Aschberg lurade tolv riksdagsledamöter att nappa på ett muterbjudande. Att en av de tolv är kristdemokraten Chatrine Pålsson är jag inte ett dugg förvånad över. Där det finns mygel eller dumhet brukar Chatrine Pålsson finnas, men hos partiledningen har hon tydligen förtroende år efter år.

En annan höjdare är moderaten Lennart Hedquist som fyllde i ett frågeformulär för att vinna en resa till Maldiverna. När bluffen avslöjas säger Hedquist (som förresten är Skatteutskottets ordförande) att han inte hade rest om han hade vunnit. Tror han att vi är idioter? Ja, Hedquist sitter förmodligen i riksdagen även efter nästa val, så fan vet om han inte har rätt på den punkten.

Jag kan förstå att man vill betala pengar för Ingmar Bergmans schackpjäser från Sjunde inseglet. Jag kan tycka att en miljon går att ha roligare för, men de är ändå historiska föremål. Men hundra papp för en begagnad stereo eller knappt trettiotusen för en leksak tillverkad av Bergmans barnbarn är faktiskt helt sinnessjukt. Har man sådana pengar över för meningslösa loppisinköp tycker jag att man hellre borde skänka dem till fattiga barnhemsbarn eller stödja en miljöorganisation. Skit är skit även om den ägts av Ingmar Bergman.

I alla mediala sammanhang där antalet går att räkna måste exakt 50 % vara kvinnor. Eller exakt förresten, fler får de ju vara. Men det får inte vara fler män. Till exempel, om en proffstyckarpanel i en TV-soffa består av två män och en kvinna måste man be om ursäkt för detta faktum minst två gånger (lika många som antalet män) oavsett hur kort inslaget är. Är det däremot två eller fler kvinnor av tre möjliga är det ett "härligt" bevis för kanalens fria tänkande.

Men Oldsberg glömde PK-regeln. Han inledde Här är ditt liv-säsongen med Persbrandt. Sedan Sven-Göran Eriksson. Redan det tyckte jag var lite modigt/dumt. När sedan även den tredje gästen har snopp är skandalen ett faktum. Tidningsredaktionerna rasar, tittarna rasar, alla rasar. Tre män i rad, det är ju oförlåtligt!

Jag misstänker att min ironiska underton går fram. Jag sitter inte i TV-soffan och räknar kön. Jag sitter sällan i TV-soffan överhuvudtaget för de program som erbjuds roar mig inte. En del tycker kanske att jag är ett manschauvinistiskt svin för att jag inte räknar kön och förfasar mig. Jag försöker se bortom kön, se individen bakom istället för att stämpla "man" eller "kvinna". Är det att vara sexist har jag missförstått något.

Alla ni småbarnsmammor som laddar upp tre barnvagnar i bredd på trottoaren så att alla andra får hoppa åt sidan och överhuvudtaget beter er som att ni vore liiiite mer värda eftersom ni sörjer för artens fortbestånd - nu är det dags att tänka om. Meteorologen och miljögurun Pär Holmgren påpekar att om vi ska ha en chans att klara klimathotet måste vi hålla nere befolkningsökningen.

Nu säger inte jag att småbarnsföräldrar måste skämmas och jag kommer inte börja ropa "Jävla miljöbovar" efter er, men kanske kan Holmgrens sanningsord göra er en aning mindre självgoda. Det hjälper i och för sig inte miljön, men det gör tillvaron drägligare för oss som inte fattar varför vi ska gå runt och känna någon slags tacksamhet gentemot er och era små mistlurar till barn.

Första dagen var det lite intressant, andra dagen lite skoj, men när det gått en vecka med stora artiklar om Anna Ankas icke-liv, ofta på löpet, känner jag att det väl ändå får räcka. Jag har själv inte sett Svenska Hollywoodfruar och förstår inte riktigt intresset, men det måste tidigt ha stått klart för alla att den här människan inte tänkt en vettig tanke i hela sitt liv. Ändå har vi i över en vecka matats med information om hennes liv, hennes syn på jämställdhet, viljan att skaffa fler barn, hennes ovilja att flyga ekonomiklass och så vidare...

Nu tänker TV3 ge henne en egen TV-show. Jag är inte avundsjuk, inte bitter (jo, jag är bitter på mycket, men inte på en IQ-befriad anka på 38 besatt av utseende samtidigt som hon ser ut som 58), men jag undrar vem som vill veta allt detta? I små doser är det alltid intressant att få en inblick i andra människors livssyn. Men varför Anna Anka. Det finns fem miljoner svenskar med mer innanför pannbenet. Är människors behov att känna sig smarta så stort att det finns en marknad, en målgrupp som vill lyssna på just henne? Varför?

Nu verkar det som att Mats Alm tyckte att det var enklare att slå ihjäl sambon än att berätta att han inte ville gifta sig. Den så kallade "Jägaren" som klappade ihjäl en tjej på en rastplats verkade inte heller ha talets gåva. Faktum är att snudd på varenda våldsverkare verkar tycka att våld är enklare än kommunikation och när orden tar slut tar nävarna vid. En extra svensktimme i skolan kanske skulle få ner mordfrekvensen.

Idag är det val. Vem bryr sig? I Expressen säger en av de röstande att "valet rör alla - även de som inte går i kyrkan". I så fall förstår jag inte varför inte ens de politiska partierna verkar bry sig. Kyrkoministern drog på kändisfest istället och i många kommuner är nästan alla kandidater pensionerade. Oavsett hur det går i valet i min egen kommun står det redan nu klart att gruppen 60- inte kommer upp till fyraprocentsspärren. Ironiskt egentligen att man sänkt åldersgränsen just i kyrkovalet, som bara engagerar gamlingar.

För sanningen är ju att det här valet inte alls rör alla utan endast en mycket liten minoritet. Visserligen är det några miljoner som får rösta eftersom de inte orkat släpa sig till pastorsexpeditionen och gå ur denna förening, men de enda som på allvar bryr sig är en tynande och åldrande grupp av människor som på ren rutin lyckats bibehålla så mycket fantasi att de tror både på Gud och Svenska Kyrkan. Inom ett par mandatperioder är de flesta av dem döda.

Vissa vänner vill man inte ha. Efter ett antal stolliga uttalande har lyxhoran kändishustrun Anna Anka berättat att hon gärna skulle ge sig in i politiken för M eller KD. KD:s kvinnoförbund tackar vänligt, men bestämt nej med hänvisning till människans syn på jämställdhet. När man får kritik från kristdemokraterna för att vara en otidsenlig vet man att det är dags att uppdatera sig ett par hundra år.

Partisekreteraren Lennart Sjögren välkomnar henne däremot. Så alla ni som vill kedja fast kvinnan i ett rep som räcker lagom mellan spisen och sängen - det finns tydligen ett parti för er i nästa års val. Inte för att jag blir så himla förvånad...

Hur mycket flyt man än har kan man alltid sjabbla till det och hur bra förutsättningar man än ges kan man alltid framställa sig som ett offer. 16-åriga Callie vann på lotto och brände sedan 21 miljoner på sex år.

Nu vill hon ge sina barn en stabil grund och mitt enda tips är att ta hjälp utifrån för att lära ungarna att förstå pengars värde. Och när jag säger "utifrån" menar jag inte mormor och morfar.

En del av den där önskade stabiliteten hade kunnat vara några miljoner, ett laddat bankkonto hade varit en bättre start för barnen än knark och nya lökar åt sig själv. Callies barn förresten - där är artikelns verkliga offer. Callie själv är visserligen ett offer för sin egen dumhet, men henne är det faktiskt inte ett dugg synd om.

TV4:s Kändisdjungeln blev ingen tittarsuccé trots en massiv reklamkampanj. Nej, det känns inte jättefräscht.

Tävlingssåpor med okända människor är ett näst intill övergivet format. Det funkar fortfarande om de tävlande kan något, som att sjunga, men program med människor som sitter i ett hus eller på en ö och bara sover, äter och förökar sig känns väldigt 1900-tal.

Sedan började man med tävlande kändisar. Fast de ska inte tävla i något de kan utan göra bort sig när de sjunger eller dansar. Så ska det låta, Let´s Dance, Pokermiljonen... Vi börjar kunna det där nu, och vi byter kanal. Då lanserar TV4 denna kändisdjungel och tittarna sviker. Oj...

Jag hoppas och tror att det är manusbaserad underhållning som gäller nu. Men inte - TV4 igen - med dubbade tyskar. Ganska lättförståeligt för alla utom för programchef Sjöberg som vägrar förstå kritiken utan menar att tittarna har fel. Nej, tittarna har faktiskt aldrig fel i det långa loppet. Om de ser premiären och sedan överger programmet så är det någon som inte har gjort sitt jobb. TV4, gör om, gör rätt! Släpp hörnflaggan och kom in i matchen.

Det tog sin tid, men äntligen har en expert, en mikrobiolog, vågat sticka ut hakan och påpeka att handsprit inte skyddar ett dugg bättre än tvål och vatten mot svininfluensan. Kollektiva chocktillstånd kan få människor till hårresande dumt beteende, men det verkar åtminstone finnas en forskare i landet med vett att skilja på bakterier och virus.

Är inte hela svininfluensadebatten väldigt märklig? Jag vill inte ha den och det är naturligtvis jättetragiskt när människor dör, men de allra flesta drabbas alltså av feber och snuva i upp till en vecka. Det är inte digerdöden och med tanke på hur skrämmande dåligt våra myndigheter hanterat denna fråga ska vi nog vara väldigt tacksamma för det.

Countryartisten Dave Carroll fick sin gitarr förstörd i bagagehanteringen när han flög med United Airlines. Det kostade honom 1200 dollar, pengar flygbolaget vägrade att betala. Dave valde att kanalisera sin vrede i en sång som sedan miljoner potentiella United Airlines-kunder lyssnat på. Summa summarum förlorade bolaget mångdubbelt mer badwill än gitarren var värd och Dave skrattar hela vägen till banken.

Jag är spyless på Melodifestivalen ända sedan man ändrade från en svensk uttagning till ett tiotal med semifinaler, andrachanser, jokrar och annat skit. Jag tänker inte offra tiden det tar för att lära mig hur det funkar. Numera är det ju tydligen så krångligt att inte ens artisterna begriper.

Hela våren dränks vi av "inför"-nyheter, eftersnack och deltävlingar, deltävlingar, deltävlingar... Knappt är skiten över med nya, krångliga regler förrän det ska göras om igen. Snälla Christer Björkman: Lämna oss ifred!

Fotbollsföredettingen Magnus Hedman har torskat för dopningsbrott. Då var det kanske inte hans kompis kusins brorsa (som Hedman glömt namnet på) som var ägare till de byxor fulla med skumma piller han hade liggande i sin bil. Den storyn som lät sååå trovärdig.

Och nu tappar organisationen Ren idrott ännu en drivande kraft. Undrar hur de funkar förresten, träffas de en gång i veckan och knarkar ihop eller?

Förutom att han numera är dömd missbrukare vet jag ingenting om Hedman. Jo, jag vet så klart vilka tjejer han dejtat för varje gång ett förhållande inleds eller avslutas måste någon av parterna (eller båda) ringa runt till tidningarna. Ska man tro psykologerna finns det tjejer som särskilt söker sig till kriminella killar, så hoppet om nya löpsedlar på den fronten behöver inte vara ute. Men ärligt talat tycker jag synd om Hedmans barn. Kan inte vara så himla kul att ha farsan på löpet en gång i veckan, och inte för några direkt avundsvärda prestationer heller.