Det har gått inflation i årskrönikor och decenniedito så jag ska bespara er ännu än.

Och så har jag noterat att det är ett fasligt tjat om prinsessornas kommande giftermål med varsin flottig Stureplansstekare. "Året som gått" är tydligen snudd på liktydigt med "kungaåret som gått". Det gör mig lite rädd. Med tanke på att varenda tidning och tv-kanal tjatar, tjatar, tjatar om detta nu, hur ska det då inte bli i sommar, när första prinsessan gängar sig? Blir man tvungen att emigrera för att slippa skiten då? Jag har alltså inget emot att de gifter sig. Naturligtvis skulle jag vilja slippa betala för det, men jag är inte bara republikan utan även realist, så jag inser att jag inte kommer undan notan. Men är det för mycket begärt att slippa höra varenda detalj? Jag är lika ointresserad av kungafamiljens bröllop som av andra bröllop mellan människor jag inte känner.

Jag "missade" kungens jultal, men tydligen snackade han om rätten att få gifta sig med vem man vill och att den inte alltid varit självklar för kungligheter. Nej, det blir ju så när kungen och statsministern har sista ordet enligt lag!

Jag noterar i alla fall med viss glädje att nyheter om familjen Bernadotte allt oftare får kommentarer som går ut på att det är hög tid att lämna medeltiden och lägga ner monarkin. Ja, ju fler gamla kungafrälsta stofiler som viker in kepsen desto mindre stöd borde detta uråldriga system ha. Men än lär vi få dras med dem ett bra tag till. Tyvärr.

Den svenska demokratin känns ju ändå inte klockren, särskilt inte nu när Federley och hans kollegor sparkat igenom FRA-lagen, men etablissemanget brukar i alla fall låtsas att vårt system är demokratiskt. När det gäller kungens ärvda titel försöker man inte ens.

Nu går vi förresten in i ett nytt valår. Aldrig tidigare har en blankröst känts så självklar som nu. Om man inte skulle rösta ogiltigt den här gången. Man kan ju fylla kuvertet med två valsedlar för olika partier ihop med en dikt om yttrandefrihet. Bara för att spexa till det liksom.

En nyhet som lyckats tränga igenom monarkidravlet är sjuttioåringen Ronald Fasth som dömdes till tretusen spänn i dagsböter för att ha örfilat en trettonåring. Ungen och hans ligistkompisar var i färd med att sabotera en golfbana på Värnamo Folkets Park där Ronald jobbar ideellt. Jag förstår Ronald och jag kan förstå ungen också. De jag inte kan förstå är föräldrarna. Det naturliga när ungen kommer hem och gråter är väl att först och främst ta reda på vad som har hänt. Särskilt i ett samhälle av Värnamos storlek blir man inte så poppis om man springer till polisen i tid och otid. Alltså tar man med sig grabben som får peka ut gubben, som säkert inte hade varit svår att lokalisera. När man fått hela bilden klar för sig säger varje normal förälder till ungen att han fått vad han förtjänade och knappt ens det. Men nej, istället polisanmäler de mannen och sänder därmed signalerna till sin son att han är oskyldig. Om fem år är den här ungen myndig. Vettig blir han kanske aldrig... med de föräldrarna.

Bara för att förtydliga - man ska inte slå barn. Det är förbjudet enligt lag och jag säger inte mycket om att Ronald får punga ut med lite böter. Han verkar inte heller bry sig särskilt mycket om den biten. Men det är ganska långt från att fördöma till att polisanmäla.

Börsen gick upp 46,7 % i år. Tillväxtmarknader som Brasilien och Kina betydligt mer. Och så finns det folk som fortfarande är rädda för att investera sina pengar på börsen. Förr eller senare blir det naturligtvis ett bakslag, och ännu senare en ny lågkonjunktur, men långsiktigt kommer börsen att gå upp runt 8 % per år, för det har den gjort i snart hundra år, och bättre och säkrare avkastning än så får man inte. Sedan kan experterna slå på stora trumman för "den värsta kris sedan..." hur mycket de vill.

Apropå rekord har det varit eländigt kallt nu. Och det märkliga är att man anpassar sig. Så sent som igår tittade jag glatt på termometern och tänkte att "minus sju, det var inte så farligt", trots att det är mer än tio grader kallare än ett kylskåp. Jag hatar verkligen vintern. Bilen fryser, skägget fryser, hela jag fryser. Och snö ledsnade jag på ungefär i femårsåldern.

Något annat jag ledsnat på är Saab. Säkert ett jättefint bilmärke på alla sätt och vis, men det är inte tillräckligt många som vill köpa deras produkter och det har det aldrig varit. Sedan starten 1937 har årsredovisningarna visat plus 3-4 gånger. Först överlevde de genom att flygplanstillverkningen gick bra. Sedan fick lastbilstillverkaren Scania skjuta till kapital. 1990 gick General Motors in som delägare. De senaste tio åren har GM tagit över helt. Men resultatet är lika uselt som alltid vem som än äger. Nu verkar det som att det definitivt är över och då hör man folk överallt som tycker att stat och regering ska pumpa in pengar för att rädda Saab. Vad i jösse namn då för?!

Visst fattar jag att det är trist för de anställda att bli av med jobbet, men värre saker har hänt. Människor som jobbat på Saab i 20 år beklagar sig. Har man varit på samma företag så länge är det väl hög tid att man gör något nytt och borde nästan vara tacksam att man får hjälp att ta det steg man inte orkat på egen hand? Överhuvudtaget tycker jag att vi binder upp oss för mycket vid våra respektive arbeten. Vid varje presentation berättar folk vad de jobbar med. "Sixten Berg, miljösamordnare." Jaha, och...? Har folk inga intressen, hobbies eller familjer att prata om? Om Sixten exempelvis är pappa vore det väl bra mycket naturligare att börja med det istället för att berätta på varenda kaffekalas att han är miljösamordnare. Så kanske kan han variera sig lite nästa gång: "Sixten Berg, pedofil, hustrumisshandlare..."

När jag slutade på mitt senaste "riktiga" jobb 2000 efter knappt fem år beklagade sig min chef (fossil på 60+) att folk slutar "hela tiden". Det är lustigt med flexibilitet på arbetsmarknaden, det ska tydligen bara gälla åt ena hållet. Det är fint att man ska kunna sparka och flytta runt människor, men har de fräckheten att sluta själva blir det stånk och stön från cheferna. Jag har i och för sig aldrig fått sparken, så jag ska väl inte uttala mig om hur de Saabanställda känner sig nu, men förutom den senaste gången, när jag hade startat eget, har jag heller aldrig haft något färdigt jobb att gå till när jag slutat. Varje gång, utan undantag, har det ändå alltid lett till en positiv förändring. Mitt tips till Saabfolket är därför att ta tag i sina liv och se vart det leder. Saker har en kuslig förmåga att lösa sig om man är lite öppen och framåt.

Ingen decenniekrönika, men en av årtiondets största nyheter måste vara flygsprängningen av World Trade Center 11 september 2001. Det är dags för månadens Youtube-klipp. Jag brukar inte framhäva komikerkollegor i denna sektion för det känns lite för internt. Men Johan Glans och David Batra har gjort en fantastisk sketch om denna händelse:

Jaha, nytt år och nya bekymmer väntar. Men allvarligt talat väntar jag mig ett fantastiskt år. Eller fantastiskt, men i jämförelse i alla fall. Några nyårslöften? Mer sprit och mindre motion kanske... Äh, det får vara i år också. Så gott nytt år, gott folk!