Sveriges gnälligaste människa (mig själv inberäknat) Kikki Danielsson ska ut på allsångsturné i sommar, men det kan hon ju inte gärna tala ut om för två saker är säkra när det gäller Kikki:

1. Hon finner alltid skäl att träda fram och tala ut.
2. Allt är nattsvart.

Därför handlar dagens artikel om hur tomt och innehållslöst hennes liv blir i höst för då ska sonen till Spanien i sex veckor. Nyhetstorka? Jo vars...

Pedofilen, skattesmitaren och plastikmissbrukaren Michael Jackson är död, 50 år gammal. Tydligen är man inte odödlig ens om man sover i syrgastält.

Nu kanske ni tycker att jag är osmaklig, men jag kände att det behövdes en lite sansad dödsruna för att väga upp all hysterisk idoldyrkan denna dag. Mitt hjärta blöder inte ett dugg för Michael Jackson.

Däremot lider jag med hans barn. Eller hans förresten, de barn han köpt. Ja, han kan hävda till döddagar (alltså till igår) att de är hans biologiska barn. Kalla mig rasist, men svarta människor får inte helvita barn. Hoppas nu att ungarna hamnar i en vettig familj och att resten av deras uppväxt kan balansera upp dem till någorlunda normala människor. För det blir väl inte "pappa" Michaels nerknarkade syskon från Jackson Five som tar över vårdnaden? I så fall är nog loppet kört är jag rädd.

Thomas Ledin är ute på vad som "kan vara" hans sista turné. Snälla Gud, låt det bli så. Världen behöver inte fler felbetonade grötrim från denne självgode fjant.

Varje år drabbas 0,025 % av svenska folket av malignt melanom. Detta kallar Strålsäkerhetsmyndigheten för epidemi. Hade det varit Aftonbladet som valt uttrycket hade det varit fullt förståeligt. För en tidning som tycker att tre personer är en folkstorm, tio minuter i rampljuset är en stjärna och en reklambyråanställd är en mediaprofil är det fullt naturligt att en person av fyratusen är en epidemi. För alla oss andra som förstår att detta är en bråkdel till exempel av antalet trafikdöda är det väldigt många nollor i den ekvationen. Jag anar att Strålskyddsmyndigheten ska förhandla om nya anslag inom en snar framtid.

I USA, landet där man kan få ett skjutvapen på köpet när man öppnar ett bankkonto, har en 17-åring skjutit ihjäl sin mamma och försökt skjuta ihjäl pappan. Anledning: de tog ifrån honom hans TV-spel.

Nu säger jag inte att detta är den amerikanska genomsnittsfamiljen, men nog är det fantastiskt att USA här i Sverige så okritiskt ses som ett föregångsland på snudd på alla punkter. När handeldvapen är lika vanliga som stavmixar kommer man alltid att få räkna med ett visst svinn.

Men man måste ändå ge stilpoäng till killen för att han yrkade på ett lägre straff för att han saknar sin mamma. Orsak - verkan... Jag tror att det finns ett samband här, grabben.

Politikerna som sett till att pensionerna blir allt lägre kan själva kvittera ut mer i pension än vad "vanliga" människor har i lön när de jobbar. Höger eller vänster spelar ingen roll - politiker från alla läger roffar åt sig i alla lägen.

För politik är ju så svårt. De är så utsatta och riskerar att bli av med jobbet hux flux och då saknar de alla typer av skyddsnät. Säger de. Verkligheten är ju precis tvärtom, har man en gång hittat vägen till makten är det snudd på omöjligt att komma därifrån. Efter det välbetalda politikerjobbet väntar ambassadörs- och landshövdingsjobb för den som vill. Andra väljer att sälja ut sina tjänster som lobbyister, men se då till att starta företag så att du inte går miste om riksdagspensionen. En tredje grupp skriver memoarer och pillar sig i naveln. Allt medan nästa generations politiker ondgör sig över det orättvisa politikerföraktet. Slutledningsförmåga verkar inte vara ett av anställningskraven i riksdagshuset.

Säpo-chefen tycker inte att Rosengård är "farligare än något annat". Då frågar sig vän av ordning om personalen i de utryckningsfordon som inte vågar åka in i området utan poliseskort bara sjåpar sig. Anders Danielsson grundar sin bedömning på de kvällar han patrullerat i Rosengård. Nu var det väl inte direkt i förrgår som Danielsson patrullerade i Rosengård? Kanske dags att han uppdaterar sin bild.

Ett bostadsområde som brandkår och ambulans är rädda för att besöka på grund av risken för attacker från lokalbefolkningen är hög tid att göra något åt. Det händer att brandmän skadas i jobbet, det går aldrig att komma ifrån, men de ska banne mig inte behöva sätta livet till för att de får en molotov-cocktail eller sten i huvudet under tiden de försöker rädda liv. Något är fel, ta reda på vad och handla därefter. Själv tycker jag att vattenkanoner är en underskattad argumentationsteknik i samtal med pöbelhopar.

Jag är otroligt imponerad av Aftonbladets pokerreporter Jim Baas. Jag vet att jag tagit upp honom tidigare, men jag kan inte låta bli att göra det igen. Han får fortsätta månad ut och månad in att rapportera om poker trots att han verkar fullständigt okunnig både om vad som händer i branschen och hur själva spelet går till. Detta - och det är här hans genialitet kommer in - lyckas han dölja genom att helt och hållet undvika att rapportera riktiga nyheter.

Just nu pågår World Series of Poker - Poker-VM - i Las Vegas. I Finland spelas i skrivande stund huvudturneringen i en Nordens största tävlingar, Midnight Sun i Helsingfors, med svenskt deltagande när bara ett trettiotal spelare återstår. För svenskt vidkommande har det också nyligen spelats två svenska mästerskap, ett i pokerförbundets regi och ett på Casino Cosmopol. Även på nätet pågår stora evenemang. Förutom mästerskap spelas varje vecka flera enskilda turneringar med miljontals dollar i prispotten.

Med vad rör det Jim Baas - inte ett dugg. Han väljer istället att skriva om yppiga nakenmodeller som spelar poker på Playboy TV. Vilken typ av poker det handlar om förtäljer som vanligt inte Jims icke-artiklar, inte ens om det handlar om kontantspel eller en turneringsform och i så fall vilken.

Förstår Jim Baas ens skillnaden? Jag är inte säker på det. Det enda jag är helt säker på är att i valet mellan att skriva om evenemang arrangerade av aktörer som Pokerstars, Full Tilt Poker och Hugh Hefner väljer Jim alltid den sistnämnde. Enda anledningen till att han sitter där han sitter är att hans chefer på Aftonbladet kan ännu mindre poker än Jim. Det låter otroligt att det skulle vara möjligt, men jag ser ingen annan förklaring.

De som följt mig och/eller min hemsida vet att det finns ett ämne jag återkommer till varje år vid den här tiden. 364 dagar om året följer polisen upp att bilister, och då företrädesvis lastbilsförare, surrat sin last på ett korrekt sätt. Och det med rätta, det är otroliga krafter som släpps lös om chauffören sjabblat. Ingen vill ha en timmerstock genom vindrutan i 90 km i timmen.

Men den 365:e dagen får man lasta hur man vill. Eller rättare sagt, en last får man framföra hur man vill och det är last bestående av ett trettiotal fulla ungdomar. Inga lagar gäller för nyexaminerade studenter, det räcker gott med 40 cm räcke bara man ser till att smycka flaket med björkris och ballonger samt spela riktigt usel och störande musik på hög volym.

Jag har själv gått ut skolan och vinglat på ett sånt där flak, men även om jag förstår deras glädje över att skolan är slut vill jag inte att det dråsar ner en full tonåring på min motorhuv. Det kan ju repa bilen eller i värsta fall skada någon annan än den neddråsande studenten.

Tänkt på det, och krama varandra i trafiken!

När vi (mot min vilja) gick med i EU förklarade svenska politiker att den svenska offentlighetsprincipen skulle exporteras till våra samarbetspartners. De skulle ju genast anamma vårt sätt att se på offentliga medel när de såg hur bra "den svenska modellen" var.

Nu vet vi bättre. Socialdemokratiska och moderata (m fl) parlamentariker, som slog sig för bröstet så att de nästan fick blåmärken behöver inte redovisa och specificera sina ersättningar enligt gällande regler. Och de gör de inte heller. Förvånad? Inte jag.

"Dansbandsstjärnan" Ulf Gustafsson drev iväg i en gummiflotte i Karibiska havet. Jaså han, tänker jag... inte. Jag börjar seriöst undra om inte kvällstidningsjournalisterna har en checklista där det uttryckligen står att alla möjligheter att koppla ihop en nyhet med kändisskap måste testas.

I det här fallet var det en sextioårig svensk som hamnade i sjönöd. Det hade knappt ens blivit en notis i pappersutgåvan. Men så upptäckte de driftiga journalisterna Pelle Tagesson och Simon Andrén att gubben startade ett dansband nere i Skåne för 38 år sedan. Vips, så är det inte en "medelålders man" utan en "stjärna". För som alla vet har ordet artist, eller i detta fall ex-artist, försvunnit ur kvällstidningsvokabulären. Alla som någon gång stått på en scen är stjärnor. Samma sak med dokusåpadeltagare. De är numera dokusåpastjärnor med tre utropstecken.

Morgan Pålsson i Hipphipp räknade ju ut hur mycket större en händelse blir beroende på hur långt från Sverige den inträffar. Således har ett benbrott på Gotland större nyhetsvärde än hundra döda i Asien. Men han glömde en viktig detalj (eller också var den inte lika utpräglad då), om någon inblandad stått på en svensk scen kan det kändisskapet med fördel överdrivas hur långt som helst och på detta sätt förvandlas knappt rapporteringsvärda nyheter till att slå ut allt. Det är en märklig värld vi lever i.

/ Micke - världsberömd stjärnkomiker