Nu blev det väldigt mycket sommar helt plötsligt. Lite väl mycket om man får klaga. Jag känner mig lite trög i det här vädret. Hjärnan sägs fungera bäst vid 18 grader, jag tror att det stämmer.

Vilket leder mig fram till ett problem: Hur funkar semester? Som företagare är man ju aldrig riktigt ledig. Låter man bli att jobba tjänar man inga pengar, men man kan ju ändå inte kalla det semester. Tror jag. Jag försökte hur som helst förra veckan. Ståuppkomiksäsongen var precis slut och jag hade fått undan en massa annat jobb också. Därför bestämde jag mig för att vara ledig en vecka för att se vad som händer. Fast på måndagen hade jag ändå lite pappersarbete att ta tag i, lite mail att skicka och sånt. Det tog faktiskt lite längre tid än jag trodde, så när klockan var 23 på kvällen var jag ändå inte riktigt klar. Under dagen hade det dessutom dykt upp ytterligare ett åtagande, nämligen ett möte med en revisor på tisdagen. Det tog också lite längre tid än planerat, så man kan nästan säga att även tisdagen försvann i traditionellt arbete. Revisorsmötet renderade i ytterligare pappersarbete, så i princip gick även onsdagen åt. Då återstod det ju bara två vardagar, så jag tyckte inte att det var någon idé att ens försöka.

Finns det kurser i semesterfirande, det finns ju kurser i nästan allting. Eller är man tvungen att resa bort för att det ska fungera? Så länge jag har min dator och min telefon igång verkar jag inte klara av det. Kanske kan man sätta på sig en partyhatt och plocka fram ett par kartonger lådvin, då blir det kanske semester. Åtminstone skulle man på det sättet kunna lyckas med att inte få något vettigt gjort. Äh, jag får jobba på det här känner jag.

Inte ett ståuppjobb i juli i alla fall, men det finns annat att göra. Börshandel t ex. Börsen har fortsatt att åka upp och ner i juni, vilket gett utrymme för ett tiotal hyfsade affärer. Inget jag blir rik på, men inte fattig heller.

Ute i den stora världen har Europa valt nya parlamentariker. För svensk del fick vi in piratpartiet medan junilistan fick åka hem igen. Det komiska med Europavalet var att alla vann. Reinfeldt utropade snabbt moderaterna till segrare, oklart varför. Sahlin konstaterade att även sossarna vunnit. Det blåser rödgröna vindar, sa hon. Vad det var som var rött i vinden var inte helt tydligt eftersom både S och V backade. På en direkt fråga sa Sahlin att ett av de viktigaste målsättningarna med årets val var att inte sverigedemokraterna kom in i parlamentet och det hade hon ju lyckats med. Nu tror jag i och för sig inte att det var Sahlins förtjänst utan snarare byggde på att piratpartisterna fiskat upp lagom många missnöjesröster i samma väljargrupp. För jag fortsätter att med en dåres envishet hävda att om inte de etablerade partierna tar den där debatten de pratat så länge om att ta kommer de att få sällskap av sverigedemokraterna i nästa riksdagsval. Då kommer Sahlin säga att det hade hon ingen aaaaning om och att hon och en massa andra gjort vad de kunnat för att förhindra detta, men det är rent skitsnack och det vet hon mycket väl. Hon fortsätter att sticka huvudet i sanden ända tills det är för sent.

Apropå dårar gick ju Michael Jackson och vek in slokhatten. Trots att han sov i syrgastält för sin hälsas skull är jag inte särskilt förvånad. Medicindiet är sällan att rekommendera, inte 25 kilos undervikt heller. Han lämnar efter sig en apa vid namn Bubbles, tre ungar som inte är hans och en skuld på nätta fyra miljarder kronor.

Apan tänkte jag lämna därhän, men de andra punkterna tycker jag är rätt intressanta. Som en bomb (lite ironi alltså) briserade nyheten: Det är inte hans biologiska barn. Nej men oj! Jag är så gammal att jag kommer ihåg att Jackson var svart innan han fick en skum hudsjukdom. Barn med en svart och en vit förälder blir så kallade mulatter. Färgmässigt brukar de hamna någonstans från väldigt solstekt gyllenbruna till vad som, åtminstone för vitas okunniga ögon, ser ut som helt svarta. Hoppas att ingen uppfattar mig som rasist nu, det ena, andra eller tredje är inte bättre eller sämre än något annat, jag konstaterar bara fakta. De Jacksonska barnen är kritvita, sådär riktigt irländskt vita. Så blir det kanske om ens pappa tvingar en att dra en säck för ansiktet varje gång man går utanför dörren. Åtminstone om man har två vita föräldrar, vilket är fullkomligt självklart för alla med synen i behåll att de har. Men nej, i det parallella universum den här killen levde tror man tydligen att man kan slå i en hel värld att barnen är hans. Fascinerande!

Nästan lika märkligt är det att en människa kan skaffa sig en skuld på fyra miljarder, det finns länder som bränner mindre pengar än så. Detta övergår faktiskt mitt förstånd. Inte blir jag klokare av att höra att ungarna (världens enda vita afroamerikaner) tydligen ska få ärva. Med en skuld på fyra miljarder (förlåt att jag tjatar, men jag är helt fascinerad - fyra-nolla-nolla-nolla-nolla-nolla-nolla-nolla-nolla-nolla) torde det inte bli så mycket över. Inte för att jag missunnar ungarna en slant, de har nog inte haft det så himla lätt, och inte lär det bli särskilt mycket lättare framöver. Men underligt är det.

I övrigt är nyhetstorkan i det närmaste total, idag lät man till och med Kikki Danielsson tala ut igen och så gjorde man en artikel om partiledarnas humor - tragiskt på så många olika plan. Så det är väl dags att sätta punkt här också. Men innan dess ska jag naturligtvis klämma in månadens Youtube, denna gång på semestertema:

Det blir inte mycket roligare än så. Inte här i alla fall. Tillbaka till solstolarna med er nu, det är sommar!