Högeralliansen vill skärpa lagstiftningen för att komma till bukt med fenomenet att försmådda älskare lägger ut nakenbilder på sin gamla partner på nätet när förhållandet tar slut. Med nuvarande lagstiftning är det tydligen svårt att komma åt detta.

En annan lösning på problemet vore att människor kopplar på hjärnan även när de är kära. Har man en gång tagit en bild riskerar den att dyka upp i ett sammanhang man inte väljer själv. Känns det obekvämt - behåll kläderna på framför kameran. Svårare än så är det faktiskt inte. Nu kan tidningen ta bort artikeln och ägna uppmärksamheten åt riktiga problem istället.

Svensk arbetsmarknadspolitik brukar hålla sig på behörigt avstånd från arbetsgivare. Arbetsförmedlingen drar igång någon satsning och skaffar lite utbildningsplatser helt oberoende av vilka arbetsgivare som kan tänkas ha nytta av den nya kompetensen. Om det ens finns sådana arbetsgivare, det kvittar. Det hör liksom inte dit.

Man kunde väl ha trott att inriktningen skulle vara en annan i ett jippo anordnat av en kvällstidning och ett par bemanningsföretag, men tydligen inte. Här har Aftonbladet gjort en hel artikel av att en arbetsgivare råkade gå förbi deras turnébuss under sin arbetsmarknadssatsning Jobbresan.

"Mitt bland alla arbetssökande står han plötsligt där: en arbetsgivare." Visserligen är det en ren slump att han går förbi, men tydligen är det ändå en milstolpe för Jobbresan att de på resan till Norrköping fått tag i en livs levande arbetsgivare. Man hade annars kunnat tro att de skulle börja i den ändan, men nej då. När arbetsgivaren/hotellchefen går förbi formulerar journalisten händelsen med orden: "Här i Jobbresans turnébuss händer oväntade saker. Nästan hela tiden."

Med risk för att låta som en kampanjledare hos Timbro skulle jag vilja påstå att det inte är arbetsmarknadspolitik att fylla en buss med arbetslösa och jobbcoacher och sedan se det som en smärre sensation att det råkar gå förbi en arbetsgivare. Utan arbetsgivare blir det liksom inga jobb. Är det svårbegripligt?

Ung Vänsters Ida Gabrielssons artikel börjar så bra med krav på lärlingsplatser och att stressa på samhällsinvesteringar. Sedan börjar hon spåra ur genom att slå lite håglöst mot småföretagande, för att till slut fullständigt köra ner i diket genom att kräva "trygghetskontrakt" och rätt till fasta jobb.

I alla tider har det varit så att den som kommer ny till en arbetsplats, en bransch eller till och med ett idrottslag har varit tvungen att visa framfötterna lite mer än den som redan finns där. Det kan varken jag eller Ida göra något åt. Det kallas utveckling och behöver inte alls vara av ondo. Ida kräver mer trygghet. Hur mycket mer trygghet kan vi egentligen få i vårt trygghetsnarkomansamhälle?

Varför ska jag som skattebetalare vara med och finansiera att unga ska garanteras jobb helt utan krav på motprestation? På vilket sätt främjar det ett ökat företagande och entreprenörsanda om den som sitter på arslet och väntar serveras stekta sparvar av samhället? Nej, jag glömde... Vänsterpartiet hatar ju oss företagare och ser helst att alla är löntagare på det lokala (helst samhällsägda) storföretaget.

Sossarnas gamla slogan "Alla ska med!" har i Ung Vänsters tappning blivit "Alla ska få!" eller "Alla ska ha!". Undrar hur många år med Ida vid rodret som krävs innan Sverige får söka U-hjälp från Zimbabwe.

Bodies Without Organs, bandet som enligt egen utsago alltid varit jättestora i... någon annanstans, lägger ner verksamheten. Åtminstone tillfälligt, men man kan ju hålla tummarna för att det håller i sig. Här kan man läsa en ganska underhållande artikel om uppbrottet.

Där står bl a att sångaren Martin Rolinski "varit inne i studion och börjat skriva" på ett soloalbum. Så han bokar en studio för X antal tusen i timmen när han ska skriva musik?

Men skojigast är ändå att Alexander Bard tituleras musiker. Mycket kan man säga om Alexander Bard. Han är ekonom, föredragshållare, narkoman... Men musiker?! Han har ju inte spelat ett instrument i hela sitt liv. Det är ett faktum han stolt dragit fram vid ett flertal tillfällen. Om han är musiker är jag hertig av Värmland.

Som ensamföretagare blir mina årliga löneförhandlingar rätt okomplicerade: intäkt-utgift-skatt=lön. Jag minns några hårda löneförhandlingar som anställd, men det gick aldrig så långt som till polisanmälningar.

Här har vi en dansbandssångare som anser sig ha blivit lovad en siffra, men han har inget papper för att styrka det. Ändå väljer han att polisanmäla dansbandet. Och så påstår han att han blivit hotad av kapellmästaren. Inte heller detta ser vi något bevis för och jag misstänker att det är därför han nu tänker dra tillbaka sin polisanmälan.

På bilden ser den här killen ut att vara 55-60. Är det hans första anställning? Har han tidigare i sitt liv fått gehör för sina hänvisningar till muntliga avtal med sin arbetsgivare? Har han bott i en grotta i 50 år? Det är bara några av alla frågor jag undrar över. Men nu har jag inte tid med det, jag ska gå till köket och köra lunch/utvecklingssamtal.

Att folkpartiet struntar i löftet att respektera folkomröstningen om euron tål att upprepas hur många gånger som helst. Fp vill ju också ansluta Sverige till Nato, så en röst på fp är en röst på detta:

Tänk på det innan du slänger iväg en röst på Björklund, att han är inte bara mannen som infört flumskolan, han är mycket värre än så.

Hovet har verkligen blivit en dålig såpa. Bröllopsinbjudan är ute, Hovet har öppnat en särskild bröllopssajt (vilket är extra fjantigt med tanke på att Hovets presstjänst så länge jag levt haft som enda uppgift att då och då gå ut och säga: "Inga kommentarer") och det spekuleras, spekuleras och spekuleras i om Madeleine samtidigt har gjort slut med sin egen stekare.

Heder åt Lars Ohly som tackar nej till spektaklet. Han är inte anhörig eller nära vän och väljer därför att göra något annat den dagen. Fler borde tänka så.

Jag förstår att tidningarna rapporterar om kungahuset ibland, men måste de verkligen pressa ur sig tio artiklar om dagen? Jag menar, grattis grattis, men jag ser fram emot dagen då Sverige inför ett demokratiskt styrelseskick.

Popnarkomanen Kleerup har jag lyckligtvis inte hört något om sedan han gick ut med att han skulle lämna Sverige för att flytta till Göteborg (ja, logik är inte hans starka sida), men nu ska han skriva musik åt Helen Sjöholm och jag undrar vad hon ska med honom till.

I artikeln står det i alla fall att han haft fullt upp, och det syns ju på bilden också. Mitt tips till Kleerup: Nästa gång du får en stund över - tvätta håret!

Skidskytten Helena Jonsson kan vinna 48 miljoner på V75. Jag kan ingenting om trav, men att ett så litet system ska kunna ge maximala 48 miljoner har jag lite svårt att tro.

Hur som helst önskar jag henne lycka till. Att hon ska kunna livnära sig på skidskytte har jag nämligen ännu svårare att tro på, nu när hon med nöd och näppe tycks kunna åka in på topp-tio-placeringar.

Det här är tydligen inte släppt än. Alltså att Rickard Olsson sa i tv att Anna Wahlgren förstört många barndomar och att hon (som alla andra nuförtiden) kände sig "kränkt" och ville ha en kvarts miljon för att må lite bättre. Nu fick hon inga pengar, antagligen för att JK inser att inte en människa tar Anna Wahlgren på allvar. Så då har hon inte förstört någon, åtminstone inga andra barn än sina egna (10-15 stycken).

Men tänk om hon hade fått en kvarts miljon. Hur mycket hade Staffan Westerberg krävt i så fall - hundra miljarder?

Jag vet, ibland har jag orealistiska tankar, men hur kommer det sig att ingen ens tänker tanken att inte återuppfinna hjulet hela tiden?

Stieg Larssons böcker har översatts till engelska. När nu amerikanska filmbolag vill visa filmerna är det liksom bara självklart att man ska göra nyinspelningar med nyskrivna manus och amerikanska skådespelare. Lär väl ta ett par år innan filmerna är klara. Varför inte bara sända de redan färdiggjorda svenska filmerna? Kan inte amerikaner läsa undertext? Eller vill man för allt smör i... Florida inte spräcka befolkningens illusion att världen består av ett enda land - USA. Allt därutöver är öken och skrönor...

En bra film (som jag för övrigt inte tycker att dessa är) vill jag ska öppna mina sinnen, få mig att tänka och utvecklas som människa. Jag tror att det vore nyttigt för den genomsnittlige amerikanske biobesökaren att få se att det finns liv på andra kontinenter.

Det är dyrt att använda mobilen utomlands. Känns nyheten igen? För femton år sedan hade jag tyckt att varningen vore på sin plats. Men nu?!

Det finns ju inte en enda tidning som inte gjort åtminstone ett reportage om något förvirrat pucko som surfat mobilt i Långtbortistan och som inte hade en aaaaaaning om att det skulle kosta skjortan, så när räkningen kommer är han/hon upprörd, indignerad, chockad och arg. Ibland heter puckot Patrick Ekwall, ibland  Svenne Banan. Gemensamt för samtliga är att de ingått ett avtal med en teleoperatör och sedan gett fullständigt faderullan i att ta reda på vad som gäller innan de nyttjat tjänsten.

I den nya artikeln uppmanas vi att kolla upp avgifterna i förväg eller sätta in en spärr i mobilen. En enklare lösning för de allra förnuftsklenaste människorna - som ju detta gäller - är att lämna mobilen hemma. Eller ännu enklare, stanna hemma själva också. Lås in er och svälj nyckeln, så kanske vi slipper sådana här idiotartiklar i framtiden.

Men glad påsk på er !