Januari -07
Nytt år, nya bekymmer. Kallt har det blivit, snö har vi fått och bilen har gått sönder. Men det töar väl bort så småningom och bilen står på verkstad, så den ska väl också repa sig. Inte så mycket annat att säga, en rätt lugn månad. Lägenheten är i stort sett färdigrenoverad nu. Återstår lite småfix bara, måla fönster och byta ut ett par innerdörrar. Och så köket som jag inte börjat på och som jag heller inte tänker göra något åt i nuläget. Tanken är att jag ska riva ur hela köket och det är ett lite för omfattande jobb för att ta tag i direkt, kanske gör det i sommar. Så nu håller jag istället på att städa och möblera på dagarna. Det blir riktigt trevligt faktiskt.
Har köpt en MP3-spelare för att slippa släpa runt på minidisc när jag uppträder (har nämligen för vana att spela in mig själv och tvinga mig själv att lyssna på det i efterhand). En fantastisk lite maskin måste jag säga. Har petat in hela CD-samlingen i en låda stor som en tändsticksask.
Det om detta. Världspolitiken domineras som vanligt av USA vars förvirrade president vill skicka ännu fler soldater till Irak. Jag blir så trött.
Men ännu tröttare blir jag på den svenska politikercirkusen. Det måste ha börjat som ett skämt, men i takt med att de andra kandidaterna droppar av blir det allt större risk att mardrömmen förverkligas. Sveriges största politiska parti kan ledas av en kriminell och tämligen dum och trögtänkt människa. Det verkar banne mig som folk glömt bort att hon handlat privat på sitt riksdagskort, att hon kört omkring med en oskattad, oförsäkrad bil (detta vet man eftersom hon är oförmögen att läsa och tolka parkeringsskyltar), upprepade gånger låtit bli att deklarera, samlat på sig skulder hos kronofogden... Ni kanske tycker att jag överdriver, men hos nästan vilken annan arbetsgivare som helst hade hennes beteende lett till omedelbart avsked och polisanmälan. Men i den skyddade verkstad kallad riksdagen kan man alltid dra sig tillbaka med en skattefinansierad "time-out" (med familj och Säpovakter på Mauritius) och återkomma ett par år senare som om ingenting hänt. Aldrig tidigare har väl kvotering slagit så fel.
Reinfeldt kräver att staten betalar en barnflicka om han ska flytta in i Sagerska palatset. Ja, det blir väl bäst så. Själv har han ju så svårt att betala en avtalsenlig lön. Men jag håller med Morgan Johansson att en familj som har en gemensam månadsinkomst på tvåhundratusen borde ha råd med sin egen barnomsorg.
Aftonbladspajasen Fredrik Virtanen kallade de utvecklingsstörda människorna i TV-programmet En annan del av Köping för "miffon" och en hård debatt utbröt. Det måste kännas ovanligt för Virtanen att folk diskuterar hans text nästan som att hans ordbajseri har någon mening och innebörd. Får man kalla utvecklingsstörda för miffon? Själv tycker jag inte det, däremot drar jag mig inte en sekund från att miffostämpla Virtanen.
Fadde & Linda, del 237... Nej, jag orkar inte. Läs Aftonbladet, de orkar alltid.
Samma tidning uppmanar Kristina Axén Olin att "sluta vara en duktig flicka". Om de senaste åren har visat Axén Olin när hon är duktig, så vill jag inte se henne när hon är dålig.
Aftonbladet igen. En helsida ägnas åt "Let´s dance-stjärnans viktras". En av deltagarna har nämligen gått ner 4,5 kilo. Det tycker tidningens "reportrar" Maud Cordenius och Therese Hansson är så viktigt att uppmärksamma att de med gemensamma krafter skriver en artikel där de förutom att intervjua huvudpersonen själv också har samlat in kommentarer från pojkvännen, danspartnern och TV4. Jag vet inte om det beror på att programmet inte krockar med så många dokusåpor, men om någon av deltagarna i Let´s dance snyter sig kan man vara säker på att kvällstidningarna har en närbild på händelsen, en videosekvens i sina respektive TV-sektioner samt näringsdeklaration av snoret. Och om ingen av deltagarna snutit sig när tidningarna ska tryckas finns det säkert någon gammal nyhet om dem, här tycks preskriptionstiden vara tio år.
En gubbe i Katrineholm blev misshandlad och rånad i sitt hem. Så visade det sig att hans barnbarn var med i Bonde söker fru. Gissa tidningarnas vinkel på den nyheten...
Biljana Plavsic, som sitter av elva år för brott mot mänskligheten, valde själv att få avtjäna sitt straff på Hinseberg, men nu beklagar hon sig och ifrågasätter varför hon - som har så hög utbildning och är uppvuxen i en så fin familj - ska behöva beblanda sig med horor och narkomaner. Ja du, Biljana... lagen skiter faktiskt i att din pappa var vetenskapsman. Du sitter där du sitter för att du gjort det du har gjort, sug på den.
En kristen sekt i USA har kommit på att ungdomar blir homosexuella av att lyssna på viss popmusik. Sånt här tycker jag är rätt kul. Ett gäng dårfinkar har en helt sinnessjuk tes och försöker få världen att köpa den. Webbmastern (som för övrigt ser superfjollig ut) tackar för all hjälp i form av mail som strömmar in med tips på band som gör barn till bögar. Så kommer du på något bögigt band, hjälp en förvirrad sydstatare att uppdatera en lista som med all säkerhet till slut kommer att innefatta världens alla band genom tiderna. Undrar om inte knäppa sekter har hjälpt fler bögar ut ur garderoben än band som Metallica och Judas Priest. För att folk skulle "bli homosexuella" av att lyssna på musik känns ungefär lika realistiskt som att jorden är platt.
Här kommer några av mina egna förvridna teser:
Det händer ofta att jobb går till fel person. Människor utan servicekänsla sätts i växeln, personer med talfel blir radiopratare och pedofiler får dagisjobb... Men att göra Mona Sahlin, en kriminell och korkad människa helt utan förtroendekapital, till partiledare tar väl ändå priset. Det är nästan så att Laila Freivalds vore ett bättre val, eller Lars Danielsson.
Mona Sahlin: 
Jag högaktar människor som vägrar släppa taget om sina drömmar. Många är de barn som drömmer om att bli astronauter. Christer Fuglesang hann bli 49 år innan han kom upp i rymden. Jag är inte helt säker på att hans jobb har någon som helst betydelse och genomtänkt syfte (annat än att sprida avgaser i hela universum), men hans målmedvetenhet är klart imponerande.
Christer Fuglesang:
När jag var liten var Melodifestivalen något man såg fram emot. Det var en svensk uttagning och därefter en eurovisionsfinal. Nu är det ungefär sju svenska uttagningar, andrachanser och skit. Även den europeiska finalen är utrustad med kvaltävlingar, och så ett par "inför-program" givetvis. Och för att garantera att tittarna ska bli uttråkade sjunger alla på engelska och låter likadant och ser likadana ut. Förra året vann buttericksrockarna Lordi hela skiten. Antagligen för att de som röstade ville premiera att åtminstone någonting stod ut. Kan vi inte få slippa alltihop snart? Kör en gammal långfilm istället.
Melodifestivalen:
I februari ska jag uppträda, skriva och göra klar årets deklaration. Och skriva en ny månadsrapport.
Februari -07
Vad hände? Februari skulle ju vara en lugn månad. Jag har sprungit runt som en skållad råtta mellan företagsluncher och affärsmöten. I och för sig både trevligt och intressant, men det tar ju tiiiiid. Mycket på gång, men en sak är redan klart: jag har blivit webbredaktör.
Pokerproffset Johan Storåkers, i Sverige mest känd för att hann vann förra omgången av Pokermiljonen, är en gammal kompis till mig och nu har hans sponsor UltimateBet anlitat mig för att påta lite med hans hemsida. Till en början ska jag översätta hans blogg till engelska, skriva nyheter och lite annat.
Gjorde ett standupgig på en ny Stockholmsklubb, Big Ben. Eller ny och ny förresten... Den har funnits ett tag. Trevligt ställe, gratis inträde, bra blandning av nya komiker och skäggiga gamla gubbar som kommer ner och testar lite nytt.
Och så det vanliga slitet med lägenheten. Nu har jag t o m hunnit med detaljer som tavlor och gardiner. Börjar banne mig se ut som ett hem. Rätt kul att fixa med småprytlar, men samtidigt är det frustrerande att allt tar sådan tid. Jag tror att jag varit på tio affärer för att hitta bra, snygga, praktiska och billiga klädhängare. Till slut blev det IKEA. Förutom en galgstång som jag fick specialbeställa från en smed. Problemet är att hallen är rätt trång, åtminstone om man inte som när jag flyttade in vill gå tre meter för att hänga av sig. Så därför har jag fått designa hatthyllan själv och utnyttja varje centimeter runt ytterdörren på bästa sätt.
Lägenheten ska förhoppningsvis ta lite mindre tid framöver, men det är mycket jobb och annat "i pipen" så mars riskerar att bli lika stressig som februari.
Efter att Anja Pärson vann ett skidlopp vill Aftonbladet att man filmar sig själv när man härmar en säl och därefter skickar filmbeviset till tidningen. Kan man inte bara skära halsen av sig själv och skicka in huvudet? Det verkar både smartare och värdigare.
En ny undersökning visar att svenska män lever längst i EU. Hur är det möjligt, vi som har så restriktiv drogpolitik och höga alkoholskatter? Skulle det kunna vara så att det inte är nyttigt att supa som fransmän eller knarka som holländare? Vi är måhända inbundna och manodepressiva, men vi får åtminstone vara det länge.
TV400:s nya program "Snyggast i klassen" med Josefin Craaford som programledare fick massiv kritik redan innan första avsnittet. Jag kanske tänker fel, men istället för att starta idiotprogram efter idiotprogram (samtliga med Josefin Craaford) som måste läggas ner i förtid... kan man inte göra på något annat sätt?
Apropå utseende vill jag bara påpeka att jag inte hoppat på någon frisyrtrend - jag var före Britney! Bara hon nu inte skaffar skägg också. Med den kvinnan känns allting möjligt. Nu blir det skäggbollar.
Om du inte redan gjort det, så läs allt Allan Edwall skrivit, lyssna på allt han sagt och se allt han gjort. Och framförallt - köp alla hans skivor! Karln var ett geni och för mig är det helt obegripligt att inte hans namn kommer upp varje gång man talar om svensk vispoesi. Cornelis, Taube och Dan Andersson i all ära, men Allan Edwall var kung. Är kung! Hans texter fångar den svenska folksjälen så på pricken att ifråga om kulturskatt får han Skansen att framstå som ett plastigt Disneyland i jämförelse.
Allan Edwall:
Hon har ingenting att säga, har aldrig haft något att säga. Jag kan tänka mig att gå ett steg till: hon har aldrig tänkt ett vettig tanke, åtminstone inte formulerat en (med sitt ordförråd på c:a 40 ord). Håll tyst nu!
Linda Skugge:
Jag vill inte döma ut en människa jag inte känner som alltigenom meningslös, men Patrik Ekwall kommer bra nära. Han är ju någon slags sportjournalist, men har tydligen en bit upp till Hyland och Hegerfors om man säger så. Därför försöker han spä på sitt kändisskap genom att hitta på idiotiska upptåg, tala ut och träda fram i stort sett varje dag. Det senaste är att Telia "lurat" honom att han kan surfa gratis utomlands. Ekwall är nämligen inte bara dryg och egocentrisk, utan dessutom dum som ett spån.
Patrik Ekwall:
Apropå TV-serier, om du missat Leende guldbruna ögon på SVT, kolla in första avsnittet på nätet. Den handlar om en artist som har utseendet emot sig när det gäller att slå sig fram i den genre han tänkt sig. Hittills är den lysande.
Nu ska min egen artistkarriär snurra vidare, syns om en månad eller på en scen nära dig, som det heter.
Mars -07
Så blev det vår. Varmt som sjutton ett par dagar den här veckan, och således ingen legitim anledning att skjuta på fönstermålningen längre.
Ska möjligen vara att jag har en massa "riktiga" jobb att påta med. I mars gjorde jag ett riktigt skojigt firmagig för Riksbanken. Själva jobbet var väl ganska vanligt, men det är första gången en kund ringt mig och på fullt allvar undrat: "Kan du skämta om inflation?" Visst kan jag göra det, det är ju ett festligt ämne. Allvarligt talat har jag sällan gått igenom ett företags hemsida och hittat så lite humor. Räntor och inflation är precis så tråkigt som det låter. Men det gick bra ändå, antar att jag lurade dem att tro att deras jobb är kul - vilken tur.
Måste hugga tag i deklarationen också. Och, som sagt, måla fönster.
Sverige har fått sin första dokumenterat korkade partiledare. Maria Leissner var väl inte heller rymdforskare, men Mona Sahlin är ju verkligen puts väck. Men den här gången var det viktigare med kön än meriter och kunskaper. Direkt efter utnämningen skrev Lotta Gröning i Aftonbladet att partiet "är på dekis" och har stora trovärdighetsproblem. Ja, men vem kan då passa bättre än Sahlin för den diagnosen gäller ju i allra högsta henne också. Så firade hon sin femtioårsdag på McDonalds. Så otroligt passande!
Och ingen har väl missat dokumentären om Persson. Själv gillade han den när han såg den klippta versionen i en förhandsvisning, men när han hörde folks åsikter började han klaga på att den gav en skev bild. Alltså, han fattar inte att han är en buffel förrän folk påpekar det och då skyller han ifrån sig på Erik Fichtelius. Riktigt kul när han berättade att tänkandet inte är Mona Sahlins starka sida. Men det blev lite fjantigt när han hävdade att Carl Bildt behöver statlig deg för sin försörjning. Jag brukar inte försvara Bildt (och tänker inte börja nu), men jag tror nog att han kan få ihop sin privatekonomi även utan Göran Perssons hjälp.
Äntligen är Let´s Dance slut! Sällan har väl ett TV-program upptagit så mycket plats i media. Och är det jag som inbillar mig, eller blir det mer och mer mediebevakning för varje säsong? Viktigast den här gången var tydligen att Lasse Brandeby ställde upp i eländet. Visserligen hade han ett annat jobb någon månad senare, men han räknade med att med god marginal hinna bli utröstad innan dess eftersom han inte kan dansa. Han räknade inte med att folk gillar skit. Alltså blir han inte utröstad och nästa jobb kryper allt närmare. Till slut vädjade Brandeby till tittarna att de skulle rösta ut honom. Efter tre veckors resultatlösa ansträngningar började han hänvisa till sin "sviktande hälsa". Det finns ett gammalt ordspråk: Den som sig i leken ger får leken tåla. Eller ännu kortare: Skyll dig själv!
Fast inte ens Let´s Dance är ju lika viktigt som fotboll. Tror att det faktum att Zlatan skulle vara med och kicka lite boll förra veckan var huvudnyhet i alla tidningar i tre dagar på raken. Och det var alltså långt innan själva matchen. Och så förlorade Sverige. Som vanligt. Jag har inte hunnit sätta mig in i om det innebär att det ska visas mindre fotboll i framtiden för att Sverige åkte ut någon slags turnering nu, men jag har lärt mig att inte hoppas för mycket. Även om inte Sverige är med brukar fotboll visas dygnet runt när det är mästerskap. VM, EM, OS eller DM spelar ingen roll. Fotboll måste visas!
Linda Rosing (förlåt, jag kan inte låta bli) var utfattig för någon månad sedan, men hon hade en jättelovande musikkarriär och höll på att bli hur stor som helst. Nu, i samband med att hon byggde om lökarna, säger hon att musiken är nerlagd och att hon "lyckats att spara ihop pengar" så att hon har råd att bara ta det lugnt. Jag hoppas som vanligt att det sker långt ifrån kvällstidningarnas redaktioner, men det tvivlar jag på. Tänker hon inte blåsa liv i någon gammal karriär (musik, TV, modellande, politik, poker...), så sparkar hon säkert igång något nytt. Det enda vi vet säkert är att hon kommer att gå in helhjärtat och tro stenhårt på det för att sedan lägga ner det en kvart efter den sista löpsedeln i ämnet. Allt och inget blir vid det gamla.
Mauro Scocco har precis släppt en ny skiva. Och så har han bytt glasögon och ser nu - om möjligt - ännu mer än tidigare ut som en gammal tant. Han borde skaffa skägg. Apropå det är det dags för skäggbollar:
Vad har Paris Hilton åstadkommit som förtjänar att uppmärksammas? Kört bil på fyllan, shoppat kläder, festat med kompisar... Jag måste erkänna att jag inte fattar den människans storhet.
Paris Hilton:
Göran Persson har avgått, så det är väl hög tid att recensera honom. För mig var han en pajas redan när han tillträdde. Strax innan lovade han dyrt och heligt att han absolut skulle säga nej om han tillfrågades om att bli partiledare. Och så började han partiledarskapet genom att bryta ett löfte under sekund ett. Och han har fortsatt på den vägen. Han har ljugit och myglat hur mycket som helst, allt för att sitta kvar vid makten så länge som möjligt. Buffeln måtte vara ett fridlyst djur, annars borde han ha nödslaktats för länge sedan.
Göran Persson:
Det finns läsvärda bloggar, men nu verkar varenda ointressant människa utan förmåga att formulera sig känna ett behov av att dela med sig av sina icke-åsikter. Visst, man kan låta bli att läsa skiten, men problemet är ju att all dynga på nätet gör att man missar guldkornen. De flesta dagböcker göre sig bäst opublicerade, oavsett om det är på papper eller på nätet.
Bloggar:
In i ekorrhjulet igen!
April -07
Kul månad faktiskt! Några riktigt lyckade jobb, bl a ett för Riksbanken. Man får många märkliga förfrågningar som komiker, men det här var första gången en kund på fullt allvar frågat mig: "Kan du komma hit och skämta om inflation?"
Det nervösaste jobb jag gjort har inget med scenframträdandet att göra utan handlar helt om ditresan. Skulle ta pendeln in till stan och vidare söderut med SJ. Jag hade gott om tid, men några minuter innan jag kom till pendeltågsstationen hade någon hoppat framför tåget där, så pendeltågstrafiken stängdes ner och ersattes av bussar. Så gott om tid hade jag inte, så det blev till att kasta sig i en taxi och springa in på Centralen med hjärtat i halsgropen. Jag hann, jobbet gick bra och taxin betalades i efterhand av SL:s resegaranti, så allt slutade väl. Förutom för självmördaren och den helt oskyldige tågföraren, som säkert inte hämtar sig på flera år. På något vis ska väl folk ha rätt att ta livet av sig, men måste de utsätta andra människor för livslånga trauman?
På hemmafronten har jag målat fönster och deklarerat, sysselsättningar som är otroligt sköna att ha bakom sig, men inte så jätteskojiga under resans gång.
Och så har det blivit en hel del poker. Det har gått väldigt bra och jag har kommit ganska högt i några onlineturneringar, men väntar fortfarande på fullträffen.
Världen utanför är tyvärr lika sorglig som vanligt. Om en person i USA är arg på en annan person, exempelvis flickvännen, då tycks de allt som oftast vilja visa detta genom att skjuta ner alla personer de träffar under fem minuter. I Sverige gjorde fänrik Flink samma grej, men i USA verkar det hända åtminstone en gång i månaden. När jag är riktigt arg har jag också lätt att låta det gå ut över andra, men att dra igång en massaker känns väl ändå som en överreaktion?
Idolvinnaren Markus Fagervall har sedan dokusåpasegern mest blivit känd för att svina ner och riva hotellrum. Nu fick han hjälp med en rivning när det rasade en platta från taket under en konsert. Nyheten rapporterades i form av en trestegsraket:
Dag 1: Det rasade en akustikskiva från taket, en kvart senare avbröts konserten av säkerhetsskäl.
Dag 2: Fagervall berättar själv om den ödesdigra spelningen.
Dag 3: En chockad Fagervall talar ut om sin nära-döden-upplevelse.
Om någon hade blivit det minsta skadad kunde de ha dragit den här storyn ytterligare ett par varv med hjälp av ord som "katastrofnatten" och "blodbadet", men faktum är att det bara pajat en gipsskiva. Kan ändå inte låta bli att imponeras av kvällstidningarna som i vanlig ordning lyckas förvandla en fjäder till en hel hönsgård.
När Brottnings-EM arrangerades för någon vecka sedan passade brottningsförbundet på att instifta ett nytt pris: EM:s snyggaste. Fast bara i damklassen. Det festliga med det här är att styrelsen blir jätteförvånad när "den snyggaste" inte ville ha priset och att media världen över grubblar över var de här gubbarna varit under de senaste femtio åren av samhällsutveckling. Aftonbladet körde genast en "snyggast i brottningsstyrelsen"-omröstning, första läsaromröstningen av de tvåtusen de haft som inte irriterar mig.
Det tog ett år, men nu har Carola förstått att den finska musikgruppen Lordi bär masker! Alla som hävdat att Carola är helt otroligt dum i huvudet får alltså tänka om.
Apropå hjärnblödning och botox så har Cirkus Linda Rosing rullat vidare. Sambon plockades in till farbror polisen misstänkt för ekonomisk brottslighet som i sämsta (eller hur man nu ser det) fall kan ge sex års fängelse. Ja du Fadde... du kanske skulle ha lagt pengarna på att betala skatt istället för att bygga om flickvännen. En flickvän som under det senaste året figurerat i allehanda kvällstidningar och berättat att hon badar i pengar. Kanske svårt för myndigheterna att få ihop med Faddes story om total ebb i kassan.
Och nu är de vräkta från lägenheten. Eller som Linda säger: "Fadde sa upp kontraktet, men hann inte skaffa en ny bostad." Jo tjena!
Nästa avsnitt i denna följetong blir antagligen att Fadde åker i finkan i några månader, så då är hans boende tillfälligt tryggat. Under tiden passar Linda på att lämna honom på jakt efter ny guldkalv, "för barnens skull". Och alltihop dokumenteras av kvällstidningarnas "journalister".
Dags för fler åsikter:
Något fall av jäv kan man möjligen se genom fingrarna med, en och annan lögn också. Men hur mycket förtroendekapital har Carl Bildt kvar nu? När grevar och baroner visar total avsaknad av empati för "vanligt folk", helt oförmögna att förstå att deras eget beteende väcker irritation och illamående, då är det ganska festligt. Men när de sitter i regeringen är det skrämmande. Åtminstone jag blir skrämd av denna kusliga blandning av pucko och kompetens.
Carl Bildt:
Skönt med ett TV-program med kvinnliga programledare som inte kvoterats in för att de tillhör rätt kön, åldersgrupp eller etnisk bakgrund utan är där helt enkelt för att de är proffsiga i programledarrollen. SVT:s debattprogram Argument är så ohyggligt mycket bättre än allt annat i den gengren som sänts på flera år. Låt oss slippa Siewert Öholm, Lennart Persson och Malou von Sivers för all framtid.
Argument i SVT:
Ingen är som bekant så bra som när han precis har dött. Säga vad man vill om Boris Jeltsin. På slutet gjorde hans hejdlösa supande honom måhända en smula sinnessjuk, men det hade återstått en bra mycket längre sträcka av Rysslands väg mot demokrati utan Jeltsin.
Boris Jeltsin:
Maj är som vanligt sista rycket av standupsäsongen innan sommaren. Under årets majmånad uppträder jag både på företag och klubbar, och däremellan gör jag något så ovanligt som två gig på en kristen comedyfestival. Rock on!
Maj -07
I kväll har jag uppträtt för ett medicinteknikbolag. Fyrtio kemister som satt och groggade direkt ur provrör. Nej, så illa var det inte. Blev en rätt trevlig kväll, även om man aldrig får taket att lyfta med en så liten publik.
Och i helgen medverkade jag på någonting som heter Comedyzone, en kristen humorfestival. Vad kan jag säga... kul med annorlunda upplevelser. Ni vet, såna man skrattar gott åt långt senare. Långt, långt senare. Men om jag redan nu ska försöka hitta något positivt, så gick det ganska bra för mig. Jag fick publiken med mig och släppte aldrig taget.
Efter ett av månadens gig konstaterade en recensent att jag "skulle kunna avsluta kvällen med den äran på vilken klubb som helst i landet". Nu ska jag inte skryta för mycket, men så här skrev han också:
"Han är en av de få ståuppare som kommer undan med att göra ner sig själv i början och ändå få publiken med sig istället för att de börjar grubbla om de ska tycka synd om komikern. Men eftersom han får skratt direkt förstår de att han är rolig och sen har han publiken med sig hela giget igenom."
Verkar nästan som att han tyckte att det gick bra ;-). Förutom att uppträda mycket själv har jag också sett mer ståuppkomik i maj än på länge. Det händer grejer i branschen, vilket jag valt att berätta om under Tankar, som varit och är en ganska avsomnad del av denna hemsida. Varje gång jag ser nya kollegor i branschen inser jag att rookiesarna (ja, det är ett fånigt ord även utan böjningsform) flåsar oss i nacken. En kille som absolut inte är någon nybörjare, men som många kanske missat eftersom han befinner sig på Sveriges framsiiiida är Martin Krantz. Jag har sett honom ett par gånger på kort tid och han är alltid kul. Trevlig snubbe dessutom.
Paris Hilton fick skaka galler för sin rattfylla, rätt åt henne! Fast jag trodde hon var omyndigförklarad.
Paris svenska motsvarighet Linda (eller vad hon heter numera) Rosing har de senaste veckorna stolt berättat om sin nya porrkarriär. Det här kan låta extremt medkännande för att vara jag, men varje gång hon får ett nytt tokspel kan jag inte låta bli att tänka på hennes barn. När man var 10-12 var det jobbigt om föräldrarnas bil skilde sig alltför mycket från kompisarnas. Jag kan inte ens föreställa sig hur det ska vara att ha en mamma som i första hand är en kvällstidningsfreakshow och mamma någonstans på sjunde plats. Några härliga citat från förra veckan:
Expressen 21/5:
"Jag har tänkt igenom det här ordentligt och diskuterat det med Fadde och min familj. Det är okej med dem så länge jag tycker att det känns rätt."
Aftonbladet 24/5:
"Hade jag berättat att jag skulle skriva på hade han fått mig att stanna hemma och förmodligen tacka nej till jobbet.
Expressen 21/5:
"Det är inte så att jag ska göra porrfilmer. Det skulle jag aldrig göra."
Aftonbladet 23/5:
"Jag är öppen för alla förslag. Om jag vill bli porrstjärna kanske jag blir det. Jag kan inte säga att jag aldrig kommer att göra porrfilm."
Får ni ihop logiken? Inte jag.
Centerpartisten Fredrik Federley säger att han inte märkte någon större effekt av att ta droger. Nej, hans hjärna har väl alltid verkat nerdrogad.
Polens barnombudsman vill förbjuda barnprogrammet Teletubbies om psykologer kan fastställa att en av tygfigurerna är bög. ("Hon fruktar att Tinky Winkys lila färg och handväska kan dölja en homosexuell attityd.") Polen må vara ett land under utveckling, men de har tydligen en bit kvar. Drar mig till minnes en liknande diskussion om mupparna Ernie & Bert. Någon i produktionen fick frågan om de var bögar och han svarade: "Nej, de är muppar." Jag tror att han menade att tygfigurer bör anses som asexuella tills motsatsen är bevisad. Som komiker tränar man upp en förmåga att hitta på underliga frågeställningar, men polska barnombudsmän är uppenbarligen ett strå vassare.
The Poodles fick inbrott i sin bil och originalinspelningarna till tre låtar stals. Kan det vara idealistiska musikälskare som ville göra världen en tjänst genom att bespara oss nio minuter dynga?
Unga ruinerar sig på SMS-lån och kraven på förbud blir allt starkare. Jag kanske är korkad, men jag fattar inte varför inte tjugoåringar som blir panka på krogen ska ha rätt att ansöka om lån. De är ju myndiga! Ska vi förbjuda allting eller höja myndighetsåldern till 25?
Läste i Expressen att folk som inte dricker kaffe är rädda att ses som kufar på jobbet. Så då fejkar de kaffedrickande för att smälta in. Eller också dricker de cola, som har ungefär samma färg som kaffe. Min fundering: är vuxna människor så djupt rotade i puberteten att de inte vågar bete sig annorlunda än sina arbetskamrater på en enda punkt? Är det så illa tycker jag inte att de ska skämmas för att de inte dricker kaffe, utan för att de är ryggradslösa mähän som förtjänar allt förakt som går att uppbringa.
Nästa år får kungafamiljen över hundra miljoner av våra skattepengar för att betala P-böter, skidsemestrar och annat som påstås vara "bra för Sverige", bl a tretton miljoner i representation och tre miljoner för att klara prinsessan Victorias uppehälle. De exakta siffrorna är hemliga för oss skattebetalare! Själv har jag en mycket klar uppfattning om monarki och skulle här och nu kunna lägga fram ett förslag som skulle minska statens utgifter med drygt hundra miljoner faktiskt.
En sista kommentar om kungahuset. Det stod i Aftonbladet att det är inne att göra skönhetsoperationer som inte syns, s k "diskreta lyft" och som exempel på det nämns drottning Silvia! Ja, hon ser ju helt naturlig ut med sitt kirurgiskt spända ansikte. Åtminstone när det blåser 20 sekundmeter motvind. Nu kommer fler åsikter.
Latin Kings lägger ner. Frid över deras minne typ... Dogge verkar vara en trevlig kille, han har någon slags "likeability" över sig. Men som grupp har Latin Kings spytt ur sig erbarmlig smörja i tretton år - det räcker och blir över.
Latin Kings:
Antalet lyckade TV3-produktioner har sannerligen inte varit många, men Lyxfällan är lysande lyteskomik. Fullfjädrade idioter som ruinerat sig genom att köpa busslaster av meningslös dynga eller låtit bli att läsa sin post på ett år redovisar sin ekonomi och sitt bristande omdöme för TV-publiken. Förutom att det ger oss en duktighetskänsla får vi ett gott skratt. Jag är förmodligen en futtig liten människa genom att reagera så här, men det kan jag leva med. Det här är ett av de roligaste program som någonsin sänts.
Lyxfällan i TV3:
Carolina Gynning har värvats av Kanal5. Känns inte det som en rätt naturlig fortsättning på hennes karriär? Jag kommer att tänka på Arne Anka-citatet "Puckon dras till puckon". Titt som tätt försöker folk inbilla mig att denna människa spelar i en annan division än de andra plastbröstade miffona som fått mer än femton minuter i rampljuset i någon urusel dokusåpa. Men mig lurar ni inte.
Carolina Gynning:
I juni blir det lite lugnare, lite mindre jobb och lite mer poker. Två nya innerdörrar ska sättas in i lägenheten. Och så ska jag städa ur källarförrådet också. Det kan tyckas att jag borde ha gjort det när jag flyttade in förra sommaren, men trots att jag slängde hur mycket som helst är förrådet proppfullt. Det får bli att slänga en drös till.
Ha nu en trevlig sommar och gör inget som jag skulle ha gjort. Om ni vill så syns vi på denna hemsida om en månad igen.
Juni -07
Som väntat blev det mindre ståuppkomik i juni (inte så svårgissat för så är det varje år) och i juli blir det ännu mindre. Efter ett tag får jag abstinens, men det är också rätt skönt med ett avbrott. Ståuppkomiker är tveklöst ett av världens mest absurda jobb. En "typisk arbetsdag" kan se ut så här (jag skriver "kan se ut" för det varierar väldigt mycket):
På förmiddagen kollar jag igenom dagens tidningar på nätet. När jag ska uppträda på kvällen är det väldigt bra om man kan hitta något dagsfärskt att kommentera. Sedan går jag igenom anteckningarna om det jag redan planerat att prata om. Det här spricker för övrigt nästan varje gång på ett eller annat sätt, men jag har alltid skapat ett körschema (eller setlist som det heter i denna anglofierade bransch). På eftermiddagen tar jag mig till Centralen för vidare färd mot kvällens arbetsort. Några timmar senare är jag där och med hjälp av en utskrift från Eniro (utan dem vore jag helt förlorad vid det laget) tar jag mig till den restaurang eller Folkets hus eller något annat där jag ska uppträda. Väl på plats snackar jag igenom kvällen med krögaren eller en representant för det företag som hyrt in mig. Sedan återstår oftast en timme av väntan i någon skrubb/förråd/omklädningsrum/kök där jag går igenom körschemat igen.
Framåt niotiden på kvällen är det dags att jobba på riktigt. Jag kliver upp på en scen, presenterar mig och börjar prata lite med publiken. Till min hjälp har jag en mikrofon. Ingen gitarr, inga körtjejer, ingen rolig rekvisita. Det är jag, en scen, en mikrofon - that´s it. Jag tar reda på vem som är chef (antagligen har jag redan tagit reda på det på företagets hemsida) och försöker säga något kul om företaget. Det låter svårare än vad det är. Har man gjort sin research (och det har man) finns det fullt av knäppa formuleringar i senaste kvartalsrapporten och i artiklar på nätet. Så skämtar jag om massa andra konstigheter i samhället eller i mitt liv. Förhoppningsvis känner publiken igen sig och skrattar därför igenkännande. Eller också skrattar de just för att de inte känner igen sig. Det här låter lite abstrakt som det ofta gör när man försöker förklara humor. Har man åkt runt och gjort det här några år lär man sig vad som funkar på ett ungefär.
Efter att ha pratat i sisådär trekvart tackar jag för mig och kliver av scenen. Efter en stunds minglande och en kopp kaffe tar jag mig vidare till ett hotell där jag tar en dusch, zappar runt kanalerna på TV:n och grubblar över vad som gick bra i kväll och vad som hade kunnat göras bättre. På morgonen knallar jag ner till hotellfrukosten, sedan vidare till tågstationen och hem igen. Där skriver jag en faktura och börjar förbereda mig för nästa jobb och så håller det på. Ledsen om jag sabbat någons illusion om glamouren i artistlivet.
Det fantastiska med det här är egentligen bara den där stunden på scenen. Att få underhålla människor och få dem att skratta är helt underbart och det är få förunnat att direkt och varje gång få ett kvitto på hur deras jobb tas emot. Att åka tåg flera timmar till jobbet är inte ett dugg kul. Inte heller att leta upp billiga biljetter på nätet, att skriva kontrakt tillhör inte heller vardagens små glädjeämnen. Till och med att bo på hotell ledsnar man på ganska snabbt.
Men det är inte bara nattsvart. Jag får en inblick i en massa människors liv. Människor jag inte ens skulle ha träffat om jag haft ett "vanligt" jobb. Och så får jag tillfälle att säga vad jag tycker om ditten och datten, och de tvingas mer eller mindre att lyssna på mina åsikter (det bor en predikant i varje artist). Om de tar dem till sig blir världen (i mina ögon) en lite bättre plats än det var strax innan. Och då menar jag inte bara att de skrattar på måndagen när de upptäcker att det stämmer det den där komikern sa, vår chef ser verkligen ut som professor Balthazar. Även om den vetskapen också är rätt kul. Jag tror verkligen att mina ord citeras flitigare än trubadurernas mellansnack mellan Hotel California och House of the rising sun. Fast första och största anledningen att göra det här är naturligtvis att få stå på scen och bidra till människors glädje.
I juni har jag bytt ut två dörrar i min lägenhet. Hade tänkt anlita en snickare, men när han kom med den femte bortförklaringen på lika många samtal tröttnade jag och beslutade mig för att fixa det själv. Det var lite "mek" för gångjärnen skulle bytas och hålen i dörrkarmarna (finns säkert något fackuttryck för det, men ni fattar) flyttas. När allt var installerat betsade jag dörrarna vita och avslutade med ett par lager klarlack. Med facit i hand är jag glad att jag gjorde jobbet själv, men det tog nog rätt mycket längre tid än vad det hade gjort för ett proffs. Nu ska jag nog inte göra någonting åt lägenheten på ett halvår eller så. Sedan ska jag ge mig på sista rummet, köket.
Senaste veckan har jag varit extremt förkyld, så då har jag försökt göra så lite som möjligt. Hostar fortfarande upp lungorna på nätterna, men jag är åtminstone feberfri.
Innan jag jäser över av självupptagenhet tänkte jag titta tillbaka på den här månadens nyhetsflöde. Störst och viktigast är (tydligen) att Paris Hilton åkt in på kåken. Hon fick 45 dagar bakom galler för att ha kört bil berusad. Det är i mitt tycke ett sjukt lågt straff och inte ens särskilt högt i jämförelse med svenska straffsatser, som ju ofta hävdas vara världens mesigaste. Till slut fick hon sitta inne i två veckor. Men fröken Hilton är inte nöjd. Tvärtom anser hon sig vara utsatt för tvåtusentalets största rättsskandal. Varför det? Hon har kört bil på fyllan (ett väldigt lättbevisat brott) och har mage att gnälla för att hon tvingas ta konsekvenserna av sitt handlande. Trams!
En annan sak jag funderar på med Paris Hilton, varför tituleras hon alltid "stjärna" i kvällstidningarna? Vad har hon gjort för att få åtnjuta stjärnstatus? Är det att hon spelat in en pissig cover? I så fall har vi väl femtiotusen stjärnor bara i Sverige. Eller är det hennes mediokra skådespelarprestationer? Det blir väl ingen Oscar direkt. Det som skiljer henne från miljontals andra ickepresterande slöhögar är att hon inlett sitt liv genom att sprutats från en känd och tämligen förmögen pung. Den prestationen är faktiskt inte större än alla vi andra, som också vunnit varsin simtävling i begynnelsen. Nej, jag är inte bitter, inte ens avundsjuk. Jag är bara trött. Paris, sitt nu och skäms och håll käften!
Och "källor" (vem fan det nu är) rapporterar att Paris inte fick använda smink i fängelset och att hennes hår var alldeles "matt och frissigt". Nej, inte frissigt hår, det måste vara hemskt! Fast kanske ändå inte lika hemskt som att få sitt barn nermejat av en rattfyllerist.
En annan stjärna, Per Gessle, har släppt en ny skiva och gett sig ut på sommarturné. Som säljer katastrofalt dåligt. Kan det verkligen vara så att folk fått upp ögonen och insett är Per Gessle producerar ren skit? Jag vet att han en gång i tiden var en fantastisk låtskrivare och att Gyllene Tider gjorde en Sveriges grymmaste plattor någonsin. Jag vet också att Roxette var det första svenska band sedan Abba att toppa försäljningslistorna i USA. Men dagens usla grötrim och taffliga gitarrkomp är hundra mil sämre. Det enda lyssningsvärde Gessle har består i det komiska att han för varje skiva låta mer och mer lik Jonas Indes humorkaraktär Loke Martinsson.
Sven-Otto Littorin, den mest buktalardockslika figur som någonsin suttit i en svensk regering har skaffat sig en amerikansk universitetsexamen från ett universitet som förlorat sin rätt att utdela akademiska examen. Jag vet inte om jag tycker att det är så upprörande. Vi har ju haft mängder med ministrar som helt saknat eftergymnasial utbildning. På "den andra sidan" skulle statsministerkandidaten heta Mona Sahlin om det var val idag. Hon har inte tillstymmelse till utbildning. Det är i mitt tycke ett betydligt större problem att många av våra politiker (Littorin och Sahlin inberäknade) helt saknar vett och omdöme.
Ungefär vid det här laget brukar jag ha eldat upp mig själv tillräckligt för att utdela några skäggbollsbetyg, men nu är det sommar och sol och antagligen rätt få som orkar sitta och häcka vid datorn för att läsa det här, så vi skiter i skäggbollar. Får se om det blir några nästa månad.
Juli -07
Det var juli, den månad på året när flest människor odlar skägg. Rötmånad brukar den också kallas, men det tror jag bara gäller när utetemperaturen överstiger kylskåpstemperaturen med flera grader, åtminstone mitt på dagen. De som firat semester i den svenska naturen känner sig nog grymt besvikna. Fast det verkar ju bara vara tyskar som gör det numera och de kan gott ha det. Något straff ska de väl ha för de två världskrigen. Gud har givit dem dålig smak och kollektivt anlag för fetma, men lite regn har ingen dött av. Eller jo förresten. Folk dör som flugor när de sydeuropeiska floderna svämmar över, och i år har Europas värdelösaste land England drabbats.
Själv tillbringar jag gärna sommaren framför datorn, och när vädret är så här behöver man inte skämmas över det. Fast det gör jag nog inte ändå egentligen.
Det har blivit rätt mycket poker i juli. Rik blir jag inte, men det har gått ganska bra. Och så skriver jag nytt material till höstens ståuppsäsong. När jag är inne i en skrivperiod kommer jag ofta på användbara grejer precis när jag ska sova. Eller också vaknar jag klockan tre på natten. Ganska snart märker man att det inte är någon idé att hoppas på att man ska komma ihåg något till morgonen. Så det är bara att kliva upp och skriva.
Nyhetsflödet (nej, ingen pissig övergång från vattenflödet) brukar vara lugnt på sommaren och det här året blev inget undantag. Ingmar Bergman trillade av pinn, likaså gjorde Alice Timander, Povel Ramel och Lars Forssell. Synd för dem, men alla fyra var ju faktiskt skitgamla. Alice Timander måste ha varit minst 120 år, för hon var ju över hundra redan när jag var liten.
Jag inser att Bergman är en av världens största regissörer, men jag kan inte säga att jag begriper det. Det sjunde inseglet var en OK film. För att vara femtio år gammal är den nog till och med bra. Men be mig inte förklara storheten i Fanny och Alexander eller Scener ur ett äktenskap.
Och nu vill Bergmanstiftelsen ha fem miljoner av våra skattepengar för att bevara ett arkiv med Bergmans manus, brev och lite annat skit. Materialet är (på order av Bergman själv) hemligstämplat för allmänheten fram till 2055. Nu kommer jag få arga mail, men det kan jag leva med. Om jag inte kan läsa materialet i arkivet förrän om femtio år kan de återkomma om femtio år och be mig om pengar. Men de ska få ett tips redan nu, gratis: Scanna pappren, lägg över dem på CD och bränn skräpet.
I det här sammanhanget skulle jag vilja inskjuta min åsikt om kondoleansböcker. Jag förstår dem inte. OK, jag kan förstå att man vill skriva något fint till den dödes familj (under förutsättning att man kände den döde personligen - att skriva "hej" till familjen Bergman bara för att man sett Ingmars filmer är snudd på sjukt), men att tro att man kan skicka en hälsning till den avlidne är lite väl osannolikt för mig. Tänk på det, att tala med era gamla släktingar och vänner medan de lever, sedan är det liksom för sent.
Åter till nyhetsläget. En grej som aldrig slår fel under nyhetstorka är att nyhetsredaktionerna uppmärksammar jättekonstiga forskarrapporter. I sommar har Livsmedelsverket räknat ut att det sliter lika mycket på miljön att äta ett kilo nötkött som att köra bil i tre timmar och ha alla lampor tända hemma. Hur räknar man ut det? Och varför räknar man ut det? Hur mycket negativ miljöpåverkan blev det under processens gång? Och varför ska man ha alla lampor tända hemma när man själv är ute och kör bil? Jag är förvirrad.
Politikerveckan i Almedalen var ännu mer ointressant än vanligt. Eftersom det är långt till valet skickade de flesta partierna dit ett reservlag. Ska de skicka andre vise ordförande kan de väl lika gärna skita i det? Sossarna skickade i alla fall A-laget, Mona Sahlin, men det är ju också en förstauppställning... Jag är fortfarande fascinerad över att de valde henne till partiledare. Det måste vara det mest skrämmande exemplet på misslyckad kvotering.
Peter Eriksson tog hem retoriktävlingen när han kommenterade KD:s idiotförslag att sänka energiskatten: "Det är kanske ännu ett bevis för att politik och religion inte riktigt hör ihop." Jag satt och körde bil när jag hörde Erikssons tal och jag skrattade så mycket att jag nästan var tvungen att köra in till vägkanten.
Det var nog månadens roligaste replik, möjligen i konkurrens med den tjej som stod och pratade med mig när hon vänder sig till sin kompis och utropar: "Jag står och bondar med talibanen." Hahaha! Jag skulle unna alla människor att någon gång i livet få privilegiet att uppfattas som kuf.
TV är ett annat område som brukar sega ihop på sommaren. Allsång på Skansen har visserligen ett uppsving, men det är ju själva definitionen av skit-TV. Anders Lundin verkar vara en trevlig prick och han hade huvudrollen i Slutspel, världens bästa film genom tiderna, men hur usel TV är det inte att titta på folk som sjunger i kör? Det underligaste av allt är att det sitter tjugoåringar och sjunger schlagers från femtiotalet. Det finns fan ingen värdighet längre!
SVT kör i alla fall repriser av Anders & Måns. Surt att de kräver full betalning för gamla program, men det är åtminstone riktigt bra underhållning. Jämför med TV4 som försöker fylla humorkvoten med repriser av Stefan och Kristers urusla folklustspel. Jag är en fredlig människa, men här känner jag att det är på plats med ett hårt och kännbart straff för de ansvariga.
Fast nu byts väl halva tablåerna ut mot Bergmanfilmer, Bergmanreportage och Bergmanintervjuer. Idag bytte P1 ut Gustaf Skarsgårds Sommarprogram mot Bergmans inspelning från 2004. Är man intresserad hörde man det väl då? Undrar hur det gick till rent praktiskt. Ringde Sveriges radio upp Skarsgård och sa: "Tack för att du suttit halva sommaren och knåpat ihop ett program, men nu kör vi en tre år gammal repris istället"? Äsch, nu ska jag inte nämna Ingmar Bergman mer, jag är väl inte den enda som tycker att ämnet är uttjatat.
Stockholms vägtullar är tillbaks. Eftersom politikerna och folket för en gångs skull var överens om att det var en bra idé förstår jag inte varför de försvann. Jag var också för. Min enda invändning är att de är för billiga. Om tanken är att vi ska ställa bilen och åka kollektivt vore det bra om det är billigare att åka tåg/buss. Lägg på en tia till och använd den för att subventionera busskorten.
Vi skiter i skäggbollar den här gången också. Sätt era egna skäggbollar, vet ja! Jag kommer igång om en månad när det är höst på allvar och fler än jag sitter och häckar vid datorn.
Istället avslutar jag med några boktips, nu när det är sommar och folk ligger och slöar i hängmattan (under förutsättning att det inte regnar och att den hunnit torka sedan senaste skuren).
Stieg Larssons tre böcker är nästan så bra som det påstås. Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes (och läs dem för Guds skull i den ordningen). Jag tycker att tvåan "dippar" lite, men jag har hört massor med folk som tycker att den är bäst, så det kanske är jag som har dålig smak. Språket är lite styltigt, men historierna är riktigt bra berättade.
Gillar du inte deckare är Jens Lapidus Snabba cash en höjdare. Otroligt bra bok faktiskt. Jag skulle nog inte kunna livnära mig som recensent. Men läs den. Eller skit i´t. Hörs om en månad.
Augusti -07
Så är sommaren definitivt över. Har inte badat en enda gång, inte grillat en enda gång, inte... vad är det mer man ska göra på sommaren? Jag har knappt varit utomhus när jag tänker efter. Fast jag har färgskrapat mina fönster och då blev det åtminstone lite frisk luft. Annars har jag suttit inne och häckat. Har exempelvis snickrat ihop en MySpace-sida.
Blev en del poker i augusti också. Bl a vann jag en turnering på Sviten. Det var visserligen en av de minsta tuneringarna i Svitens historia, men jag är mallig ändå. På nätet har det gått lite trögare. Inga pengar och inga satellitvinster. Jag skulle gärna spela i Seoul i september, Aruba i oktober och Barbados i januari. De tiotusentals dollar dessa turneringar kostar i inköp tänker jag inte hosta upp, men några hundra dollar har jag nog bränt på nätkval.
Äsch, jag får väl jobba istället. Höstens kalender börjar fyllas, vilket är glädjande.
På TV ekar friidrotts-VM. Visst är det kul när svenskar får framgångar, men de skattar väl inga pengar i Sverige ändå. När det handlar om idrott ska som bekant samhället stå för alla kostnader (idrottsanläggningar, polisbevakning, sjukvård och löpande kostnader) medan de aktiva ska ha alla vinster rätt ner i fickan. Och tvingas de, som Pernilla Wiberg, skatta för en bråkdel av inkomsterna så blir det ett jävla liv.
Underligt det där med nationell identitet. Jag kunde aldrig se Ludmila Engquist (häcklöparen och bobåkaren) som svensk. Möjligt att det hade med dopingen att göra, för hon hade ju torskat i dopingkontroller även innan hon blev svensk. Och språket, man fattar ju inte vad människan säger. För Mustafa Muhammed ser jag utan tvekan som svensk, trots att han är becksvart och namnet låter som ett rasistiskt skämt. Men han är ju "Musse" liksom.
Om mindre än ett år är det OS i Kina, ett land som inte skulle känna igen demokrati om den så slog dem i huvudet. IOK försvarar sitt val med att de inte tänkte i politiska banor när de valde att lägga OS i Kina. Nej, vi märkte det! Sportfånar kan tjata om att sport och politik inte hör ihop, men när de ger uppdraget till Kina rättfärdigar de indirekt nationen och sättet på vilket dess medborgare behandlas. Kan det vara så att sport och hjärna inte hör ihop?
Det snackas om hur mesiga straff vi har i Sverige. "Annat är det i USA." Jag vet inte, ska man tro skvallerpressen (Aftonbladet alltså) så är genomsnittsstraffet för rattfylla i USA en halv dag. Det senaste kändismiffot som torskat på rattfylla, Nicole Ritchie, fick sitta inne i 35 minuter. Egentligen skulle hon ha suttit i hela fyra dygn, men hon fick väl någon slags deltidsfrigivning efter en halvtimmes gott uppförande. Det är nog sant, det som OLW säger i sin reklam: De största nötterna kommer ifrån USA.
Till slut hoppade SVT av Ballar av stål, programmet där Strix Television sprutar vatten på politiker eller gör något annat pinsamt för alla inblandade (kändisar, SVT, Strix och tittarna). TV4 vill inte ha skiten, men gamla hederliga Kanal5 kan man alltid lita på. Finns det en ribba att gå under vet man att Femman klarar det galant. Tyvärr är det inte Limbo, det är TV.
Apropå ballar är det ett par i England som fått sexlingar. Jag kommer att tänka på uttrycket "en olycka kommer sällan ensam". Skadeglädje är ju den enda sanna glädjen, men även den har gränser. Stackars satar!
Annika Lantz talar ut om sin kris och säger: "Jag var helt slut." Nej Annika, du är helt slut. Nu ska hon börja förpesta P4, så förhoppningsvis blir P1 återigen en Lantzfri kanal. P4 är ju rätt värdelöst ändå.
Utbildningsminister Leijonborg vill missgynna studenter som pluggar i hundra år utan att bli klara. Studenternas standardlösning är som vanligt: "höj studentbidraget." Då kommer allt lösa sig på något konstigt sätt. Bevisligen är det för högt redan nu, eftersom folk väljer att stanna kvar i skolan istället för att ta ansvar för sin egen försörjning. Man upphör aldrig att förvånas över denna grupp bortskämda slynglar. De får en utbildning helt gratis, de får pengar under tiden, och får möjlighet att låna ännu mer. Så har de egna bostadsköer och får studentrabatt på alla möjliga resor. De ska väl inte resa, de ska studera! Då kanske de blir klara någon gång, så att de slipper gnälla.
Nu brukar jag betygsätta några företeelser med skäggbollar, men vi skiter i det den här månaden också. Kanske borde jag pensionera hela betygsystemet. Den här månaden tänkte jag istället recensera årets sommarpratare. Har ni hört programmen? Själv betar jag oftast av dem på nätet i efterhand. Om ni tänker göra samma sak, men ännu inte bestämt er för vilka ni tänker välja kommer här en högst subjektiv recension av de jag hört.
Ulf Lundell: Har säkert en massa intressant att berätta. Men det gjorde han inte. Istället satt han och mumlade om vad han gjorde för tjugo år sedan och vilket år han köpte ett hus på Österlen. Möjligen intressant för hans närmaste familj. Själv var jag måttligt road.
Mark Levengood: Det märks att han gjort det här förr. Hade några lustiga betraktelser och tänkvärda tankar. Framförallt var det väldigt lite ren dötid. Inte jättekul eller superintressant, men typ trevligt.
Helle Klein: Långa utläggningar om Palestinafrågan har definitivt ett lämpligt forum, men i Sommar blev det rätt sövande.
Göran Lambertz: Intressant. Rätt många åsikter som förmodligen fick en och annan jurist att sätta kaffet i vrångstrupen.
Thore Skogman: En lång karriär att beta av på 1,5 timme. Jag kan inte låta bli att tänka: Var inte hans liv roligare än så?
Filip Hammar & Fredrik Wikingsson: Jag har svårt för de här killarna, men det här gjorde de efter bästa förmåga. Tyvärr är inte den förmågan så stor, men det var ändå relativt hörvärt.
Plura Jonsson: Precis som inför Lundellprogrammet förväntade jag mig intressanta åsikter från en artist som hållit på väldigt, väldigt länge. Men nej. Ta inte illa upp Plura, men jag skiiiiter i hur det kändes att åka tåg till Norrköping på sextiotalet.
Gustav Fridolin: Jag förlåter inte den grogg han (av misstag) hällde på mig för några år sedan, men han kom en bra bit på väg. Intressant, tänkvärt, småkul. Möjligen bäst i år, och det hade jag definitivt inte väntat mig.
Michael Nyqvist: En av Sveriges bästa skådisar, men som sommarpratare har han en del att bevisa. Ännu en som tror att hans dravel från barndomen är intressant för någon utanför den närmaste familjen. Det är den mycket sällan.
Camilla Läckberg: Jag har undvikit hennes böcker eftersom jag gjort bedömningen efter en hel hög med intervjuer att hon är dum som ett spån. Men det dummaste hon gjort var förmodligen att tacka ja till det här uppdraget. Hon var nervös så rösten darrade. Det var nästan så att man blev nervös själv. Och mest gick programmet ut på att hennes böcker är jättebra och har sålt i fantastiska upplagor. Det är möjligt, men jag tänker undvika dem även i framtiden.
Peter Settman: Inledde med att ingående berätta hur han går tillväga när han går på toa. Varför är jag inte förvånad? Lite intressantare än så blev det till slut, men inte mycket.
Erland Josephson: Satt och svamlade tillsammans med sin son. Jag kan inte för mitt liv begripa hur någon orkar hålla sig vaken på deras familjemiddagar. Själv stängde jag av efter en kvart.
Mia Törnblom: Fascinerande att någon kan fylla upp 90 minuter med ett ordförråd på tjugo ord. Allt var "galet bra" eller "apdåligt". Programmet var det sistnämnda.
Martin Kellerman: Jag hörde det tyvärr live, så jag kunde inte spola över musiken, vilket väsentligt drar ner betyget. OK, han kanske bara lyssnar på arg hiphop från tidigt nittiotal, men det hade varit önskvärt att blanda upp det med åtminstone någonting annat. Själva programmet var annars helt OK. Och årets asgarv kom på hans berättelse om en skämtteckning han gjort för att driva med barnböckerna om Totte. Titeln "Tottes pappa trycker Totte i tarmen" hade emellertid renderat i stämningshot när det begav sig.
Salem Al Fakir: Jag har inte fattat den här killens storhet. Hans musik spelas överallt och det är en sån väldig hype. Varför? Jag tycker att det är skit. Själv spelade han musik ur Ville, Valle & Viktor - betydligt bättre. Och även innehållet i övrigt var bättre än väntat. Fast jag hade i och för sig inte förväntat mig så mycket.
Magdalena Graaf: Varje år sitter ett par av sommarpratarna och läser innantill så att det verkligen hörs att de just läser innantill. Ska det vara på det viset kan de ju lägga upp en text på SR:s hemsida istället. Och inte hade hon så mycket av värde att läsa upp heller. Detta i kombination med årets sämsta musikval undantaget Martin Kellerman kan inte ge annat än bottenbetyg. Jag hade inga som helst förhoppningar innan programmet och man kan säga att hon infriade dem, om än knappt.
Lena Olin: Nog måste väl hon ha varit med om åtminstone något värt att berätta i radio. Jag förstår att folk inte vill lämna ut sitt privatliv till svenska folket, men har man absolut ingenting att säga kan man faktiskt säga nej till att medverka.
Peter Rost: Inte helt värdelöst, men närapå. Fast lite humor blev det ju i och med att allt han hade att säga av någon konstig slump ramlade in på ett ämne han skrivit en bok om. Och för varje bok var han noga med att berätta titeln, utgivningsår och förlag. Du glömde ISBN-nummer. Och vettiga ämnen att prata om.
Ingmar Bergman (i repris från 2004): Det här hörde jag för tre år sedan och att recensera det i år känns lite dumt som att sända det nu.
Mona Sahlin: Höll ett valtal med sin sävliga och genomkorkade röst. Och så berättade hon om Anna Lindh, och läste upp några hatbrev hon fått. Hatbreven var om möjligt ännu dummare än Sahlin själv, men de innehöll i alla fall lite humor.
Paolo Roberto: Har fel i snudd på allt han säger. Men han hade åtminstone tänkt igenom vad han ville ha sagt, vilket man inte kan säga om alla i årets startfält. Och några gånger blev det nästan lite intressant.
Renata Chlumska: Berättade om sin paddlingstur runt USA. Hade hon samma musik i MP3-spelaren då som det hon spelade i programmet var det sannerligen en bedrift. Inget vettigt att säga heller tydligen. Vet inte varför jag inte slog av efter halva tiden, men musiken måste ha gjort mig apatisk.
Knut Knutson: Jag tittar inte på Antikrundan och nu vet jag varför.
Filippa Reinfeldt: Ja, hon som regelbundet går ut i media och pratar om hur det är att vara gift med statsministern och hur jobbigt det är att alltid behöva prata om hur det är att vara gift med statsministern. Lägg till en sövande röst och skitdålig musik, så har du ett sömnpiller värt att banda och dela ut till människor med sömnsvårigheter.
Pernilla Wahlgren: Berättade om hur det är att fika med Charlotte Perelli. *gäsp* Ingenting om mordhoten från exmaken, ingenting om... någonting.
Christer Fuglesang: Han är nog inte så korkad som Killinggänget försökte få fram i Percy tårar. Fast killen är ju trots allt astronaut, så det vore väl skit annars. Jag satt inte trollbunden framför datorn direkt, men jag lyssnade i alla fall på hela programmet. Trots musiken.
Susanna Alakoski: Jag är man, så jag vet inte om det var OK att jag lyssnade. Hängde det på fröken (för det kan väl omöjligen vara fru) Alakoski skulle nog alla män ställas upp mot en vägg och arkebuseras. Sedan skulle ett gäng ultrafeminister stå bland liken och gnälla över att vi skräpar ner. Först gnällde hon på att det inte funnits några kvinnliga partiledare. Nordiska rikspartiet hade en kvinnlig partiledare redan för trettio år sedan. Tycker kvinnosakskvinnorna att vi borde stödja detta val genom att bli nazister? Politikerna ska leda landet, vi ska inte ha sex med dem, så för mig - som är för jämställdhet - får de vara av vilket kön som helst. Sedan gnällde hon över att Annika Sörenstam inte får spela golf med herrarna. Det har hon ju gjort! Däremot tror jag inte Tiger Woods skulle få spela på LPGA-touren. Det är precis som i Vasaloppet. Först ska det vara en allmän tävling öppen för alla. Sedan ska det vara en Tjejvasa öppen bara för det ena könet. Är det den typen av jämställdhet vi ska ha? Människor som talar utan att tänka stjäl min tid. Här försvann 1,5 timme som jag aldrig får tillbaka.
Ingvar Oldsberg: Precis så torr och tråkig som man kan vänta sig. Jag vet att det finns folk som tycker att han är folklig och t o m rolig. Själv tycker jag precis tvärtom, och kommer att tänka på ett av de roligaste Sommarprogram jag hört. Det var programledaren Lena Liljeborg som i programmet föreslog att Sverige skulle donera den självgode Oldsberg till Baltikum. Amen.
Pelle Almqvist: Jag hade ingen som helst relation till den här killen, och heller inga förväntningar. Men det visade sig att vi har förvånansvärt många likheter. Måhända är det inte så stor skillnad på att kuska runt med SJ som okänd komiker och att flyga jetplan till gigen som rockstjärna. Artist som artist, kultur som kultur. Fast han var ödmjuk, och det är ju inte jag :-).
Gustaf Skarsgård: Blev bortträngd av Bergmanreprisen, men inslängd på slutet. Inga stora förväntningar här heller, men jag blev faktiskt uppriktigt förvånad. Den här snubben har tänkt! Hade åsikter, tankar, funderingar, förslag... Hela programmet gick i någon slags estradpoesistil som tog en stund att greppa, men innehållet var fylligare än på länge. Och ett extra plus i kanten för att han spelade Just idag är jag stark med Kenta. Det blir liksom inte bättre än så. Musiken i övrigt fick mig att känna mig väldigt gammal, men det var en skön kontrast till Oldsbergprogrammet när jag kände mig färdig att skriva in mig på dagis.
Lena Endre: Visst är det fantastiskt att Lena Endre var med i Lorry och medverkade i en hel rad hysteriskt roliga sketcher med tanke på att hon efter det visat så få prov på humor. Årets Sommar var inget undantag. Och inga intressanta anekdoter, inga personliga betraktelser, ingen bra musik. Vet inte hur hon fick tiden att gå, jag kanske somnade.
Jag gillar verkligen Sommar, men ska det verkligen inte finnas intressanta människor att fylla upp programmet med? För min smak är det ju inget fel på... Alltså, jag fattar och accepterar att alla sommarvärdar inte kan falla mig i smaken, men många av årets värdar försökte ju inte ens säga något vettigt. Du har en och en halv timme att tala direkt till miljontals lyssnare. Då är det väl ett litet krav att de åtminstone ska släppa någon bomb, säga något kontroversiellt eller säga något av värde?
Äsch, jag är väl bara bitter för att jag aldrig får vara med. I september ska jag i alla fall stå på scen och ondgöra mig över allt som finns att ondgöra sig över. Det tar nog hela månaden faktiskt. Sedan kommer jag tillbaka hit och spyr ut min galla på nätet. Väl mött.
September -07
Ja, då har det gått en månad igen, men för den som vill ha tätare kunskaper om livet vill jag rekommendera min blogg på MySpace.
I september har jag, som vanligt, jobbat, spelat poker, bråkat med Skatteverket och renoverat. Köpte tyg till ett draperi i en affär på Rinkeby Torg. Försäljaren var kusligt lik Fares Fares farmor i Jalla Jalla. För er som inte har tid eller råd att åka på semester vill jag rekommendera Rinkeby - och jag är inte ett dugg ironisk nu. På torget sitter utländska män och läser utländska tidningar. I affärerna handlar deras fruar. Inte en svensk så långt ögat når, alla skyltar är skrivna på arabiska. Det känns mer som utlandet än vilken charterresa som helst. Här finns allting man kan hitta på en vanlig svensk stormarknad och mer därtill, många gånger till betydligt lägre priser. Och trevlig och hjälpsam personal, vilket inte går att uppbringa på alla svenska stormarknader.
Jobbet då. Mest skrivjobb den här månaden, ståuppkomiken har kommit igång, men det riktiga trycket kommer senare i höst.
Inte mycket mer att säga, och har man inget att säga kan man alltid sno andras tankar och idéer och kalla dem "citat". Så här skriver musikern Johan Johansson i sin MySpace-blogg:
"Till alla göteborgares glädje kan jag meddela att Rednex är tillbaks med en singel som låter exakt som alla deras andra låtar. Nu är det bara Drängarnas comeback vi väntar på, för Black Ingvars är väl still going strong. Vilken avslutning kom kommer kunna ha på bingolottosäsongen i år. Deportera kulturhaveristerna till Danmark, desarmera dom med självlysande dansk öl, svart afghan och wienerbrödskolesterol och låt dom kompa Sanne Salomonsen i stället. Hon skulle platsa i både Rednex och Drängarna utan att behöva styla om sig!"
Nyhetsvärlden domineras just nu av Burma. Det är intressant och tragiskt att se vilken skillnad omvärlden gör för länder med och utan olja. Om en arabisk ledare bara hostar lite högt är genast USA och dess FN-lakejer där för att rensa upp och "ge folket makten". Burma har tyvärr ingen olja, så då skickar man dit ett FN-sändebud som ska prata med företrädare för regimen samtidigt som munkar och andra oskyldiga demonstranter slaktas brutalt på gatan utanför.
Vår egen statsminister har gjort ett, för honom, kraftfullt uttalande där han säger att "våld mot oskyldiga aldrig kan tolereras". Ja, lägger de inte ner vapnen efter det vet jag inte vad vi kan göra. Jo, det vet jag visst. Vi kan skicka ner FN-soldater som i första skedet ser till att demonstrationerna kan genomföras. Vi kan kräva att alla politiska fångar släpps med omedelbar verkan. Vi kan bojkotta burmesiska produkter och kräva av Burmas i särklass största handelspartner Kina att göra samma sak. Om Kina inte ställer upp kan - och bör - vi förvandla nästa års sommar-OS till ett kinesiskt mästerskap.
Under en presskonferens med fotbollslandslaget ställde Filip & Fredrik en fråga om medellivslängd. Zlatan blev (som vanligt) arg, Lagerbäck blev arg, och fotbollsförbundets ordförande Lars-Åke Lagrell blev argast av dem alla. Han menade att frågan skulle vara tramsig, vilket väl i och för sig kan stämma. Men för oss som inte är intresserade av fotboll är alla frågor tramsiga på landslagets presskonferenser. Jag kommer alltid att tänka på Galenskaparnas sketch där Anders Eriksson gör en lång utläggning om lagets chanser och avslutar med att säga: "Om vi bara gör fler mål än det andra laget ger jag mig sjutton på att vi vinner." Det är ju vad det handlar om, att sätta bollen i mål. Det är inte rymdfysik, vilket Filip & Fredrik gjorde pinsamt klart med sin fråga. Kanske är det det som svider.
Som jag varit inne på tidigare är det ett himla gnäll på studenter. Nu kortas köerna för studentbostäder i Stockholm och i Kista avvecklas tvåhundra bostäder och så inrättas fler bostäder i innerstaden istället. För inte vill studenterna bo ändå ut i Kista, det finns ju nästan inga pubar alls där. Men är studenterna nöjda för det? Nej, de fortsätter att gnälla. Jag tycker att det är hög tid att hela grejen studentbostäder avvecklas. De är välkomna till den marknad alla vi andra tvingas använda, och får de inga bostäder på gångavstånd från studentpuben finns det kollektivtrafik. Och givetvis har de rabatt på den med.
Företagare gnäller betydligt mindre. Fast egentligen borde det kanske vara tvärtom. Jag tycker inte att det är svårt att driva företag i Sverige, det där är en gammal SAF-myt. Och inte beskattas vi hårdare än andra. Det är däremot svårt för människor med höga fasta utgifter att våga släppa taget om ett fast arbete eftersom man då "foular" ut sig från a-kassan.
Det är märkligt att företagande stänger möjligheten till arbetslöshetsersättning medan avgångsvederlaget för statsråd funkar tvärtom. Får man lön ska denna summa dras av från avgångsvederlaget, men tar man in pengarna på firman så räknas de inte. Inte ens om man som i Perssons fall är ensam ägare. I en normal värld skulle oppositionen kritisera detta förfarande högljutt varefter de skulle stoppa möjligheten i framtiden. Istället är det bara journalister och "vanligt folk" som protesterar. Reglerna kommer med all säkerhet ligga fast och politiker av alla färger kommer även i fortsättningen kunna mygla på det här sättet. För det är mygel när man kan få ut lön och lönebidrag samtidigt. Precis på samma sätt som när Carl Bildt tog ut full riksdagslön trots att han hade ett heltidsjobb för FN. Politikerna försöker, med all rätt, få oss andra att inte ta ut sjukersättning och lön eller a-kassa och lön samtidigt. De flesta av oss skulle aldrig våga försöka med risk för att åka fast, men när politikerna vädjar till vår moral känns det lite fånigt med tanke på hur de beter sig.
En kul grej. Jag jobbar ju lite med översättning. Nu finns det ju dataprogram som kan översätta texter från ett språk till ett annat med ett par knapptryckningar. Fast det blir inte alltid så rätt eller begriplig. Metropolitan Transportation Authority i New York har med hjälp av företaget WorldLingo bl a hittat på den här formuleringen på sin svenska hemsida:
"Det har också förbättrat dess befaller och kontrollerar centrerar för att låta för snabbare, mer böjlig svar till typer för nödlägen allra."
Vad detta betyder skulle jag vilja höra med företagets VD Elliot G. Sander, eller som han heter i den svenska översättningen: Elliot G. Slipmaskin.
Nehej, nu ska jag kurera en förkylning. Vi ses om en månad, eller på MySpace dessförinnan. Eller "på en scen nära dig". Ja, kanske inte så nära, men då får du väl åka lite då.
Oktober -07
Ny månad i ekorrhjulet. Hoppas att alla har hämtat sig från festligheterna på Kanelbullens dag.
Jag är ingen överdängare på matlagning, men jag tycker att det är kul att skapa i köket. Dessutom är jag för snål för att köpa en massa hel- och halvfabrikat till mångdubbelt högre pris än råvarornas värde. Så är det en hälsogrej också. Som vegetarian och allergiker läser jag noga igenom alla innehållsförteckningar och ibland kan jag tänka att om folk visste hur mycket skit, syntetiska färgämnen och rena gifter de stoppar i sig skulle fler än en tillverkare gå i konkurs. Jag förstår att andra människor gör andra prioriteringar än jag, men någonting jag aldrig någonsin kan förstå är varför en enda människa köper pannkaks- eller våffelmix. Det är en svindyr kartong med mjöl, salt och bakpulver som absolut ingen kan misslyckas med att blanda ihop själv på under två minuter.
Men jag måste ta och skaffa mig lite mathållningsdisciplin. När jag stressar mycket har jag en förmåga att slarva med maten. Jag hinner liksom inte känna efter om jag är hungrig och så blir det lunch vid tretiden på eftermiddagen. Om jag dessutom ska uppträda på kvällen riskerar det att bli middag vid midnatt, eller ingen alls. Någon gång intas den dessutom på en vägkrog och det är ju skitmat. Svindyr skitmat dessutom. Jag fattar inte vem som frivilligt vill jobba på en vägkrog. Jag antar att de har någon slags utbildning och då måste det svida att den mest avancerade matlagning de utför är tre minuter i mikron.
Det är konstigt, på somrarna orkar jag inte med hemsidan eftersom så få hittar hit då och på hösten orkar jag inte med den för att jag har för mycket jobb. Men ni får ta ännu ett månadsbrev skrivet med vänsterhanden. Förutom att jag åker runt och uppträder härs och tvärs skickar jag texter till höger och vänster. Kul, men slitigt.
Och som om det inte vore nog har Skatteverket börjat jaga mig i ett nytt ärende. Ibland undrar jag om det inte vore lika bra att jag skickar kopior på varenda papper jag har i ett kuvert ihop med alla pengar jag tjänar. De verkar ju liksom inte ge sig förrän vi är där.
Fast än har jag inte blivit lika bitter som Anna Sjödin och Billy Butt. Nu har de startat en förening för bittra rättshaverister. Självkritik verkar inte vara deras grej.
De s k "Stureplansprofilerna" dömdes för våldtäkt i hovrätten och fick fyra år i finkan. Märkligt att tingsrätt och hovrätt kan dra så olika slutsatser av samma bevisning. Det är inte utan att man misstänker att allmänhetens åsikter spelat in. Fast förmodligen är de skyldiga till alltihop, så lås in dem bara. Det blir väl knapert med champagne och oxfilé på kåken kan jag tänka... en skön tanke.
De kan ju alltid ta kontakt med Sjödin & Butt. Det skulle förresten det gamla fotbollsfettot Thomas Brolin kunna göra också. Hans krog Undici har fått sitt utskänkningstillstånd indraget. De ska bl a ha serverat alkohol till en redan överförfriskad femtonåring. Så har de serverat "helrör i tillbringare" efter klockan ett på natten, vilket inte heller är tillåtet. Men helrör i tillbringare... då är det väl inte helrör längre? Jaja, Brolin får väl spotta i nävarna och gå tillbaka till dammsugarbranschen.
Apropå idioter. Persbrandt smällde med sin Porsche som hade körförbud efter underkänd besiktning. Kan man inte bara förbjuda honom från att någonsin köra bil igen utanför Gröna Lunds radiobilsavdelning? Han fattar ju liksom inte hur det funkar, det där med regler.
Och inte fick han huvudrollen i Stieg Larsson-filmerna heller, den fick Mikael Nyqvist. Den kvinnliga huvudrollen fick Noomi Rapace. Där fattar jag inte hur de tänker. Själva grejen med rollfiguren Lisbeth Sallander är ju att hon är 26, men ofta tas för tonåring på gränsen till barn. Säga vad man vill om Rapace (och jag säger så lite som möjligt för jag tror aldrig jag har sett henne i en roll), men hon är 28 och inte lurar hon mig att hon är yngre. Jag älskade böckerna, men filmerna lär jag nog skita i tills jag får se dem gratis på TV. Fast det handlar inte om skådespelarvalet utan uteslutande om att jag hittills aldrig sett en film som varit bättre än boken den baserats på.
Sverige har lyckats lura thailändarna att köpa JAS, världens dyraste jordfräs. Visserligen har riksdagen beslutat att vi inte ska sälja krigsmateriel till militärdiktaturer, men Thailand ska ju ha fria val... sedan... någon gång, så då är det OK. Varför hitta på en regel om den inte ska följas?
De nya moderaterna har haft partistämma och kommit på att de ska bli ännu nyare. Nu är de för kvotering också, men inte när det gäller äktenskapet. Själv är jag jämställdhetsförespråkare och alltså motståndare till alla former av kvotering. Även beträffande äktenskap för den delen. Vill "Nisse" och "Bosse" gifta sig med varann har varken omgivningen eller samhället och Alf Svensson med det att göra.
Det där med jämställdhet är inte så lättbegripligt för alla. En TV4-medarbetare blottade sig i Humlegården under inspelningen av ett humorprogram. Blottaren var kvinna och offret en man, och då tycker inte TV4 att det är förargelseväckande beteende, då är det humor. Lite långsökt kan tyckas, för att inte säga mycket långsökt. Det tyckte i alla fall mannen som utsattes för "skämtet", så nu får vi se om rättsväsendet delar TV4:s syn på humor. Det är ju inte troligt, det är nämligen ganska få människor som gör det. Blotterskan har numera börjat arbeta för Strix Television. Känns som rätt person på rätt plats.
Älgjakten är över och i år. Som vanligt strök det med en och annan oskyldig älg, men mest handlade nyheterna om björnrivna älgjägare. Björnarna har min fulla sympati. Jag vet själv hur vansinnig man blir av uppspelta hundar i råttformat. Kommer det dessutom fram dryga bönder som börjar skjuta på en skulle gränsen för civiliserat beteende definitivt överskridas.
Och som ett brev på posten kräver jägarna att licensjakt på björn ska införas. "Ju fler björnar, desto större risk att någon råkar illa ut", säger Jägarförbundet. Precis som med jägare då. Kanske dags att börja skjuta av dem också. Räcker det med skyddsjakt eller ska vi köra med licens här också? Något hundratal om året skulle väl ingen sakna...
Jag såg en lista över världens vanligaste Googlesökningar. I Sverige söker "vi" mest efter Expressen och Kate Moss, tyskarna söker Hitler och i USA toppades listan av burrito och botox. I den jämförelsen känns svenskarna rätt friska ändå.
Siw Malmkvist slutar som artist. Vad är det för nyhet? Hon har ju varit slut som artist hur länge som helst.
Själv ska jag nu ila vidare till mitt eget artisteri, och tycker ni att det här var ett tunt månadsbrev så ska ni se att på MySpace gör jag ännu kortare inlägg, men med tätare intervaller. Annars syns vi här om en månad igen, om ni vill.
November -07
Ännu en månad till ända. Det har varit sjukligt stressigt att resa runt kors och tvärs i Sverige, men rätt kul också. Inte kul att vara beroende av SJ och Storstockholms Lokaltrafik, men det har gått ganska bra nu. Kanske för att det inte varit så kallt än, men man får vara glad att man får vara tacksam...
Gjorde ett företagsjobb i Norrland i november. Jag älskar Norrland och har norrländska rötter, men det svåra med att uppträda där är att efter nio på kvällen är folk för fulla för att förstå ord med fler än en stavelse. Fast det är en förenkling av verkligheten, det finns ju faktiskt gravt alkoholiserade människor även i södra Sverige. Nåväl, jag är bara bitter. De flesta av månadens jobb gick kalas.
I december har jag ett jobb i sydöstra Sverige och där tycker jag SJ har missat lite. Det går väldigt snabbt att åka från Stockholm i öster till Göteborg i väster, men ska man ner till östra hörnet får man göra flera byten och krångla hur mycket som helst. Möjligen är inte kundtrycket så hårt, men det kan också vara så att om man inte betalar själv tar man i första hand flyget till Växjö om man tjänar fyra timmar på det.
På temat kollektivtrafik undrar jag hur Storstockholms Lokaltrafik tänkte när de bytte ut de gamla väntkurarna i korrugerad plåt. De skyddade mot väder och vind och klarade sparkar och sprayburkar. OK, de nya glasburarna är snyggare, så länge inte glaset ligger i en liten hög nedanför. Det kostar tolvtusen att byta alla glasrutorna i en enda kur och varje år vandaliseras väntkurar för tolv miljoner. Hade inte SL (eller skattebetalarna) kunnat göra något vettigare med de pengarna? Ta tillbaka plåtschabraken! De var inte vackra, men de fungerade.
I SVT:s utmärkta debattprogram Argument (tack SVT för att ni släppt tanken att alla debatter måste ledas av Siewert Öholm och Lennart Persson) debatterade man inrikesflyget. En kille från aktionsgruppen Klimax menade att man på sikt måste försöka få bort inrikesflyget. Jag kan köpa det. Det tar tre timmar att åka tåg från Stockholm till Göteborg och 4,5 timmar från Stockholm till Malmö. Med flyg tar bägge sträckorna en knapp timme, men med säkerhetskontroll och krånglet att ta sig till stan från Sturup och Landvetter är det hugget som stucket. FlyNordic-chefen Lars Näslund menade att han bara tillhandahåller tjänster som marknaden vill ha. Ja, vad ska han annars säga? Men marknad och bekvämlighet i all ära, klimathotet är ett faktum och om glaciärerna smälter, Golfströmmen vänder och stora delar av jorden blir obeboeliga är det en klen tröst att folkviljan segrade. Att ta sig till Kiruna med tåg är knepigt, men inrikesflyg på sträckor i södra Sverige tycker jag att man kan förbjuda mer eller mindre omgående. För den som vill veta mer om klimathotet föreslår jag att ni läser min kompis Peter Erikssons bok "Ursäkta, hur dags går jorden under?". Jag ska inte säga att den är bra, för den ligger fortfarande som ett dåligt samvete i min bokhylla, men han är en fiffig kille så det skulle inte förvåna mig.
I samma Argumentprogram diskuterade man här om veckan legitimationskontroll på ICA. Upprinnelsen var att en 77-årig gubbe tvingats visa leg när han köpte öl. Eftersom det här var en gringubbe, som var noga med att påpeka att det varit en "ung kassörska" (som ett skällsord) så hade han begärt att få prata med chefen, som glädjande nog gick på kassörskans linje. Denna butik hade nämligen infört en policy att alla kunder var tvungna att visa leg när de köper öl eller tobak. Detta för att kassapersonalen skulle slippa göra individuella bedömningar av kundens ålder. I det här fallet var det givetvis inget snack om att gubben hade åldern inne, men var han lika dryg i butiken som han var i programmet tycker jag att det var rätt att sätta hårt mot hårt.
Gubben och en kille från MUF tyckte att det var kränkande att vuxna ska tvingas visa leg. Det fattar inte jag. Det är bevisat gång på gång att om kassapersonalen ska göra bedömningen från fall till fall slinker det igenom minderåriga. Dessutom är det många butiker som skiter fullständigt i hur gamla kunderna är bara de får sälja. När jag var 14-15 kände alla till ett par butiker i närområdet där man alltid kunde handla folköl utan pinsamma frågor. Jag tycker att man skulle lagstifta om att alla som köper varor med åldersgräns alltid ska tvingas visa leg oavsett om det är på ICA, Pressbyrån eller Systemet. Om det hindrar en enda 13-åring från att börja röka eller supa kan jag leva med detta ofantliga (jag är lite ironisk nu) intrång i min personliga integritet.
Jag brukar förresten inte göra reklam för svensk TV. Särskilt inte inom humorgenren eftersom det mesta som sänds är... skit. Men Grotesco på SVT vill jag rekommendera alla som gillar sjuk humor. Henrik Dorsin ser ut som en gös i nyllet, men han är ett geni!
Ulf Lundell har precis släppt en CD-box och det visar sig att en av skivorna i boxen är helt blank. Skivbolaget beklagar och lovar ersättningsskivor. Jag som trodde att det var ett helt medvetet val av Snål-Uffe - en tom skiva är ju också en skiva.
Felix Herngren berättade i en intervju att efter hans pensionsreklam där han går och beställer en halv av allting (bullar, biobiljetter, vadsomhelst...) var det en flygvärdinna som ville spexa lite med honom genom att servera en halv kopp kaffe och en halv muffin. Det är humor. Själv fick jag en gång trängas med Kjell-Henry ("dra in magen Britta, så man kommer förbi och fram") Dahlberg och frågade honom om han "kom förbi och fram". Han tyckte att det var rätt kul och sedan stod vi och snackade en stund. Jag har rätt bra minne och koll på gammal svensk film. Risken om man skulle träffa Björn Gustavsson eller någon annan idolskådis är att jag skulle tjata hål i huvudet på dem med citat från gamla filmer de förmodligen förträngt själva.
Det amerikanska presidentvalet kommer allt närmare. En av republikanernas mest tippade kandidater heter Mike Huckabee. Han är, som de flesta av kandidaterna, fundamentalistiskt kristen sydstatare, som motsätter sig fri aborträtt, homoäktenskap och säger sig vara "som folk är mest". Vidare förkastar han Darwins evolutionsteori eftersom han inte kan acceptera att han skulle vara släkt med aporna. Där skiljer vi oss åt för jag känner betydligt mer släktskap med den allra enklaste primat än jag gör med detta monster. Hoppas att aporna stämmer honom för förtal.
Men ingenting i nyhetsutbudet slår Idol. I kväll var det dags igen. Tydligen finns det ingen nyhet som någonsin kan toppa det faktum att ytterligare en deltagare röstats ut ur Idol. Undrar hur stort massmord eller svältkatastrof som kvällstidningarna skulle bedöma vara en viktigare nyhet än detta. Hittills denna höst har det i alla fall inte dykt upp någon sådan nyhet. Idol är alltid förstasidesstoff, löpsedel och det som ges mest utrymme och bevakning. Är jag den enda svensk som inte bryr mig? Jag vägrar att tro det.
De närmaste tre veckorna fortsätter jag att åka runt och skämta. Kul som sjutton, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte ser fram lite grann emot jul och nyår. Inte för att högtiderna i sig betyder så mycket för mig, men för att jag ser fram emot att sova ut, ta tag i grejer jag inte hinner nu och kanske rentav bara slappa lite. Vi syns här efter nyår, eller dessförinnan på min MySpace-blogg. Och det är ingen turnéblogg! Ni vet, det där nya begreppet i kvällstidningarna, där man låter en artist blogga om "livet på vägarna". Undrar hur lång tid det tar innan tidningarna fattar att det är fullständigt ointressant och outhärdligt trist att höra vad Robert Wells tyckte om hotellrummet, att Lasse Winterdäcks plan var försenat och att Sahara Hotnights gillade frukten i logen. Nu kan alla struntdetaljer i allas liv publiceras på nätet, men en del verkar tro att det är ett statligt påbud. Blogga om allt, annars få du böta liksom.
December -07
En månad full av jobb, som sig bör. Jag har aldrig tjänat så mycket pengar på en enda månad. Det roligaste är att ett par nya bokare börjat slänga jobb åt mitt håll. Gjorde en del riktigt roliga gig i december. Kul när det är bra stämning och inga fyllon, så att det i stort sett bara är att gå upp och surfa. Ibland får man känslan att man skulle kunna improvisera kring vilket aktuellt ämne som helst och publiken skulle vika sig av skratt. Den verkligt stora kicken får man när förutsättningarna är usla och man ändå lyckas vända det till något bra, men det är inte helt fel med smörjobb heller.
Jag anser mig inte vara särskilt kändisfixerad. Jag uppträder ibland med andra komiker som var jättekända långt innan jag själv började med standup eller ens hade stått på en scen, men det har man liksom vant sig vid och tänker inte på förrän man går med dem ute och upptäcker att alla människor på gatan vänder sig om. Men i december uppträdde jag med den gamle schlagervinnaren Claes-Göran Hederström och det kändes stort. Det sa jag förresten till publiken och då skrattade de och trodde att jag skämtade. Jag som var helt allvarlig. Märkligt egentligen för jag var ju inte ens född när han vann Melodifestivalen. "Classe" var för övrigt en kanonsnubbe, och det blev riktigt kul när jag stod på scen och sågade hans schlagertext och han stod i publiken och försökte försvara sig. "Vad betyder egentligen dang-dang? Du kunde lika gärna ha sjungit 'jag som bara gillar nödrim'."
Då och då slås jag av hur lite kunderna begriper av vilka förutsättningar som krävs för ståuppkomik. Det är visserligen en scenkonst som är relativt teknikokänslig (finns det ordet?), men i förra veckan pratade jag med en kund som hade tänkt låta mig uppträda för 70 personer utan ljudanläggning. Krögaren hade sagt att det skulle funka för "det är bra akustik" i lokalen. I en föreläsningssal skulle det kanske funka hjälpligt, men under en middag efter ett par snapsar...?! För mig är det fullständigt självklart att det inte skulle gå, men jag har en viss förståelse för att kunden inte tänker på det. Däremot undrar jag vad krögaren haft för underhållning tidigare som inte krävt ljud. Mimare? Nåväl, de flesta kunder förstår att jag sitter inne med facit, så då löser det sig.
Även om det är kul att uppträda (och det är det för det mesta) känns det bra med en paus nu. Att få slippa resa (och framförallt att få slippa SJ), hotellnätter och konstig dygnsrytm. Januari är alltid en lugn månad, men ett par jobb har i alla fall ramlat in. Bl a ska jag för första gången någonsin uppträda på engelska, vilket känns lite jobbigt. Själva översättningen är inget problem, men jag pratar mycket om svenska fenomen och det går ju inte. Jag pratar engelska, jobbar t o m lite med översättning, men att vara spontan och rolig på engelska har jag aldrig försökt. Jag är livrädd.
SVT ringde och erbjöd mig jobb som bödel i en häxprocess. Jag har förstått att riktiga skådisar är rädda för att hamna i ett fack, men som hobbyskådis tycker jag att det känns rätt bra att ha mutat in sin nisch. I och för sig är väl bödel i historiska dramer svårt att försörja sig på. Den här gången var jag hur som helst redan inbokad på ståuppkomik i en annan del av Sverige, så de fick hitta sin bödel på annat håll.
Det om detta. På det rent personliga planet har en pokerklubb jag brukade besöka lagt ner sin verksamhet efter ett rätt våldsamt rån. Lyckligtvis var jag inte där när det hände, men jag lider med alla kompisar som var där och mest av allt med de proffsiga och trevliga arrangörer och dealers som blivit av med sina jobb. Tidningarna skiter som vanligt i hur "vanliga dödliga" drabbades och fokuserar (som i Aftonbladets artikel ovan) på om Dilba var där eller inte. Även människor utan radiohits bakom sig kanske finner det obehagligt när någon pekar på dem med en pistol och beordrar dem att lämna ifrån sig pengar och värdesaker, men vad spelar det för roll när man kan försöka knyta ihop händelsen med en kändis?
Så är julen över. När någon frågar mig hur jag ska fira jul berättar jag att jag inte firar överhuvudtaget och trivs med det. Inga julklappar, ingen julmat (OK, lite risgrynsgröt brukar det bli) och ingen Kalle Anka. Då brukar de le lite medkännande och tycka synd om mig. Tänk att jag känner precis samma medlidande med alla människor som tvingas springa runt som skållade råttor och leta upp presenter till släkt och familj och laga arton rätter till julbordet. Känns det inte lite som att julbudskapet gick förlorat längs vägen runt halva Sverige när ni betar av föräldrar, svärföräldrar, mor- och farföräldrar, kusiner och fan och hans moster på tre dagar? I-världen konsumerar sig till döds och julen har blivit det tydligaste beviset. Jag vet människor som älskar julfirandet, men de allra flesta verkar faktiskt bara få ångest av all julstress.
Själv skulle jag spy om jag såg ytterligare ett julbord. Vid ett av årets julbord (som komiker hinner man beta av några stycken) gick jag fram till krögaren och bad honom peka ut eventuell vegetarisk mat. Han berättade att han själv var vegetarian och pekade snabbt ut rödkål, vitkål och bröd. Ja, det är ju också en middag. Jag är inte särskilt kräsen med mat så länge den är vegetarisk, men i december kan de inte ens skona potatisen utan att mosa ner fisk i den och kalla den för Jansson.
Uppdrag Granskning avslöjade att flera Icabutiker fuskar med datummärkningen av kött och köttfärs. Naturligtvis börjar folk fundera över hur utbrett detta fenomen är. Kanske är det standard inom Ica, kanske inom andra kedjor också (även om inga handlare verkar lika giriga som just Icahandlarna). Det finns ett sätt att komma undan problemet, jag har själv gjort det nästan halva mitt liv: sluta ät kött! Det är onaturligt, onyttigt, för att inte tala om äckligt att äta kött. Men det står naturligtvis var och en fritt att leva som han/hon vill. Jag är inte militant, bara smart.
Jag har lagt märke till ett nytt mediefenomen. Nu har journalisterna blivit så lata att istället för att snoka fram egna nyheter sitter de och scannar av bloggar. Sedan kan de referera "nyheten" med bloggen som enda källa. Magnus Uggla utnyttjade det här hela tiden innan hans blogg blev en del av Aftonbladet, och så lågt har de inte sjunkit att de gör "nyheter" av sånt som redan står på deras webbsida. Och de andra tidningarna vill väl inte pusha för en blogg hos konkurrenten. Men annars funkar det klockrent. Nu senast var det Daniel Breitholtz som i sin blogg berättade om en pissigt reklamjobbserbjudande han fått från Telia. Förmodligen var det sant, men det är ju ingen som vet. "Journalisten" som skrev av historien har inte kollat med Telia utan litar helt på Breitholtz.
Nu inbillar jag mig inte att det här skulle funka för mig, men med lite större kändisskap skulle jag helt taget ur luften kunna skriva i min blogg att jag "blivit erbjuden en ny bil för att hålla tyst" om något smaskigt skvaller och nästa dag skulle historien kunna stå som sanning i någon av drakarna - skrämmande! Och det väcker onekligen frågan varför vi ska betala för tidningar när vi kan sitta och läsa bloggar istället.
Sedan finns det ju andra nyheter som inte är nyheter. Artisten Andreas Lundstedt "trädde fram" som HIV-smittad. Jag tänker inte raljera över detta, som naturligtvis är en stor tragedi för honom, men när han (och andra i liknande situationer) får frågan om varför de går ut och berättar, så är svaret alltid något i stil med: "Jag vill berätta för att hjälpa andra i samma situation." Fast alla vet ju att det korrekta svaret hade varit: "En hemlighet som är allmänt känd kan man lika gärna gå ut med innan någon kan belägga det med fakta svart på vitt."
Mike Huckabee är en gök jag skrivit om tidigare. Han är den kristna högerns kandidat (och alltså per definition inte klok i huvudet) i USA-valet. Han vill förbjuda abort, isolera HIV-smittade med mera med mera... Nu är han ikapp Giuliani i kampen om vem som ska bli republikanernas kandidat. Detta tillskrivs hans "humor och varma personlighet". Humorn måste vara att han år 2007 förnekar evolutionen. Hans "varma personlighet" tror jag skulle kunna få helvetet att frysa till is. Man kan bli mörkrädd för mindre.
Men nu ska jag inte sitta och vara bitter och negativ. Ett skitår är till ända och ett nytt skitår tar vid. Livet är en märklig företeelse. Gott nytt år på er!
| 
