Den ståuppkomiska vårsäsongen går mot sitt slut. Apropå slut, i vintras uppträdde jag här. Det gör jag tydligen inte om. Elfel, så det verkar i alla fall inte som att någon gäst bränt ner restaurangen irriterad över deras bristande vegetariska utbud.

Jag är också i renoveringstagen. När jag köpte lägenhet för snart två år sedan stod det snabbt klart att jag måste renovera allt. Absolut alltihopa allting. Jag klagar inte, den hade kostat en halv miljon till annars. Tänkte att det kan väl inte vara så svårt att måla lite tak, tapetsera och slänga in ett par golv, men det var det. Av någon anledning fick jag lyckligtvis för mig att jag skulle avvakta med köket för att inte drabbas av för mycket jobb på en gång. Sedan har jag gått och dragit på det, vis av erfarenheten med resten. Men nu har jag i alla fall gjort slag i saken. Nya skåp är införskaffade, bänkskivor beställda och taket målat. Om ett par veckor har jag ett kanonkök om allt flyter. Men varför skulle det göra det? Jag vet inte hur det är för andra, men i mitt liv har det alltid varit vattentäta skott mellan orden renovering och flyt.

I den här vevan skulle jag i alla fall vilja slå ett slag för Ikea. Jag tror inte att jag känner någon som inte har minst en skräckhistoria från sina kontakter med möbelföretag. "Leveranstid" på kontraktet tycks ofta mest vara en from förhoppning från möbelleverantörerna och när grejen väl kommer är transportskador och felleveranser mer regel än undantag. Säga vad man vill om Ikea, men det finns en anledning till att de är störst. Bra grejer, lätt att få ihop och upp, tydlig leveransavisering följt av leverans på utsatt tid. Och så priset då. Mitt kök kommer kosta runt sjuttiofemtusen inklusive elmontage, kakel och plattsättning. Då byter jag ändå ut alla vitvaror och valde en av Ikeas dyraste inredningar. Det går helt enkelt inte att slå det.

Förutom jobb och renovering hann jag med en begravning i maj. Ingen nära anhörig, men begravningar är ju aldrig särskilt kul.

Apropå död begriper jag inte den senaste tidens debatt om gravsättningar. Debatt är väl fel ord för det verkar nästan som att alla tycker samma sak - utom jag. Det har alltså visat sig att man regelmässigt trycker sönder kistlocket innan man fyller jord ovanpå. Detta för att slippa sättningar i jorden när kistan till slut ger upp. Det kanske är något fel på mig eftersom jag inte förstår problemet. Personen i kistan är ju död, kroppen och kistan sänks ner för att förmultna. Hur tänker de människor som kräver att deras anhöriga grävs upp, läggs i en ny kista och grävs ner igen (denna gång med kistan fylld av luft så att jorden sjunker undan när kistan ruttnat)? Kan någon förklara, för jag förstår verkligen inte. Det är ofta jättetragiskt när människor dör, men själva kroppen är ju sedan att jämställa med avfall/kompost. Så ser jag det, och det har jag alltid gjort. När min pappa och farmor dog för ungefär tre år sedan såg jag bägge kropparna någon timme efter dödsögonblicket och det ändrade inte min inställning det minsta. Död materia. Mig får de gräva ner hur de vill när det är dags. Slå sönder kistlocket eller öppna locket, häll ur mig i hålet och återvänd kistan... Eller elda upp mig istället, och går det att använda mig till fjärrvärme, så gör det. Jag vill gärna ha gott om utrymme när jag lever, men när man är död kan det kvitta.

Fler irriterande röster i nyhetsflödet. Regeringen funderar på att tvångsansluta alla yrkesverksamma till a-kassan fr o m 2010. Låter som ett förslag borgliga politiker skulle ha kritiserat om det kommit från annat håll, men tydligen är kollektivanslutning av godo så länge det kommer från höger. Jag blir så trött. Bara en taktisk idiot skulle genomföra ett sådant beslut ett valår, så naturligtvis kommer det inte att bli verklighet, åtminstone inte just då. Det är ändå skrämmande att förslaget ens kommer upp och inte avfärdas på en kvart.

Snart är det skolavslutning och de senaste åren har det inneburit en religionsdebatt. Så ock i år. Frågan lyder ungefär: Kan man fira skolavslutning i en kyrka eller innebär det en kränkning mot elever med andra religioner? Själv hade jag skolavslutning i en kyrka hela låg- och mellanstadiet, helt enkelt eftersom skolan saknade en samlingslokal som kunde inrymma alla elever. Det är väl så det brukar vara. Hellre än att bygga en aula som annars skulle stå tom för det mesta lånar man en kyrka som också står tom för det mesta. Jag varken var eller är kristen, så då borde ju jag bli jättekränkt. Eller är det värre för elever med andra religioner (muslimer)? Som jag ser det är det här hur enkelt som helst. Tror man inte på Gud kan man välja att se kyrkor som lokaler och psalmer som sånger. Känns det ändå för svårt är det faktiskt ingen närvaroplikt på skolavslutningar, så det går bra att vänta utanför. När det handlar om muslimer förstår jag inte alls problemet, för om jag förstått Bibeln och Koranen rätt (ibland undrar jag hur många religiösa som faktiskt läst sin egen religions "regelbok") är det samma gud. Om muslimer känner sig kränkta av att deras barn exponeras för kristna sedvänjor undrar jag lite över varför de valde att komma just hit, till ett land som för bara några år sedan hade kristendomen som statsreligion. Fast jag tror att ganska få muslimer tycker att det här är ett problem. Som vanligt när det gäller religion, kultur och integration är det antagligen svenska "experter" som "vet" vilka problem invandrare har. Tortyroffer som kommit hit som flyktingar tycker nog att det är en större kränkning att brännas av fimpar i underlivet än att sitta i en kyrka en timme om året.

Expressen blev av med Linda Skugge, sedan tog man in nästa rymdforskare: Ebba von Sydow. Ja, fröken Bimbo har väl fått tid över sedan Veckorevyn knuffade ner henne från chefredaktörsstolen till en konstruerad "webbsatsnings"-tjänst. Till Expressen säger hon: "Jag vill väcka åsikter." Ja, hos mig väcker hon i alla fall känslor: förakt och avsky. Jag begriper inte varför Expressen anställer så många meningslösa människor. Får de lönebidrag från staten? Lyckligtvis ska väl von Sydow som vanligt mest skriva om handväskor, så jag lär inte läsa hennes "spännande" reportage så ofta.

Schlagerfestivalen är över, så nu har även Charlotte Perelli fått säga det där som alla svenska deltagare säger varje år: "Det här var sista gången jag var med." Sedan står de där nästa år och förklarar varför de ändrat sig. Perelli: "Jag fick en så bra låt från schlagerfabriken." Carola: "Andreas Johnson har gett min musik en nytändning." Andreas Johnson: "Det är så kul att jobba med Carola att jag inte kunde tacka nej." Alexander Bard: "Vi ställer upp för Sverige - trots att vi inte alls vill - i och med att vi är Sveriges bästa band." Sanna Nielsen: "När jag hörde låten bestämde jag mig för att försöka igen, fjortonde gången gillt." Bengtzing: "Jag är med för att reta Bert, och jag ska inte göra ett enda uttalande om mitt åtta dagar långa förhållande med Magnus Hedman för tre år sedan." Har jag glömt någon...? Jag hoppas det, jag försöka glömma dem allihop. Nu kanske tidningarna kan skriva om något mer meningsfullt, typ sjövädret i finska Bottenviken.

Årets mest uppmärksammade lilla sångfågel Tito Beltran säger att han ska sälja sitt hus eftersom han är "totalt utblottad". Ja, men det passar ju bra eftersom han ändå tänker flytta från Sverige. Eller har han glömt att han sagt det den här gången också...? Hoppas inte.

Vi avslutar med en skojig nyhet. En engelsman stämde resebyrån eftersom de sålt honom en resa till ett hotell på Kos fullt av tyskar. Ja, det är ju ett skäl så gott som något, men vad hade han väntat sig? Åk inte på charter om du vill slippa tyskar. Den roligaste kommentaren i artikeln är ändå: "Till och med tv-kanalerna var på tyska". Ville han se engelskspråkig TV kanske Grekland ändå var fel satsning.

I juni ska standupterminen avslutas, köksrenoveringen likaså. Jag dyker väl upp på bloggen någon gång, och här på hemsidan finns jag igen om en månad. En hemsida kan man inte ta semester ifrån, det... får man inte.