Sista april - kungens födelsedag. Häromdagen var det Världstapirdagen. Känns ungefär lika viktigt. Hur som helst har det försvunnit en månad till. Ömsom vin, ömsom vatten, ömsom floder av piss...

Är det inte det ena så är det det andra, i mitt fall musarm. Har haft ont i höger axel ett tag och när det bara blev värre och värre gick jag till doktorn. Inflammation i muskelfästena, med all säkerhet frammanad av urusel ergonomi. Tänk på det, ni som också sitter vid datorn hela dagarna, att det är viktigt att sitta bra, resa och sträcka på sig ibland osv. Lätt att glömma bort så länge allting funkar och alltid lättare att förebygga än att åtgärda. Jag har bytt stol och håller på att omskola mig till att styra musen med vänster hand, vilket inte är det lättaste efter 25 år som "högermusad". Men det får gå. Möjligen ska jag byta/växla med en trackball också. Och så håller jag på att snickra lite så att jag kan alternera mellan att sitta och stå. Hur gör ni andra för att slippa datorrelaterade arbetsskador? Idel öra för smarta idéer i kontaktformuläret, längst till höger, längst ner.

För att styra upp allt prat om krämpor måste jag berätta att april är den första månaden någonsin då jag kunnat springa utan att ta hänsyn till skador. Har sprungit 21 rundor på sammanlagt tolv mil och inte ens känt träningsvärk. Så skönt! Och för att ytterligare utveckla min löpning har jag köpt en pulsklocka. Många av dess funktioner går att hämta ner till en Iphone som varenda snorunge har nuförtiden, men för mig är det högsta hitech med puls-, gps- och höjdmätning direkt i klockan för vidare transport till datorn. Har inte mer än hunnit skrapa på ytan än, men det känns som att det kommer att göra löprundorna ännu roligare. Hur nu det är möjligt, jag springer redan runt med ett utvecklingsstört leende på läpparna över att vara skadefri. Ja, sånär som på axeln då, men det stör lyckligtvis inte löpningen.

Se där, nu lät jag riktigt positiv. Och jag fortsätter! Maud Olofsson håller ju på att få sparken. När partiet nu börjat hamna under fyraprocentsspärren i mätningarna börjar partiet gnälla. Vem ska då ta över? Ja, givetvis en kvinna, ingen varannan herrarnas där inte. Fast det är ju aldrig en viktig regel, det är bara åt andra hållet som det är ett brott mot mänskligheten att inte kvotera. En av de hetaste kandidaterna är märkligt nog Annie Johansson. Den Annie Johansson som gick till val på att bekämpa FRA-lagen och sedan röstade för den i riksdagen? Ja, just densamma. Kanske har C spelat ut sin roll i svensk politik. Det andra släpande påhängspartiet, KD, har i alla fall lite egna åsikter. Visserligen väldigt bakåtsträvande sådana, men ändå egna. Vad står C för? Levande landsbygd? Inte längre. Nej till kärnkraft? Inte längre. Svensk alliansfrihet? Inte längre. Så vad står de för nu? Makten framförallt bara?

Apropå politik har det varit val i Finland. Även där fick centerpartiet stryk, men fokus i rapporteringen handlar om Sannfinländarna som gick från 4 till 19 % och blev tredje största parti. I Sverige jämförs de med SD. Hur rättvis den jämförelsen är vet jag faktiskt inte, men redan dagen efter valet använde svenska ledarskribenter samma förslag/retorik som när det gäller SD i Sverige. Det går i huvudsak ut på att eftersom Sannfinländarna fick 19 % av rösterna är det 81 % som inte röstat på dem, så därför bör de få exakt 0 % inflytande över politiken. Varför är då detta fel? För att Finland liksom Sverige har representativ demokrati, så de borde få exakt 19 % inflytande. För saken är ju den att det bara gäller ett parti. Ett i Finland, ett i Sverige. Det är ju inte så att svenska journalister anser att det största partiet i Finland, som fick 20,4 %, ska ha 0 eller 100 % inflytande. Nej, i övrigt ska förhållandet mellan röster och inflytande gälla, det är bara ett parti som tycker fel och därför ska straffas.

Lyckligtvis har finnarna en mer avslappnad syn på det här och inget parti har gått ut och lovat att de i sann odemokratisk anda inte ska prata med Sannfinländarna. Förutom att det är demokratiskt tror jag att det är långsiktigt taktiskt. Jag gissar att Sannfinländarna inte kommer att få mer än en femtedel av rösterna i nästa val. SD kan däremot bli hur stora som helst så länge de andra partierna sitter och pekar på varandra i sandlådan och det värsta politiska övertramp man tycks kunna göra är att samtala med samtliga demokratiskt valda partier. Som jag berättat tidigare röstade jag blankt, jag hatar dem alla, men jag fattar ändå inte varför samtalet är dåligt och förtigandet är bra och eftersträvansvärt i Sveriges riksdag.

Två vargar utanför Norrtälje har tuggat ihjäl en hund och det tog två minuter innan varghatarna började prata om utrotning igen. Det var alltså en mamma som var ute och gick med sin hund och sitt (sina?) barn när vargarna gick till attack. Mamman (eller rättare sagt pappan, som inte ens var med) har fått trumma ut sin historia igen och igen, och på familjen låter det som att det bara var slumpen som avgjorde att vargarna tog hunden och inte barnet. Så är det naturligtvis inte, det finns inte ett enda bevis för att vargar attackerat människor i Sverige någonsin. Och vad nästan ingen påpekat är att om hon bara haft sin hund kopplad, såsom lagen föreskriver att alla hundar ska vara den här tiden på året (annars också på allmän plats, vilket väl detta var), så hade den levt idag. Att så inte är fallet beror helt och hållet på mammans ignorans. Förutom att hon valde att bryta mot lagen kommer det knappast som en överraskning för henne att det finns vargar i området. För övrigt är jag som joggare betydligt mer rädd för hundar än för vargar och så skulle vara fallet även i vargterritorium.

Nästa lagbrott: Persbrandt, killen som lovade dyrt och heligt att han testade kokain för allra första gången alldeles nyss har tydligen gjort ett andra test. Jag är lite ironisk nu eftersom jag är övertygad om att Persbrandt knarkat både länge och väl. Nu hoppas jag att man statuerar exempel. Lås in honom några år!

En som aldrig hann bli inlåst är Patrik Sjöbergs tränare Viljo Nousiainen. Han dog istället. Antar att ingen missat nyheten och att de flesta av oss delar samma äckelkänsla. Men en fråga smyger sig in i mitt huvud. Sjöberg är 46 år. Jag fattar att han inte slog larm som elvaåring. Jag kan till och med fatta att han inte gick ut med det som sextonåring heller, men fanns det inget läge de nästkommande 30 åren? När Nousiainen dog var Patrik 34. Hur många barn som utsatt för sexövergrepp de femton åren dessförinnan (när Sjöberg var vuxen och Nousiainen fortfarande var tränare) får vi nog aldrig reda på, men utan att döma någon vore det intressant att höra Patriks funderingar kring detta. Klart att det är bra att han går ut med det här nu. Bra, behövligt, starkt och allt sånt, men om jag hade utsatts för sexövergrepp av denne man tio eller tjugo år efter Patrik hade jag ändå inte kunnat släppa frågan: Varför sa du inget tidigare?

Men lyckligtvis blev jag inte det, och nu går vi raskt över till en solskenshistoria istället. Månadens Youtube-klipp är en andfamilj. Jag beundrar deras envishet. Vore de människor skulle de antagligen ligga i en hörna och kvacka om att de är kränkta. Istället reser de sig upp, borstar av sig dammet och vaggar vidare. Igen och igen och igen...

Jaha, om två dagar ska årets deklaration in. Min sympati till er som inte är klara än. Äh, det är dålig framförhållning för något så viktigt och roligt som pengar - skyll er själva! Vi ses!