Då har sommaren börjat. Åtminstone enligt kalendern, vädret hänger inte alltid med.

Hög tid att fundera över semester. Jag är dålig på semester. Riktigt dålig. Jag tillbringar gärna en ledig dag framför datorn eller med en kaffetermos på balkongen. Om vädret är av badtyp knallar jag ner till Edsviken och tar ett dopp. Sedan går jag hem igen, att ligga på en sandstrand och reta mig på högljudda ungar ligger inte för mig. Och visst skulle jag kunna åka till Kanarieöarna, Cypern eller åtminstone Båstad istället, men jag ser inte riktigt nyttan. Jag är lite dum på det viset.

Ska man åka utomlands borde man väl i så fall hellre åka när det inte är sommar här. Fast hösten gillar jag. Våren är inte heller dum. Vinter skulle jag kunna leva utan, men då måste jag jobba. Jag har förresten alltid varit mer produktiv på hösten än på våren, men nu är det tydligare än någonsin. Berättade ju om min musarm för en månad sedan och värken håller i sig. Kan tyckas som ett skitproblem och dagtid är det kanske det, åtminstone ibland. Men det blir alltid värre framåt natten, som Björn Skifs skaldade och glömde bort i Melodifestivalen. Jag vaknar varje gång jag vänder mig i sängen och framåt morgonen kan jag inte somna om överhuvudtaget. Så även när jag har tid att sova länge blir det ofta sömn mellan 1 och 7 på natten, med avbrott vid 2, 3.30, 4 och 5.45. Känns som att jag slaggat i en torktumlare.

Och landstinget är Organisationen som utvecklingen glömde. Efter fem veckor av sjukgymnastik och akupunktur utan att svullnaden i min axel har gått ned ett endaste dugg tyckte både jag och sjukgymnasten att det var dags att gå tillbaka till vårdcentralen och få den röntgen de borde ha skickat mig på redan första gången. Så jag ringde tillbaka till husläkaren. Jodå, en inflammation i muskelfästet borde ha blivit märkbart bättre vid det här laget och visst skulle hon kunna skicka mig till röntgen. Men först måste jag tillbaka på läkarbesök. Varför det, undrade jag, hon har ju redan undersökt mig och när jag nu berättar att rörligheten och värken till och med blivit sämre är det väl bara att röntga? Ja, jag ställde naturligtvis inte frågan högt. Det var länge sedan jag insåg att läkare hatar frågvisa och intresserade patienter (alltså alla patienter som inte är uppenbara hypokondriker).

Så det var bara att boka in ett nytt läkarbesök 1,5 vecka senare. Väl där fick jag, som vanligt, vänta 25 minuter över den tid läkaren gjort upp med mig, och lika mycket som vanligt bad hon inte om ursäkt för det. Jag drog min story, att jag fått antiinflammatoriska tabletter av henne och därefter en månads sjukgymnastik och akupunktur, att ingenting hjälpt och att jag nu tyckte att det var hög tid för röntgen. Javisst, det tyckte hon också. Magnetröntgen t o m. Hon tittade inte på axeln, ställde inga kompletterande frågor. Varför skulle hon då uppta min tid? Varför inte bara skicka iväg den där remissen? Kan inte läkare jobba utan att ha en (betalande) patient i besöksstolen? Frågorna är så många att jag inte vet var jag ska börja. Fast det där med betalning skiter jag i, för vid det här laget är jag uppe i frikort. Det är ju också ett jävla VIP-kort att få...

Innan jag gick hann hon döda det sista hoppet jag hade om Stockholms Läns Landsting. Det var när hon berättade att hon skulle skicka iväg remissen direkt, utan minsta dröjsmål. Och så tar hon fram ett kuvert! Efter att ha knappat in remissen i datorn skulle hon alltså, år 2011, 20 år efter internets genombrott, skriva ut pappret och skicka det med posten! Jag trodde att jag såg i syne, men när hon glatt sa "Skickar jag den nu har de den i morgon" förstod jag att hon faktiskt menade allvar. Jag vet inte varför de jobbar så bakvänt och långsamt, men jag antar att de skiter i "kunderna". Den som är missnöjd får vända sig till den privata vården, det är bingo för landstinget.

Nästa kapitel av Sjuknytt: Fötter. Löpningen gick ganska bra i början av maj, men så fick jag ont i en vrist och fick vila en dryg vecka. Inga problem att gå, men löpningen sa kroppen ifrån, hårt och direkt. Tillbaka i motionsspåret började den andra fotens hälsena strejka. Och självklart borde jag dra i nödbromsen då, men jag hoppas alltid i det längsta (och lite längre ändå) att det ska ge sig. Så då springer jag en runda för mycket och får böta för det efteråt. Den här gången blev det fyra vilodagar, men jag gav mig ut på en mycket försiktig runda i kväll och direkt började hälsena värka, så det kommer nog ta några dagar till innan det är över. Tröttsamt.

Och det är de sannerligen inte ensamma om. Jag såg en tv-debatt om "skönhetsoperationer" (en ganska missvisande term). I panelen fanns bl a Åsa Vesterlund, en svagsint, överårig modebloggare. Hennes inställning var glasklar: Det är kvinnans skyldighet att bygga om sin anatomi för att fullgöra sin viktigaste uppgift i samhället, att behaga mannen. Runt henne satt människor med hundra år modernare åsikter, men ingen av dem påpekade det uppenbara, att fru Vesterlund genom sina operationer ser helt vanställd ut.  Antagligen skulle det i dagens skeva debattklimat anses sexistiskt, elakt och osakligt att berätta att hon medvetet förfulat sig själv på detta sätt. Inte för att hon skulle ha tagit åt sig. Precis alla åsikter (och de var många) som inte överensstämde med hennes viftade hon bort som avundsjuka. Jag kom osökt att tänka på ett par andra "tidningsankor". Lyckligtvis har de en tendens att falla i glömska så småningom.

Jag menar inte att det är fel att piffa till sig med smink, kläder, frisyr och lite sunt kaloritänk, men varför man vill operera om fullt fungerande och normala läppar eller bröst kommer jag aldrig att begripa. Snyggt blir det mycket sällan.

Något annat jag aldrig kommer att begripa är svenska folkets positiva inställning till monarki. Visserligen har den fått sig en törn efter kungens prostitutionsaffärer, men vid det här laget borde Svenne Banan gå man ur huse och demonstrera kravet på att monarkin byts ut mot demokrati. Men nej då, möjligen kan man tänka sig att byta ut knugen mot nästa generations begåvningsreserv, Victoria.

Det senaste i följetongen har knappast undgått någon. I ett försök att undanhålla horaffärerna har kungens vänner haft en smula... okonventionella kontakter med yrkeskriminella. Förutom att "kungens vänner" låter som en parodi på ett kriminellt nätverk är det mycket annat som är skojigt i den här soppan. 1. Att kungen inte skulle ha haft en aaaaaaaning om att "Noppe", "Pidde" och "Fnatte" jobbat järnet för att hålla honom skadefri. 2. Att kungen inte säger ett skit och att hovets pressavdelningen helt öppet berättat att de bett kungen att knipa käft. Ja, det brukar ju bli bäst så...

Men till slut var även den taktiken ohållbar och man slängde fram den förvirrade lille mannen. Det gick som vanligt, framtida klassiker som att porrklubb är "ett ganska vitt begrepp" myntades. Överhuvudtaget är språket intressant i den här härvan. Vad är till exempel "kaffeflickor"? Horor, eskorttjejer, luder... kalla dem vad ni vill, men kaffeflickor låter som något betydligt mer civiliserat än de yrkesgrupper kungen och "kungens vänner" valt att nyttja.

Vi byter fokus i Löjliga familjen. Att Silvias pappa var nazist är ingen hemlighet. Det kan ju inte hon hjälpa, men halvkvävda dementier och lögner är hennes bord. Men nu ska det bli ändring på detta. Jokerpappans nazism ska nu utredas av... Silvia! Jahaja, undrar vad hon kommer fram till.

Några som alltid tycks komma fram till fel slutsats är grekerna. Återigen har de demonstrerat mot sina politiker, mot övriga EU och mot de som lånat ut pengar till Grekland. De vägrar att förstå att det inte är övriga världen som levt över Greklands tillgångar - det är grekerna som gjort det och nu ska bullarna betalas! Generalstrejker gynnar sällan bruttonationalprodukten. Snart tycker jag att det är hög tid för EU att sälja Grekland till någon arabisk shejk som kan få bygga en golfbana av det.

Jaha, nehej... Dags för Månadens Youtube-klipp. I lördags sprangs Stockholm Marathon av drygt tjugotusen människor. Jag börjar inse att 42 kilometer löpning inte är en ogörlig uppgift, bara man har lite engagemang, vilja och friska hälsenor, men lite träningsvärk lär man få räkna med. Detta har ett reklamföretag tagit fasta på när de skapade detta klipp: 

Jag önskar er trots detta en sommar full av underbara löprundor. Och tillhör du dem som ännu inte förstått varför man ska plåga sin kropp i motionsspåret - testa! Kan jag hitta tjusningen i detta kan alla göra det.