Januari började med det som i stort sett var klappat och klart på nyårsafton, att Per Oscarsson brunnit inne. Synd för honom. Mellan raderna tyckte jag mig förstå att hans liv var rätt nära slutet ändå, men onödigt sätt att sluta på.

Mina egna problem är futtiga i jämförelse, men snart finns det nog inte ett fel jag inte haft på fötter eller knän. Det här blev ytterligare en månad där jag i princip inte kunde springa. Gjorde några försök, men är det inte det ena så är det det andra. Just nu är det höger fot som krampar. Stressfraktur tror jag. Om inte behandling med antiinflammatorisk gel hjälper får det bli en ny sväng till ortopeden.

Ett annat slit som tycks evigt den här tiden på året är deklaration. Till skillnad från förra året kom jag igång tidigt i år och nu ska det vara klart. Jag fattar ju att det är ofrånkomligt, men jag undrar hur många timmar jag lägger ner varje år på att redovisa mina inkomster. Det är trots allt tid som inte ger en enda spänn utan bara tandagnisslan och irritation. Vår regering med näringsminister Olofsson i spetsen sa redan 2006 att nu skulle "småföretagarna värnas". Ja, men så värna då för fan!!

Och precis när man sitter där med deklarationshelvetet ringer varenda telefonförsäljare i landet för att lura på en telefoner, telefonabonnemang, I-pads, elavtal... ALLT! Jag vet att jag tjatat om detta förut, och retat upp ett helt koppel av telefonförsäljare på min blogg, men jag fortsätter att hävda att ingen i Sverige (med undantag för säljarna och ett och annat skumraskföretag) skulle påverkas negativt av att telefonförsäljning förbjöds. Det är ett förlegat och mycket dumt sätt att marknadsföra bra produkter. Om målet istället är att störa eller att lura på grejer på stressade människor är det däremot ett utmärkt sätt. Det finns internet, och om deras abonnemang och prylar nu skulle vara så enastående prisvärda kommer vi att hitta dem ändå.

Det lustigaste politiska utspelet den här månaden måste ha varit Maud Olofssons partikamrat Stefan Hannas förslag att beskatta fetma. Vet inte hur seriöst det var egentligen, men jag tycker att det är en intressant debatt. Rökare klämmer man alltid åt. Det finns anledningar därtill, men ska självdestruktivitet beskattas ska fetknopparnas definitivt ha sin beskärda del. Den tragikomiska organisationen Överviktigas Riksförbund reagerade som man kunde ana. Så här sa ÖR:s Stefan Wallerek: "Ska man beskatta alla med anlag för någon livsstilssjukdom måste man rikta ögonen mot rökare, alkoholister och personer med cancer." Det gör man ju redan, åtminstone de två första grupperna. Och vadå "alla med anlag för någon livsstilssjukdom"? Fetma ÄR ingen sjukdom. Jag vet att ÖR gör allt de kan för att hålla denna myt vid liv så att de med gott samvete ska kunna fortsätta att leva som de gör och skylla på omständigheter de inte rår över. Dessutom blir man inte fet av anlag. Man blir fet av att ge sig hän åt viljan att skyffla i sig mat. Varje person har ett personligt ansvar för sin kropp. En del kan visserligen äta nästan vad som helst utan att gå upp, andra (som jag och Stefan Wallerek) kan det inte. Tuff shit!

Jag har förresten kämpat mig ner tre kilo nu. Jag måste gå ner minst lika mycket till innan jag är nöjd, men det finns faktiskt svårare utmaningar i livet även om jag inte verkar få ta hjälp av löpningen på ett tag till. Så då får jag väl hitta andra vägar då. Överviktigas Riksförbund är kanske det tydligaste exemplet, men långtifrån det enda, på en ny "folksjukdom" (jag var lite ironisk nu). Vi kan kalla den "kränktast vinner". Alla ska få göra vad de vill, när de vill, var de vill, och alla begränsningar kallas diskriminering, kränkning och förnedring. Nej, alla kan inte bli Fröken Sverige (allra minst den halva av befolkningen som blivit män), alla kan inte få vilket jobb de vill med vilken lön de vill. Det har inte ett skit med kränkning att göra, det handlar om att alla är olika med olika förutsättningar. Det är inget nytt och inte utslag för "ett hårdnande samhällsklimat" eller annan nonsens.

Ett par filmkränkningar. Noomi Rapace är kränkt för att hon inte fick några guldbaggar, hon som enligt egen verklighetsuppfattning är Sveriges bästa skådespelare genom tiderna. Och Helena Bergström är kränkt för att inte filmkritiker och Svenska Filminstitutet gullar tillräckligt mycket med Colin Nutley, Sveriges mest uppblåsta regissör (säger vem? Säger jag!). Han får ju pengar till varendaste filmidé. Detta trots att den enda riktigt bra film han gjort är Nionde kompaniet. Och som av en händelse är det den enda av hans filmer där hans fru inte var med, visade lökarna och grät så snoret sprutade. Kan det finnas ett samband?

Jag tar tillbaka det där att Överviktas Riksförbund skulle vara det tydligaste exemplet på kränkningsfenomenet. Tydligast är givetvis Marcus Birro, killen som älskar att håna och peka finger, men som inte pallar när någon ger igen. I januari blev han lurad i tv och sedan kallad rasist av Magnus Betnér. Jag tror inte ett ögonblick att Magnus har rätt och jag kan förstå att Birro surar lite för att han getts en felaktig stämpel. Men han stannar inte där. Först lägger han ner sin twitter i protest mot "hatets lakejer". Sedan "emigrerar" han. När Birro, överdrifternas mästare, säger att han emigrerar betyder det att han åker på en sedan länge inplanerad utlandsresa med familjen. Om några veckor har vi honom här igen, lika mobbad och kränkt som alltid.

En annan som gett diskrimineringen ett ansikte är ju Gudrun Schyman. Nu meddelar hon att hon avgår som partiledare för Feministiskt Initiativ eftersom partiet "har många kunniga och engagerade människor". Jag måste erkänna att jag inte visste att FI ens fanns kvar. Och eftersom både Ebba Witt-Brattström och Tiina Rosenberg lämnat partiet kan jag inte komma på en enda medlem vid sidan av Schyman, engagerad eller inte.

Oklart alltså om hon är den enda medlemmen i FI, men hon är i alla fall inte den enda avgående partiledaren. Det är väl snart bara Reinfeldt och Åkesson som "sitter säkert". Alla de andra tappade ju väljare i valet, förutom MP, men de byter partiledare ändå.

Sahlin kunde ju inte annat än avgå efter ytterligare ett katastrofval. Och att hitta någon som kan ta över verkar omöjligt. Först och främst har de ju den där egenheten i partiet att alla måste säga nej. Ingen vill ta över, "inte kan väl ja..." och så vidare. Den enda som verkar vilja är Veronica Palm, vilket naturligtvis skulle vara jackpot för högern. Nästan lika dumt som att slänga in Nalin Pekgul. Min favoritpolitiker Pagrotsky tror jag har nämnts en enda gång. Hans sägs vara för gammal, men Sven-Erik Österberg (som både ser ut och beter sig mycket äldre) är ju aktuell.

Ohly borde väl komma till samma slutsats som Sahlin, men nej då. Han säger sig bara bli bättre för varje val. Synd bara att väljarkåren inte uppfattat det. Undrar hur mycket bättre han har råd att bli, det närmar sig 4 %.

Detsamma gäller Hägglund, i undersökningarna är han närmare 3 än 4 %. Men vem tusan ska han byta med, Alf Svensson? Eller har de fler medlemmar? Jo, de har Stefan Attefall, men han är ju inte klok.

Och så miljöpartiet. Deras regler tvingar Eriksson och Wetterstrand att sluta. Gustav Frigolit är självskriven, men ett kvinnligt alibi måste ju också väljas och de som erbjudit sig hittills är så färglösa att jag redan glömt bort vad de heter.

Äh, vi skiter i partiledarna och går tillbaka till kränkningar. Ministrarna Billström och Bildt har enligt Wikileaksskvallret sladdrat lite med en irakisk ambassadör. Eller "sladdrat", enligt tokpolitikern Cecilia Wikström har de begått alla möjliga avskyvärda brott, kränkt mänskliga rättigheter och blablabla. Så vad skulle de ha sagt? Att hedersmord gör svenska folket skeptiska till den nuvarande invandringspolitiken och att lågutbildade flyktingar utan yrkes- och språkkunskaper är "svårintegrerade". Men, usch så hemskt. Är det någon - alldeles oavsett inställning i integrationsfrågorna - som inte tror på denna verklighetsbeskrivning? Ja, tydligen. Cecilia Wikström (fp) tycker att det är "förfärligt!" och Bodil Ceballos (mp) tycker att de "går sverigedemokraternas ärenden". Skitsnack, att låtsas som att allt är frid och fröjd och problemfritt, DET är att gå sverigedemokraternas ärenden för det är de som kommer att suga upp rösterna i nästa val. Vidare säger Ceballos att Bildt och Billström "anpassar sig till opinionen när man vill sätta stopp vid gränsen istället för att jobba med problemen här hemma i Sverige". Fundera en stund över det uttalandet. De ska alltså ha fräckheten att lyssna på folkviljan! Något Ceballos inte skulle kunna göra? Och hur ska de kunna jobba med problem som inte ens får nämnas?

Vi tar en kränkning till. Samerna! SR:s samiska redaktion ringde fjorton kommuner i lapphelvetet och endast 2 av 14 kunde direkt fixa fram en medarbetare som kunde prata samiska med dem. Lagen säger nämligen att dessa kommuner ska tillhandahålla samhällsservice på samiska. Nu ska jag svära i kyrkan: Varför? Barn och unga pratar naturligtvis svenska sedan födseln, och har inte vuxna samer haft tid att lära sig huvudspråket i det land de lever i? Det är ju ändå vi svensktalande som betalar samernas bidrag.

När vi är inne på samer och kränkningar är steget inte långt till vargar. För även vargjägare (samer och ickesamer) är kränkta. Så länge det finns en enda varg i frihet i Sverige är de kränkta eftersom det kan påverka deras köttförråd. Mhm, samer ska få prata sitt minoritetsspråk var än de kommer, men vargarna ska utrotas. Jag ska inte säga att vi borde göra tvärtom (jag blir nog ändå anmäld nu...).

Så tar vi smålänningarna också, för Ingvar Kamprad är kränkt. Anledningen är att hans image av skattebetalande helyllesvensk spruckit. Jag säger inget om att han försöker roffa åt sig, han har gjort det lagligt. Men stå då för det, istället för att snacka skit och kalla folk till höger och vänster för idioter.

I ett sista påpekande av brott mot de mänskliga rättigheterna har vi artisten Kleerup (eller Clear up!). Han var ju hög som ett höghus i en TV4-intervju för ett tag sedan. Nu tar han bladet från munnen och berättar sin syn på saken. Han var inte drogad, han hade bukspottsinflammation. Jag visste inte ens att Kleerup kunde säga så långa ord. Kan inte säga att jag vet vad bukspottinflammation är heller, men nu vet jag åtminstone symptomen: sluddrigt tal, spattiga rörelser och fett hår.

Efter alla dessa kränkningar tänkte jag knyta ihop säcken där vi började, med de feta. I månadens Youtube-klipp får ni Ricky Gervais syn på de militanta fetknopparna:

Ska passa på att pusha för hans serie En idiot på resa (SVT), riktigt rolig och intressant. Och så ber jag om ursäkt ifall någon grupp eller individ känner sig diskriminerad nu för att de inte blivit påhoppade av mig den här gången. Jag lovar att försöka få med er om en månad.