Dags för ännu en sammanfattning av en månad. Vad är förresten grejen med att hela tiden berätta precis allt om sig själv och vad man gör? Mina Facebook-vänner gör statusuppdateringar av typen: "Är på T-centralen." Och som om inte det vore konstigt nog klickar fem pers på gilla-knappen. Varför?! Vad finns det att gilla med att någon är på centralen? Vi vet ju inte ens varför han/hon är där!

Men nu skiter vi i det. Jag sitter vid min dator. Kanske borde jag logga in på Facebook och berätta det, så får vi se om någon "gillar". Äh, det är bara att konstatera att jag är för gammal för att greppa sociala medier och vad man egentligen ska ha dem till.

Ja, jag är ju 40 nu, så det är väl inte annat att vänta. Under min första månad som 40-åring har jag börjat gå hos en ny sjukgymnast. Det är kanske ett dåligt tecken att den förra inte orkade längre... Den nya har en lite annan inriktning och bänder och vrider på min axel, som han för övrigt inte tror drabbats av så kallad musarm. Det spelar i och för sig ingen roll vad skadan kallas, bara den blir bra, och jag börjar tro att den ska bli det.

Även mitt trasiga muskelfäste i låret börjar hämta sig. Förra månaden gjorde jag försök på försök att börja springa som vanligt, men det slutade alltid med ett nytt träningsuppehåll eftersom det gick sämre och sämre. I oktober började jag från noll med att springa lugna trekilometersrundor och aldrig två dagar på raken. Nu är jag uppe på en mil och kan för första gången på två månader genomföra pass utan att känna smärta - skönt!

Nu när jag är så positiv skulle jag vilja slå ett slag för en samhällsfunktion som verkligen fungerar, nämligen biblioteken. Jag har den senaste tiden pluggat ganska mycket för ett pågående skrivprojekt och lånat bok efter bok på biblioteket. Där finns ju banne mig nästan allt! Och inte nog med det, det är användarvänligt också. Jag kan kolla på nätet om de böcker jag är ute efter finns inne, och när de annars förväntas komma tillbaka. Där kan jag också låna om böckerna om jag behöver.

Tänk om vårdcentralerna skulle vara lika kundvänliga och man kunde få reda på vilka lediga tider husläkaren har, samt boka direkt på nätet. Jag har förresten ansökt om husläkarbyte till en privat husläkare. Inte för att jag springer till doktorn särskilt ofta, men i samband med att min axel började krångla i våras var jag hos husläkaren tre gånger. Vid samtliga tillfällen fick jag vänta minst en halvtimme över tiden och vid inget av tillfällena bad hon om ursäkt för att hon, på grund av pissig planering, stulit min tid. Sedan lovade hon att hon skulle skicka röntgenplåtar till mig. Jag väntar fortfarande och det här var i april. Och jag är inte ens förvånad, mer Landstinget än så blir det inte.

Bilproblem har jag haft också. Först la bilen av på en bensinmack. Hade tankat och skulle åka därifrån - gick inte. Knuffade bilen åt sidan, ringde efter hjälp och väntade. Testade att starta den några gånger, men den tände inte. Förrän hjälpen anlände, då hoppade den igång utan anledning och sedan gick den som en klocka. I lördags la den av igen, men nu var det under färd. Hamnade i en korsning på en motortrafikled med den döda bilen. Efter trekvart gick den igång, men högst tillfälligt. Nu står den hos en kompis, som sliter sitt hår över fanskapet. Först verkade det vara bensinpumpen, men tydligen är det istället något fel med strömförsörjningen till pumpen. Oklart vad.

Nej, nu skiter vi i mitt patetiska liv. Oktober har ju varit ännu en galen nyhetsmånad. Det började med att kungen åkte till Saudiarabien och delade ut en scoutmedalj till kung Abdullah, som köpt den för 44 miljoner dollar. Det gör vår högt ärade Carl Gustaf Hubertus inte i egenskap av kung utan som scoutledare. Men han är ju ändå kung av Sverige, och när kungen av Sverige åker och hälsar på ännu en diktator i ett land som piskar kvinnor som kört bil, dömer homosexuella till döden och inte tillåter politiska partier och demonstrationer, så blir det en svensk hyllning till diktaturen som statsskick.

Det läskiga är att jag inte ens tror att kungen tänker i de här banorna. Han har själv ärvt sin titel och först i nästa led (Victoria) ärvs titel av den förstfödda även om det skulle vara en dotter (något som kungen själv högljutt motsatte sig när hans barn föddes i "fel" ordning). För honom är demokrati inte naturligt och absolut inget eftersträvansvärt. Hur skulle det kunna vara det? Om Sverige införde demokrati skulle ju kungen bli arbetslös. "För Sverige i tiden" - jo, tjena!

Det som i första hand skapat mitt djupt rotade förakt för politiker och andra makthavare är att andra regler gäller för dem och att de dessutom ser detta förhållande som självklart. När Håkan Juholt nu lurat sin arbetsgivare (alltså vi) på etthundrasextiotusen kronor genom att låta staten betala hyran för honom och hans "kulbo" Åsa Lindgren svarar han att de "ska betalas tillbaka". Och därmed ska saken vara utredd. Förundersökningen lades ner på rekordtid. Samma sak med förundersökningen om Juholts dubbla bilersättningar. Om jag hade lurat en arbetsgivare - eller Gud förbjude: staten - på hundrasextiotusen vore återbetalning mitt minsta problem. Jag skulle också drabbas av straffskatter, böter och troligen fängelse. Precis som Juholts "kulbo" innan hennes pojkvän blev partiledare och därmed gjorde hela familjen straffimmun. Juholt betalar tillbaka grundskulden, hundrasextio papp, så är allt bra. Inte ens ränta får han betala för att han lurat till sig våra pengar och sånär kommit undan med det.

Att inga andra politiker gör en grej av detta bedrägeri beror givetvis på att de är lika goda kålsupare. Redan nu har flera politiker bett om att få sänkta bidrag. Varför de överhuvudtaget ska ha bostadsbidrag övergår mitt förstånd, lönen borde räcka till att betala boendet.

Carl Bildt är en annan politiker som försnillat våra pengar (när han tog ut fullt riksdagsarvode trots att han jobbade heltid för FN). Häromveckan fick han frågor om Lundin Oils engagemang i Etiopien på den tiden Bildt satt i styrelsen. Han blåljög, blev påkommen, fick backa. Men han lär ju också få sitta kvar. Alla politiker får sitta kvar. Till och med den politiske vilden Petzäll får sitta kvar i riksdagen trots att han tvångsvårdas för sitt missbruk - snacka om lekstuga! Det sätter Sven-Otto Littorins horaffärer i ett nytt perspektiv - satan, vad klantig han måste ha varit! Inte för att heller han gick lottlös, han fick ju en årslång USA-semester på vår bekostnad.

Khadaffi fick i alla fall inget avgångsvederlag. Inte för att rättegångslös avrättning är att rekommendera, men det för åtminstone det goda med sig att han till skillnad från våra skojarpolitiker slutar att kosta pengar. Och Juholt snackar om "drev"...

Vad händer när de arabiska diktatorerna faller? Jag tycker att det är bra att de störtas, men är inte alldeles övertygad om att allt blir fred och fröjd nu. I Tunisien tar islamister över. Kanske blir det likadant i Libyen och Syrien. De galna människor som visade upp Khadaffis lik och skrek om Allah lär knappast införa en civiliserad demokrati. Problemet är dels att man i dessa länder inte ens känner till hur demokrati funkar, och dels att en hyfsad bildning av folket är en förutsättning för demokrati. Att demokratin funkar så dåligt som det trots allt gör i Sverige beror mycket på att alldeles för många människor sväljer allt som politiker och myndigheter och deras vänner i journalistkåren säger som sanningar, helt enkelt för att "vi" inte orkar eller kan ta reda på fakta på egen hand. Och hur ska det då gå i länder med hög analfabetism? Det lär vi märka. Går de från en tokdåre till en annan var det ingen större vits med upproren.

Girighet är inte förbehållet politiker, även om det verkar så ibland. Den senaste tiden har vi kunnat följa ett "Triss-bråk" mellan mor och dotter. Mamman ville inte skrapa lotten i tv utan bad sin dotter åka. Säger mamman. Dottern säger att det är hennes lott. Så när nu dottern skrapade fram tiotusen i månaden i 25 år tycker sig bägge ha rätt till pengarna. Jag tycker att det verkar ganska uppenbart att mamman har rätt, men kan inte begripa varför man inte skriver papper på vad man kommer överens om. När det gäller så här mycket pengar bör man ha lite struktur med bevittnade namnteckningar, men åtminstone ett papper där man skriver upp vad man kommit överens om och när så skedde. Det tar ju bort eventuella missförstånd. Visst, det kan tyckas lite högtravande att upprätta juridiska dokument inom familjen, men nu har mamman gjort en stämningsansökan och så småningom kommer både tingsrätt och hovrätt att kopplas in, så ett enkelt A4-papper hade onekligen förenklat administrationen.

Apropå tokiga familjer... Den läkare som åtalades för att ha haft ihjäl ett spädbarn friades. Det var då för väl! Det känns verkligen som att föräldrarna ville hitta en syndabock, någon att skylla livets jävligheter på. Det är nog fullt förståeligt. Vad som inte är det är att rättsväsendet hängde på.

En annan dumhet var att Migrationsverket tänkte skicka en senildement tant på 91 år till Ukraina. Det är möjligt att hon inte borde få stanna av flyktingliknande eller humanitära skäl. Men vad kostar det att skicka hem henne jämfört med att låta henne stanna? 91-åringar med demens och hjärtfel lever ofta inte till de blir 120. Mixa upp lagar och regler med lite praktisk logik!

Men med detta sagt. Anledningen till att tanten är 91 år och dement när hon nu söker uppehållstillstånd är att hon inte åkte hem efter Migrationsverkets avslag 2003, 2008, 2009 eller 2010. Jag tycker fortfarande att hon ska få stanna, men är inte direkt chockad över att kvällstidningarna "glömde" att berätta detta. Inte nog med att journalisterna ska ta reda på fakta, sedan ska de bedöma om dessa fakta passar ihop med den historia de vill berätta, för tiden när journalisterna såg som sitt arbete att berätta sanningen är för länge sedan förbi.

Sedan blir de sura när folk slutar att läsa tidningar till förmån för bloggar. Det är ju inte så konstigt när journalisterna gör samma sak. Häromdagen hade SJ ett haveri med några tåg som blev försenade en halv dag. Inget tidningarna blev så väldigt intresserade av. Förrän Magnus Uggla twittrade om att han var drabbad. Raskt satte såväl Aftonbladet som Expressen några "skarpa hjärnor" på att skriva artiklar om det inträffade, helt baserade på Ugglas twitter. Expressen skrev till och med i artikeln att Uggla avböjt att kommentera. Så varför ska man läsa en artikel om ett tåghaveri när man lika gärna (eller hellre) kan läsa Magnus Ugglas förstahandstwitter om samma händelse?

Något annat som gav kvällstidningarna stora skälvan var när en bloggsajt hackades och journalisternas lösenord började spridas på nätet. Ja, skyll er själva då, klantskallar!

Månadens youtube-klipp handlar om fotboll. Det är ju som bekant en helt värdelös sport, men Zlatan är alltid underhållande. Ja, inte på planen såklart, men i intervjusituationer. Notera att han, som alltid, besvarar alla frågor med "Nej..." följt av en floskel av typen "Vi måste spela boll" och att Peter Jihde egentligen inte ställer några frågor utan bara medelst s k "papegojteknik" upprepar föregående svar och lägger till ett "Hur känns det?" eller "Vad ska ni göra då?". Till slut får Zlatan nog:

Lite dålig stämning där... Avslutningsvis ett tv-tips. På SVT går just nu den norska serien Dag (finns från avsnitt 1 på SVT Play), som kan vara den bästa serie som någonsin visats i svensk tv! Jag skulle kunna berätta mer, men se den istället! Den som inte tycker att den är lysande har ingen humor.

Och när norsk tv är så bra, varför envisas alla tv-kanaler med att sända dansk tv, som ju är helt värdelös?! Det ska jag grubbla vidare på, och kommer jag på ett svar kommer det om en månad. Men jag tvivlar.