Riksdagspolitiker brukar alltid jämföra sina löner med generaldirektörer och chefer inom näringslivet. Oklart varför. Eftersom riksdagsman är ett av få jobb som saknar alla former av prestations- och närvarokrav skulle det vara naturligare att jämföra sig med jobb i skyddad verkstad.
Men så är det. Genom att jämföra sig med de bäst betalda släpar deras löner alltid efter. När EU-parlamentarikerna för en tid sedan fick chockhöjda löner sa svenska politiker att det inte gick att göra något åt det, men att det här inte har något att göra med svenska förhållanden. Så snart påslaget var ett faktum höjdes emellertid riksdagsröster för att deras löner släpade efter igen, denna gång efter EU-politiker.
Nu är det synd om riksdagsmännen igen, och nu gäller det pensionerna. Ja, är det inte just låga pensioner vi förknippar med politiker...? Framförallt unga politiker påstås drabbas av låga pensioner. Moderaten Lars Lindblad, 38 (skönt att se en gubbe i min ålder som kallar sig "ung"), drabbas alldeles förskräckligt och säger: "Jag har kanske halva utfallet i pension jämfört med om jag hade haft ett normalt arbete." Vad är det som säger att han ens skulle klara av ett "normalt" arbete med en arbetsgivare som kräver att du gör något på jobbet, dyker upp alla arbetsdagar och inte har tre månaders sommarlov? Handen på hjärtat, skulle du anställa en riksdagspolitiker? Inte jag.
|