Jag kan någonstans förstå hur man kan argumentera för vargjakt även om jag tycker förespråkarna har fel. Men att reglera lodjursstammen är ju rent trams. Jag tillhör det lilla fåtal svenskar som sett lodjur i frihet. Det är en mäktig syn och ytterst ovanlig eftersom de sannerligen inte trängs i de svenska skogarna. Men nu ska det bli 209 färre.

"Syftet med jakten är att skydda rennäringen i norr och att kontrollera antalet rovdjur i Mellansverige".

Rennäringen tar väl ingen skada av lodjur? Som alla vet är det ju nästan ingen som äter ren i Sverige. Samerna kan ju inte mota upp alla renar på järvägsspåren och där fyller lodjuren ett syfte.

Och vad betyder "att kontrollera antalet rovdjur i Mellansverige"? Några jägare har här på bloggen försökt - och misslyckats - att förklara logiken för mig. Först måste jägarna reglera antalet älgar och rådjur, inte alls för att de gillar att döda utan för "naturupplevelsen" och för att "ta ansvar". Sedan skjuter man av deras naturliga fiender. Trams!

Nu visar det sig glädjande nog att till och med jägarnas intresse är svalt. Jakten kanske krockar med perioden för deklaration och ansökningar om EU-bidrag. Min förhoppning är att det handlar om att kunna se ickejägare i ögonen. Vargjakten tyckte de på något sätt gick att försvara, men slakten av lodjur samlar de inga poäng på eftersom det inte går att piska upp en rädsla för dessa djur. Ja, jag betvivlar inte att det går att hitta något halvt om halvt dokumenterat fall där ett lodjur gått till attack mot människor i någon östeuropeisk håla för hundra år sedan, men jag tror knappast att det gör att människor håller sina barn inomhus i Sverige 2010.

Min lösning: Låt lodjuren leva och tugga i sig så många sjuka rådjur och renar de kommer åt. Om renskötarna inte får ihop ekonomin får de väl skaffa sig riktiga jobb och så kan vi bygga vindkraftverk på renbetesmarkerna.