Det är inte lätt att lägga ut texten om juni 2010 för det är ingen månad som går till historien i mitt liv. Jag avslutade i alla fall mitt krönikörsuppdrag för Svenska Spel. Fast inte ens det är säkert, möjligen får vi se en fortsättning, ingenting är klart.

Jag gillar uppmärksamhet. Jag syns (rent utseendemässigt) och jag står ofta på scen (där själva idén är "allt ljus på mig"). Jag blir inte stoppad på stan av folk som känner igen mig. Det har hänt, men är extremt ovanligt. Men när jag kommer till ett gig vet folk vem jag är, medan jag inte känner någon. Lite som Lasse Berghagen har det typ... jämt.

I pokersammanhang är jag däremot inte alls van vid det. Vid livepoker är jag nog lite av en grå mus vid bordet. Jag pratar med medspelarna, men är sällan eller aldrig den som för samtalet och låter käften gå. På nätet är jag ännu mer anonym. Jag har inga stora turneringssegrar bakom mig och spelar dessutom relativt konservativt. Man kan därför säga att jag har fått vara helt anonym när jag spelat poker och det trivs jag med. Fast nu har det skitit sig. Som krönikör hos Svenska Spel kan jag nästan inte sätta mig vid ett SvS-bord utan att någon av motspelarna kommenterar min närvaro eller något jag skrivit. För ett par veckor sedan fick jag uppleva något ännu mer galet, en egen bountyturnering. Kort förklaring för icke-pokerspelare: I en bountyturnering ges ett extra pris (en "bounty") till den som slår ut en viss spelare, vanligtvis ett pokerproffs eller annan pokerspelande kändis. I den här turneringen var inköpet 55 kronor och den som slog ut mig, i egenskap av krönikör, belönades med 350 kronor. Givetvis åkte jag ut med huvudet före långt utanför pengarna. Men det var en trevlig turnering så det gjorde inte så mycket, bara lite frustrerande att jag fick så dåligt kortsnitt att jag var ännu mer dömd på förhand. Men att sitta vid ett pokerbord och inte veta någonting om någon medan de vet vem jag är, vad jag gör, hur jag ser ut, hur gammal jag är... Jag gillar inte det, helt enkelt. "Men varför spelar du då hos Svenska Spel samtidigt som du är deras krönikör" kanske någon undrar. Svaret är enkelt - det går svinbra! Förra veckan gjorde jag ett större pengauttag och redan börjat pokerkontot svämma över igen.

På den allmänna nyhetsfronten finns det inte heller så himla mycket att säga. Två evenemang fullkomligt ströp den ordinarie nyhetsfloden - prinsessbröllopet och fotbolls-VM. Jag är ungefär lika ointresserad av bägge dessa händelser. Möjligen kan man säga att jag är mer intresserad av bröllopet. För bröllop är ju i alla fall intressanta om jag har någon relation till de som gifter sig, medan fotboll är helt oväsentligt vilka som än spelar.

Men så fick prinsessan Grävskopa äntligen sin fläskkotlettsfrisyrsprins då. Daniel Westling är nu prins och riddare (anar man en elak kung och en drake i den här historien?). Och inte nog med det, han är hertig av Västergötland också, vilket måste vara skönt för västgötarna. De har visserligen haft en hertiginna att gå till med de problem som kräver hertiginblandning, men nu har de alltså både en hertiginna och en hertig. Fast det skulle också kunna vara så att de här titlarna bara är rent trams och inte fyller någon som helst funktion i ett modernt samhälle. Mm, så är det.

Apropå titlar var en av bröllopsgästerna på den officiella gästlistan "David Batra, civilekonom". Jag känner David och mig veterligen har han inte jobbat som civilekonom en enda dag. Så varför står han då listad som civilekonom? Rent praktiskt var han naturligtvis inbjuden som make till en riksdagsledamot och hade, som en del andra gäster, kunnat tituleras "make". Men nej, han står som civilekonom. Detta trots att komiker, manusförfattare, föredragshållare eller t o m författare eller företagsledare hade legat närmare sanningen. Jag kan tänka mig två rimliga förklaringar. Antingen ansåg hovet inte att ståuppkomiker lät tillräckligt fint eller kunde indikera att han var där för att jobba. Eller också bestämde sig David själv för att skoja till det genom att skriva civilekonom som titel. Fast det skulle i så fall betyda att hovet frågar, att de vid inbjudan till riksdagsledamot "Anna Kinberg Batra med sällskap" ber Anna att i god tid berätta vem hon tänkt ta med sig och vad denne har för titel. Oavsett hur det gått till finns det något skrattretande i detta, och allra mest skrattretande är naturligtvis titelhysterin i sig. Andra titlar i gästlistan var friherre, baronessa, grevinna, hertig, konung, rector magnificus professor, ceremonimästare och hovdam. Jag skulle föredra civilekonom alla dagar i veckan, oavsett om jag jobbat som det eller inte.

Några nyheter har i alla fall läckt ut vid sidan av fotboll och bröllop. Juni började lika tråkigt som maj slutade, med att israelisk militär kapade ännu en båt på internationellt vatten, tvingade den till israeliskt territorium varpå man anklagade besättningen för intrång. Israel är inte det enda landet i världen där det finns problem med pirater, men det är det enda landet där piraterna är statsanställda.

Hela situationen är absurd! Som jag skrev i bloggen när det hände, det är som att jag trycker en pistol i tinningen på någon som strosar i godan ro på gatan utanför mig, och sedan tvingar personen att gå in i min lägenhet. Väl där ringer jag polisen och berättar att jag övermannat en inbrottstjuv. Låter det vettigt? Vi fortsätter liknelsen. Grannar (omvärlden) protesterar och menar att jag saknar rätt att antasta människor på gatan med eldvapen. Själv hävdar jag att det faktum att jag bor här gör att jag inte känner mig säker när människor går på trottoaren utanför. Personen (hjälpsändningskonvojen) påstår sig visserligen vara på väg till sin mamma och att Icakassen innehåller mat och andra förnödenheter, men hur ska jag kunna veta om det är sant eller om plastpåsen egentligen innehåller en bomb i syfte att spränga min lägenhet i luften? Då kommer plötsligt kommunalrådet (USA:s president) till mitt försvar och säger att han, trots att jag hotat en promenerande medborgare med pistol, har fullt förtroende för mig som människa och tycker att grannarnas protester mest liknar en komplott i syfte att sabotera för mig som utsatt världsmedborgare. Låter det friskt?

På temat "sjukt i världen" är det svårt att inte nämna Grekland. Nu är grekerna inne på sin femte generalstrejk för att protestera mot regeringens åtstramningar. Lite svårbegripligt för oss utanför Grekland eftersom vi (till skillnad från grekerna?) fattar att anledningen till åtstramningarna är att grekerna åkt snålskjuts på övriga EU. På ett sätt kan man naturligtvis säga att det är de grekiska politikernas fel att man inte tagit tag i situationen tidigare, men vem har röstat fram dem då? Jag tycker att det verkar som att genomsnittsgreken försöker inbilla sig att fjorton månadslöner per år och pension vid 50 är en mänsklig rättighet. Idag berättade en svensk turist i Grekland på Ekot att hon blivit blåst på sin båtbiljett eftersom strejken stoppade båten, men tydligen inte killen som tog betalt för biljetten. Det är ju extremt obegåvat att blåsa turister eftersom det verkar vara det enda det där landet kan tjäna pengar på! Jag säger: Låt dem brinna! Till att börja med bör Grekland uteslutas ur EU eftersom de tagit sig in med hjälp av falska uppgifter. Sedan vore det naturligtvis bra om Internationella valutafonden kan hålla grekerna från konkurs, men dalta inte för länge med dem. Om de arbetsföra grekerna fortsätter att sticka huvudet i sanden och strejka istället för att jobba och betala skatt är det läge att sätta hårt mot hårt redan till hösten.

En annan nyhet jag fastnat för är den om två män som sköts ner i Fittja utanför Stockholm. Sedan handlar nästan hela artikeln om att skytten måste ha gett sig på fel personer för de här två killarna är "jättesnälla" och "skötsamma" och "har inga fiender". Känns det igen? För ett tag sedan blev två män innebrända i sin bil. Även de var jättesnälla killar som måste ha förväxlats. Fast sedan visade det sig att de köpt ett större knarkparti och glömt bort att betala, ett beteende som inte alltid är jättepoppis vad deras familjemedlemmar än säger. Och det är samma sak jämt, varenda seriemördare och våldtäktsman är "jättesnäll innerst inne". Det är naturligtvis fullt möjligt att de två som sköts den här gången (inte livshotande) verkligen är oskyldiga lammungar som aldrig ens snattat en dumleklubba, men rent statistiskt är det inte så och därför känns det inte så lite fånigt att journalisten (Martin Ekelund, Aftonbladet) sväljer uppgifterna med hull och hår. Som läsare skulle jag t ex vilja veta om offren finns i polisregistret och i så fall varför, istället för att höra den ena killens pappa berätta att hans son är en hyvens grabb.

Men det är som sagt inte lätt att hitta nyheter den här tiden på året. Det tydligaste beviset på sommarens nyhetstorka är att varje år vid just den här tiden går tidningarna ut och varnar för att grillkorv är hälsovådlig mat. Behöver man verkligen berätta det? Korv innehåller ju i princip bara mättat fett och salt. Och tydligen flamskyddsmedel också - smaskens!

Sommar innebär i alla fall sommarpratare i P1 och årets startfält tycker jag är starkare än på länge. Det beror antagligen på att de alltid hoppar över politiker när det är valår, och ärligt talat är det inte många politiker jag orkar lyssna på i över en timme. De intressantaste i år är Ulf Malmros (Sveriges bästa regissör), Nisse Landgren (tänkande musiker), Henrik Hjelt (kul kille) och Håkan Lans (uppfinnare). Men det finns många jag är lite nyfiken på, som Johannes Anyuru, Per Morberg och Amanda Jenssen. Alla har ju sina erfarenheter och alltid är det någon som överraskar positivt. Erfarenheter ja, men en av årets sommarpratare saknar titel - Annika Östberg. Ja, vad ska de skriva liksom? Får mig att tänka på en gammal historia. En man kommer in till en urmakare:

- Jag vill köpa ett schweizerur.

- Jag säljer inte schweizerur, jag är gynekolog.

- Men ni skyltar ju med schweizerur!

- Ja, vad fan ska jag skylta med då?!

En sanslöst tröttsam människa vi slipper i årets Sommar är schlagerpensionären Charlotte Perrelli. Hon har däremot skilt sig och angett makens otrohet som orsak. Varje gång hon talar ut betonar hon att hon tidigare har velat ligga lågt för att skona barnen, men jävlar vad barnen kan få komma i kläm när karriären går trögt för nu talas det ut, träds fram och berättas öppenhjärtigt i parti och minut var och varannan dag. Huruvida maken Nicola Perrelli verkligen har varit otrogen har jag naturligtvis inga åsikter om. Han förnekar det, men vill i övrigt inte fläka ut familjens privatliv i media. Det hedrar honom, och skulle det bli en vårdnadstvist längre fram känner jag instinktivt att ungarna skulle ha det bättre hos honom än hos Mamma Träsktroll.

Månadens Youtube-klipp har ingen direkt sommaranknytning, men kanske kan få någon att tänka på nyligen avsomnade Hultsfredsfestivalen och andra musikfestivaler.

Det var det. I juli händer det antagligen ännu mindre, det lär vi märka.