Hur gör du för att ta reda på ett telefonnummer? En del använder telefonkataloger, andra nätet eller ringer nummerupplysningen. Själv slängde jag ut telefonkatalogerna för flera år sedan när jag upptäckte att jag inte använder dem. Nummerupplysningen är jag för snål för. Så då återstår nätet. De flesta gör som jag och använder Eniro, andra föredrar Hitta.se, men vet du om att det finns ytterligare flera hundra telefonkataloger på nätet? Är du inte företagare gör du antagligen inte det och då kan jag lugna dig med att du inte missat något. Driver du företag där du tvingas svara i telefon själv är du antagligen väl förtrogen med fenomenet. Oftast heter de "Bruna sidorna" eller "Lila.se" för att ge sken av att vara en riktig telefontjänst. På sätt och vis är de väl det också, med den väsentliga skillnaden att de saknar både kunder och besökare. Om man vill ha tag i en restaurang i Ormträsk, varför skulle man vända sig till en sajt med två listade restauranger när alla sjutton i området finns med på de två stora gratissajterna? Övriga konkurrenter finns bara till för att lura företagen att betala för något de inte behöver. Och även om man säger nej skickar en del av dem sedan en faktura enligt principen "går det så går det".

Jag har sagt det förut och säger det igen: Förbjud telefonförsäljning. Ingen människa har någonsin efterfrågat denna "tjänst". I bästa fall stjäl den "bara" vår tid.

Nu har jag sett en liten skvätt av Anna Anka i Hollywoodfruar. Under de tjugo sekunder jag följde programmet hann hon prata lite ekonomi, vilket var rätt kul. Amerikanska sjuksköterskor tjänar (enligt Anka och det har ju tidigare visat sig ligga en bit ifrån verkligheten) 16000 dollar om året. "Det är ju ingenting. Jag förstår inte hur de kan leva på det, det är ju vad jag lägger på smink på en månad", säger farmor Anka. Det är inte utan att jag tycker lite synd om henne. Inte bara för att hon enligt egen utsago lägger över 3500 kronor om dagen på smink och ändå ser tjugo år äldre ut än vad hon är, utan också för att hon måste leva ett väldigt futtigt och inskränkt liv.

Själv lever jag utmärkt på 16000 dollar (115000 kronor) om året oavsett vad jag tjänar. Det är ju för sjutton i princip gratis att leva och jag har fasta kostnader på mindre än 3000 i månaden. Men till skillnad från Anna Anka inser jag att andra människor lever andra liv än jag själv. Mer inskränkt än så är inte min världsbild.

SVT körde en dramadokumentär om Rödebyfallet där ett ungdomsgäng bråkade med en familj tills pappan efter flera års trakasserier i panik sköt ihjäl en av ligisterna. Efter dokumentären känner sig föräldrarna till den dödade ligisten kränkta. Det är ju så dags att komma igång med självrannsakan nu, men om de hade hållit koll på sin son hade den utsatta familjen varken trakasserats eller känt behov av att försvara sig. Som vanligt hade det underlättat om polisen hade tagit tag i problemen i tid, men det krockade väl med deras fikaraster.

Polisen förresten, nu har de återigen haft ihjäl en gripen. Fallet togs upp i tv-programmet Debatt och i vanlig ordning skickade polisen dit en informatör som redan från början och utan att skämmas berättade att han varken läst utredningen eller satt sig in i fallet. "Men varför har du inte gjort det?", frågade programledaren Belinda Olsson och det är en mycket bra fråga. Svaret är sannolikt att polisen inte vill gå in i sakfrågan och berätta vad som har hänt, därför skickar de en kille som inte har en susning.

Jag dömde ut Belinda Olsson när hon tog över efter Janne Josefsson, men där får jag göra en pudel. Det tog några avsnitt, men nu har hon förvånande nog fått grepp om debattledarrollen. Någon Josefsson eller Sverker är hon inte, men fortsätter denna utveckling kan hon bli det. Ingen är mer förvånad än jag, men det gläder mig.

I ett annat avsnitt diskuterades SMS-lån. Ett uttjatat ämne, men jag kan inte låta bli att förundras över debatten. SMS-lån är en dålig produkt jag aldrig skulle köpa, men det är fascinerande att till skillnad från alla andra produkter vill man göra säljaren till syndabock medan köparen är fri från ansvar. Socialdemokraten Ardalan Shekarabi vill gå så långt som till att förbjuda SMS-lån eftersom han anser att unga människor inte förstår vad de ger sig in på när de tar lånen. Shekarabi har tidigare varit ordförande för SSU, som propagerat för att sänka rösträttsåldern till 16 år. Jag får inte ihop det. Sextonåringar är mogna att bestämma vem som ska styra landet och rent teoretiskt ska en sextonåring kunna bli statsminister. Samtidigt anses artonåringar så omogna att de inte ska kunna sköta sin egen ekonomi eller fatta vad de köper när de tar ett lån. Kan någon förklara den ekvationen för mig?

Så här ligger det naturligtvis till. SMS-lån är en ganska usel produkt och om man konsumerar mer än man tjänar bör man hålla sig långt borta. Men myndiga människor måste behandlas som just myndiga och ta de besluten själva. Jag tycker att färdiggräddade pannkakor för 80 kr per kilo och franska bilar är dåliga produkter som ingen med hjärnan i behåll borde köpa, men jag skulle aldrig drömma om att förbjuda skiten. Börjar SMS-kreditföretagen, likt dagstidningar och telefonkataloger, telefontrakassera människor som valt att inte köpa deras tjänster ska jag med glädje ompröva min ståndpunkt.

Belinda Olssons gamla parhäst på TV4, Lennart Ekdal, fick den märkliga idén att tillsammans med några andra träskallejournalister utan självinsikt genomföra en slags revy på Berns i Stockholm. Det gick åt helvete till sång och musik och efter en skojig recension som sågade "Nyhetsankorna" jämns med fotknölarna lade produktionsbolaget ner satsningen. Tro inte att Ekdal, Peppe Eng och Malou von Sivers drog några slutsatser av det. Jo förresten, de drog slutsatsen att DN:s elaka recension fått föreställningen på fall. Att hundratals av gästerna (som jag i och för sig tycker får skylla sig själva när de betalar pengar för att se Malou von Sivers sjunga) bloggat om eländet och exakt ingen var imponerad är inget som bekommer dem. Ekdal kallar produktionsbolaget för fegisar och Peppe Eng planerar en comeback. Jag tror att det är här någonstans vi hittar problemet. Har man ingen som helst självkritik och tar sig själv på väldigt, väldigt stort allvar tror jag att man har svårt att framställa humoristisk underhållning. Det enda jag inte riktigt förstår är att man inte satte stopp för detta kamikazeprojekt långt tidigare.

Maud Olofsson åkte på vad som måste karaktäriseras som dyngpisk i en debatt med SD-ledaren Jimmie Åkesson. Beror det på att Åkesson är Sveriges bästa retoriker och debattör? Knappast. På att han har rätt? Absolut inte. Istället beror det på de etablerade partiernas problem att få till en vettig invandringspolitik och en övertro att det går att mörka alla problem som finns.

Så hade det väl inte skadat om man skickat fram en bättre debattör än Maud Olofsson. Mona Sahlin åkte på storstryk och då slänger man fram Maud, Sveriges kanske sämsta debattör genom tiderna. Hennes totala oförmåga att svara på raka frågor blev lika tydlig som vanligt. Sluta tro att ni kan slå Sverigedemokraterna med vänsterhanden. De har ett program som haltar på alla möjliga punkter, men de är inte en samling alkoholiserade skinnskallar, sluta att tro det, S, M, C, FP, MP, V och KD, för i så fall får ni sällskap i riksdagen. Fatta det innan det är för sent, vilket det kanske redan är.

Åkessons partikamrat Björn Söder höll ett ganska förvirrat tal om Astrid Lindgren och Bröderna Lejonhjärta. Han är inte den förste att blanda in barnböcker eller ens Astrid Lindgren i den politiska debatten och det hade lämpligen viftats bort genom att konstatera att SD tror på tomtar och troll. Istället intervjuas Astrids arga släktingar och indignerade kulturelitister och vips så fick SD ett par gratispoäng till.

Riksdagsman Thomas Bodström har däremot hållit sig ifrån debatten. Han hinner knappt ens sitta i riksdagen. Istället jobbar han som advokat och skriver romaner. Kanske dags att släppa in någon reserv som har tid att sitta där. Och inför närvaroplikt i riksdagen, Sveriges enda arbetsplats där man inte behöver komma till jobbet en enda gång och ändå kan plocka ut full lön. Och det är inget S-problem, Carl Bildt lyfte fullt riksdagsarvode medan han var i Bosnien på medlingsuppdrag för FN. Till slut blev kritiken så hård att han blev tvungen att slänga in handduken, men naturligtvis kom inte kritiken från de andra partierna eftersom de inte är ett dugg bättre själva. Och så beklagar de sig över politikerföraktet och att väljarna ser sig om efter nya partier. Som man bäddar får man ligga.

Men nu skiter jag i politiken en stund. Jag har flera gånger kritiserat de massproducerade Beck- och Wallanderfilmerna. Att detta inte handlar om skådespelarna som gör rollerna tänker jag illustrera med månadens Youtube-klipp där såväl Peter Haber som Krister Henriksson är fullständigt lysande, Haber som kriminell ligaledare och Henriksson som torped i Slutspel, kanske världens bästa film:

Nu börjar november. Kan bli jättekul. Eller inte. Ska försöka ta mig tid att blogga vid sidan av alla åtaganden, men... det är mycket nu.