Som jag skrev för en månad sedan är jag inte mycket för att hänga på stranden, men nu sjutton har vi fått värme så att det räcker och blir över. Mitt överlevnadsknep är att hålla mig inomhus under de varmaste timmarna. Lyckligtvis håller sig min lägenhet någorlunda svalt tempererad. För femton år sedan bodde jag i en lägenhet med alla fönster mot söder. På den tiden jobbade jag natt. Kommer ihåg när jag kom hem på morgnarna och skulle sova när solen precis börjat steka mot rutorna. Och nere på gatan var det för mycket liv för att man skulle kunna sova med öppet fönster. Så där låg jag och svettades i växthuset. Usch! Saknar varken lägenheten eller jobbet.

I juli har jag inte haft ett enda ståuppjobb. Skulle vilja säga att jag suttit disciplinerat och skrivit nytt material inför höstsäsongen, men det vore ren lögn. Fast som egenföretagare är man aldrig helt ledig, det finns alltid grejer att göra. Och politikerna fortsätter att tävla om att vara småföretagarnas främsta beskyddare. Mycket snack, lite verkstad. Om de menar allvar, vilket jag betvivlar, tycker jag att de borde sätta sig ner och bestämma vilka småföretag de vill värna om och varför. Vill de satsa på företag med ett fåtal anställda i hopp om att de ska anställa fler? Eller är det enmansföretagen? Och vilka branscher? Vill de stödja alla småföretag överhuvudtaget låter det ganska kostsamt. Det de skulle kunna göra relativt snabbt och enkelt vore att sänka redovisningskraven. Eller är det redovisningsbyråerna de vill stödja?

En annan grupp som det tävlas om just den här tiden på året är de homosexuella. Eller HBT som det tydligen heter nuförtiden. Jag tycker att det låter som en byggnadsterm, men de får kalla det vad de vill. En fråga som det snackats vilt om är insemination av lesbiska kvinnor. En kvinna hade fått tre behandlingar, men ändå inte blivit gravid. Eftersom hon fyllt 40 ville då hon och hennes flickvän att krutet (nej, inte krutet, men ni fattar) skulle satsas på flickvännen istället, men det gick inte. För lagen säger att bara en kvinna i ett lesbiskt förhållande kan få den här behandlingen. Verkar lite stelbent tycker jag. Å andra sidan kan man fråga sig om insemination ska bekostas med allmänna medel överhuvudtaget. Oavsett läggning är det ingen mänsklig rättighet att få barn.

Med risk för att uppfattas som böghatare (eller HBT-hatare kanske det ska heta) vill jag ventilera ytterligare en åsikt. Årets Pridefestival sponsras bl a av Kulturhuset, Casino Cosmopol, Flygbussarna och SL. Som delägare i dessa företag är jag lite tveksam till den sponsringen. Inte för att det handlar om Pride utan överhuvudtaget. SL t ex ska tillhandahålla lokaltrafik. Det viktiga för mig som resenär är att den är billig och tar mig dit jag vill på kortast möjliga tid. Påverkas lokaltrafiken i Stockholm positivt av att mina skattepengar sponsrar Pride? Jag tror inte det. Casino Cosmopol ägs av Svenska Spel som i sin tur ägs av dig, mig och alla andra. De har precis som Systembolaget den där lite knepiga affärsidén att de helst vill slippa kunder trots att de drivs som vinstdrivande bolag. Så vad vill de uppnå genom att sponsra Pride? Jag vet inte, men jag tror att det skulle vara ganska underhållande att höra ansvariga politiker förklara det.

En av världens minst underhållande politiker är ju Pär Nuder. I våras skrev han en bok. I sitt riksdagsarbete (som ju påstås vara heltid flera gånger om) har han inte deltagit i en enda debatt sedan november. Han har inte heller skrivit någon enda motion i år. Lyft arvode har han däremot gjort. Drygt femtiotusen i månaden från Sveriges enda arbetsplats utan närvaroplikt. Den något märkliga titeln på boken är "Stolt men inte nöjd". Uppenbarligen inte självbiografisk för då hade den nog hetat "Svinig men mätt och belåten".

Apropå politiker Är Radovan Karadzic gripen. Att de inte tagit honom tidigare berodde enligt uppgift på att han ändrat sitt utseende till oigenkännlighet. Visst, han hade odlat skägg och skaffat längre hår, men vi pratar alltså om Europas i särklass största huvud. Där har alltså Radovan Vattenskalle jobbat som läkare i Belgrad och ingen visste vart han fanns? Jo, tjena. Det är naturligtvis så att jugoslaviska politiker vill med i EU och fattade att de behövde plocka fram den här killen så att han kan dömas av amerikansk (förlåt, jag menar "internationell") krigsdomstol. Carl Bildt och andra tackar juggarna för deras handlingskraft. Borde man inte istället fråga sig varför de inte gjorde det här för tretton år sedan?

Tänk vad lite skägg kan ställa till med. SVT:s Rikard Palm ägnade sin semester åt att odla en mustasch. Tillbaka i nyhetsstudion blev växeln nedringd. Folk var som tokiga över karlns mustasch som tydligen var en skam för public service. Till nästa sändning hade han rakat av sig muschen. Jag anser visserligen att ansiktshår är allvarliga saker, men hur tom är ens agenda om man ringer till TV för att klaga på en annan människas mustasch? Tragiskt är vad det är.

Tragik ja. TV4 ska köra tretton nya Wallanderfilmer och tjugofyra Beckfilmer. Oj, vad nyskapande det känns. Och så blir det en fortsättning på sviten Nolltolerans-Livvakterna-Tredje vågen. Hur man än ser på saken var de första tre filmerna skit, så jag har ingen jätteförhoppning där heller.

Annars är ju TV liktydigt med repriser för hela slanten på sommaren. Det är bara TV-licensen som inte repriseras. Men Janne Josefsson kör en rätt intressant serie nu där han följer upp gamla reportage han gjort. 1987 intervjuade han högstadiebarn i Örgryte och Biskopsgården i Göteborg, ett rikt område och ett fattigt. I Örgryte skulle alla åka på dyra utlandssemestrar för att sedan fortsätta sin resa mot välbetalda direktörsjobb. I Biskopsgården såg man en framtid som arbetare på Volvo och SKF. Tjugo år senare följde han upp reportaget för att se hur det gått för ungarna (som för övrigt är jämngamla med mig). Och det var verkligen slående hur många som gått i sina föräldrars fotspår, på bägge sidor. Man kan förneka att vi har ett klassamhälle, men visst sjutton har vi olika antal dörrar att välja på. Det mest tragiska i reportaget var ändå att höra den totala bristen på drömmar bland ungarna i Biskopsgården. En kille ville bli pilot, i övrigt verkade de ha gett upp redan vid femton års ålder. Naturligtvis är inte pengar en måttstock på lycka och framgång, men visst underlättar de.

Förresten hörde jag ett radioreportage om de ökande matpriserna. En kvinna konstaterade att när hon handlade mat nu gick det ofta lös på 1700 kronor mot 1300-1400 för något år sedan. Jag är ju vegetarian, undviker färdigmat när jag kan och tycker faktiskt att riktigt billig mat som bönor, linser och rotfrukter är ganska gott. När jag hörde den där kvinnan prata om 1700 för sin matkasse räknade jag ut att för de pengarna får jag ungefär 80 kilo mat som skulle räcka uppemot ett halvår för mig. Nu var hon väl knappast ensamstående, men jag har ändå nästan svårt att begripa hur en familj kan veckohandla för 1700 kronor. Om vi leker med tanken att den där familjen skulle skära ner sin matkostnad med en tusenlapp i veckan, vilket absolut inte skulle dra "ner" dem till min nivå. Då skulle de ha drygt 50000 av skattade pengar mer att leva för varje år. Dessutom skulle de må bättre, det är jag helt övertygad om. Det här är absolut inga fantasisiffror, det är helt möjligt. Sluta ät kött, eller dra åtminstone ner köttkonsumtionen, gör några storkok, ta bort chips, läsk och helfabrikat från menyn... Någon invänder säkert att vegetarisk kost blir för ensidig. OK, fortsätt då att proppa i era ungar färdigmat späckad med hälsovådliga tillsatser. Var och en blir salig på sin tro.

ComHem toppar listan över företag med flest klagomål, enligt Fairshopping.se. Är det någon som är förvånad? Jag har aldrig träffat en nöjd ComHem-kund även om internetoperatörer i allmänhet är skojare, det är inget unikt för "ComBort". Går uppkopplingen ner är supportens standardsvar att då måste det vara din brandvägg som helt plötsligt sätter käppar i hjulen. I deras värld är det tydligen helt rimligt att anta att de flesta brandväggar kapar internetanslutningen lite titt som tätt. Att det skulle kunna vara deras undermåliga servrar som kraschat finns inte på kartan. Så det är inte utan att man undrar vad som krävs för att få jobb på en internetsupportavdelning. Räcker det med att man kan prata i telefon eller måste man ha sett en PC på bild? Det känns åtminstone som att det sitter ett gäng idioter där och läser innantill från en manual. Att tänka ingår knappast i arbetsbeskrivningen. ComHems kundtjänstchef säger att de är människor (ibland tvivlar man) och "ibland gör vi fel". Det må så vara. Vad jag vill veta är om de ibland gör rätt också.

Nu får det räcka med sanningar för den här gången. Jag blev rent hungrig av det här matsnacket. Dags för en nattmacka. Höres! Här och på bloggen.