Michael Jacksons död fortsätter att dominera tidningarna, och det blir bara mer och mer skruvat. Varenda detalj i denna dokusåpa ska ältas. Först var det minnesgudstjänst och så spekuleras det i vart barnen ska hamna. Och vart han själv ska hamna. Ja, i jorden så klart (USA har ju aldrig riktigt anammat den svenska modellen med öppen slutförvaring av kemiskt avfall), men vart? Hans brorsa vill inte att Jackson ska behöva ligga på en kyrkogård tillsammans med "onda människor". Jag skrev några rader om det i bloggen här bredvid, berättade min syn på gott och ont och fick genast mothugg. Ja, det är inte alldeles politiskt korrekt att hacka på döda människor, men hyllningarna till Michael Jackson börjar ju anta absurda proportioner. Förresten spekuleras det också i hans död med razzia hos hans läkare och en massa skumma rykten. Fortsättning följer med all säkerhet, men jag börjar bli ganska less på karln nu.

I skuggan av detta har en av mina gamla idoler dött, författaren och skådespelaren Lasse Strömstedt. Bland annat var han med i en av mina absoluta favoritfilmer, Dubbelsvindlarna:

Men snart ska vi alla dö i svininfluensan. Ibland verkar det så. Jag tror i och för sig att många svenskar kommer att få den, men som influensa betraktad verkar den inte farligare än tidigare upplagor. Det svartaste skildringarna känns mer baserade på nyhetstorka än på verkligheten.

Apropå nyhetstorka skrev Aftonbladet om att Lasse Holm blivit attackerad av en älg i sin trädgård. I artikeln gick att läsa att Holm kastat en träsko i huvudet på älgen. Ursäkta en okunnig, men då verkar det mer som att älgen blivit attackerad av Lasse Holm. Träsko eller inte, att jaga Lasse Holm och ställa honom till svars för all dynga han ställt till med är ett sundhetstecken.

Ett annat utslag av nyhetstorka måste man väl beteckna fotbollspensionären Glenn Hyséns arbetslöshet. Tydligen blev han arbetslös någon månad och gick till Arbetsförmedlingen. Precis som hundratusentals andra svenskar, men nu gällde det ju Glenn, fotbollslegenden. Missförstå mig rätt, jag unnar Glenn Hysén ett jobb (trots att han heter Glenn), men när kvällstidningarna kör igång "Rädda Glenn"-kampanjer känns det lite larvigt.

Sverige är ordförandeland i EU detta halvår. Lär väl bli som vanligt. Händer inte ett skit, tycker sossarna, medan moderaterna kommer att utmåla detta som en stor framgång för Sverige, EU, miljön, fan och hans moster. Jag lutar nog åt sossarnas verklighetsskildring där.

Obama försöker mäkla fred i Mellanöstern. Lycka till! Han verkar i och för sig ha en lite mer balanserad syn på vem som ockuperat vems territorium än vad hans föregångare hade, men det blir nog svårt ändå. Här skulle Sverige i sin ordföranderoll kunna göra en insats, men med Israelvännen Carl Bildt som bas för utrikespolitiken lär det knappast hända.

Miljöpartiets gamla språkrör Marianne Samuelsson har i sin roll som landshövding på Gotland gått från strandskyddets förkämpe till direktörskliande vindflöjel. Inget märkvärdigt med det, men när hon i veckan blev inspelad när hon ville stryka en direktör medhårs när han byggt ut sin tomt utan erforderliga tillstånd blev det lite jobbigt. Inte minst för hennes chef Mats Odell, som å ena sidan vill visa folket att människor är lika inför lagen, å andra sidan måste visa sina idiotkonservativa kärnväljare att de inte är det. Till slut kallade han i alla fall in Samuelsson för ett "samtal". Fast inte nu, för hon har semester. Skulle man inte kunna tänka sig att hon avbryter semestern ett par timmar, undrar jag. Det tvingas många människor med betydligt sämre betalt regelmässigt att göra. Min andra fråga: Varför har vi landshövdingar? Det känns som en rätt meningslös funktion som mest funkar som avstjälpningsplats för före detta politiker. Ungefär lika betydelsefullt som att prins Carl-Philip är hertig av Värmland. Eller var det Västergötland, jag lär mig aldrig det det. Vet han?

Nej hör ni, det får bli ett kort månadsbrev den här gången. Det har helt enkelt inte hänt så mycket. Dessutom visar besöksstatistiken varje år säkert som amen i kyrkan att under sommaren tycks folk ha annat för sig än att häcka på min hemsida.

Men månadens Youtube ska vi i alla fall ha. Bottenlös vrede tycker jag är underskattad. Problemet för de flesta av oss är väl att vi inte blir så verbala när vi är riktigt arga. Det blir mest svordomar och könsord. Men här är en kvinna som har förmåga att sätta ord på sina känslor. Enligt Youtube-kommentarerna var hon informationschef på Östhammars kommun, men jag vet inte om det stämmer. Men kul är hon, DET vet jag:

Så går vi in i den sista sommarmånaden. Själv ska jag skriva, skriva och skriva lite till. Och så ska jag plocka blåbär. Frysen har hunnit tömmas på denna läckerhet eftersom förra sommaren inte gav någon skörd alls. Men i år ser det ut att bli desto mer. Tycker inte riktigt att de är tillräckligt söta än, men om någon vecka är det dags.

Vi syns här om en månad så kan vi jämföra vem som har blåast händer.