror (tack vare de generösa bidragen från skattebetalarna). Fast helst ska man vara anställd där eller åtminstone vara gammal golfkompis till någon i den politiskt tillsatta styrelsen där hela höger-vänsterskalan finns representerad. Och så dyker det då och då upp politiker och debattörer som inte kan förstå politikerföraktet. Jag förstår.

För att spä på föraktet (eller om det fanns någon annan orsak) skrev Margareta Winberg i en krönika att hon är förvånad över att "inte fler kvinnor verkligen hatar män" p g a kvinnoförtrycket. Kanske är det så att de flesta kvinnor (till skillnad från Winberg?) förstår att de flesta män är oskyldiga till förtrycket. Sluta polarisera och rikta ilskan mot dem som förtjänar den - inte mot alla med Y-kromosomer för vi kan faktiskt inte rå för vårt kön. Själv är jag hjärtligt less på att klä skott för all världens ondska.

Ireen von Wachenfeldt, förbundsordförande i ROKS, går ett steg längre och säger att "män är djur".  Roks får varje år sju miljoner kronor från staten - det känns tryggt.

Jag visste väl att jag skulle kunna få upp pulsen tillräckligt för skäggbollsutdelning. Here it goes.

Botox är ett biologiskt och mycket effektivt nervgift. Självklart är det förbjudet att använda i krig, men någonstans i USA kom någon på att om man sprutar in det i kroppen blir huden slät (av bedövningen). Väldigt poppis bland "kändisar", så när man ser en bild på någon som ser så där Magnus Carlsson-död ut i ansiktet kan man räkna med att personen helt frivilligt sprutat in nervgift i huvudet. Har man inget annat i det så...

Botox: 

Ingen är bekant så bra som när han/hon dör, men varje gång man skapar ett nytt talanglöst stolpskott i någon dokusåpafabrik så växer de riktiga artisterna ett snäpp. En av de som lyckats allra bäst, inte bara i Sverige, fick vika in kepsen i förtid på ett rätt onödigt sätt.

Monica Zetterlund: 

Tycker du, som jag, ibland att ditt liv känns tomt? Då ska du läsa Ebba von Sydows blogg i Expressen. Denna lilla människas liv tycks helt och hållet kretsa kring shopping och det svåraste beslutet hon ställs inför i sitt liv är vilken handväska som bäst matchar de nyinköpta pumpsen. Om mitt liv vore hälften så ytligt och innehållslöst skulle jag tveklöst gå och skjuta mig själv. Stackars kvinna. Och stackars hennes föräldrar. Själv har hon ju i alla fall ett personligt val att göra något vettigt, men föräldrarna är det bara synd om.

Ebba von Sydow: 

Standup-säsongen lider mot sitt slut, nytt material ska skrivas, annat ska skrivas, annat ska göras. Semester? Inte en chans.

Juni -05

Det här blir ett ganska kort månadsbrev. Dels händer det ju inte så mycket den här tiden på året och dels är det ju ändå bara ljusskygga psykfall som sitter och häckar vid datorn, jag till exempel.

Själv har jag snöat in på nätpoker. Jag är ingen erfaren pokerspelare, men jag har bra sifferminne, är bra på huvudräkning och strategi. Dessutom är jag gammal schackspelare och det kan ju inte vara en slump att många av dem jag spelade schack med för femton år sedan nu är professionella pokerspelare. Ken Lennáard till exempel. Men visst är det lite märkligt att alla spelar poker nuförtiden. Undrar när nätkrocket ska bli en fluga...

Och när ända in i... ska de sluta sända fotboll på TV sju dagar i veckan. Nu har det varit något så dumt som "för-VM", ej att förväxla med alla meningslösa inför-program som snart varenda match/tävling/turnering föregås av. Låter jag irriterad så beror det på att jag är det.

Lagom till värmen lyckades jag sälja huset, så nu ska jag sluta tjata om det. Som det känns nu ska jag bo i lägenhet resten av livet. Och aldrig, aldrig någonsin åta mig ett byggprojekt som inte går att slutföra på max en vecka. Att bygga ut ett hus med 50 kvadratmeter var i mastigaste laget.

Migrationsverket har börjat utbilda flyktingar som redan fått asylavslag. Utbilda i vadå? I svenska. Anledningen är att regeringen bestämt att de ska sysselsätta flyktingarna och eftersom svenskundervisning är något Migrationsverket kör ändå låter de flyktingarna lära sig svenska, ett språk som inte är särskilt användbart i Afrika och Asien. Jag har inte bestämt mig för om det här är korkat eller om Migrationsverket besitter en sällsynt avancerad humor. Egentligen tror jag att de bara är dumma, men jag vill gärna tro att den tillsynes humorbefriade myndigheten håller på att utveckla en intressant form av svart komedi.

Riksdagsledamoten Karin Svensson Smith hoppar av vänsterpartiet och går till miljöpartiet, eftersom hon inte längre tycker att vänsterpartiet är ett "trovärdigt alternativ". Jag håller med om att det kan diskuteras, men att ena dagen sitta i riksdagen för ett parti och nästa dag hoppa in i ett annat och påstå sig sympatisera med det partiets åsikter, hur trovärdigt är det? Om inte hon bytt åsikter var hon ju miljöpartist i själ och hjärta även dagen innan, eller? Det här känns mera som att hon vill behålla makten, lönen och jobbet.

Fast hon är inte först. Alla riksdagspartier har ledamöter som tidigare varit medlemmar i andra partier, till och med ett par av ministrarna har gjort den resan. Rekordet tror jag ändå innehas av Mauricio Rojas. Han är marxist från början, har varit vice VD för den extremkonservativa tankesmedjan Timbro, blev moderat och sedan folkpartist - hur trovärdigt alternativ är han?

Lastbilschaufförer ägnar ofta en stor del av sin arbetsdag åt att surra lasten. Detta för att rörlig last är en säkerhetsrisk. Av samma anledning håller Svensk Bilprovning koll på lastförskjutningsskydd. Nu riskerar jag att låta som en grinig gubbe (igen), men jag förstår inte varför man en dag om året tillåts köra runt med fulla studenter på flaket. Förutom att det är farligt både för dem själva och andra trafikanter så är det ett hån mot människor som arbetar professionellt med transporter, ja egentligen mot alla som använder säkerhetsbälte. Jag missunnar inte artonåriga fyllon, sista dagen innan arbetslösheten eller ekorrhjulet, känslan av att vara bäst i världen genom tiderna bara för att de genomgått en treårig utbildning (jag var lika odräglig själv), men jag vill inte offra livet för deras rätt att åsidosätta trafikreglerna.

Ett dokusåpamiffo (Temptation Island - har inte sett en minut av det programmet) åkte dit för rattfylla i Sydafrika och krävde att få en egen häktescell eftersom han ansåg sig "för snygg för att sitta med kriminella". Jag trodde att rattfylla var ett brott, alltså är han per definition kriminell själv. Nåja, jag ska inte sönderanalysera det här uttalandet, det talar för sig själv. Man kan konstatera att han åtminstone inte är för smart för kåken.

Cameron Diaz har stämt en amerikansk tidning på tio miljoner dollar för att de skrivit att hon kysst en TV-producent. Kan ingen sprida ut att jag hånglat med en scripta? Jag nöjer mig med hundratusen. Äsch, jag gör det gratis bara jag får hångla.

Nu ska jag som vanligt avsluta med att betygsätta världen.

Jan Sigurd blev årets Piratenpristagare. Det är rätt åt honom, ehuru det är en festlig farbror.

Jan Sigurd: 

Posten ska börja delas ut tre timmar senare. Denna förändring gör det kungliga postverket på grund av "minskade flöden". Folk skickar helt enkelt inte vanliga manuella brev längre. Nu ska posten komma klockan 16. Det var visserligen länge sedan jag pluggade marknadsföring, men jag är inte helt säker på att det här kommer leda till att det skickas fler brev.

Posten: 

Han ser ut som en fjant, men när man läser hans krönikor i Aftonbladet så inser man att... det är han. Gör oss alla en tjänst, Fredrik Virtanen, släng in dig själv på din egen utelista och byt jobb till något du klarar av.

Fredrik Virtanen: 

Nu får det räcka för den här gången. Till helgen ska det bli varmt - gå ut och sola, hudcancerceller ska väl också få leva.

Juli -05

En helt ståuppkomikbefriad månad tillända. Ganska skönt på ett sätt, men jag får lite abstinens också. Kanske borde dra några skämt i duschen, jag sjunger ändå så illa.

Inte har jag någon spännande semesterresa att berätta om heller. Som poeten Bob Hansson uttryckt det: "Måste man vara globalt kompetent? Kan man inte bara vara lokalt nöjd?" Det är jag. Lokal i alla fall, nöjd vet jag inte riktigt.

Värmen i början av juli kan man i alla fall inte klaga på... jo, det kan man visst. Ska det bli något slags sydeuropeiskt siestaland av det här? Snart börjar vi väl gestikulera som hörselskadade och röka illaluktande cigarrer också. Jag vill ha tillbaks det gamla Sverige med toppluvor och långkalsonger.

Men faktiskt, jag är kanske ensam om den här funderingen... Har ni tänkt på att även när det är 30 grader varmt i skuggan kan man ibland stöta på riktigt gamla människor klädda i kostym, hatt och överrock? Jag vet inte om det är kroppsvärmeregleringen som inte funkar när man blir gammal eller om det bara är omdömet, men konstigt är det.

Nya terrorattacker, och då menar jag inte Allsång på Skansen utan bomberna i England. Årets djärvaste bluff var när de engelska myndigheterna försökte skylla de första explosionerna på ett elfel. Så länge det var i tunnelbanan hade det kanske funkat, men när taket på en buss sprängdes i luften blev det värre att förklara. Nog för att tolvvoltsel kan vara oberäknelig...

I Sverige har de sydsvenska skogarna brunnit upp i skogsbränder. Med tanke på att de flesta träden har legat och möglat sedan de föll i stormarna i vintras undrar jag om inte sommarens torka är ett klipp för bönderna. Hur har försäljningen av T-gul gått på sistone...?

Rapparen Eminem tänker sluta som artist. Rätt tänkt! Det är precis som i poker, de flesta händer spelas bäst genom att bara lägga ner.

Ett nytt parti kom och försvann - Kulturpartiet. Ett dygn efter bildandet berättade Kim Anderzon, Ernst Billgren och de andra att det hela hade varit ett skämt. Ja, men det är väl klart! Det hade varit ett skämt även om de själva menat allvar. Kan ni tänka er Kim Anderzon som statsminister och Olle Ljungström som folkhälsominister?

Det kan inte författarinnan Denise Rudberg. I en kolumn i Metro berättar hon att hon tänker rösta på Folkpartiet. Anledningen är att Peter Magnussons imitationer av partiledaren Lars Leijonborg är så bra. Hängde ni med? Inte jag heller. Jag är övertygad om att demokrati är det bästa valsystemet vi kan ha, men uppenbarligen finns det problem med det.

Sommarens varmaste skäggbollar ska delas ut.

Lennart Ekdal har alltid verkat väldigt påläst, men tyvärr också väldigt dryg. Under sommaren har han hoppat in som programledare för Nyhetsmorgon och ställt de där frågorna man själv brukar skrika från TV-soffan. Höjdpunkten tror jag var när chefen för en hemtjänstavdelning som praktiskt taget haft ihjäl en gammal tant genom att åsidosätta alla rutiner försökte förklara varför hennes personal låtit sig skrämmas av en hund i råttstorlek. När hon tramsat i en halvminut klippte Ekdal av med: "Man kan ju lätt konstatera att du har anställt extremt inkompetenta medarbetare." Kan det vara så att Malou von Sivers har hållit tillbaka honom i alla år från att göra bra TV?

Lennart Ekdal: 

Jag gillar cyklar. De är billiga, tysta och miljövänliga. Cyklister har jag däremot svårare för. Jag vet inte varför, men de tycks tro att de har företräde gentemot alla andra trafikanter i alla lägen. Får de rött ljus kör de bara upp på trottoaren och fortsätter sin resa som fotgängare. Eller också cyklar de över övergångsstället till andra sidan vägen, givetvis kliver de inte av och går. Skulle någon fotgängare komma i vägen får de hoppa åt sidan, bilar får tvärnita. Cyklar går alltid först. Och numera kan man utan problem trampa upp dem i femtio, vilket ofta är snabbare än bilars lagliga maxhastighet i stadstrafiken. Det bästa är ändå att man varken behöver körkort eller omdöme. Min lösning: inför körkort eller förbjud cyklar inom tätbebyggt område.

Cyklister: 

Är det bara jag som begriper att Anna Ternheim är den tråkigaste artist som någonsin fått ge ut en skiva i Sverige? Hon är 26 och låter som åttio och har lika mycket utstrålning som ett paket müsli. Dessutom undrar jag om det finns en enda bra låt som inte Ternheimskan spelat in en usel cover på. Eurythmics eller Bowie spelar ingen roll, finns det en låt så finns det antagligen också en slakt på densamma utförd av Ternheims knarriga mistlur.

Anna Ternheim: 

Lite sommar kvar, sedan åter upp i strålkastarskenet för att ta emot folkets jubel. Ja, jag är en självupptagen skithög, men jag står för det och då tycker jag nästan att det är OK.

Augusti -05

Höst igen, känns helt OK. Standupsäsongen har mjukstartat och almanackan fylls, mest med "vanlig" standup, men även med Korsord, min och Mackans föreställning om religion.

I helgen var jag föresten på 30-årsfest hos Mackan och dennes tvillingbror Jesper. Typ trevligt, även om det övergår mitt förstånd varför man vill fira att man blir äldre.

Apropå det fick Peter Siepen, 42, precis sparken från TV4. Själv säger han att det beror på att han är för gammal. Oavsett om detta är orsaken undrar jag om man kan såra honom mer. Hela han andas ju åldersnoja. Han bara måste ha varit inspirationen till Killingsketchen där Schyffert och Gustavsson köper tröjor i small-storlek på Gul&Blå. Fast har Siepen rätt i att han får gå för att han är för gammal är det illa. För det kan väl aldrig ha med bristande kompetens att göra...?

Refrängsångerskan Denise "IQ" Lopez säger i Aftonbladet att hon "insett att sex säljer". Ja, och alla vi andra har förstått att hon har förstått det. Det kan inte kännas så bra efter att ha körat bakom Dr Alban och försökt sig på egna soloprojekt, en tidning och lite annat Skit med stort S, att ändå vara mest känd för att ha legat med Fredrik Ljungberg. Det mest komiska är att det troligen inte är sant. Jag tror nämligen inte att Denise är Ljungbergs typ...

Sångerskan Gwen Stefani berättar i en intervju att hon alltid måste sjunga eftersom hon annars känner sig värdelös. För mig är det precis tvärtom, jag tycker alltid att hon är värdelös när hon sjunger.

Lasse Kronér har fått alla partiledare att ställa upp på ett tramsinslag i sitt nya tramsprogram. Han säger sig förvånad att alla ställer upp. Det är inte jag. Det är ett år kvar till valet och vi kommer få se politiker utföra många danser med tygkossor, karaokeinspelningar av schlagerhits, diktläsning i kräfthatt... you name it!

En annan som gör vad som helst i förnedringsväg är ju Peter Forsberg, skämtsamt kallad "Foppa". Den senaste reklamfilmen för AXA-bröd kan bli en klassiker. För dem av er som förträngt den kommer här en kort resumé. Peter Forsberg står i ett utställningskök och brer mackor tillsammans med Susanna Kallur. Antagligen är tanken från reklammakarnas sida att deras konversation ska låta normal och avspänd, men det finns antagligen en anledning till att Foppa spelar hockey, Susanna hoppar häck och att ingen av dem fått några anbud från Dramaten. Halvvägs in i filmen släpper fröken Kallur följande: "Med linfrö och Omega-3... vad gott!" Istället för att fundera över AXA:s förträfflighet får jag följande frågor i huvudet: 1. Varför skulle dessa två människor äta gemensam frukost? Lite peddo-varning... 2. Hur smakar Omega-3? 3. Vad är Omega-3 - en rymdfärja? 4. Peter Forsberg tjänar ungefär en miljon i veckan på att spela ishockey. Varför i all sin dagar står han och fånar sig i TV när han uppenbarligen är obekväm som ett skavsår i den rollen?

Men om det ska bli en riktigt klassisk reklamfilm krävs att den går under lång tid, och snart kommer väl Forsbergs och/eller Kallurs PR-konsult sätta stopp för dumheterna. Minns ni annars Johan som blev ledsen och kinkig? Han är säkert myndig vid det här laget, men det var inte många månader sedan han var ledsen och kinkig på väg till mormor. Och tjejen som med sällsynt dålig läppsynk tycker att Grumme tvättsåpa "verkar bra för framtiden" är nog halvfet trebarnsmorsa nu för tiden och tvättar familjens kläder med Eldorados tvättmedel som inte sett röken av svanmärkning.

Det finns ett ordspråk som lyder: "Tomma tunnor skramlar mest." Det tänker jag på varje gång jag hör någon försöka snacka upp sitt resultat. Det blir väldigt tydligt i sport, som nu inför friidrotts-VM när som vanligt de svenska medelmåttorna pratade om sina medaljchanser. De är bäst, det är bara ingen som vet om det. I gammal god Sunneborn-anda är Wissman snabbast, Cronberg ännu snabbare och Kristiansson kommer med största sannolikhet hoppa sex meter. Ja, men visa det då istället för att snacka! För som vanligt blir det en tummetott när det är upp till bevis. I friidrott är det väldigt mätbart, men det här gäller överallt. Hör du exempelvis en hantverkare skryta om sina kunskaper istället för att visa bilder på ett jobb han gjort - ring en konkurrent.

Men Patrik Kristiansson har kanske fått nog med skit. Han utmålades ju som Carolina Klüfts värsta skada. Helt oförtjänt, för det måste väl ändå vara ADHD.

Apropå hjärnskador... det här är förmodligen för mycket begärt, men jag önskar att en enda dag kunna läsa Aftonbladet befriad från Carolina Gynning. Människan har tydligen skrivit en bok och sedan utgivningen har hon berättat om sitt knarkande, en misshandel, att hon blivit lurad av TV3, med mera, med mera... Kan ingen redaktör använda hjärnan och säga åt "journalisten" Linda Hjertén att recensera smink eller nåt?

Olivier de Paris heter dokusåpapajasen som Gynning pekade ut som misshandlare. Han hotar med stämning och säger: "Jag arbetar som nöjeskonsult. Vem vill anlita mig när hon påstår sådana saker? Jag riskerar att förlora stora intäkter." Nej, Olivier. Du arbetar som dokusåpapajas ända tills du blir bortknuffad av nästa pajasgeneration och du riskerar inte alls att förlora stora intäkter. Först måste man nämligen ha stora intäkter att förlora.

Den mystiske pianist som dök upp mitt i natten på en strand i England i våras och sedan dess inte sagt ett knyst är nu identifierad som en tysk mentalvårdare. Han ville väl ha en bra solstol. Och att han inte pratat är väl inte heller så konstigt egentligen. Han väntade förmodligen på att man skulle prata tyska med honom. Eller också hade han inget att säga. Så skulle fler göra, exempelvis ovannämnda Gynning.

I USA har man benådat en dödsdömd kvinna. Det är bara ett problem - hon avrättades 1945. Nog för att man hört att lagens kvarnar mal långsamt, men det här är ju löjligt. I och för sig kan man ju tycka att ett påstått demokratiskt land som har dödsstraffet kvar på menyn på 2000-talet per definition är trögt.

Fast när man lever i ett land som har monarki ska man väl tala tyst om utveckling. Förra veckan körde kungen in i en bil bakifrån. Sådant händer ju (har även hänt mig... några gånger). Normalt kommer ju inte polisen, men när kungen smäller så gör dem det - för att låta den påkörda föraren blåsa i alkotest! Kungen, som ju bevisligen är skyldig till kollisionen kan man naturligtvis inte sticka fram ett plaströr till. Däremot "förhörde" man en av Säpomännen i följebilen. Jag vet att kungen är straffimmun och kan hitta på i stort sett vad som helst, men jag trodde inte att det var förbjudet att prata med honom efter att han begått ett brott. Monarki är verkligen de nyttiga idioternas statsskick.

Dags att recensera omvärlden med skäggbollar.

Peps Persson, den gamle haschihippien, har gjort ett utspel om att cannabis borde avkriminaliseras. Det är väl egentligen bästa argumentet för motsatsen - att man blir så dum i huvudet av att röka hasch. Man kan ju tycka att en människa borde ha kommit längre i sin utveckling vid 58 års ålder. Samtidigt som han säger att "det är lätt att det går åt helvete" säger han att hasch inte utgör något hot. Hur går det ihop? Inte alls typ. Och så avslutningsvis det riktiga idiotargumentet: "Alkohol gör större skada." Ja, men vad bra... så kan man bara hitta något som (p.g.a. större tillgänglighet) gör mer skada är det OK? Ta bort licenskravet på maskingevär för fler dör av rökning, tillåt oljeutsläpp i Östersjön för atombomber är mycket värre. Nej Peps, du har fel, fel, fel!

Peps Persson: 

Tacka vet jag LeMarc. Inte så att jag har alla skivor, men det verkar vara en skön snubbe med lite självdistans (försök komma på fem sådana i svenskt nöjesliv). Detta trots att han nu gjort en skiva med covers på sina egna låtar. Befriande med popsnören som inte tror att de ska bli större än Elvis, utan bara gör sin grej så bra de kan och om folk gillar det - fint. Så vill jag också vara, ibland inbillar jag mig att jag lyckas. Frisyren har vi i alla fall gemensamt. Fast jag begriper inte varför han rakade av sig skägget.

Peter LeMarc: 

Det ska erkännas att jag aldrig gillat debattören Göran Hägg något vidare, men eftersom han håller på med retorik och offentligt talande tänkte jag att han förmodligen har något att lära ut. Det har han inte. Tvärtom har han en massa grundläggande kunskapsglapp som får mig att undra om han överhuvudtaget menar allvar. Läs gärna någon av hans böcker om du har sömnsvårigheter, men tro inte på alla hans vansinniga teser. Som t ex att man aldrig kan klä upp sig för mycket när man ska hålla föredrag. Det stämmer kanske när man ska tala inför hundra universitetslektorer som inte heller träffat vanliga människor, men det är inget jag skulle rekommendera om du vill ha förtroende hos ett gäng niondeklassare. Just nu går Häggs debattskola i Aftonbladet. Där får man lära sig att det är viktigt att ha en åsikt att debattera för - vad bra. Ibland kan vi nog alla känna att vi bluffar oss fram och inte riktigt har täckning för vår ståndpunkt i diskussionen runt fikabordet, men Göran Hägg känns som att han aldrig har täckning och har bluffat sig fram helt och hållet. Aldrig har en människa så tydligt försökt dölja sina brister genom att bara låta munnen gå. Dessutom på ett så osympatiskt sätt. Och han ska lära oss att tala - det är ett skämt.

Göran Hägg: 

I år fyller grodan Kermit 50 år, det gör Paul Paljett också. Nu skulle jag vilja göra ett reflekterande skämt kring dessa fakta, men jag kommer faktiskt inte på något. Grattis i alla fall!

Borde nog skaffa en hobby. Fast i morgon har jag en helt ofrivillig hobby, att lägga golv hemma hos min mor. Funderar på att filma och sälja som humoristisk DVD-skiva. Riktiga snickare kanske kan använda den som avskräckande exempel och bevis för att man ska anlita en fackman istället för att själv leka Martin Timell.

September -05

Ståupphösten har kommit igång på allvar. Det är lätt att glömma vilket privilegium det är att få åka landet runt och få folk att skratta. Och till råga på allt få betalt för det.

Fast det är ett lite konstigt yrkesval när man som jag tycker så illa om att resa. Tåg och flyg börjar jag vänja mig vid, men att ensam bränna 50 mil i bil enkel resa kommer jag nog aldrig trivas med.

Häromveckan uppträdde jag femtio meter från Feministiskt Initiativs stämma. Kändes lite som att jag var slagen på förhand, ingen kan uppbringa så mycket humor som dessa hysterikor.

Jag är helt och hållet för jämställdhet, men ibland kan jag tycka att man överdriver problemen och fokuserar på fel saker. Miljöpartiet har lagt en riksdagsmotion där de kräver "kvinnligare vägmärken". Bl a funderar de på om inte varannan Herr Gårman kan bytas ut mot en Fru Gårman. Eftersom jag inte är kvinna kan jag omöjligt veta hur diskriminerande de "manliga" (?) vägskyltarna är, men jag inbillar mig att det här är ett ganska marginellt problem utanför Miljöpartiets riksdagsgrupp. Är inte förresten asfalt en väldigt hård och maskulin vägbeläggning? Kanske kunde man byta ut en del sträckor mot lila sammet... Ge er nu!

På det rent personliga planet har månaden återigen handlat en del om död. Min farmor dog och i onsdags var det begravning. Hon blev nästan 102 år, så då har man ju rätt att sluta andas om man så önskar. På slutet var hon inte så pigg, men hon var vid gott mod in i det sista och för inte alltför länge sedan var det fullt krut i gumman. Jag tror att hon tyckte att det var rätt skönt att få sluta nu. Hon slapp åtminstone lida och fick dessutom uppleva något så ovanligt som ett bra och trivsamt ålderdomshem.

Har hunnit med ett dop också, så det var bara bröllop och julotta som fattades.

Apropå död har skådespelaren Tommy Johnson vikt in kepsen. Det första som händer när nyheten kommer ut är att kollegor, släktingar, fan och hans moster går ut i pressen och berättar hur mycket de tyckte om och högaktade honom. Till saken hör att Tommy Johnson låg död i sin lägenhet så länge att det tydligen var svårt att identifiera honom. Periodvis hade han svårt att få jobb som en direkt följd av alkoholism, var fanns de högaktande vännerna och kollegorna då? Det är nog bra att högakta och tycka om folk som dött, men det är bra konstigt att vi inte kan visa det medan folk ännu lever. Det är en kall värld när människor bokstavligen kan ligga och ruttna innan folk bryr sig.

Tidningen Se & Hör (jo, det ska tydligen vara prickar över o-et) har blivit stämda för att de har "vilseledande bantningsannonser". Jag som trodde att allt i Se & Hör är vilseledande.

Petra Nielsen säger att hon inte ska ställa upp i fler lekprogram i TV. Orsak: "Jag kan ju ingenting." En nog så viktig kunskap som man önskar att fler besatt.

Linda Rosing t ex. Supermodellen och pokerexperten... Nu ska hon inte göra några fler utvik eftersom "det ger fel signaler till unga tjejer som har mig som förebild". För det kan väl aldrig ha något att göra med att hon är för kirurgiskt vanställd? Och allvarligt talat, om det finns unga tjejer som har Plastläpps-Linda som förebild tror jag de är bortom räddning.

En av deltagarna i idiotsåpan Paradise Hotel gnäller över att kameramännen bara filmade hennes bröst. Ja, opererar du om lökarna till medicinbollar och ställer upp i en bimbosåpa är det lätt hänt. I en intervju om hennes två största tillgångar berättar hon att operationen gjordes förrförra året, kostade hundratusen och att hon tjänat in utgiften "tusen gånger om". Undrar om skattemyndigheterna vet om att hon tjänat hundra miljoner på två år. Eller har hon möjligen lite svårt för matematik? Två kan hon säkert räkna till för de sitter ju praktiskt taget framför ansiktet.

Idol är tillbaka och lika kritiserat som förra året. Själv försökte jag återigen se de första programmen där fullständigt tondöva människor tror att de ska bli upptäckta som artister. Sedan faller de ihop som korthus när juryn säger sanningen. Det bor en liten sadist i oss alla. Jag tycker att vuxna människor får göra bort sig om de vill. Då tycker jag att det är betydligt värre med Småstjärnorna och Lilla Melodifestivalen där man låter barn som inte begriper hur pinsamma de är göra sig till åtlöje.

Alexandra Charles och Lill Lindfors vill göra ett TV-program som riktar sig till äldre kvinnor, men ingen kanal är intresserad. Genast ropas om åldersrasism (för övrigt ett otroligt korkat sammansatt ord). Det kan inte bara vara så att ingen gillar programidén? När jag får ett manus refuserat så är inte min första tanke att uppdragsgivaren ogillar skägg eller sjuttiotalister. Det är bättre att börja leta fel hos produkten man skapat än hos den potentielle köparen.

Fast nog behövs det bra TV alltid. I Kristallen, den nya TV-galan, gick tittarnas pris för bästa TV-program till SVT:s Livräddarna. Det säger väl en del om utbudet att tittarna röstar fram ett program som i stort sett ingen ser.

Exakt ett år innan riksdagsvalet direktsände SVT2 en partiledardebatt. Samtidigt sände ettan en repris av den genomusla "komediserien" Svensson, Svensson. Vilket program tror ni fick flest tittare? Självklart Allan Svenssons gamla dammiga serie som inte ens var bra när den gjordes. Hur ska man få folk att bry sig mer om landets styre än serietillverkade oneliners? Kanske skulle de lägga pålagda skratt på debatterna.

Bosse Ringholm behöver i alla fall inga burkskratt. Nu vill han låta Svenska spel arrangera poker på nätet, så att spelet kan kontrolleras av de svenska myndigheterna. Han vill däremot inte tillåta utländska aktörer på den svenska marknaden. Vet Ringholm hur internet funkar? En kvarts miljon svenskar spelar redan nätpoker trots att Svenska spel inte erbjuder denna tjänst. På internet är det nämligen fullt möjligt att gå in på en utländsk webbsida. Släpp hörnflaggan, Bosse! Mer om honom längre ner.

Jag tror ändå inte att så många svenskar kommer börja spela på svenska spelbolag, helt enkelt för att det inte kommer att finnas tillräckligt många korkade amerikaner och engelsmän där. Såvida inte svenskarna erbjuder extremt bra villkor, men så har ju inte varit fallet med andra spel.

Här är fler av mina åsikter, betygsatta med skäggbollar:

En del köper gymkort för tusentals kronor. Andra joggar, cyklar, simmar och gör massa annat trams. Min huvudsakliga motion är promenader. Förutom att det är gratis (jättebra skäl för en snåljåp som jag) är det nyttigt för både kropp och själ. Och om man ser sig om innan man går över gatan är skaderisken minimal.

Promenader: 

Prins Carl Philip, motorprinsen, skadade sin arm när han åkte rutschkana på en serveringsbricka på slottet. Han är 26 år. Jag och du och alla andra betalar hans lön för att göra ingenting. (Jo förresten, han är ju hertig av Värmland.) Det har vi, genom att välja de politiker vi väljer, valt själva.

Carl Philip: 

Bosse Ringholm hade varit en solklar enpoängare om han inte för första gången i sitt liv (?) haft en åsikt. Åsikten i fråga går ut på att närpoliser i allmänhet misslyckas med att utföra sitt jobb på grund av att de är slöa. Inte nog med att Bosse har en åsikt, han har rätt också. Nu får han sätta ribban ännu högre och satsa på att till och med våga stå för en åsikt. Då kan det bli en trea.

Bosse Ringholm: 

I oktober fortsätter jag oförtrutet mitt turnerande. Precis som i september, fast med mössa och halsduk. Ser fram emot det. På det hela taget känns livet rätt bra just nu. Men, som ni alla vet, det kan alltid bli värre.

Oktober -05

Oktober tillända och kallt börjar det bli. Har väl inte hänt så där revolutionerande grejer i mitt liv på sistone. Har åkt runt och skämtat... Uppträdde bl a på en trevlig klubb som varit med ett tag nu, Systerobror. Jag är alltid lite rädd när jag ska uppträda för unga människor eftersom jag alltid inbillat mig att min idealpublik är lite äldre, men här har jag, trots studentprofilen, alltid haft kul och detta var inget undantag. Hösten och vintern är den tid på året när man har flest åtaganden som ståuppkomiker och jag ser fram emot en allt tätare kalender. Inte resor och hotellnätter, men scenen och publiken.

Häromdagen såg jag Johan Rheborgs standupdebut. Han var helt OK, det var bra mycket bättre än första gången jag såg Schyffert och eftersom han har utvecklats till en väldigt bra ståuppare finns det gott hopp för Rheborg också. Efteråt lovade han i alla fall att det inte var något utspridd farsot, så att branschen nu ska drabbas av hela Killinggänget. Jag var tvungen att fråga eftersom jag annars var rädd för att drömma mardrömmar om Andres Lokko på scen. Den bilden går liksom inte ihop med humor.

Aftonbladet skriver att vegetarianer riskerar undernäring eftersom många "lever enbart på salladsblad, tomater och morötter". På kvällstidningsspråk heter det tydligen "veggosjuka". Det är ju inte en artikel om vegetarianism, utan om idioti. För några år sedan var det en tjej som fick skörbjugg efter att ha levt uteslutande på snabbmat och cocacola. Och efter Morgan Spurlocks böcker och filmer behöver ingen längre tvivla på att McDonalds är skit. Oavsett kosthållning måste man naturligtvis variera sig, men man behöver inte - som det låter på Aftonbladet - vara utbildad dietist för att överleva. Jag har varit vegetarian i femton år, utan att ha doktorerat i näringslära. Det skulle alla klara, till om med aftonbladsreportrar. Men valet är fritt och jag dömer ingen.

Trogna läsare vet att jag hatar sport i allmänhet och fotboll i synnerhet, men FC Z är vrålkul. Glenn Hysén försöker förtvivlat lära femton datanördar att spela fotboll och de driver hejdlöst med den gamle sportfånen. Tänk er följande: Glenn går igenom taktiken inför en match och avslutar med att fråga om de har några frågor. Första frågan lyder "Hur många decimaler är det i pi?", och Hysén förvandlas till ett levande frågetecken. Att ZTV kan göra humor, det trodde man inte.

Riksdagsvalet nästa år börja mer och mer likna valet i Svarte Ormen när Baldrick vann efter valfusk. Jag menar nu inte fusket utan det faktum att det börjar bli lika många partier som väljare. Först kom Feministisk Idioti, sedan Junilistan och Sjukvårdspartiet och hur många utbrytningar ur Vänsterpartiet som hinner starta upp är ännu omöjligt att överblicka. I Svarte Ormen-Valet kommer jag särskilt ihåg The Standing In The Back Looking Stupid Party. Den svenska motsvarigheten är väl KD antar jag.

Och visst är det roligt att se vad de etablerade partierna kan ta sig till när de får konkurrens. EMU-kritiska Junilistan verkar nästan ha fått Reinfeldt att ta avstånd från unionen. Alla politiker vill vara principfasta och tydliga, men när det kommer till kritan kan de ställa sig bakom nästan vilka åsikter som helst bara de tror att det genererar röster.

Men det blir ju svårare för oss väljare nu. Själv hade jag fullt sjå att ogilla sju partier, nu ska man helt plötsligt förakta ett tiotal.

Marit Paulsen tänker inte kandidera till riksdagen. Hon säger att i fortsättningen ska hon bara göra sådant hon tycker är roligt. "Eller åtminstone extremt bra betalt." Ja, med det tillägget är ju riksdagen ett alldeles utmärkt val.

Regeringen vill ge alla arbetstagare "rätt till heltid". Om detta förslag blir verklighet innebär det att deltidsjobben försvinner. För vem vill erbjuda ett deltidsjobb till någon som när som helst kan kräva att få jobba heltid? Deltidsanställda med heltidsdrömmar har ett problem, men det finns faktiskt tiotusentals svenskar som trivs med att jobba deltid. Jag hade själv ett deltidsjobb för många år sedan. Med dåvarande (och nuvarande) lagstiftning diskriminerades jag genom att jag inte fick övertidsersättning när jag jobbade över, utan istället mertid upp till 40 timmar per vecka. Lagen förutsätter nämligen att deltidsanställda sitter hemma och väntar som arbetsmarknadspolitiska resurser upp till 40 timmar, när sanningen ofta är att de arbetar deltid just för att de inte hinner arbeta heltid. Jag jobbade elvatimmarspass och var jag sjuk fick jag inte åtta timmars karens som "vanliga" löntagare utan istället elva timmar (en dag - oavsett hur lång). Hade jag blivit arbetslös hade min A-kassa baserats på deltidslönen, men jag hade ändå varit tvungen att stå till arbetsmarknadens förfogande på heltid. Rätta till dessa orättvisor istället, så kanske fler vill jobba deltid och problemet är löst.

I England har en femtioårig lokförare startat en insamling för att Sven-Göran Eriksson ska få sparken som landslagets fotbollstränare. Tydligen skulle det kosta förbundet 60 miljoner kronor att bryta kontraktet med "Svennis" så målet med insamlingen är att samla ihop de pengarna. Jag kan inte för mitt liv fatta att någon orkar bry sig om något så oväsentligt som fotboll (om det inte är datanördar som spelar), men det är onekligen kul när människor engagerar sig för något utanför den egna lägenheten.

Jag var ingen anhängare av fjärde oktober-rörelsen (även om jag inte tyckte att löntagarfonder var en så bra idé), men nog känns det lite tragiskt att demonstrationerna och debatterna denna dag har ersatts av Kanelbullens dag. Behöver verkligen kanelbullen en egen dag? Jag kanske verkar tråkig nu, men jag är faktiskt tveksam till det. I den jämförelsen känns den där engelska fotbollsdåren som otroligt frisk i huvudet.

En av deltagarna i Idol har enligt Aftonbladet blivit "sexhotad". Läser man artikeln (ja, jag skäms) får man reda på att de så kallade hoten bestått i SMS där kvinnor skriver att de vill ha honom. Jag kanske är avundsjuk eftersom de mest upphetsande SMS:en jag får är förslag på aktieköp och påminnelser från Folktandvården, men det vore onekligen intressant att veta på vilket sätt han känner sig hotad av de här meddelandena. Han är med i en dokusåpa för att bli sångartist. Jag trodde att det ingick lite i dealen att man vill bli åtrådd och älskad av fler än flickvännen och mamma.

En jägare i norduppland har lyckats knäppa en annan jägare. Det är väl inte riktigt lika elakt som att skjuta djur, för de är ju helt oskyldiga. Men det konstigaste i den här historien är den avslutande meningen i tidningen: "Enligt Svenska Jägareförbundet är dödsfall i samband med jakt sällsynta, i snitt 1,6 per år." Jag som trodde att dödsfall var själva poängen med jakt. Det är ju inte flörtkulor de skjuter med.

Ex-artisten Boy George har torskat för narkotikainnehav. När polisen gick igenom hans lägenhet hittade de tretton påsar kokain. Boy George har ingen aning om vems de är. Visst är det jobbigt när man går runt och städar sin lägenhet och hittar tretton påsar med knark som någon bara råkat lägga där...

Ytterligare några poliser har sparkat skiten ur en gammal gubbe framför övervakningskameror. Den här gången skedde det i USA, men precis som i det senaste svenska fallet nekar poliserna till alla anklagelser. Fantastiskt! Vore det inte för misshandeln borde de ändå få sparken för att de uppenbart är helt otroligt hjärndöda.

Apropå hjärndöd, Robinson-Robban har bytt efternamn från Andersson till Drakwind. Orsak: "Det finns 350 000 Andersson i Sverige". Ja, men kan det inte kännas häftigt att ingen av dem är lika dum i huvudet som du? Tanken svindlar.

Nu kommer fler svindlande tankar:

Vad som är god underhållning är givetvis en subjektiv bedömning, men det finns ingen så tydlig hyllning till medelmåttighet som karaoke. Det verkar nästan som att det ska vara dåligt. Jag kommer i alla fall inte på något jag föraktar så innerligt som drängfulla idioter som skrålar fram texten till någon gammal slagdänga de inte kan vare sig text eller melodi på. Texten skulle de visserligen kunna läsa innantill, men inte med den promillehalt som detta spektakel kräver.

Karaoke: 

Vanlig femkorts mörkpoker har jag aldrig sett tjusningen med, Stötpoker och Omaha kan jag knappt reglerna för. Tacka vet jag Texas Hold´em. Det är ett otroligt fascinerande spel med som innefattar såväl vetenskap och psykologi som ruffel och båg. Från början är det rena grekiskan, men när man successivt förfinat sina strategier och märker att det ger resultat är det nästan onödigt kul.

Texas Hold´em: 

Skribenten och krönikören Alexandra Pascalidou har beskyllts för att använda spökskrivare. Precis som vanligt när hon känner sig påhoppad ropar hon om rasism och sexism, trots att det väldigt sällan (om någonsin) är det saken gäller. Det är måhända enklare att utmåla sig själv som offer än att bemöta kritiken. Därför ska jag vara väldigt tydlig nu: Alexandra, jag föraktar inte dig för att du är invandrare eller för att du är kvinna, utan helt enkelt för att du är tämligen usel på det du gör. Om det nu är du som gör det.

Alexandra Pascalidou: 

Det var allt jag hade tänkt spy ur mig den här gången. Vi ses ute i verkligheten.

November -05

Så var november slut. Vid sidan av de "vanliga" standup-gigen har jag åkt runt med Korsord. I går kväll t ex underhöll vi ett gäng konfirmander i Hässelby - buskul. Men det är lite jobbigt (eller nyttigt beroende på hur man ser det) att ha så ung publik. När jag jobbar i vanliga fall är det inga problem att referera till händelser på 90-talet, men femtonåringar gick ju på lekis i mitten av nittiotalet så de har naturligtvis inte järnkoll på vilka politiker och andra kändisar som var i ropet då. Det kräver en hel del av mig, men samtidigt finns det ingen mer tacksam publik när det funkar.

I lördags uppträdde jag på Gillestugan i Göteborg. När jag skrev en hälsning i deras gästbok bläddrade jag tillbaka några sidor och såg att Kent Andersson skrivit i boken 29 oktober. Några dagar senare skulle han ha uppträtt där igen, men då var han död så kunde liksom inte komma. Läskigt. Och tråkigt.

Men det har hänt mycket kul i november också. Först och främst vill jag tacka juryn för Stora Journalistpriset för att ni inte utsåg Linda Skugge, som av outgrundlig anledning var nominerad. Det hade verkligen varit ett hån mot alla som försöker uttrycka sig på begriplig svenska att ge priset till Skugge, världens fulaste bimbo. Och själv är hon förbannad för att hon inte fick priset. Haha! Hon har verkligen ingen självdistans, den människan.

Liksom Linda Rosing som gjorde slut med sin dörrvakt för att "satsa på karriären". Har jag missat något, vilken karriär? För det är väl knappast att åka runt och komma på 250:e plats i pokerturneringar hon menar. I så fall är jag kirurg för igår drog jag ut en sticka ur fingret.

Och i samma veva (typ exakt samtidigt) hittade hon återigen "mannen i sitt liv". Det är väl i och för sig tionde mannen på två år, men skam den som ger sig. En vecka senare är hon åter ihop med dörrvakten och säger: "Jag vill inte att folk ska tro att jag går från kille till kille." Nej, oj... varför skulle vi tro det?

Per Gessle säger i en intervju att han är rädd för att folk ska tröttna på honom. Och så hörde jag ett rykte att Peter Harryson är rädd för att bli tjock.

Pressens senaste kändisbarn är under produktion. Den stackars ungen har Persbrandt som pappa och Lundell som morfar - snacka om alkoholistgener.

När Göran Johansson hoppade av socialdemokraternas verkställande utskott lanserade göteborgarna istället kommunalrådet Anneli Hulthén, men hon ratades. Jag vet ingenting om henne, men jag stör mig oerhört på anledningen att hon valdes bort - hon var kvinna. Socialdemokraterna kvoterar nämligen ihop sitt verkställande utskott. Det är alltså viktigare att könsfördelningen blir jämn än att kompetensen blir hög. Jag har sagt det förut och säger det igen: kvotering är idiotiskt!

Och från idioti är steget inte långt till Åke Green. Pingstpastorn som på fullt allvar tycker att homosexualitet är en abnorm cancersvulst blev friad i HD. Så nu har vi svart på vitt att man kan påstå vad som helst och hetsa vilken folkgrupp som helst så länge man anser sig ha stöd i en gammal bok. Fast Greens teorier om att de homosexuella bär skuld för HIV-virusets uppkomst kan han ju inte rimligen hitta stöd för i bibeln. Men rimlig verkar inte vara ett ord som är förenligt med pastor Green. Och folk kan ju se vad som helst i bibeln. För ett år sedan var det en amerikansk kvinna som såg jungfru Marias ansikte i en tio år gammal smörgås (varför hon sparat en smörgås i tio år vet bara Gud). Smörgåsen såldes för hundranittiotretusen spänn, så galenskap finns lite här och var. Jag är varken kristen eller homosexuell (och brukar se ost eller sylt på mina mackor) och det känns rätt bra när sådana här galningar är i farten.

Anton Glanzelius går från TV4 till TV3. Det tror jag var en bra idé, för känns det inte som att han alltid gjort TV3-TV? Paradise Hotel exempelvis hade ju passat utmärkt på kanalen som en gång gjorde Tutti Frutti med Bruno Wintzell och ett gäng östeuropeiska strippor.

Det kan inte vara lätt att vara Anton Glanzelius. Han är 31 år, har jobbat med underhållningstelevision hela livet och det mest underhållande ögonblicket hittills var när han för tjugo år sedan kastade ett mjölkglas i ansiktet i Mitt liv som hund.

Natacha Peyre, deltagare i ovannämnda paradis, tänker inte förstora läppar och andra kroppsorgan med kollagen, ett protein som används för detta ändamål. Detta sedan läkarna börjat använda kadaver från kor för att framställa kollagen. Natacha säger att hon inte vill riskera att få galna ko-sjukan. Är du säker på att det skulle bli en negativ förändring?

Apropå galna ko-sjukan så är Robinson-Robban igång igen. För några veckor sedan tänkte Robban till. Nej, det är klart att han inte gjorde, men jag inbillar mig att han försökte. Som jag berättade förra månaden kom han på att det är jobbigt att vara världens dummaste Andersson, så då bytte han efternamn och blev världens dummaste Drakwind istället. Nu har han ledsnat på det och bytt tillbaka till Andersson. Ja, vad gör man inte för att synas i tidningen?

En annan gammal Robinson-deltagare som inte har alla indianer i kanoten, Robinson-Jerry, blev dömd till ett års fängelse för misshandel, narkotikainnehav och lite annat smått och gott. Undrar om han får sitta på samma avdelning som Robinson-Mattias som åkte in förra månaden. De kan ju sitta och jämföra Robinson-plaketter och tävla om vem som gjorde av med sin miljon på kortast tid. Så kan ju Robinson-Martin komma och övervaka dem. Släng så in Robinson-Kent som fängelsepräst och sälj hela skiten till TV3.

Förra helgen gick inbrottslarmet hemma hos prinsessan Lilian. Då skickar polisen dit fem patruller inklusive en piketstyrka. Känns fint att polisen tar sitt jobb på allvar, men de få gånger jag själv ringt polisen har jag mötts av en sömndrucken röst som neutralt undrar om jag är försäkrad. Inte en endaste piketstyrka har kommit för att besikta skador eller säkra spår och fingeravtryck.

För er som undrar så var det falsklarm hos prinsessan. Ett av hennes (eller våra kanske man ska säga eftersom det är vi som betalar) tjänstehjon hade utlöst larmet av misstag. Det blir väl fotboja eller stupstock som straff antar jag. För inte räcker det väl med att böta ett skålpund smör? Ni får ursäkta att jag raljerar lite över vår 120-åriga prinsessa, men jag tycker som bekant att monarki känns lite ålderdomligt.

Nu är det dags för skäggbollar.

Idén med skattefinansierad vård är jättebra, men någonstans på vägen gick det fel. Förmodligen skulle halva Sveriges befolkning kunna jobba inom vården utan att köerna skulle försvinna för ineffektivare system får man leta efter. Att få tag i sin husläkare känns lika otroligt som att vinna på lotto utan att lämna in kupongen. Ibland undrar jag om någon inom landstinget jobbat i det privata näringslivet där uppdragsgivaren förväntar sig att arbetsuppgifter blir utförda någon gång emellanåt.

Landstinget: 

Livsmedel är ju sällan särskilt årstidsberoende nu när vi importerar nästan allt från Sydeuropa. Julmusten byter visserligen namn ibland, men must är ju must liksom. Till och med semlor finns året runt. Men glögg har vi fortfarande möjlighet att se fram emot. Lätt uppvärmd och uppblandad med russin sprider den en behaglig doft som även en julhatare som jag lärt mig att uppskatta.

Glögg: 

Det är kallt, blött, mörkt och trist. Och eftersom jag varken åker skidor eller är en särskilt entusiastisk snöbollskrigare, så ser jag inga fördelar med denna årstid.

Vinter: 

Låt oss nu fylla på våra glöggkoppar och streta på en månad till, och så glöm inte Karl-Bertil Jonsson på julafton. Mors!

December -05

Mycket jobb har det varit och vid sidan av det har jag kurerat en förkylning som höll i sig första halvan av månaden.

Min mamma har varit utomlands hela december och då har jag tagit hand om hennes fåglar. Jag har ändå uppmanats att "tjacka en fågel" så många gånger att jag tyckte det kunde vara kul att testa. Fast så väldigt kul var det inte, bara ett evigt tjattrande. Dessutom har de små liven en otrevlig ovana att starta dagarna flera timmar innan jag själv vill vakna. Elaka människor skulle nog säga att jag inte intresserat mig så mycket för de här fåglarna och att jag inte ens vet vad det är för sort, men det stämmer inte. Det är en gul fågel och en brun.

Julaftonen firades traditionsenligt med en pizza framför datorn. Det är viktigt med traditioner. Och på slutet har det blivit mycket poker. Bl a kom jag tvåa i en turnering med tretusen deltagare. Då kan man inte vara helt talanglös inbillar jag mig. Eller också var det bara tur.

Fler än jag hänger framför datorn. I Värmland är det en präst och i Sundbyberg ett moderat oppositionsråd, som surfat rätt mycket på arbetstid. Fast inte här, utan på porrsidor (och säga vad man vill om denna hemsida, men den varan är det klent med). Så vad händer? Jo, prästen fick åttahundratusen kronor för att sluta (jobba alltså) och politikern får 11,7 miljoner. Under ett halvår ska denne politiker ha surfat runt på 2 500 porrsidor från sin jobbdator, samt ringt 4 400 samtal till sexchatnummer på sin tjänstetelefon. Vore det inte mer logiskt om han blev återbetalningsskyldig för den lön han fått när han uppenbarligen inte jobbat, istället för att få betalt för den tid han heller inte kommer att jobba i framtiden?

TV4 har lanserat Stefan & Christer som "satir". Det tycker jag är att missbruka ordet. Alltså, jag har inget emot Stefan & Christer. Jag har försvarat dem i alla möjliga sammanhang och tycker att Christer Claesson är en hyfsad textförfattare. Visst är det mycket buskis och skit, men ibland hittar de rätt och är stundtals roliga. Men satir? Så här skriver Svenska Akademien om satir:

kvickt o. elakt, ofta ironiskt l. sarkastiskt gisslande l. förlöjligande (i tal l. skrift, äv. i bildande konst) av ngn l. ngt, kvickt o. bitande hån, satiriserande</@DEF>; äv. konkretare, om vad som säges l. skrives l. framställes; äv. mer l. mindre personifierat.

Lika luddigt som vanligt, men själv tycker jag att satir måste innehålla någon form av tydligt budskap. Inte nödvändigtvis direkt politiskt, men när S&C skämtar om att drängen spillt ut husbondens hemkörda i samband med att han satt på pigan, så tycker jag att det faller utanför ramen med god marginal.

När jag skriver i Nya Söndagsnisse Strix är det definitivt satir. Mycket lite av det jag gör på scen skulle jag däremot kalla satir. Det gäller de flesta svenska ståuppkomiker (men med några få här icke namngivna undantag). Därmed inte sagt att det är mindre värt. Humor är fint, även om den inte handlar om nedrustningsförhandlingar. Jag tycker bara att saker och ting ska kallas för vad de är. Härmed kungörs: Stefan & Christer är inte satir. Så det så.

Svullo tog livet av sig - trist. Jag gillade honom. Visst gjorde han en del slapstick som hade gjort sig bäst ogjord om man säger så. Men en del grejer i Angne & Svullo var helt lysande. Kommer särskilt ihåg när Svullo vunnit Trehundra meter helrör i VM i alkoholism. Och hans roll som börsmäklaren Gösen i Lukas 8:18. (Varför, varför visar de förresten inte den i repris?) För ett par år sedan snodde Svullo ett jobb av mig på en studentskiva, men det må vara honom förlåtet.

Trist avslutning som sagt, och man undrar ju hur många Micke Duboiser och Mikael Ljungbergar det finns där ute som psykvården inte hjälper hur mycket de än skriker efter det.

Mikael Persbrandt (apropå folk som behöver vård) hävdar att Expressen förstört hans rykte. Visserligen är det hemskt klantigt och amatörmässigt av dem att skriva saker som inte är sanna bara för att de inte ids kolla fakta, men jag tycker nog att Persbrandt själv hjälpt till ganska bra med att förstöra ryktet. Förutom ryktet att han är duktig på att svina, det har han stärkt på ett mycket målmedvetet sätt. Sedan får man väl nästan förstå att tidningarna tycker att det är intressant att en Dramatenskådis ställer sig och pissar i en krogkö. Åtminstone jag läser hellre den artikeln än vad jag tar del av informationen att Linda Rosing ska fira jul på en hemlig utlandsresa. Hemlig förresten... Först ringer hon tidningarna och tipsar (för jag tror knappast att reportrarna själva ringer och kollar med resebolagen) och jag kan nästan ta gift på att våra kära kvällstidningar så småningom kommer att visa "exklusiva" bilder från någon urinstinkande badstrand. (Mer om just Expressen lite längre ner.)

När 2005 nu gått över i 2006 handlar tidningens rubriker om att Peter Harryson gått ner femton kilo (som att femton kilo hit eller dit skulle märkas på en kille som ersatt trivselvikt med stridsvagnsvikt) och att Jan Malmsjö genomfört en "nyårskupp". Han bytte tydligen ut en mening i Tennysons Nyårsklockor för att manifestera mot gatuvåldet. Ja, snacka om pärlor för svin att försöka inpränta ett budskap i åtta miljoner fyllon som vid det laget har fullt sjå med att räkna ner från tio till noll utan att hoppa över någon siffra.

Och tsunami kan man alltid prata om. Aftonbladet har till och med lagt in en hel tsunamiavdelning på hemsidan, fullt jämförbar med avdelningarna för sport, ekonomi och väder. Snart är det väl något ljushuvud som föreslår att tsunami ska bli ett nytt skolämne.

Laila Freivalds valde att hoppa över minnesstunden på årsdagen av tsunamikatastrofen eftersom hennes närvaro kunde "väcka reaktioner". Problemet är att hennes frånvaro väcker lika många reaktioner. Hon blir ju liksom inte mer uthärdlig bara för att hon inte gör sitt jobb. Det finns situationer där det bara finns en rätt väg att gå - alla andra är fel. Visserligen minst ett år för sent, men bättre sent än aldrig - avgå Laila! Avgå, avgå, avgå!!!

Laila Freivalds blev skäggbollsbedömd redan i januari, här kommer nya betyg:

Jag hatar julen. Har inget emot att andra firar bara jag slipper bli inblandad. Men det är precis som i Tage Danielssons lysande berättelse om Karl-Bertil Jonsson (den enda jultradition jag accepterar): "Ur radion strömmade julsånger, ur TV:n strömmade andra julsånger..." Det går liksom inte att värja sig för julsånger, julgransglitter, reklam (för som alla vet handlar julen mest om ohämmad och onödig konsumtion), tomtar och annat elände. Med alla ickekristna invandrare inräknade så är vi trots allt en massa människor som inte firar jul. Låt oss då slippa! Om det inte vore för att jag gillar tomteskägg skulle det bli lägsta tänkbara betyg.

Julen: 

En gång i tiden uppfattades våra kvällstidningar som journalistiska verk skrivna av riktiga - om än en smula sensationslystna - journalister. Det var ett tag sedan, va? Numera är det viktigare att vara först med en nyhet än att kolla fakta. Utan vetenskaplig grund känner jag att Expressen är bäst på den här chansa-och-peka-journalistiken. Senast var det Mikael Persbrandt som drabbades av helt grundlösa påståenden, men han är långt ifrån ensam. Efter en vecka (!) bad chefredaktör Sjöberg om ursäkt. "Vi gjorde fel". Ja, det visste hela världen vid det laget, men varför gjorde de fel? Jag hade själv en diskussion nyligen med en skribent på Expressen. Jag ansåg att det han skrivit saknade verklighetsbakgrund. Så jag frågade om han gjort något researcharbete överhuvudtaget eller om han skrivit en hel artikel med enbart två TV-inslag som faktabas. Han svarade irriterat att han sett den ena av de två TV-sekvenser artikeln handlade om, den andra hade han läst om. Och så tillade han (så surt som bara en ifrågasatt journalist kan) att "det räcker för mig". Det betvivlar jag inte, men det räcker inte för mig. Det är därför jag slutade ta "Ex-pressen" på allvar för länge sedan.

Expressen: 

Lorry var nyskapande när det kom och (till skillnad från det mesta i humorgenren) är fortfarande väldigt roligt femton år senare. Ogifta par och Skenbart är bra, roliga och genomtänkta filmer. I en tid genomsyrad av tomma skratt och meningslöst dravel är det fint med människor som tänkt och dessutom har ett budskap.

Peter Dalle: 

För snart ett år sedan stod jag och tokfrös på en is i Saltsjöbaden. Resultatet kommer man att kunna se i Häxornas tid på TV4 på torsdag. Utan att själv ha sett det vill jag sticka ut hakan och säga att jag faktiskt tror att det kan bli ganska bra, men förmodligen blir jag förkyld bara av att titta på det. Jag börjar nästan frysa nu när jag skriver om det. Dags att dricka något varmt.

Gott nytt år! Eller som Sveriges intelligentaste kung uttryckte det: "Kära vänner... Gott nytt år, happy new year... and SKÅL!"