Vilket väder! 25 grader varmt klockan åtta på kvällen. Vart är vi på väg? Mot sommar!

Jag har tänkt på en grej. Kanske börjar de här månadsbreven spela ut sig själva. Nyhetsflödet betar jag numera av genom att blogga mer frekvent än tidigare. Mitt eget liv kan delas upp i två grupper: fritid och jobb. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att fläka ut mitt privatliv på hemsidan. Något lite då och då, men privatliv gör sig bäst just privat, därav namnet.

Den här månaden har tjänat lite pengar på börsen och på poker. Jahaja... Inte mer att säga om det. Jo, svenska pokerspelare har vunnit en stor seger mot makthavarna, men mer om det längre ner.

Jobbet då. Ståuppkomik är ett väldigt roligt jobb, kanske det roligaste man kan ha. Det ska absolut helst upplevas live, men om du aldrig kom iväg och såg Henrik Schyfferts "The 90´s - ett försvarstal" och heller inte såg SVT:s inspelning går det i ytterligare tre veckor att se showen här, vilket jag rekommenderar varmt. Schyffert är en festlig farbror.

Men att snacka om ståuppkomik i efterhand är inte alltid så himla kul. Ibland händer det exceptionella grejer, men de allra flesta gånger blir det något i den här stilen: "Uppträdde på ett IT-företag i Göteborg, hade förberett mig väl genom att plugga på, förhöra en anställd och läsa kvartalsrapporter, särskilt kul blev det när jag skämtade om chefens sommarstuga." Det blir inte kul så att man gapskrattar precis. Och det verkar heller inte speciellt för mig, kollegornas bloggar och hemsidor tycks ha samma problem.

Själv har jag ju som sagt låtit bloggen vara högst opersonlig. Min tanke har ändå sedan jag började blogga att dra det personliga i detta månadsbrev. Jag vet inte, men jag grubblar vidare på detta. Åtta års månadsbrev kanske är nog.

Denna månad är för övrigt inget undantag. Inga udda gig att rapportera om, inget annat jobbrelaterat att säga heller, antingen ointressant eller känsligt/hemligt/inte klart. Inget privat skoj heller.

Och världen utanför min lilla bubbla har dominerats av schlager och politik. Sverige kom som vanligt inget vidare i eurovisionsschlagern. Lite trist att vi, som tycks vara det enda landet som verkligen bryr sig, inte längre kan placera sig. Det slog mig att jag faktiskt inte har hört det svenska bidraget. Jag vet inte hur jag har lyckats, men det är inget jag lider av.

Om en vecka är det EU-val. Till skillnad från folket i allmänhet tycker jag att det valet är viktigare än schlager. Men jag får väl erkänna att skillnaden är marginell. Det svåraste med politik har blivit att särskilja partierna åt när likriktningen blivit i det närmaste total.

En liten differens värd att uppmärksamma har dock uppstått. Kristdemokraternas och folkpartiets partiledare har gjort utspel i EMU-frågan. När vi skulle rösta om EMU fick politikerna den obligatoriska frågan vid folkomröstningar: Vad händer om folket röstar "fel", kommer ni då utlysa en ny folkomröstning tills svaret blir det efterfrågade. Nej, samtliga partier var överens om att folkomröstningens resultat skulle respekteras och en ny folkomröstning var inte aktuell under överskådlig tid. Hur lång är då "överskådlig tid"? När det gäller fp och kd är svaret tydligen fem år för nu tycker de att det är dags att man frågar oss igen. Jag förstår inte ens varför de ska fråga, vore det inte bättre att bara köra över oss när de ändå inte bryr sig om vad vi tycker? Det vore mer renhårigt på något sätt. Statsminister Reinfeldt tyckte att frågan kan tas upp efter nästa riksdagsval så frågar man honom om längden på överskådlig tid blir svaret tydligen sex år.

Frågan om Sverige ska överge sin valuta och ekonomiska självstyre är givetvis jättestor. Demokratifrågan är inte heller ointressant. Det har tagit den demokratiska världen hundratals år av blodig kamp att få till något som åtminstone liknar demokrati och nu kommer detta utspel om folkomröstning om valutaunionen. Kan man påstå att dessa partier förespråkar demokrati? Det är ingen enkel fråga att besvara och det faktum att den ens kan ställas är illa nog.

Själv är jag beredd att springa och folkomrösta varenda dag och det kommer att bli nej sju gånger i veckan så länge svensk EMU-anslutning är en dålig idé, men frågar de tillräckligt många gånger är jag övertygad om att de får det svar de vill ha. Med hjälp av massiva kampanjinsatser av våra skattemedel kanske de t o m får som de vill på första försöket. Ja, eller andra då, för första gången var svenska folkets svar ett entydigt "nej".

Det finns fördelar med en europeisk samarbetsunion, det ska inte förnekas. Miljöfrågorna behöver definitivt globala lösningar och en gemensam europeisk linje är åtminstone ett steg på vägen. Flyktingpolitik är ett annat område där vi tvingas att snacka ihop oss med omvärlden. Tyvärr skuggas dessa områden rejält av politikernas ständiga fiffel. Ingen grupp i samhället tycks mer inriktad på att sko sig själv som politikerskrået, och EU ger fantastiska möjligheter till detta. Det försvinner också ofantliga mängder pengar på administration och rent trams. Ett exempel:

Eftersom EU-länderna inte ens har lyckats ena sig om var Europaparlamentet ska ligga flyttar man en vecka i månaden från Bryssel till Strasbourg. Denna tillfälliga förflyttning kostar fyra miljarder om året och ger ökade utsläpp på trettiotusen ton koldioxid. Allt detta till ingen som helst nytta! EU-politikernas tal om besparingar och miljömedvetande ekar en smula tomt när man tänker på det.

Jag gick aldrig med i EU och nu har jag dömt ut unionen än en gång. Och om jag nu bestämt mig för att inte rösta på partier som övergett demokratin (fp, kd och m), enligt resonemanget ovan, vad ska jag välja då? Det enda parti som återstår på högerkanten är vindflöjeln centern. Eftersom jag har ett eget företag är det naturligtvis inte ett alternativ att rösta på ett parti som företräds av Maud Olofsson, vår företagarfientliga näringsminister.

Vänstersidan då. Sossarna? Hahaha!! Med den hjärndöda fifflaren Mona Sahlin vid rodret och Wanja Lundby-Wedin i verkställande utskottet är det det sista alternativet jag skulle överväga, möjligen undantaget tramsalternativen Sverigedemokraterna, Feministiskt Initiativ och Piratpartiet. Lars Ohly upplever jag som en rätt sympatisk människa, men hans politik är det sannerligen inte. Miljöpartiet har för möjligheten att hamna i regeringen ändrat sig eller börjat wobbla fritt i kärnkraftsfrågan och EU-frågan. Vad har de kompromissat bort om ytterligare ett år? Ingen vet. Det man med säkerhet vet redan nu är att de tycker att ett nära samarbete med Sahlin är en bra idé. Det är tillräckligt idiotförklarande för att jag ska stryka även dem. Glömde jag Junilistan? Nej, jag sket i dem.

Så det får bli ett rungande Vet ej i detta val. Blankt således. Men ska man verkligen orka gå och rösta om man ändå inte tänker välja något av partierna? Jag vet inte. Genom att utnyttja min demokratiska rättighet visar jag att jag som medborgare är villig att ta ansvar. Jag vill välja, men hittar inget politiskt parti värt att stödja. Med lite mer sunt förnuft och lite mindre fiffel för personlig vinning kanske det hinner ändra sig till nästa gång det är dags, men jag tvivlar. Å andra sidan, genom att rösta ökar valdeltagandet och ett högt valdeltagande kommer våra extremt EU-vänliga politiker tolka som att svenska folket vill fortsätta att tillhöra denna union.

Nu har jag ägnat hela månadsbrevet åt två ämnen jag i grunden ogillar. Förstår ni då vad jag menar när jag funderar på att lägga ner denna del av hemsidan?

Schlager var åtminstone bättre förr (och det kan man inte riktigt säga om EU). 1979 till exempel, då Tyskland borde ha fått vinna med ett fantastiskt scenframträdande i en så bra låt att den får bli månadens youtube-klipp. Ett extra plus för skägget så klart.

Det börjar bli sommar, den årstid då ståuppkomiker över hela landet mer eller mindre går i ide. Publiken vill hellre hänga på musikfestivaler och antalet företagsevenemang går ner mot noll. Jag ska göra något klubbgig och fräscha upp min akt inför hösten, samt tillsammans med en kompis jobba med ett skrivprojekt vi hoppas ska bli något stort, men det ska också bli lite välförtjänt semester i sommar. Ni vet, hänga på stranden nästan som en vanlig människa...

Blir nog en del poker också och ett par decimeter upp lovade jag att utveckla den senaste nyheten på området. 2007 anordnades en pokerturnering i Grebbestad. Som ni kanske känner till får man inte spela poker i Sverige. Poker är ett spel om pengar och eftersom det finns ett turmoment i poker har någon okunnig människa fått för sig att det är ett turspel. Ett turspel om pengar är att betrakta som ett lotteri och endast staten äger rätt att anordna lotterier. Alltså är det helt i sin ordning att spela poker hos Casino Cosmopol som finns på fyra orter i Sverige, medan det är ett förbjudet att spela hos en privat arrangör som tillsammans med ett stort nätpokerbolag arrangerar en turnering på landsbygden. Det finns en gråzon med slutna sällskap, men Grebbestadsturneringen var definitivt inte en sådan.

Därför kom det den här gången ett trettiotal (!) piketbussar med poliser som skulle förhindra detta avskyvärda brott. Spelet avbröts och de fyra huvudmännen ställdes inför rätta. Tingsrätten dömde samtliga, men när målet nu togs upp i hovrätten konstaterades att längre turneringar (som denna) är ett skicklighetsspel. Kontantspel och "sit´n´go:s" (vanligtvis enbordsturneringar, utan fastslagen starttid, man kör när bordet är fullt - därav namnet) anses fortfarande vara turspel, så två av männen dömdes ändå till dagsböter.

Poker är ett jättespel både i Sverige och i världen och denna dom öppnar nya möjligheter. För ett par veckor sedan anordnade Svenska pokerförbundet SM. Det har man gjort ett trettiotal gånger. Denna gång i Estland! Numera arrangerar visserligen det statliga kasinot också en turnering de kallar SM, men den riktiga turneringen spelas i utlandet, denna gång i Estland. Kanske kanske kan man i framtiden arrangera svenska mästerskapen i Sverige.

Våra politiker håller ju på att svikta vad proffsboxning beträffar, men det finns klara skillnader mot poker. Amatörboxning är tillåten i Sverige medan poker varit totalförbjuden så länge någon annan än staten står bakom. Boxning är dessutom en sport som bevisligen är skadlig för samtliga deltagare, sporten går som bekant ut på att slå sin motståndare i huvudet så att han/hon får en tillräckligt kraftig hjärnskakning för att tappa medvetandet i tio sekunder eller mer.

Det finns problem med poker, visst. Spelmissbruk är inte att leka med, men poker kommer att spelas oavsett vad politikerna vill. De allra flesta förlorar inte mer pengar än man gör på att åka slalom eller springa på loppis eller krogen. I framtiden kanske vi kan få slippa känna oss kriminella när vi bränner ett par hundra i glada vänners lag.

Nog om detta. Ha nu en skön sommar, det ska jag ha.