Det var februari. Det bästa med februari brukar vara att den är kort, så ock i år. Eländigt väder, krig i hela världen och så dessa erbarmliga fötter. Det räcker fortfarande med ett par korta joggingturer för att jag ska bli fullständigt handikappad. Och trenden håller i sig med nya, obegripliga skador. För ett par veckor sedan svällde ena foten upp och jag kunde knappt stödja på den. När den var som värst lät jag faktiskt bli och hoppade på kryckor istället. Och precis som vanligt gick det över utan att jag blivit ett dugg klokare. Just nu är jag skadefri, men jag vet inte om jag vågar mig ut i spåret eller om jag borde låta bli. Vädret är ju ändå skit, så även om jag är bra löpsugen är det nog enklare att avstå nu än senare i vår. För det blir ju vår nu. Mars är en vårmånad. Mm, vi får väl se.

Fortsatt vältrande i olycka: Min dator frös. Gick inte att göra någonting, inte ens ctrl+alt+delete hjälpte. Så det var bara att hålla inne powerknappen tills fanskapet somnade. Tryckte på den igen och fläkten hoppade igång. Men efter ungefär två sekunder dog den igen, som en bil med soppatorsk. Visade sig att moderkortet gett upp, så det var bara att ge sig ut och köpa en ny dator. Igen. Enda ljusglimten är att hårddisken gick att utvinna ur den gamla datorn, så att jag inte förlorade någon data. Men det är ju ändå en massa pyssel. Inställningar, nätverk, tillbehör... Och eftersom jag ogärna bygger ihop skiten själv tar allting väldigt mycket tid.

Annars då... Några intressanta jobbprojekt jag inte kan säga ett skit om. Så det gör jag inte.

Och världen utanför mitt arbetsrum är snart lika stökig som mitt liv. Efter att egyptierna ledsnade på sin diktator verkar varenda arabland vilja hänga på. Senast är det Libyen, och deras diktator Khachrafquiii. Nej men seriöst - varför ska varenda nyhetsmedium köra en egen stavning på den karln? Exempel: SVT - Kadaffi, Aftonbladet - Gaddafi, Expressen - Khadaffi osv. När jag var liten hette han Khadaffi och jag ser inte riktigt poängen med att ändra på det. På den tiden fanns det också ett land som hette Bahrein, ett annat land där det demonstreras och bråkas nu, fast denna gång under namnet Bahrain. Kan tyckas som en skitsak, men hur svårt kan det vara på en skala? Bestäm en gång för alla hur orden ska översättas från arabisk text och kör sedan på det. Det är nog med nya länder och ledare att hålla reda på utan att de byter namn stup i kvarten.

Sveriges hållning i dessa strider är mycket enkel. Innan USA och EU sagt sitt säger vi ingenting. Bara länderna har "stabilitet" är det tummen upp från utrikesminister Bildt som skiter fullständigt i om folket lever under vapenhot från sin president/kung/general. När USA och EU satt ner foten är Bildt med på tåget och låtsas som att han alltid varit där. Men om nu Obama och Hillary Clinton i USA och hela EU stödjer det libyska folket mot Khadaffi/Quadaphi..., varför har de inte gjort det tidigare? Killen har basat i drygt 40 år, varför nu?!

I Sverige är våra problem lite futtigare, men nog så misshandlade. Arbetsförmedlingen har ju, som alla vet, trots namnet inte klarat av att förmedla arbeten på väldigt många decennier. Därför har man lagt ut arbetsförmedlandet på externa jobbcoacher. Då visar det sig att dessa jobbcoacher i många fall är rena bluffbolagen. De har blivit av med sin f-skatt (och det kollar inte arbetsförmedlingen), de ägnar sig åt rent flum och slutresultatet blir nästan lika uselt som om AF gjort det själva. Skillnaden är att det nu kostar tre miljarder kronor till. Tre MILJARDER!! Det går att göra väldigt mycket för de pengarna.

Och SVT kör "skrämmande" dokumentärer om att svenska ungdomar åker till Norge och jobbar och blir lurade för att de inte tar reda på vilka regler som gäller. Eller luras i Sverige (av McDonalds i den senaste dokumentären) för att de inte tar reda på reglerna. Det är naturligtvis illa att arbetsgivare behandlar anställda som skit, men en annan gemensam nämnare är alltså att människor låter sig luras genom att inte ta reda på sina rättigheter. Det finns faktiskt fler sidor än Facebook på nätet, informationen finns där!

En sak till. Om svenska ungdomar tog tummen ur röven och la ner mobilen i fickan, borrade ner huvudet och tog i, då skulle deras situation på arbetsmarknaden se helt annorlunda ut. Detta påpekade jag på bloggen häromdagen och fick reda på att så är det absolut inte. Allt jag vet är att jag känner flera av varandra oberoende människor som sliter sitt hår över underställda åttiotalister som de uppfattar som slöhögar. Ja, det finns undantag och ja, reglerna ska gälla även åttiotalister alldeles oavsett, men nog sjutton spelar det in. Jag måste förresten passa på att tacka för alla kommentarer på bloggen, direkt där och via mail. Det är faktiskt väldigt kul att få respons där. Står man på scen får man ett direkt kvitto på hur det man säger mottas, men på det häringa internet känns det ibland som att man sitter i en alldeles egen bubbla.

Jag var inne på Bildt och hans ryggradslöshet tidigare och då är det svårt att inte jämföra med Palme. Jag var inte jätteimpad av honom på tiden det begav sig och hade kanske inte varit det nu heller, men han hade till skillnad från Bildt en ryggrad. Nu är det exakt 25 år sedan Palme dog. Kan inte säga att det känns som ett viktigt datum för mig även om jag naturligtvis fördömer mordet. Och dagen till ära säger Lisbet Palme indignerat: "Jag har ju identifierat mördaren." Hon är alltså fortfarande förvånad att inte hennes ord mottogs som en sanning. Jodå Lisbet, vi minns det där. Först släppte du den klassiska repliken om att du kunde se vem av deltagarna i vittneskonfrontationen som var alkoholist. Givetvis diskvalificerades därmed vittnesmålet direkt eftersom hon på detta vis avslöjade att hon fått förhandsinfo om personen hon skulle peka ut. Sedan vägrade hon låta sitt vittnesmål i domstolen spelas in, såsom skedde med alla andra vittnen. Det var väl ungefär i den vevan det började dyka upp teorier om att Lisbet själv var inblandad i mordet. För inte kunde hon väl vara så klantig, korkad och osympatisk? Jo, jag tror att hon var precis så klantig, korkad och osympatisk.

Hans Holmér, länspolismästare, spaningsledare och ett av de största praktarsel som funnits inom svensk poliskår snöade snabbt in på kurderna. Detta hände nämligen i en tid då man kunde peka ut invandrare i negativa sammanhang utan att direkt få rasist- och naziststämpel. Men fel verkar han ha haft. Det hittades ett par skumma figurer som pratade i koder på telefon. Mycket möjligt att de planerade något fuffens, men knappast Palmemordet.

Sedan kom 33-åringen, en kriminell småhandlare som hängt med EAP som var uttalade Palmehatare. Han emigrerade till USA där han förmodligen fick vad han förtjänade bara några år senare. Men Palme hade han inte skjutit. Artisten Ted Gärdestad pekades här och där ut för att ha varit "33-åringen", vilket var väldigt långsökt eftersom han inte ens stämde in på den allra viktigaste punkten - han var nämligen bara 30.

Jakten fortsatte istället med en annan Sollentunabo, Christer "42-åringen" Pettersson, en parkbänksalkis man ogärna sprang ihop med när man gick till Sollentuna Centrum, det minns jag själv mycket väl från min barndom. Ni vet, en sån där kille med stirrig blick och så spattig gång att det kändes som att man tittade på en film som hängt upp sig. Han var i krokarna, möjligen hade Lisbet Palme faktiskt sett honom i anslutning till mordet. Men om han skulle ha mördat Palme vore flykten därifrån första gången Chrille P betett sig rationellt på tjugo år. Fan tro't. Fan och Stig-Björn Ljunggren, såvida det är två olika personer. Om detta handlar månadens Youtube-klipp:

Ägd, som ungdomarna skulle säga. I mars händer det antagligen en massa skojsigheter. En av dem borde vara att min nya dator blir helt klar. En annan att snön försvinner. Eller är det att hoppas för mycket?