Den ekonomiska krisen är nu bevisligen avblåst. Åtminstone hos de människor som lägger 1300 kronor på att klippa sig var sjunde vecka. Det gör tiotusen om året. Jag säger inte att detta är en felsatsning. Har man hår som ett av sina största intressen i livet ska man naturligtvis satsa på det, men man kan inte ha särskilt stora ekonomiska bekymmer om man kan och vill göra den prioriteringen.

Själv klipper jag mig med en trimmer jag köpt på Jula för 79 kronor. Den har hållit i två år nu, så säg 40 kronor om året (högt räknat, den kan ju hålla i några år till). Fast betalar man 1300 kanske det ingår en tvätt också. Jag bränner väl en schampoflaska vartannat år också, så då är jag uppe i en femtiolapp jämnt. För artikelkvinnans årliga hårbudget kan jag alltså klippa mig i tvåhundra år. Mm, vi är alla olika.

Några handbollsspelare lär ha supit till inför sitt deltagande i Fångarna på fortet. Jag förstår dem! Jag skulle behöva vara kraftigt berusad för att orka se Fångarna på fortet. Hur mycket sprit ska det då inte krävas för att delta, med mistluren Agneta på den ena sidan och mistluren Gunde på andra? Får man inte tinnitus efter det lär man aldrig få det.

Ta nu och lägg ner skiten en gång för alla!

Christer Björkman, mannen som bytte ut Melodifestivalen mot 118 deltävlingar, lär ha blivit erbjuden ett nytt jobb. Ta chansen nu, SVT! Istället för att ersätta honom, ersätt hela programmet med något vettigt istället för musik ingen människa egentligen lyssnar på.

Eller ännu hellre - sälj hela konceptet till TV4. De köper in allt som är tillräckligt dammigt. Och Melodifestivalen är definitivt tillräckligt dammig, det kittlar i halsen bara jag tänker på den...

Ingvar Oldsberg "hotar" att lämna SVT om inte han och Björn Hellberg får göra ännu ett tramsigt tävlingsprogram. Oldsberg och Hellberg... dessa "goa gubbar" som får en grovsopecontainer att verka humoristisk. Vore jag SVT skulle jag säga "Lycka till!" och stänga dörren snabbare än Oldsberg hinner fyra av ett självgott leende.

Hjälp mig att förstå vad denna artikel handlar om! Varför har den skrivits och varför känner sig tanten kränkt?

Hon har inte fått någon elräkning (åtminstone inte förbrukningsräkningar) på 2,5 år. Men så kom den, elbolaget kräver 69300 kronor. Då har de ändå dragit av 15 % bara för att de inte skickat räkningen tidigare. Dessutom erbjuder de en räntefri avbetalningsplan. Men för Christina Holgersson duger inte det. "Kan de verkligen göra så här?", frågar hon. Underförstått: Har de inte skickat räkningen tidigare borde de efterskänka hela beloppet och det får deras övriga kunder stå för.

Vad har hon för ansvar som kund då? Inget alls verkar det som. Elbolaget har skickat ut ett brev där de flaggat för den här räkningen, men det var tydligen inte hennes ansvar att läsa. För övrigt kan jag tycka att om räkningarna gått ner med nästan sjuttiotusen på 2,5 år så märker man det! Så dålig koll har... ingen. Åtminstone borde ingen ha så dålig koll. Men jodå, "hon tänkte inte så mycket på att fakturorna" slutat komma.

Men när den väl kom tänkte hon i alla fall en tanke: "Om man skulle ta och ringa Expressen och gråta ut." Oklart varför. Mycket oklart...

För att ha funnits i nöjesbranschen i 35-40 år visar Kikki Danielsson förvånansvärt liten förståelse för hur saker och ting funkar. Vill hon ha absolut rättvisa bör hon söka sig någon annanstans. Ibland tappar man ett jobb inte alls för sina egna meriters skull utan helt beroende på yttre omständigheter, som i det här fallet vilka andra artister arrangören fått tag på. Det är som sagt bara att "gilla läget"!

Sedan skulle jag vilja ifrågasätta Kikkis roll som ständigt förfördelad. Få har väl fått så många chanser som hon? Nu var hon alltså aktuell (ett tag) för ett tv-program. Hur många musikartister är det vid 58 års ålder, runt 20 åt efter senaste skivan? Dagens femtonåringar vet förmodligen inte om att Kikki var sångerska en gång i tiden. För dem är hon kvinnan som kör rattfull, gråter ut över det, hetsäter falukorv, tycker synd om sig själv, kör rattfull igen, går upp i vikt för hundrade gången, är sjuk, gnäller, gnäller och gnäller.

Fem (!) "journalister" spekulerar i huruvida Anders Lundin ska bytas ut som programledare för Allsång på Skansen.

Är det första gången? Nej.

Är det sista? Knappast.

Kan jag tänka mig att börja se programmet med en ny programledare? Nej, jag lever kvar i en tid då Allsång på Skansen var det töntigaste man kunde företa sig och förstår inte vad som hänt som fått människor i min ålder - eller ännu yngre - att ompröva det. Varför skulle jag offra en timme för att se tusentals puckon sammanstråla för att för full hals skråla Ålefeskarns vals? Är det jag eller majoriteten som är galen? Det står alltmer klart att någotdera måste gälla.

Nu tror jag i och för sig inte att Sandra Dahlberg drabbats av en stalker. Hon har fått sitt mailkonto hackat och någon har brutit sig in i hennes bil - inte direkt som att bli träffad av blixten.

Men jag tänkte ändå ge Sandra och andra några goda råd från en tänkande medmänniska:

1. Använd inte hotmail, gmail eller liknande till jobbmail. Använd dem helst inte alls. En egen domän kostar någon hundring om året och då ingår vanligtvis obegränsat antal mailadresser med webbmailfunktion.

2. Oavsett var du har din mail (i ett mailprogram på din hårddisk eller på nätet, lättåtkomligt för alla), spara inte lösenord, kontrakt, telefonnummer och andra känsliga uppgifter där. I det här fallet fick Sandra sitt Facebookkonto hackat samma dag. Mm, här finns möjligen ett samband va?

3. Berätta inte i kvällstidningarna varje gång du springer ihop med en galning. Dårar är oinspirerade flockdjur som gärna hakar på varandras villebråd. Dessutom kan detta stalkertjat resultera i att man som läsare får uppfattningen att det inte händer så mycket annat i ditt liv och i din karriär än att du träffar tokdårar. Det må vara sant (vet inte jag ett skit om), men skona oss i så fall.

Kikki Danielsson ska "avslöja allt". Hur är det möjligt?! Hon har ju redan berättat allt om allt. Ingen händelse i Kikkis liv är för obetydlig för att inte beskriva in i minsta detalj i Aftonbladet och/eller andra skvallertidningar. Jag tror säkert att både sorgen efter hennes pappa, falukorvsberoendet, alkoholismen, sveket från vännerna, reumatismen, motgångar i karriären, försäljningen av huset med mera, med mera... är viktiga händelser i hennes liv. Men för Guds (och vår) skull, håll någonting privat. Man måste inte berätta allt hela tiden!

"Behåll dina gamla fönster" säger en expert till E24. Låt mig få komplettera rekommendationen till att även gälla gamla Windows. Har du XP ska du definitivt inte byta ut det mot Vista och helst inte mot Windows 7 heller.

Köper du en ny pc kommer den antagligen att vara utrustad med något av dessa virus. Förslagsvis blåser du ur burken på en gång och sätter in ett äldre operativsystem. Sikta på XP, men hellre Windows 95 eller till och med 3.11 än Vista.

Eller byt till Mac.

Prinsessan Madeleine har "timeout". Förr var det ett basketbegrepp. Numera betyder det vanligtvis "full lön utan motprestation". Fast jag får inte ihop det här med Madeleine. Ja, hon är visserligen härtiginna av Hälsingland, men det är ju liksom inget jobb.

Men i sommar är hon tydligen tillbaka på "jobbet". Då ska hon bjuda sina kompisar på middag. Fast inte i Hälsingland, utan i London. Hoppas hälsingarna klarar våren och sommaren utan härtiginna, de får försöka härda ut.

Det där argumentet (det enda argumentet) för kungahusets bevarande, att de är "bra reklam för Sverige", ekar allt tommare.

Det finns människor vars inneboende instinkt att alltid sjabbla gör det omöjligt för dem att lyckas med någonting. En nittonåring vann 110 miljoner på lotto. Åtta år senare är han pank, fet och arbetslös. Har han åtminstone lärt sig något? Inte ett smack:

"Om du ger 9.7 miljoner pund till en 19-åring, vad tror du kommer att hända?"
 
Om 19-åringen är dum i huvudet kommer han tydligen att köpa knark för pengarna och inte ge sig förrän han är totalt utfattig. Om det gällde en mer normal 19-åring hade svaret blivit ett annat, men att det legitimerade dumhuvudet Michael Carroll inte förstår det förvånar mig inte ett dugg.

Stackars barn! Inte för namnets skull utan för att hans föräldrar med all sannolikhet är Sveriges två mest onödiga människor genom tiderna.

Med namnet Ringo Rimér är i alla fall en poliskarriär säkrad. Han behöver bara presentera sig så får han jobba med Gunno Gunnmo, Esbjörn Esbjörnsson, Claes Cassel och alla de andra. Om han inte vill bli porrfotograf som pappa. Eller dum i huvudet, som mamma.

Artister och skådisar kan ha en s k "raider" med de önskemål och krav de har på sin arbetsplats. Själv tycker jag att det är så kul att jobba att jag nöjer mig med lön, men brukar ödmjukt fråga om det går att få loss en flaska mineralvatten som jag kan ta med mig upp på scen.

Ju större stjärna, desta större krav kan naturligtvis ställas. Det kan vara absurda mängder mat och sprit. Det var något rockband (har glömt vilket) som krävde färgsorterade nonstop-tabletter. Antar att man då sätter en underbetald praktikant att färgsortera godis i några timmar.

Madonna har krävt en ny, oanvänd toastol i logen. Det känns ju lite fjantigt. Apropå Madonna kommer här en rolig historia:

Det känns skönt att höra att svenska superstjärnor är lite mer jordnära. Stellan Skarsgård kräver att en krävande heldag avbryts vid lunch med ett mål varm, lagad mat. Så härligt svenskt, hurra för honom!  

Det fanns en tid när kvällstidningarna låtsades hålla högre kvalitet än skvallertidningar som Se & Hor. Det har till och med funnits en tid när man faktiskt höll ett högre nyhetsvärde.

Men den tiden är uppenbarligen förbi. De senaste månaderna har man ställt upp paparazzifotografer på längden och tvären för att försöka få en bild av någon i kungafamiljen och sedan kunna rapportera om det till sina läsare. Principen är att ingen detalj är för ointressant eller för privat.

När nu en Hollywoodarbetande svensk skådis är på Sverigebesök tillsammans med en amerikansk kvinnlig skådis använder både Aftonbladet och Expressen samma taktik. Man filmar, fotograferar och rapporterar om halvätna hamburgare, besök i klädbutiker och promenader på stan. Skådespelarens skådespelande far rings upp för att om möjligt försäga sig om sonens relation till sin kollega, det snaskas och spekuleras och "enligt uppgifter" från "källor med insyn" görs ditten och datten.

Min kommentar: Skämmes tamejfaan! Antingen börjar ni rapportera riktiga nyheter eller också bör ni snarast kalla er skvallermagasin istället för nyhetstidningar. Se & Hor står i alla fall för vad de är, det är en förmildrande omständigheter. Fluktisarna på Aftonbladet och Expressen har inget försvar eller existensberättigande överhuvudtaget.

Att Aftonbladet går bra ekonomiskt märker man i dagens tidning. Där kan man läsa att prinsessan Madeleine har kommit hem ifrån en resa, som man ju ofta gör från resor. Under tiden har hennes exsambo flyttat, såsom exsambos ofta gör. Inget konstigt där alltså, det märkliga består i att denna ickenyhetsartikel krävt hela tre journalister, varav en relativt erfaren. Kanske läge att peta en klase praktikanter?

En 54-årig överviktig gatumusikant gick inte ända till final i Bert Karlssons Talang-program. Mannen själv tycker att det "luktar diskriminering". Ja, men självklart. Det borde vara en mänsklig rättighet att alla som vill försörja sig på att stå i rampljuset som superkända artister också ska få göra det. Allt annat vore en kränkning.

Nej, men ge er nu!!! En annan tävling han inte heller skulle vinna är VM i självinsikt. Som Bert säger: "Det finns alltid de som hittar på andra orsaker till att de inte gick vidare än att de helt enkelt inte var tillräckligt bra." Alla kan inte vinna alla tävlingar, hur halta och lytta de än må vara.

Skillnaden är ibland hårfin mellan humoristisk självdistans och den totala motsatsen. Jag blir inte riktigt klok på vilken av kategorierna Björn Ranelid tillhör. Jag tror att han är "på riktigt", men är det verkligen möjligt att vara så totalt förskonad från att se sina egna handlingar det minst kritiskt?

I dagens artikel, som nästan rätt igenom handlar om hur lätt han har att skaffa tjejer, får Ranelid frågan om han är en "tjejtjusare" och svarar:

"Det är klart jag har känt många vackra kvinnor, men det är inget som jag pratar om... Men jag kan ha lite roligt åt Svennis och andra. Jag behöver inte framhäva mig själv på det sättet, jag har inget behov av det."

Ranelid har nästan inget självhävdelsebehov alls... Jo, tjena. Så varför blir folk provocerade av honom? Själv säger han:

"Sedan är det inte fint att synas så mycket eller sälja många böcker."

Hur fick han ihop det där? Synas gör han ju hela tiden, så där verkar han prata om sig själv (trots att han i nästa andetag säger sig sakna självhävdelsebehov). Men särskilt många böcker har han ju aldrig sålt. Jag tror inte ens att han skulle platsa på en topp-tio-lista över bäst säljande författare bosatta på Österlen. Men om Björn Ranelid trivs i sin fantasivärld får han väl sitta där under sin korkek och lukta på lögnerna...

I torsdags "avslöjade" Aftonbladet att Tommy Körberg skulle medverka i Körslaget på TV4, en slags tävling i körsång vad jag förstår. Idag är "nyheten" att Tommy Körberg inte ska vara med i programmet, efter "storbråk" med producenten Pelle Porseryd.

Jag förstår varken hur den ena eller andra händelsen kunde hamna i tidningen. Däremot kan man lätt konstatera att alla nöjesprogram med "storbråk", "jättemissar" och "rösträkningsskandaler" har en sak gemensam: producenten heter utan undantag Pelle Porseryd. Huruvida Porseryd är världens klantigaste människa eller duktig på marknadsföring, som lyckas få kvällstidningarna att skriva om ren skit, har jag inte riktigt bestämt mig för. Jag lutar åt alternativ ett, men skiter samtidigt så mycket i svaret att jag inte ids grubbla vidare.

Till Aftonbladet vill jag bara säga: Det finns en värld därute där det pågår liv med riktiga händelser som inte bestäms genom att begåvningsreserven röstar för 4,99 kr/samtal. Kanske skulle ni kunna hitta en och annan rapporteringsvärd nyhet där.