Jan Guillou tycker, föga förvånande, inte att Lars Vilks ska försöka "uppfostra muslimer till demokrati". Nehej, vem ska göra det då? Att behovet finns borde ha blivit tydligt även för Guillou om han sett bilderna från Vilks föreläsning i Uppsala.

Sedan skyller Guillou de islamistiska tokdårarnas beteende när de attackerade Vilks på krigsneuroser. Jag tyckte inte att de såg särskilt krigshärjade ut. Det är förresten redan känt, de var studenter uppväxta i Sverige, långt från krig och elände.

Så här är det. Ingen har rätt att förfölja, jaga, spöa eller mordhota Lars Vilks. Ändå sker det. Om vi även i framtiden ska kunna bo i ett fredligt land med religions- och yttrandefrihet för såväl muslimer som kristna, folkdansare och innebandyspelare, måste vi alla reagera när enskilda individer tar sig rättigheter de inte har. Detta oavsett individernas religion, hudfärg och bakgrund.

Prinsessan Underkäke står på sig med kravet att hon vill bli överlämnad av kungen i kyrkan. Detta trots den massiva kritiken att traditionen skulle vara otidsenlig. Till och med präster, biskopar och annat löst folk inom kyrkan har stämt in i kritiken. Och när kyrkans folk tycker att man har en skev jämställdhetssyn - då vet man att det är illa.

Men till ingen nytta, och det förstår jag. Argument om "otidsenliga traditioner" ska man nog hellre dra för människor vars hela existens och försörjning inte bygger på att otidsenliga traditioner hålls vid liv.

Lösningen är givetvis (om än lite sen) att lägga ner kungahuset och låta Victoria och Daniel själva bekosta sitt bröllop (precis som alla vi andra får göra). Då får de ha vilka sunkiga traditioner de vill. För in Sverige i modern tid!

Artister och skådisar kan ha en s k "raider" med de önskemål och krav de har på sin arbetsplats. Själv tycker jag att det är så kul att jobba att jag nöjer mig med lön, men brukar ödmjukt fråga om det går att få loss en flaska mineralvatten som jag kan ta med mig upp på scen.

Ju större stjärna, desta större krav kan naturligtvis ställas. Det kan vara absurda mängder mat och sprit. Det var något rockband (har glömt vilket) som krävde färgsorterade nonstop-tabletter. Antar att man då sätter en underbetald praktikant att färgsortera godis i några timmar.

Madonna har krävt en ny, oanvänd toastol i logen. Det känns ju lite fjantigt. Apropå Madonna kommer här en rolig historia:

Det känns skönt att höra att svenska superstjärnor är lite mer jordnära. Stellan Skarsgård kräver att en krävande heldag avbryts vid lunch med ett mål varm, lagad mat. Så härligt svenskt, hurra för honom!  

Det fanns en tid när kvällstidningarna låtsades hålla högre kvalitet än skvallertidningar som Se & Hor. Det har till och med funnits en tid när man faktiskt höll ett högre nyhetsvärde.

Men den tiden är uppenbarligen förbi. De senaste månaderna har man ställt upp paparazzifotografer på längden och tvären för att försöka få en bild av någon i kungafamiljen och sedan kunna rapportera om det till sina läsare. Principen är att ingen detalj är för ointressant eller för privat.

När nu en Hollywoodarbetande svensk skådis är på Sverigebesök tillsammans med en amerikansk kvinnlig skådis använder både Aftonbladet och Expressen samma taktik. Man filmar, fotograferar och rapporterar om halvätna hamburgare, besök i klädbutiker och promenader på stan. Skådespelarens skådespelande far rings upp för att om möjligt försäga sig om sonens relation till sin kollega, det snaskas och spekuleras och "enligt uppgifter" från "källor med insyn" görs ditten och datten.

Min kommentar: Skämmes tamejfaan! Antingen börjar ni rapportera riktiga nyheter eller också bör ni snarast kalla er skvallermagasin istället för nyhetstidningar. Se & Hor står i alla fall för vad de är, det är en förmildrande omständigheter. Fluktisarna på Aftonbladet och Expressen har inget försvar eller existensberättigande överhuvudtaget.

Den senaste Beckfilmen (nr 107 i ordningen?) går att ladda ner på nätet innan den ens kommit på bio. Min moral är så gammaldags att jag motsätter mig illegal nedladdning, men just det här fallet beskrivs allra bäst av SF Bios informationschef Thomas Runfors:

"Det är tråkigt både för dem som jobbat med filmen och de som ska se den."

Man skulle kunna tolka det som att SF själva fattar att de massproducerade Beckfilmer som de senaste åren sprutat ut i parti och minut inte är särskilt bra. För att uttrycka det milt. Den stora frågan är inte hur filmen har läckt ut utan vem som skulle vilja ladda ner den. Själv skulle jag inte se den om den så sändes i SVT Play.

McDonald´s är dålig mat. Men oj, vilket avslöjande! Klart som fan att det är så. Om folk vill äta på McDonald´s får de naturligtvis göra det. Det går snabbt och är relativt billigt. Men går man och äter där och inbillar sig att man ska få hälsosam mat med bra näringsvärde och fräscha råvaror fria från skadliga bakterier är man en idiot.

Att Aftonbladet går bra ekonomiskt märker man i dagens tidning. Där kan man läsa att prinsessan Madeleine har kommit hem ifrån en resa, som man ju ofta gör från resor. Under tiden har hennes exsambo flyttat, såsom exsambos ofta gör. Inget konstigt där alltså, det märkliga består i att denna ickenyhetsartikel krävt hela tre journalister, varav en relativt erfaren. Kanske läge att peta en klase praktikanter?

En 54-årig överviktig gatumusikant gick inte ända till final i Bert Karlssons Talang-program. Mannen själv tycker att det "luktar diskriminering". Ja, men självklart. Det borde vara en mänsklig rättighet att alla som vill försörja sig på att stå i rampljuset som superkända artister också ska få göra det. Allt annat vore en kränkning.

Nej, men ge er nu!!! En annan tävling han inte heller skulle vinna är VM i självinsikt. Som Bert säger: "Det finns alltid de som hittar på andra orsaker till att de inte gick vidare än att de helt enkelt inte var tillräckligt bra." Alla kan inte vinna alla tävlingar, hur halta och lytta de än må vara.

Skillnaden är ibland hårfin mellan humoristisk självdistans och den totala motsatsen. Jag blir inte riktigt klok på vilken av kategorierna Björn Ranelid tillhör. Jag tror att han är "på riktigt", men är det verkligen möjligt att vara så totalt förskonad från att se sina egna handlingar det minst kritiskt?

I dagens artikel, som nästan rätt igenom handlar om hur lätt han har att skaffa tjejer, får Ranelid frågan om han är en "tjejtjusare" och svarar:

"Det är klart jag har känt många vackra kvinnor, men det är inget som jag pratar om... Men jag kan ha lite roligt åt Svennis och andra. Jag behöver inte framhäva mig själv på det sättet, jag har inget behov av det."

Ranelid har nästan inget självhävdelsebehov alls... Jo, tjena. Så varför blir folk provocerade av honom? Själv säger han:

"Sedan är det inte fint att synas så mycket eller sälja många böcker."

Hur fick han ihop det där? Synas gör han ju hela tiden, så där verkar han prata om sig själv (trots att han i nästa andetag säger sig sakna självhävdelsebehov). Men särskilt många böcker har han ju aldrig sålt. Jag tror inte ens att han skulle platsa på en topp-tio-lista över bäst säljande författare bosatta på Österlen. Men om Björn Ranelid trivs i sin fantasivärld får han väl sitta där under sin korkek och lukta på lögnerna...

En SJ-anställd har kallat en negerboll för negerboll, vilket renderade i att han/hon togs i örat av chefen. Men det heter ju det!

Hur mycket jag än tänker på det kan jag inte förstå på vilket sätt ordet skulle vara det minsta kränkande/diskriminerande/förnedrande. Ursprunget är latinets negro som betyder svart.

Om man säger till en svart människa att han/hon tillhör en undermålig ras är det kränkande, men det är väl bara i Sverige man inte får kalla svart för svart. Spelar ingen roll, svart är inte vitt, lika självklart som att en färg inte är en värdering. Själv tänker jag kalla negerbollar för negerbollar resten av livet. Jag tror knappast att svarta tar illa upp.

De flesta svarta jag känner har inget emot att kallas "neger", men det finns det andra som gör och det respekterar jag. Däremot har jag aldrig någonsin hört en svart människa propagera för borttagande av ordet negerboll. För övrigt tycker jag att det är ett positivt ord eftersom det är ett mycket gott bakverk, och hur kan det då vara kränkande? Äh, "lighten up!" som man säger på engelska, och - för att undvika missförstånd - då handlar det inte om ljusstyrka.

Det hjälpte inte att de döpte om sig till ett däckmärke, paret Perrellis äktenskap kraschade ändå. Charlotte Perrelli säger att hon tidigare inte uttalat sig om orsakerna (enligt henne: makens otrohet) "för barnens skull". Det verkade lite för vettigt resonerat för att vara Charlotte Perrelli och nu går hon också mycket riktigt ut och ger sin syn på vad som hänt.

Det enda jag undrar över är vad som hänt med barnen. Har de växt upp och blivit vuxna de senaste månaderna eller finns det någon annan anledning till att de nu inte längre skulle bry sig om att mamma och pappa bråkar på löpsedlarna? Den rimligaste förklaringen är nog ändå att deras botoxfyllda missfoster till mamma bryr sig mer om sig själv och sin karriär än hon gör om sina barn.

Cyklisten Susanne Ljungskog säger sig ha drabbats av en okänd blodsjukdom. Det är inte så att den heter Epo och är synnerligen vanligen förekommande i din sport?

Fattar ändå inte vad problemet är. Hon måste tappa kroppen på blod lite då och då under resten av sitt liv. Ja, du har väl vanan inne för det gör väl alla cyklister inför varenda dopingprov? Ta och förbjud den där sporten nu, en gång för alla.

Nu strejkar grekerna i protest mot sina politiker som har fräckheten att föreslå att de inte längre ska kunna gå i pension vid 53 års ålder och innan dess åtnjuta 14 månadslöner om året.

Kanske skulle grekerna ta och kolla lite på hur omvärlden har det innan de gnäller över sina egna lyxproblem. Men det är klart, det kräver ju att de lär sig engelska och blir det minsta intresserade av vad som händer utanför det egna landet. Bättre sent än aldrig. Själv är jag måttligt förtjust i att genom mina skattepengar fortsätta att hålla detta u-land under armarna.

I torsdags "avslöjade" Aftonbladet att Tommy Körberg skulle medverka i Körslaget på TV4, en slags tävling i körsång vad jag förstår. Idag är "nyheten" att Tommy Körberg inte ska vara med i programmet, efter "storbråk" med producenten Pelle Porseryd.

Jag förstår varken hur den ena eller andra händelsen kunde hamna i tidningen. Däremot kan man lätt konstatera att alla nöjesprogram med "storbråk", "jättemissar" och "rösträkningsskandaler" har en sak gemensam: producenten heter utan undantag Pelle Porseryd. Huruvida Porseryd är världens klantigaste människa eller duktig på marknadsföring, som lyckas få kvällstidningarna att skriva om ren skit, har jag inte riktigt bestämt mig för. Jag lutar åt alternativ ett, men skiter samtidigt så mycket i svaret att jag inte ids grubbla vidare.

Till Aftonbladet vill jag bara säga: Det finns en värld därute där det pågår liv med riktiga händelser som inte bestäms genom att begåvningsreserven röstar för 4,99 kr/samtal. Kanske skulle ni kunna hitta en och annan rapporteringsvärd nyhet där.

Högeralliansen vill skärpa lagstiftningen för att komma till bukt med fenomenet att försmådda älskare lägger ut nakenbilder på sin gamla partner på nätet när förhållandet tar slut. Med nuvarande lagstiftning är det tydligen svårt att komma åt detta.

En annan lösning på problemet vore att människor kopplar på hjärnan även när de är kära. Har man en gång tagit en bild riskerar den att dyka upp i ett sammanhang man inte väljer själv. Känns det obekvämt - behåll kläderna på framför kameran. Svårare än så är det faktiskt inte. Nu kan tidningen ta bort artikeln och ägna uppmärksamheten åt riktiga problem istället.

Svensk arbetsmarknadspolitik brukar hålla sig på behörigt avstånd från arbetsgivare. Arbetsförmedlingen drar igång någon satsning och skaffar lite utbildningsplatser helt oberoende av vilka arbetsgivare som kan tänkas ha nytta av den nya kompetensen. Om det ens finns sådana arbetsgivare, det kvittar. Det hör liksom inte dit.

Man kunde väl ha trott att inriktningen skulle vara en annan i ett jippo anordnat av en kvällstidning och ett par bemanningsföretag, men tydligen inte. Här har Aftonbladet gjort en hel artikel av att en arbetsgivare råkade gå förbi deras turnébuss under sin arbetsmarknadssatsning Jobbresan.

"Mitt bland alla arbetssökande står han plötsligt där: en arbetsgivare." Visserligen är det en ren slump att han går förbi, men tydligen är det ändå en milstolpe för Jobbresan att de på resan till Norrköping fått tag i en livs levande arbetsgivare. Man hade annars kunnat tro att de skulle börja i den ändan, men nej då. När arbetsgivaren/hotellchefen går förbi formulerar journalisten händelsen med orden: "Här i Jobbresans turnébuss händer oväntade saker. Nästan hela tiden."

Med risk för att låta som en kampanjledare hos Timbro skulle jag vilja påstå att det inte är arbetsmarknadspolitik att fylla en buss med arbetslösa och jobbcoacher och sedan se det som en smärre sensation att det råkar gå förbi en arbetsgivare. Utan arbetsgivare blir det liksom inga jobb. Är det svårbegripligt?

Ung Vänsters Ida Gabrielssons artikel börjar så bra med krav på lärlingsplatser och att stressa på samhällsinvesteringar. Sedan börjar hon spåra ur genom att slå lite håglöst mot småföretagande, för att till slut fullständigt köra ner i diket genom att kräva "trygghetskontrakt" och rätt till fasta jobb.

I alla tider har det varit så att den som kommer ny till en arbetsplats, en bransch eller till och med ett idrottslag har varit tvungen att visa framfötterna lite mer än den som redan finns där. Det kan varken jag eller Ida göra något åt. Det kallas utveckling och behöver inte alls vara av ondo. Ida kräver mer trygghet. Hur mycket mer trygghet kan vi egentligen få i vårt trygghetsnarkomansamhälle?

Varför ska jag som skattebetalare vara med och finansiera att unga ska garanteras jobb helt utan krav på motprestation? På vilket sätt främjar det ett ökat företagande och entreprenörsanda om den som sitter på arslet och väntar serveras stekta sparvar av samhället? Nej, jag glömde... Vänsterpartiet hatar ju oss företagare och ser helst att alla är löntagare på det lokala (helst samhällsägda) storföretaget.

Sossarnas gamla slogan "Alla ska med!" har i Ung Vänsters tappning blivit "Alla ska få!" eller "Alla ska ha!". Undrar hur många år med Ida vid rodret som krävs innan Sverige får söka U-hjälp från Zimbabwe.

Bodies Without Organs, bandet som enligt egen utsago alltid varit jättestora i... någon annanstans, lägger ner verksamheten. Åtminstone tillfälligt, men man kan ju hålla tummarna för att det håller i sig. Här kan man läsa en ganska underhållande artikel om uppbrottet.

Där står bl a att sångaren Martin Rolinski "varit inne i studion och börjat skriva" på ett soloalbum. Så han bokar en studio för X antal tusen i timmen när han ska skriva musik?

Men skojigast är ändå att Alexander Bard tituleras musiker. Mycket kan man säga om Alexander Bard. Han är ekonom, föredragshållare, narkoman... Men musiker?! Han har ju inte spelat ett instrument i hela sitt liv. Det är ett faktum han stolt dragit fram vid ett flertal tillfällen. Om han är musiker är jag hertig av Värmland.

Som ensamföretagare blir mina årliga löneförhandlingar rätt okomplicerade: intäkt-utgift-skatt=lön. Jag minns några hårda löneförhandlingar som anställd, men det gick aldrig så långt som till polisanmälningar.

Här har vi en dansbandssångare som anser sig ha blivit lovad en siffra, men han har inget papper för att styrka det. Ändå väljer han att polisanmäla dansbandet. Och så påstår han att han blivit hotad av kapellmästaren. Inte heller detta ser vi något bevis för och jag misstänker att det är därför han nu tänker dra tillbaka sin polisanmälan.

På bilden ser den här killen ut att vara 55-60. Är det hans första anställning? Har han tidigare i sitt liv fått gehör för sina hänvisningar till muntliga avtal med sin arbetsgivare? Har han bott i en grotta i 50 år? Det är bara några av alla frågor jag undrar över. Men nu har jag inte tid med det, jag ska gå till köket och köra lunch/utvecklingssamtal.